Bieber Cash

"Jag har helt ärligt ingen som helst aning!" erkände hon och följde mitt exempel. Alla ropade i mun på varandra så jag hörde inte vad någon sa, eller frågade. Vi började försiktigt försöka ta oss till Cailtin's bil, som stod löjligt nära. Efter fem minuter hade vi knappt kommit någonstans. Både jag och Caitlin var på väg att tappa humöret, min klaustrofobi var på väg att vända till det värre, när paparazzi'sarna tystnade och vände blickarna bortåt, förbi oss. Det tog en stund innan jag såg vad, eller snarare vem de tittade på.

---

---

En bit längre bort stod ingen mindre än Jasmine Villegas. Hon hade en livvakt som gick en bit framför henne med armarna utsträckta som för att mota bort paparazzi'erna som nu kom springande mot henne. En del stannade kvar, men det var ett fåtal. Jag trodde att hon skulle stanna när hon blev attackerad av alla pappz, men hon fortsatte bara framåt, mot oss, med ett brett leende på läpparna.

"Hej Caitlin! Det var länge sen!" hälsade hon när hon kom fram till oss. De gav varandra en kram, som naturligtvis fångades på film, och sen vände hon sig mot mig.

"Hej Deztiny! Det var inte igår heller!" hälsade hon och log varmt mot mig. Jag förstod precis vad hon gjorde, hon satte upp en fassad för att vi inte skulle behöva frågor om hur det kändes att träffa den stora stjärnan, Jasmine Villegas. Naturligtvis hakade jag snabbt på och log glatt mot henne.

"Nej det var det verkligen inte! Vi måste verkligen träffas oftare!" skrattade jag fram och besvarade kramen jag precis fick. Det var nästan så att jag glömde bort alla kamerablixtrar som smattrade runtomkring oss. Jag kunde inte låta bli att undra vad de skulle få till för lögner om det här. Dem brukade ju kunna vända allt som man gjorde eller sa till deras fördel.

"Vill ni hänga med och fika en sväng? Det är så tråkigt att fika själv." frågade Jasmine och drog mig ur mina tankar. Efter att ha slängt en snabb blick på Caitlin, som granskade mig, nickade jag mot henne. Jag älskade att lära känna nya människor, och att fika skulle ju liksom inte skada. Jag skulle antagligen behöva ha något i magen innan jag satte mig på flyget. Jasmine började gå till sin livvakt, som stod och argumenterade med någon kille med en enorm profskamera. Jag och Caitlin stannade en liten bit bort då vi blev avskärmade av alla pappz som omringade Jasmine när hon kom fram till sin livvakt, en lång kille, ganska biffig, med svarta solglasögon och en svart kostym. Han plattsade mycket bättre i en FBI-film. Bara tanken på det hela fick mig att skratta. Caitlin granskade mig med förvirrad blick, men när jag berättade det för henne började hon också skratta. Det var ganska fascinerande att se hur Jasmine hanterade allting. Hon gick lugnt, svarade på några frågor ibland, gjorde någon fin pose mot kameran och var bara allmänt cool med det hela. När hon kom fram till oss igen så meddelade hon oss om att hennes livvakt, som tydligen hette Robert, hade gått iväg till bilen. Caitlin erbjöd sig att vi kunde ta hennes bil och Jasmine nickade kort innan hon drog upp telefonen och ringde till någon, utav orden att dömma så pratade hon med Robert.

"Så, han kommer och hämtar mig sen. Ska vi dra då?" frågade hon energiskt. Jag fick en känsla redan nu av att hon och jag kunde ha roligt tillsammans, för hon var lite lik mig. Kanske inte lika mycket av en prankster, och en mycket bättre sångare än jag, men hon var glad, sprallig, gjorde folk på bra humör. Det var sådana människor jag trivdes med bäst. Folk jag kunde skratta tillsammans med. Dessutom verkade hon inte vara någon falsk person heller. Jasmine insisterade på att sätta sig bak, så jag och Caitlin satte oss i fram och efter en stund kom vi undan från paparazzi'erna. De sprang efter bilen och tog kort.

"Så, nu kan vi hejja ordentligt. Jasmine Villegas!" skrattade hon i bak och sträckte fram handen. Jag fattade hennes hand med min och skakade den roat medan jag instämde i skrattet.

"Deztiny Wallie!" presenterade jag mig och vi släppte sen varandras händer. Caitlin såg road ut, och det förstod jag. Av Caitlin's uttryck att dömma så var hon nöjd över att jag inte gjorde en så stor sak av det hela. Det hade hon en gång sagt när vi chattat på msn, att hon uppskattade det otroligt mycket.

"Jag vet." flinade hon där bak och jag vände blicken mot henne och skrattade lätt.

"Borde inte det där vara min kommentar?" flinade jag och hon log tillbaka till mig. Alla som tyckte att hon verkade bitchig och falsk visste verkligen inte vad dem pratade om. Jag tyckte hon verkade vara en jättehärlig tjej!

"Jag vet inte, kanske. Jag har i alla fall hållt koll på dig på både Twitter och på YouTube. Jag älskar dina prank. Måste faktiskt erkänna att du är lite bättre än vad Justin är." skrattade hon och tittade ut genom fönstret. Det hon sagt fick mig att brista ut i skratt. Hon vände blicken mot mig, och såg lite förvånad ut, men samtidigt road.

"Ja, säg inte det till honom bara." fick jag fram genom skrattet och både Caitlin och Jasmine hängde på. Det var rätt kul att prata med någon som visste precis hur Justin var, och som kände honom, bortsett från Caitlin, Christian, Chaz och Ryan. Det märktes att de var nära, eller åtminstone varit nära. Antagligen hade dem inte pratat på ett tag då Jasmine haft mycket att göra, hon spelade ju in sin egen musik, som precis som Justin's, var att dö för. Hon hade en helt fantastisk röst, hon var hur söt som helst, och hennes personlighet verkade helt underbar!

---

---

Vill bara påpeka innan jag skriver något annat att jag inte vet vad Jasmine's livvakt heter. Jag hittade bara på ett namn nu! :)

Vad tror ni?
Kommer Dezzie och Jasmine bli bra vänner?
Finns det någon speciell anledning till att Jasmine och Justin inte har pratat, eller har de bara haft fullt upp?
:P

Sen en fråga till;
Vad tycker ni om Jasmine Villegas? :)
Alla tycker olika, vilket är helt okej, så det är bara att skriva ner det, om du vill! :) Ingen kommer hata dig för din åsikt, i alla fall inte på den här bloggen! :)

Pussisar på er <3