Bieber Cash

"Det är Jaz, hon vill prata med dig." förklarade hon när hon försiktigt släppte den i min hand. När jag tagit emot den vände hon huvudet mot killarna och jag satte luren mot örat. Jo, visst var det Jasmine alltid. Frågan var ju bara vad hon ville, det var ju inte länge sen vi träffats.

---

---

"Sure, det tror jag väl att vi skulle kunna fixa, vänta lite bara så ska jag kolla med dem." sa jag i telefonluren till Jasmine. När jag vände huvudet mot killarna och Caitlin så satt killarna och granskade mig med stora ögon.

"Ehm, guys, Jasmine undrar om hon inte kan få komma över? Hon har tydligen dödstråkigt." log jag mot dem, men riktade frågan mestadels åt Caitlin och Christian. Det var ju trots allt deras hus, och nu när deras föräldrar inte var hemma så var det ju dem som bestämde allting.

"Har du kontakt med Jaz? Eller är det Jasmine Villegas ni pratar om?" frågade Justin förvånat utan att släppa mig med blicken. Både Caitlin och jag började skratta, och jag var säker på att vi tänkte samma sak, allt hade ju gått väldigt fort.

"Ja, det är Jasmine Villegas vi pratar om. Vi har träffats en gång, när jag och Caitlin var och fixade min nya telefon. Åh, den ska jag leka lite med sen, se hur allting fungerar och så. I alla fall, är det okej om hon kommer hit eller?" frågade jag efter min lilla förklaring. Justin såg fortfarande rätt så oförstående ut, men ryckte sen på axlarna och nickade.

"Ja, för mig är det okej, det var länge sen vi träffades så det skulle vara kul." svarade han bara och log. Antagligen skulle han fråga mig om det hela senare, när vi var ensamma så att ingen kunde idiotförklara honom. När jag vände mig till Caitlin så nickade hon bara glatt.

"Jaz, är du kvar?" frågade jag när jag satte telefonluren mot örat igen. Hon hade inte behövt svara, för med tanke på att hon skrattade så hörde jag att hon var kvar, och hörde vad vi sa dessutom.

"Ja, jag är kvar. Hälsa Justin att han inte är den enda som hittar nya buddies snabbt." fick hon fram genom sitt skratt. Det fick mig också att skratta.

"Det kan du säga själv när du kommer hit." log jag och jag hörde sen hur hon gav upp ett litet glädjerop. Det fick mig att skratta ännu mera, och återigen fick jag känslan av att vi skulle bli bra kompisar, hon var liksom riktigt rolig, och dessutom väldigt down to earth för att vara kändis.

"Jag är hos er om en halvtimme eller något. Ska jag köpa med mig någonting? Tänkte om vi ska typ kolla på film eller något." sa hon i luren och jag log varmt ut i luften.

"Nej, vi har rätt mycket godis och snacks samt dricka här, jag köpte det i lördags och vi har en hel del kvar. Kom du, vi sitter på framsidan och solar oss i värmen vi." svarade jag innan vi la på. Efter att jag gett tillbaka telefonen till Caitlin reste jag mig upp för att springa och hämta min telefon, som jag lagt upp på rummet. När jag kom upp såg jag att jag hade ett missat samtal och två sms. Det var inte så svårt att gissa vem det var, eftersom att det bara fanns en person, förutom Caitlin, som hade det nya numret. I sms:en hade Jaz skrivit att hon hade supertråkigt och att hon undrade vad vi gjorde för kul. Jag skrev snabbt tillbaka till henne att jag inte haft mobilen med mig när jag varit ute i trädgården. Det tog ett tag innan jag fått till sms:et, jag var ju inte van med en touch-mobil. När jag kom nerför trappan hade jag precis skickat iväg det och då jag tittade upp gick jag in i någon.

"Jösses, Dez! Koncentrerad eller?" skrattade Justin när jag tittade upp i hans bruna, fina ögon. Jag himlade med ögonen och slängde en blick på mobilen, som vibrerat.

