Bieber Cash

"Det är ju det man har vänner till, eller hur?" svarade hon och jag blev helt varm i kroppen. Jag fattade inte att jag missat så många härliga människor. Tänk om jag aldrig börjat lägga upp videor på YouTube, då hade jag aldrig fått kontakt med Caitlin och Christian. Då hade jag aldrig snackat med Ryan och Chaz heller. Hade jag inte blivit prankad av Ellie och Christopher, hade jag aldrig träffat Justin. Och hade Justin och jag inte haft vårt lilla krig, så hade jag heller aldrig träffat Jasmine. Det är nog som folk säger; if it's meant to be, it will be!

---

---

Nu satt jag på planet mot Kanada. Det var tråkigt att lämna Atlanta, men det hade inte riktigt blivit som jag planerat, så det var ganska okej ändå. När jag hade berättat för Caitlin och killarna att jag skulle åka hem till Kanada så hade dem ivrigt börjat prata om att de allihop skulle hänga med, men åka hem till Chaz eller Ryan för att stanna där ett par dagar. Justin hade nog varit med mest i diskussionen, eftersom att han ville träffa sin mormor och morfar samt sin pappa och sina två småsyskon. Han hade genast ringt till sin mamma, Pattie, och till Scooter, hans manager, för att se om det gick, och tydligen hade det varit okej, för nu satt han här på planet, tillsammans med mig, Caitlin, Christian, Chaz och Ryan. Jasmine hade åkt tillbaka till studion, men sagt att jag skulle ringa när jag pratat med Christopher, och hittat en eventuell lösning på allting. När jag berättat för Caitlin om min lilla plan så hade hon nästan sagt precis som Jasmine sagt, att det var bättre att försöka få bukt med allting så fort som möjligt, och jag höll med dem båda två. Killarna visste dock ingenting ännu.

"Så, du har pratat med din pappa om att du kommer hem?" frågade Caitlin, som var den enda som satt bredvid mig. Jag och Caitlin satt på en egen rad, två rader bakom killarna. Det hade varit smidigast att göra så eftersom att Justin inte fick väcka onödigt med uppmärksamhet. Även om Kenny faktiskt var med (han satt ungefär tre stolar bakom Justin), så var vi ju på ett plan fyllt med folk, där ungefär hälften var tonåringar, så det kunde lätt bli en massa dramatik om han inte var försiktigt. Dramatik var dessutom något som varken jag eller Justin klarade av för tillfället. I och med att det tydligen stod rätt mycket om mig också i de flesta tidningar, så skulle nog inte folk låta mig vara heller, om de insåg att både Justin och jag satt på planet.

"Japp, han vet att jag är på väg hem. Han hämtar mig på flygplatsen, sen skjutsar han hem er till Chaz eller Ryan, eftersom att det ändå är på vägen, och sen hämtar jag bilen hemma hos mig." svarade jag och log mot henne. Jag hade bestämt mig för att jag skulle överraska Christopher, då kanske han skulle bli lite glad innan vi pratade igenom allting. Han älskade nämligen överraskningar, så det var ett säkert kort. Därför hade jag bara berättat att jag skulle hem för pappa, och han hade lovat att inte säga någonting till någon, inte ens till Ellie.

"Det blir nog bra. Du får ringa sen när du har pratat med honom och ni, eller du har kommit fram till hur det blir sen. Det är bara att ringa, när som helst, jag svarar alltid vet du!" log hon innan hon lutade sig tillbaka lite i sätet och satte in en hörlur i örat. Jag log mot henne och gjorde detsamma, det var det bästa med att flyga, att man kunde titta på film.

Några timmar senare
"Vi hörs sen Caitlin! Jag ska precis till att hoppa in i duschen nu så att jag är lite fräsch när jag träffar Chris. Jag hör av mig när allting är klart. Hälsa alla från mig att jag redan saknar dem! Och du, juste, ge mitt nummer till alla så att de kan nå mig på något sätt. Älskar er. Hej då!" sa jag i luren innan jag la på. Det hade varit jobbigt att säga hej då när vi kommit fram till Ryan's hus. Särskilt jobbigt var det att säga hej då till Justin. Vi hade knappt pratat på hela bilresan från flygplatsen till Stratford. Däremot hade han och pappa hamnat i någon intressant diskussion. Det var nästan läskigt att se dem komma så bra överrens, men det kanske var som folk sa, att det bara var Christopher och de andra idioterna jag varit tillsammans med innan, som han inte gillat. Han hade pratat en hel del med Chaz, Ryan, Christian och Caitlin också, men det verkade som om Justin och han hade väldigt mycket att prata om.

