Bieber Cash

”Och vad?” morrade jag mot honom. Just nu flöt en hel mängd olika känslor inom mig. Bland annat ilska för vad pappa sagt, bland annat nervositet för vad pappa sagt men mest av allt var jag sårad över att de gått bakom min rygg. Justin suckade innan han vände upp en ledsam blick mot mig.

”Och att Christopher är otrogen…” sa han och tittade medlidande på mig.

---

---

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Att Christopher skulle vara otrogen var bland det vansinnigaste jag någonsin hört talas om, han skulle aldrig bete sig så, det var jag helt säker på.

”Har pappa sagt det?” frågade jag och höjde ett ögonbryn medan jag försökte hålla mig för skratt. Justin nickade långsamt och granskade mig spänt, som om han var osäker på hur jag skulle reagera.

”Man ska inte lyssna på vad alla säger runtomkring sig, Justin.” skrattade jag och började återigen gå tillbaka mot huset. Justin följde efter men sa ingenting. När jag vände blicken mot honom så såg han väldigt fundersam ut, som om han verkligen trott på vad pappa sagt. Jag tog snabbt tag i honom och kysste honom lätt på munnen. Han stannade upp och tittade på mig med förvånat utryck i ansiktet.

”Det såg ut som om du behövde lite uppmuntran.” skrattade jag och studsade iväg lite. Jag kände hur jag började få överskottsenergi, jag skulle göra mycket för att få dansa loss ordentligt nu. Justin skrattade lite åt min men sa ingenting.

”Åh kan inte vi köra snurra flaskan när vi kommer in? Vi hade ju så kul sist!” frågade jag Justin när vi bara var en liten bit ifrån huset. Justin slöt upp bredvid mig och knuffade lite på mig.

”Det skulle väl inte vara helt omöjligt.” flinade han innan jag knuffade tillbaka lite. Han skrattade och knuffade till mig en gång till innan han började springa mot dörren. Jag antog utmaningen och satte fart efter honom för att sedan putta bort honom precis innan han nuddade dörren. Jag sprang snabbt in med Justin efter mig och fortsatte uppför trappan. Bakom mig hörde jag dels stegen från Justin och dels förvånade kommentarer från de andra. Jag skyndade mig in på toaletten för att sedan stänga och låsa, vilket jag tack och log hann göra innan Justin fick upp dörren. Jag skrattade högt och hörde hur han muttrade frustrerat utanför. Allt hade gått bra, tills jag insåg att någon gång skulle jag bli tvungen att gå ut därifrån och jag kunde med säkerhet säga att Justin skulle vänta på mig.

”Du vet mycket väl att jag kommer ta dig någon gång! Jag har hela dagen på mig!” hörde jag honom ropa utanför dörren medan han ryckte i handtaget. Jag flinade lite för mig själv innan jag satte mig på toalettlocket.

”Vi får väl se vem som är envisast!” ropade jag tillbaka och visste att jag hade en poäng där. Visst, Justin kanske var envis, men jag var värre. Hade jag fått för mig något så gav jag mig inte. Justin verkade också ha insett att jag hade rätt för jag hörde hur han suckade där utanför och sedan hördes steg i trappan. Jag lät mig inte luras av honom, jag var smartare än så, så jag satt helt enkelt kvar på toalettlocket och väntade. Efter tio minuter började jag tröttna på att bara vänta, så jag gick fram till spegeln och började borsta ut mitt hår. Sen flätade jag det i en lång fläta som hängde ner över axeln på mig, rätt snyggt om jag fick säga det själv. Innan jag hunnit reagera flög dörren upp och Justin stod där med ett triumferat leende. Jag backade snabbt mot väggen medan han gick mot mig. Han ökade takten när han insåg att jag stött emot väggen.

”Justin, be nice!” sa jag och höll upp händerna mot honom, men kunde inte låta bli att le lätt. Han tänkte inte leka snällt, det var ett som var säkert. Man såg det på hans leende, han var inte en liten ängel längre, nu hade djävulen brutit sig lös. Mina händer tog i hans bröst men han fortsatte gå mot mig tills det helt enkelt inte gick längre. Jag stod pressad mot väggen under fönstret. Det jobbigaste med det hela var att jag inte hade någon aning om vad han skulle göra, jag kunde inte gissa det över huvudtaget. Ändå förvånade han mig genom att ta tag i mig och lyfta upp mig i fönstret.

”Det där var oväntat.” medgav jag och skrattade nervöst, det var inte över än, det visste jag i alla fall. Han flinade oskyldigt mot mig.

”Jag är en kille full av överraskningar.” svarade han och tittade målmedvetet in i mina ögon. Han lutade sig snabbt fram och kysste mig. Det var också något som förvånade mig, men kanske hade jag haft fel, han kanske inte alls tänkt göra någonting. Jag borde ha vetat bättre än att ge efter, för efter inte lång tid alls tog han tag i mig och lyfte bort mig från fönstret och in duschen, som han sen satte igång. Vi båda skrek till när kallvatten spolades över oss.

