Bieber Cash

”Åh jag blir galen på det här!” utbrast jag och reste mig upp ur sängen för att sen gå ut ur Caitlin’s rum. Det var först när jag kommit ut ur rummet och ut ur huset, som jag insåg vad jag precis sagt, och vad jag precis funderat på. De andra hade ingen aning om vad jag reagerat på.

---

---

Jag suckade djupt innan jag satte mig ner på verandan. Det var alldeles för sent för att vända tillbaka in igen och låssas som ingenting, så jag kunde lika gärna sitta kvar och försöka luska ut någonting, för något var jag tvungen att göra snart. Bakom mig hörde jag hur glasdörren drogs åt sidan och jag blundade hårt, hoppades att det var vem som helst annan än Christian.

”Hur är det gumman?” frågade Caitlin mjukt och jag andades ut. Caitlin visste jag att jag kunde prata med om vad som helst, hon förstod mig på ett sätt som ingen annan förstod mig på. Hon hade ju dessutom också vetat om hur jag skulle reagera på vad Christopher planerat. Hon satte sig ner bredvid mig och la en varm arm om mina axlar. När jag vände blicken mot henne så granskade hon mig medlidande. Jag var ganska säker på att hon kunnat gissa vad jag var så tankspridd om, men hon sa ingenting.

”Förlåt! Jag har bara mycket att tänka på.” svarade jag och suckade djupt. Jag gjorde en ansats att resa mig upp men Caitlin höll kvar mig.

”Något tynger ner dig! Berätta om det istället så kanske du slipper vara gå runt och fundera själv.” sa hon i samma mjuka ton som innan. Det gick inte ens att beskriva hur mycket jag älskade henne. Hon var min bästa vän. Vår relation låg till och med på en högre nivå än vad min och Ellie’s gjorde, trots att jag och Ellie varit superbra kompisar i hur många år som helst. Caitlin var både min bästa vän och som en syster för mig! Hon var som den systern jag aldrig haft, samtidigt som Christian var som den brorsan jag aldrig haft. De två, samt pappa, gjorde mig komplett. Tidigare hade jag länge trott att jag funnit vad jag saknade i en familj när jag träffade Christopher, men jag insåg nu att det inte stämde.

”Fram med det.” log Caitlin och jag rycktes tillbaka till verkligheten. Jag log snabbt mot henne och bestämde mig för att helt enkelt börja med att upprepa allt jag precis gått igenom i mitt huvud.

”Du vet att jag länge sagt att min pappa, Ellie och Christopher utgjorde den familjen jag behövde?” började jag försiktigt och Caitlin nickade. Jag såg framåt över deras gräsmatta, som var i stort behov av klippning.

”Jag tror att jag alltid vetat det, men bara varit för trånsynt för att verkligen inse det. När jag har de tre personerna så är det alltid någonting som fattas. Nu när jag har varit här med er så har jag insett att det inte bara var något som fattades, jag hade två felande länkar i min familj. Vad, eller snarare vilka som utgör min familj är pappa, du och Christian. Du är som en syster för mig, samt självklart min bästa vän, och Christian är som en bror för mig. Jag känner mig hemma här, såsom jag aldrig känt förut, varken hemma, hos Ellie eller hos Christopher. Ni två plus pappa kompletterar mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.” förklarade jag med lugn röst. Jag var fascinerad över att jag lyckades låta så lugn, när jag i själva verkar bara ville explodera. Caitlin drog mig lite närmare, vilket slutade i en varm omfamning.

”Du är som en syster för mig också! Trots att det här är första gången som vi träffas så ingår du i mitt liv, och har gjort det länge. Jag behöver dig i mitt liv, du kompletterar mig på ett sätt som jag själv inte förstår!” sa hon till svar och jag kände hur varm jag blev i kroppen för ett ögonblick, tills jag insåg att det bara var den okomplicerade delen att prata om. Det värsta fanns fortfarande kvar.

”Det var det lätta, och det som jag har svar på. Det svåra cirkulerar runt Christopher och Justin.” muttrade jag lågt för mig själv medan jag rätade lite på mig. Bredvid hörde jag hur Caitlin suckade instämmande. Det var som om hon också funderat på det hela, vilket inte skulle förvåna mig egentligen.

”Caitlin, jag vet inte vad jag ska göra! Helt allvarligt! Det här tar verkligen kol på mig! En del av mig avskyr Christopher för att han var idiotisk nog att ens tänka tanken när det gäller min mamma. Samtidigt så älskar jag honom hur mycket som helst, vi har ändå tagit oss igenom allt möjligt. Jag har hur länge som helst verkligen tänkt att det är han och jag, livet ut. Tills Justin kom in i mitt liv. Jag är inte säker, men Caitlin, jag tror jag är på väg att falla för honom.” jag släppte fram alla tankar och Caitlin såg på mig med en medlidande blick.

”Jo jag vet, han har sagt det.” svarade hon obesvärat. Jag tänkte precis fortsätta tills jag insåg vad hon precis sagt. Hur hade han vetat om det? Han hade ju sovit, och ingen annan hade ju varit vaken, förutom Caitlin som legat nere i soffan och väntat på mig.

”Ursäkta? Vad sa du?” stammade jag fram. Jag hade säkert bara hört fel.

”Ja, det där med att du tror att du är på väg att falla för honom, han berättade det för mig när du var ute och sprang. Visste du inte det?” frågade hon osäkert. Jag svalde och skakade på huvudet. Han hade alltså inte alls sovit, han hade varit vaken, och han hade hört varenda ord jag sagt.

---

---

Oj då, han hade hört henne!
Frågan är ju bara om det är en bra sak, eller om det är något extremt negativt...!

Jag sitter för nuvarande i skolan, har sjukt tråkigt.
Jag menar, det är fredag, kloclan är snart 15.00, jag slutade för en och en halv timme sen och jag är freakin KVAR! O.o
Men det har något gott med sig! :)

Så, vad händer imorgon då, sötnosar? ;)
En helt awesome dag i Stockholm med en massa beliebers, min "lillasyster" och några av er, mina fantastiska läsare! :)

Inom kort kommer inlägget om mig, inför imorgon! :)
Ska försöka skrapa ihop lite bilder bara, men jag förändras ju så sjukt fort! O.o

Aja! Ni får snart ett inlägg om lilla mig! :)

Kramisar <3