Bieber Cash

"Då är det väl dags att vi sätter fart då, så att ni kan reda ut allting ordentligt." sa hon medan hon svängde ut från parkeringen och vidare ut på vägen. Det skulle inte ta särskilt lång tid innan vi var hemma igen, och då var det bara att börja packa, samt ringa pappa så att han kunde ringa och boka flygplansbiljett.

---

---

När vi kom tillbaka till Caitlin så satt killarna faktiskt ute för en gångs skull. Solen sken ju rätt starkt, så de satt därute i endast badbyxor. För att slippa några pinsamheter drog jag på mig solglasögonen, annars skulle väl Chaz kommentera det faktum att jag inte kunde slita blicken från Justin's mage. Även om jag hade lite rätten på min sida, jag menar, den var hur snygg som helst, så var det generande när andra märkte att man inte kunde sluta titta på honom.

"Jasså här sitter ni och steker?" skrattade jag medan jag skakade till t-shirten jag hade på mig, för att vädra lite, för det var verkligen varm. Killarna log malligt där de alla satt på en rad. Trots att vi inte hade varit borta superlänge så hade de ändå fått lite färg.

"Klart vi gör! Ni borde joina oss! Det är rätt skönt faktiskt!" svarade Ryan och sträckte lite på sig. Caitlin skrattade lite bakom mig och jag log mot Ryan.

"Sure, vänta lite bara så ska jag byta om då." sa jag och började gå mot huset. Bakom mig hörde jag steg och när jag sneglade över axeln såg jag att Caitlin följde efter mig. Hon log lite när hon kom upp jämsides med mig och vi gick tillsammans in genom dörren. Vi gick uppför trappan i tystnad, jag hade mycket att fundera på fortfarande, och det tror jag Caitlin märkte också. När vi kom upp för trappan skildes vi åt och gick in i olika rum. Det tog inte lång tid innan jag fått upp den ur väskan. Den var mörkt blå, med en liten ros i ljusare blå, på höger bröst. Jag hade haft den ganska länge, men den satt bra och jag var helt förälskad i den. Jag funderade på om jag skulle ta på mig underdelen också, eller om jag skulle behålla shortsen på, men till slut valde jag att kompromissa. Jag drog på mig underdelen, som var lite mörkt blå som överdelen, men snörena, som höll ihop fram och baksidan, var ljust blåa. Efter att ha fått på mig den drog jag på mig shortsen över och slängde en blick i spegeln. Revbenen såg fortfarande hemska ut, men det var väl bara att gilla läget antog jag. Det skulle ju inte gå över snabbare om jag gnällde och klagade så då var det ju lika bra att låta bli.

"Dezzie? Är du klar?" hörde jag Caitlin ropa utanför dörren innan den långsamt öppnades. Hon log mot mig medan hon granskade bikini-överdelen och nickade sen gillande.

"Sjukt snygg! Du passar i den där färgen också." log hon och steg åt sidan lite när jag gick mot dörren. Hon hade på sig en jättesöt rosa bikini överdel, och sen ett par shorts i något mjukt tyg. Då färgen var mörkgrön, nästan militärgrön, passade det väldigt bra ihop med den rosa nyansen, som inte var för mörk och inte för ljus. När vi gick ner för trappan så var de tunga tankarna som bortblåsta. Vi småpratade lite om solen, värmen och sen bara helt allmänt om vad vi gått igenom de senaste dagarna. Hur snabbt det gått för allting att hända. När vi kom ut hade vi plockat med oss en varsin handduk som vi kunde lägga ut på gräsmattan och som vi då kunde lägga oss på. Killarna vände ointresserat upp blickarna mot oss när vi kom inom synhåll, men de släppte oss inte med blicken. Det var sorgligt nog att jag knappt reagerade på det, det kändes som om jag var van vid det här laget.

"Jag förstår mig inte riktigt på er om jag ska vara helt ärlig. Ni har sett mig byta om, ni har sett mig gå, eller ja, springa runt i underkläder. Ändå stirrar ni på oss som om det var första gången ni ens såg en tjej." påpekade jag medan jag la ut handduken på gräsmattan, en bit framför dem, och lagt mig ner på den. Caitlin la ut handduken hon också och skulle precis lägga sig ner, när hon stannade upp och kvickt reste sig upp för att sen springa in i huset igen. Efter inte särskilt lång tid kom hon ut med sin mobil pressad mot örat. Hon skrattade och sa någonting samtidigt som hon kom fram till oss igen. När hon lagt sig ner gav hon telefonen till mig och log glatt.

"Det är Jaz, hon vill prata med dig." förklarade hon när hon försiktigt släppte den i min hand. När jag tagit emot den vände hon huvudet mot killarna och jag satte luren mot örat. Jo, visst var det Jasmine alltid. Frågan var ju bara vad hon ville, det var ju inte länge sen vi träffats.

---

---

Okej, jag ber om ursäkt för hur kapitlena blir numera!
Jag vet inte vad det är med mig verkligen, men ingenting blir liksom... bra...!
Jag har skrivit om det här kapitlet tre gånger O.o
Det är inte skojigt alls...
Men jag ska försöka skärpa mig! :)

Tack för era söta kommentarer också btw! :)
Ni är lika bäst som vanligt! ;)

Ha det superbäst, ska nog skriva en del kapitel imorrn, är ju ändå ledig ;)

Puss och Kram