"Ledsen gullet, men jag är inte så haj på den här telefonen ännu. Det kommer nog ta ett litet tag tror jag." försvarade jag mig medan jag kollade upp varför mobilen vibrerat. Jag hade tydligen bara fått leveransrapport, men jag hann knappt se upp på Justin innan den vibrerade igen och gav ifrån sig ett högt ljud som fick mig att hoppa till. Justin skrattade åt mig men efter att jag blängt på honom tystnade han och log oskydigt mot mig.

"Kom så ska jag visa dig." log han och tog min hand för att dra mig mot vardagsrummet. Han satte sig ner den närmaste fåtöljen och drog ner mig i sitt knä. Jag skrattade lågt medan jag satte mig tillrätta och höll fram telefonen mot honom. Han tog emot den och började knappra lite på den.

"Okej, först måste du ju ha en fin bakgrundsbild." började han och höll upp mobilen en bit bort. Han drog mig lite närmare sig och vände blicken mot mig. När jag vände huvudet mot honom, för att se varför han kollade på mig om vi skulle ta kort, så kysste han mig. I bakgrunden kunde jag höra ett klick, men jag var alldeles för överraskad av den plötsliga kyssen, och nu alldeles för uppslukad i den för att ens orka reagera. Han drog mig närmare och kyssen blev allt djupare. När han drog sin varma hand nerför min oskyddade rygg, rös jag. Av välbehag, så klart. Han verkade känna det för han log lite mellan kyssarna.

"Är jag kall?" viskade han mot mina läppar. Jag kunde inte hindra mig själv från att le fånigt, vilket avbröt kyssen. När jag tittade in i hans ögon log han varmt mot mig.

"Nej, du är lika varm som vanligt." svarade jag och besvarade hans leende. Han nickade kort innan han vände blicken mot mobilen han hade i handen som nu låg i mitt knä. När han låste upp den på något sätt började han skratta.

"Jag tror vi får ta en ny bild. En där du inte ser så förvånad ut." skrattade han och riktigade mobilkameran mot oss igen. Jag la mina händer om hans kinder och fick honom att se in i mina ögon.

"Det var du som överraskade mig." anklagade jag innan jag varsamt tryckte mina läppar mot hans i en mjuk och öm kyss. När det klickande ljudet hörts backade jag undan med huvudet och vände blicken mot telefonen, som jag tog över från Justin, som inte riktigt verkade ha släppt det hela ännu. När jag såg bilden log jag för mig själv, den blev faktiskt väldigt bra.

"Okej, hur gör man så att det blir bakgrundsbild då?" frågade jag och vände blicken mot Justin som bara log mot mig med en söt min. Hur jag än gjorde så slutade han inte le mot mig, som när ett litet barn ler mot sin kattunge som precis kurrat ihop sig i barnets knä.

"Justin, fokusera! Vad stirrar du på?" skrattade jag när han vägrade släppa mig med blicken. Efter att ha knäppt med fingrarna framför honom, och fortfarande inte få någon reaktion, gav jag upp med ett högt skratt, han var så omöjligt charmig.

"Var är Dezzie och Justin någonstans?" hörde jag en röst utanför ytterdörren. Jag kände genast igen den, det var Jasmine.

"Jaz! Vi är här inne!" ropade jag högt och kände hur Justin hoppade till lite innan han slängde en skrämd blick mot dörren. Det fick mig att vika mig av skratt.

"Åh, förlåt, Biebs! Det var inte meningen att skrämma dig!" skrattade jag högt och kände hur det knep till i magen av allt skratt. Han muttrade för sig själv, men jag hörde inte vad han muttrade om, eller vad han sa, men det var nog inte så svårt att gissa egentligen. När jag vände blicken mot hallen såg jag Jasmine stå där och le varmt mot oss. Jag flinade oskyldigt mot henne medan hon kom fram till oss och gav mig en kram.

"Hej tjejen! Jag trodde ni skulle vara på framsidan!" skrattade hon när hon omfamnade mig hårt. När hon släppte mig så vickade jag med min nya mobil framför henne.

