Bieber Cash

"Den andra killen heter Christopher. Han är liksom... min pojkvän." suckade jag och såg hur Jasmine hastigt vände huvudet mot mig med en frågande blick. Jag nickade förstiktigt, skamset. För det gjorde jag, jag skämdes på ett sätt. Nog för att Chris kunde bete sig som ett svin ibland, så var vi fortfarande tillsammans och jag var nästan på G med Justin.

"Okej, jag är inte en person som dömmer någon förän jag hört hela historien, så fortsätt." log hon svagt mot mig och gjorde en gest med handen som visade att jag skulle fortsätta. Jag log tacksamt mot henne innan jag började berätta allting, helt från början.

---

---

När jag berättat allting om mitt stora dilemma då det gällde Justin och Christopher, samt allt om den misslyckade dejten med Christopher och den fantastiska med Justin, så satt Jasmine bara tyst och granskade mig. Jag började bli nervös över vad hon skulle säga, eftersom att hennes ansikte var helt uttryckslöst. Efter ännu ett par minuters tystnad kunde jag inte hålla mig längre.

"Snälla Jasmine, säg någonting!" bad jag lågt och tittade på henne. Hon blinkade en gång innan hon log svagt.

"Du har en hel del att tänka igenom hör jag." sa hon bara, men jag kunde fortfaranade inte avgöra vad hennes reaktion var. Jag började bli ordentligt nervös och orolig. Något hon verkade ha sett för hon reste sig upp och kom fram till min solstol. Hon satte sig ner vid mina fötter och log mot mig.

"Se inte så förskräckt ut! Jag förstår att du gjort som du gjort, för helt ärligt tror jag inte att jag skulle gjort så mycket annorlunda. Du är sårad över vad Christopher gjorde, och behöver tröst. Då snackar jag inte bara om en sån tröst där man pratar, utan du behöver känna att någon faktiskt förstår dig på ett djupare sätt. Justin är perfekt för det, det är han verkligen. Han bryr sig, han gör allt för folk, han försöker göra så gott han kan, och det är helt klart att han har fallit för dig. Det syns långa vägar. Däremot är ju frågan om du verkligen är kär i honom, eller om det här bara har varit en reaktion på vad Christopher gjorde. Förstår du hur jag menar?" frågade Jasmine och jag svalde hårt innan jag nickade. Jag förstod precis vad hon menade, för jag hade frågat mig själv detsamma.

"Det är klart att jag förstår hur du menar, det är ju ett av mina dilemman. Jag vill vara helt säker på vad jag gör innan jag drar in någon, det är hur jag brukar göra i alla fall, men nu är det nästan tvärtom. Jag har ingen som helst aning om vad jag håller på med, men ändå har jag tydligen fått Justin på fall. Det är väl rätt bra, om jag var säker på att jag fallit för honom också, men om det är som du säger, att det kanske bara är en reaktion på hur Christopher sårade mig, då vet jag inte längre vad jag ska göra. Jag vill inte såra Justin på något sätt för han är för bra för det." babblade jag fram och suckade. Jag hade alltid hatat dramatik, i alla fall när det var till min nackdel, och det här var mer än väl till min nackdel.

"Så, vad ska du göra?" frågade Jaz och log försiktigt mot mig. Jag suckade igen, jag hade ju ingen aning om hur jag skulle fixa till det jag ställt till med. En sak var i alla fall helt säker, jag var tungen att göra någonting. Jag var dessutom ganska säker på vad jag skull bli tvungen att börja med.

"Jag antar att jag måste prata med Christopher först av allt. För om jag löser allting mellan honom och mig så kanske jag lättare ser om jag bara behövde Justin på grund av Christopher eller om jag faktiskt har fallit för honom." berättade jag och log glädjelöst då jag insåg att det faktiskt inte var en särskilt dålig början. Jag var dock livrädd för att såra någon, det hade jag alltid varit, och det var bara värre ju mer jag älskade personen i fråga. Jasmine nickade lugnt och log mot mig.

"Du har nog rätt. Helst skulle du ju behöva prata med honom så fort som möjligt. Jag tror Justin blir mindre sårad ju kortare tid det går än om du skulle vänta i flera veckor på att berätta för honom, om det nu har med Christopher att göra, för det skulle knäcka honom tror jag." sa hon och rynkade ihop ögonbrynen. Jag nickade mot henne, hon hade ju helt rätt.

"Jaz, du som flyger mycket, har du några flygtider i huvudet?" frågade jag när jag bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag skulle lämna de underbara dagarna i Atlanta bakom mig, och flyga hem till Kanada. Jaz skrattade medan hon skakade på huvudet.

"Nej inte till Kanada i alla fall. Du kanske borde fråga Chaz eller Ryan istället." skrattade hon och reste sig upp. Jag flinade mot henne, det hade hon ju helt rätt i. Hon räckte fram sin hand för att hjälpa mig upp och jag tog glatt emot den. Medan vi gick in i huset igen stötte jag till henne lätt i sidan och log brett mot henne.

"Tack för att du lyssnade på alla mina komplicerade problem." skrockade jag mot henne. Hon log bara vänligt mot mig innan hon knuffade tillbaka.

"Det är ju det man har vänner till, eller hur?" svarade hon och jag blev helt varm i kroppen. Jag fattade inte att jag missat så många härliga människor. Tänk om jag aldrig börjat lägga upp videor på YouTube, då hade jag aldrig fått kontakt med Caitlin och Christian. Då hade jag aldrig snackat med Ryan och Chaz heller. Hade jag inte blivit prankad av Ellie och Christopher, hade jag aldrig träffat Justin. Och hade Justin och jag inte haft vårt lilla krig, så hade jag heller aldrig träffat Jasmine. Det är nog som folk säger; if it's meant to be, it will be!

---

---

Hon verkar ju ha bestämt sig för att åka hem i alla fall :)
Bara så att alla vet; Dezzie bor i Kanada, men INTE i Stratford!
Hon bor typ två timmar därifrån :)

Hur tror ni det här kommer sluta egentligen?
Har hon känslor för Justin, eller har allt varit en reaktion på när Christopher sårade henne?
Mjaa, jag tror nog att nästa kapitel kommer upp ikväll, men vet inte säkert.
Måste duscha också! :)

Tack för era underbara kommentarer!
Verkligen underbara!

Live, Laugh, Love