”Vad var det där bra för?” skrattade jag genom vattnet som rann nerför mitt huvud. Han ryckte på axlarna lite.

”Du har varit ute och sprungit, då brukar man duscha. Jag hjälpte dig bara lite på traven.” flinade han innan han började reglera värmen. Det blev varmare, betydligt skönare och jag började slappna av lite.

”Så du tänker duscha med mig?” frågade jag roat och såg hur han blinkade till i vattnet innan han såg ner på min kropp och sen in i mina ögon igen. Han började backa ut ur duschen med ett ursäktande leende på läpparna men jag tog tag i hans tröja och drog in honom igen.

”Du behöver inte gå än! Jag vill ha sällskap!” förklarade jag när han återigen stod under det rinnande vattnet. Han skrattade lite innan han sakta backade ut och drog för duschdraperiet.

”Jag kan stanna här inne, men duscha får du göra själv. Jag ska bara springa och hämta lite nya kläder till mig. Ska jag hämta till dig också eller?” frågade han på andra sidan draperiet och jag log för mig själv, trots att han var kille så var det faktiskt som han sa, han var one of a kind! Hade jag sagt detsamma till någon annan kille, vilket kille som helst, så skulle de verkligen inte ha gått ut!

”Det kan du väl göra är du gullig! Det är bara att plocka på dig något. Kan du lägga fram en handduk också?” frågade jag medan jag började ta ur tofsen ur håret för att sen kunna lösgöra flätan, som antagligen skulle bråka nu när den blivit blöt.

”Sure! Kommer snart tillbaka!” svarade han och sen hörde jag hur dörren öppnades och sen stängdes. Det var lättare att ta ut flätan än vad jag trott från början, det var väl bara för att jag hade borstat igenom det så noga, och dessutom var det ju inte länge sen heller, inte ens fem minuter sen. Efter att ha dragit av mig tjocktröjan hörde jag hur dörren öppnades, stängdes igen och slutligen låstes.

”Redan tillbaka?” frågade jag medan jag började ta av mig de blåa shortsen. När jag böjde mig ner såg jag hur min mobil föll ur min BH och ner på det blöta golvet.

”Japp, jag är snabb vettu!” svarade Justin men jag lyssnade inte särskilt väl, jag var fullt upptagen med att se om min mobil var helt död, vilket inte vore så konstigt, eller om den fortfarande hade tendenser till att kanske fungera. När jag insåg att den faktiskt var helt död, bortom all räddning började jag asgarva för mig själv. Jag tog av mig dem dyngsura shortsen och linnet innan jag gick ut ur duschen och la mobilen på handfatet. När jag vände blicken mot Justin så stirrade han på mig, sedan på mobilen som nu låg i en liten pöl av vatten, och sedan tillbaka på mig.

”Har jag mördat dig mobil?” utbrast han när han slängde blicken tillbaka till mobilen. Han ställde sig upp och kom fram till mig. Jag skrattade lite åt honom men han såg förskräckt ut.

”Nej, du har inte mördat den! Det var en olyckshändelse, och ska du straffas för något så bör det vara för vållande till annans död! Ta det lugnt bara, jag har gått och väntat på att få en anledning till att byta nummer och mobil.” skrattade jag, men han slappnade inte av. Han såg riktigt ångerfylld ut. Jag la en hand på hans kind och väntade tills han vände blicken mot mig, tills han mötte mina ögon.

”Tänk inte ens tanken!” beordrade jag när jag insåg på vilket sätt han tittat på den på. Kände jag honom rätt så hade han gått och köpt en ny, men det fick han minsann inte göra! Det kunde jag lika bra själv. Han log ett ursäktande leende mot mig.

”Jag köper en…” började han men jag tryckte mina läppar mot hans, för att han inte skulle säga det. Han kysste mig tillbaka tills jag motvilligt backade undan.

”Det där fick tyst på dig! Du får inte köpa en ny till mig, det kan jag göra själv!” sa jag och log mot honom. Han velade en stund innan han missnöjt nickade.

”Fine! Men bara för att du är så jäkla söt! Åh, du kommer göra mig galen en vacker dag!” muttrade han lite innan han snabbt log lite oskyldigt mot mig. Varför skulle han ara så förbaskat söt för? Ingenting han gjorde fick ju mitt liv att bli lättare. Varje gång jag var nära Justin fick jag skuldkänslor över hur han fick mig att känna mig.

---

---

Nu mina små vänner är jag äntligen hemma igen!
Hoppas verkligen att niu gillar kapitlet, jag älskar det! :)

Tack för alla kommentarer o.s.v.! Ni är awesome! <3

Nu har jag bråttom, det är ju Justin på femman! <3

Love ya all!