"Justin skulle visa mig lite hur telefonen fungerar, men han har inte kommit så långt. Det tog ju typ hundra år för mig att skicka iväg sms:et till dig." skrattade jag. Det var så typiskt mig att vara oteknisk, det brukade ta ett bra tag innan jag förstod mig på de tekniska prylarna vi skaffade. Det värsta var när tv:n med en massa olika kanaler, och alternativ att spela in, stoppa och pausa kom hem till oss. Det var en plåga för jag hade ingen aning om hur jag skulle göra för att det skulle göra som jag ville.

"Jo jag märkte det." skrattade hon innan hon gick runt fåtöljen för att krama om Justin. Jag kände mig lite ivägen, eftersom att han fortfarande höll om mig, och höll mig ganska nära honom.

"Hej Justin, det var ett tag sen!" hälsade hon när de släppt varandra. Han log mot henne, hans leende hade helt förändrats nu och han var sitt vanliga jag.

"Wazzup Jaz? Det var otroligt länge sen! För länge sen faktiskt. Men det har gått bra för dig har jag hört." log han mot henne medan hon satte sig ner på vardagsrumsbordet. Hon nickade lite medan hon tog av sig sina mörka solglasögon.

"Jo det har gått bra faktiskt. Hade ett möte idag och Scooter har tydligen snackat med mitt lilla crew om att jag ska följa med dig på din nästa turné och sjunga Overboard. Det är inget bestämt, men det lutar åt det håller i alla fall." svarade hon och satte sig i kors med benen. Jag kände mig lite efterbliven då jag inte hade någon som helst aning om vad de pratade om för låt. Jag skulle säkert känna igen den om jag hörde den, men så här på rak arm visste jag inte riktigt vad det var för låt.

"Åh, det låter ju helt otroligt ju! Det skulle verkligen vara jättekul! Mina fans har saknat den låten på konserterna har jag sett. Dem har twittrat om det väldigt mycket." svarade han medan han drog tummen över mitt lår, väldigt sakta, nästan omärkbart. Även om jag försökte så kunde jag inte hindra mig själv ifrån att rysa igen. Den här gången hoppades jag bara att varken Justin eller Jaz märkte någonting.

"Ska vi kolla lite på mobilen på Dezzie?" frågade Jasmine och sträckte fram handen. Utan en tanke på någonting räckte jag över den till henne och hon tog lugnt emot den. Hon började trycka lite och sen förändrades hennes ansikte och hon log varmt mot mig.

"Det verkar ha gått bra för dig också, Bieber!" skrattade hon och vände mobilen mot oss, där bilden vi tagit för inte så länge sen, visades som bakgrundsbild. Bilden där vi kysstes.

---

---

Oj, inte planerat kanske?
Men Jasmine verkar ju vara rätt lugn med det hela.
Justin satt ju ändå och smekte Dezzie's lår, fast Jaz kanske inte registrerade det ;)

Vill be om ursäkt till er alla!
Jag vet att jag skulle ha lagt upp kapitel 85 (allstå det här kapitlet) i fredags, när jag kom hem från min pappa...
Men det blev ändrade planer, så jag kom inte hem förrän igår (asså lördag), och min lillebror har hög feber så jag har inte riktigt haft tid att skriva så mycket.
Nu är jag aptrött men har tvingat mig själv till att skriva klart det här, för eran skull!
Tycker inte om tanken på att svika er alla, när ni är så underbara mot mig allihop! <3

I alla fall så ska jag skriva minst ett kapitel imorgon!
Jag är på väg tillbaka ur min lilla svacka känns det som nu :P
Vilket känns väldigt bra för min del! :)

Mja men hoppas verkligen att ni gillade kapitlet!
Tack för era go'a kommentarer!
Btw, ni får mer än gärna skriva långa kommentarer, och jag läser alla!
Inga undantag! :)
Och jag blir lika glad över alla kommentarer!!! <3

Puss och Kramar på er!

Live, Laugh, Love