"Älskling, duschen har stått på ett bra tag nu, kanske dags att hoppa in innan varmvattnet tar slut." ropade pappa från nedervåningen och jag himlade med ögonen. Duschen hade stått på i högst fem minuter, så det vore omöjligt att varmvattnet skulle ha tagit slut. Men jag gjorde som han sa och gick iväg till badrummet med en ny uppsättning med kläder för att ta mig en dusch. Därinne fick jag tid till att tänka, på vad jag skulle säga, hur han kanske skulle reagera, vad som skulle hända med Justin, ja frågorna var oändliga, och än så länge hade jag inga svar. Efter tjugo minuter orkade jag inte stå och fundera längre, så jag fixade snabbt klart mitt hår och sedan gick jag ur för att torka mig och ta på mig kläder. Jag hade valt att ha på mig min svarta, rätt korta kjol och mitt Ed Hardy linne. Som vanligt hade jag ingen som helst anledning till att sminka mig, men jag hade tråkigt, och sköt väl upp pratet med Christopher, så jag satte mig framför spegeln inne på mitt rum och drog några drag med mascaran. När jag inte kunde dra ut på det mer suckade jag ljudligt, drog ett djupt andetag och slängde en sista blick i spegeln innan jag gick ut ur rummet med min handväska och vidare nerför trappan.

"Pappa, jag drar till Chris nu! Vet inte när jag kommer hem, vi får se! Älskar dig!" ropade jag från hallen innan jag gick ut ur huset utan att vänta på svar. Han skulle säkert bara vilja prata om det, diskutera om det verkligen var en bra idé eller inte. Sånt orkade jag inte med just nu, så jag gick mot garaget och tryckte på knappen bakom elskåpet för att garageporten skulle åka upp. Därinne stod min älskade bil, som jag faktiskt saknat under min vistelse i Atlanta. Det märktes att jag inte kört min egen bil när jag skulle köra ut ur garaget. Jag hade inprintat i huvudet att jag skulle behöva växla och blev först förskräckt när jag inte hittade kopplingen.

"Suck, nu känner man sig lite dum." muttrade jag för mig själv och himlade med ögonen innan jag la i Driven och rullade ut ur garaget och ut på gatan. Vi bodde ganska nära, Christopher och jag, men av någon anledning så hade jag ingen lust att gå. Jag hade ju saknat min bil, så då kunde jag ju lika gärna ta den till honom, även om det bara var några få kvarter. Det tog inte ens tio minuter att köra till honom, och när jag var framme parkerade jag ett par hus ner på vägen, jag ville inte att han skulle se mig ännu. När jag istället gick upp mot deras hus insåg jag att det nog bara var han hemma, om inte hans lillebror var hemma så klart. Jag hoppades att han skulle vara själv, även om jag saknat hans mamma. Det skulle bli lättare att prata ut om det inte fanns någon mer i huset.

"Okej, here we go!" sa jag till mig själv när jag stod utanför ytterdörren. Som vanligt var den upplåst, så jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in. Vi var så pass mycket hos varandra att det blivit helt naturligt. Han gick bara raka vägen in hos mig, och jag gick raka vägen in hos honom. Vi bodde ju ändå hos varandra omvartannat. Det var ju bara onödigt att knacka och ha sig, särskilt när Chris alltid var uppe på sitt rum, och inte ens hörde hur hans mamma ropade på honom från köket. När jag kom in genom dörren möttes jag av den välbekanta doften och dunket från musiken som Chris poppade uppe på sitt rum. Jag log för mig själv, det var så han så det knappt gick att bli förvånad längre. Han poppade alltid musik när han var hemma, varesig han var själv eller inte. Det kunde ju vara anledningen till att han aldrig hörde något. Idag var det dock en positiv sak, han skulle med största säkerhet inte höra mig när jag gick uppför den knarrande trappan. Jag stod nu utanför hans dörr och tog ett djupt andetag innan jaglugnt öppnade dörren till hans rum.

"Hej älskling! Överrask...ning...!" började jag men kom inte längre förrän jag insåg att Christopher inte var ensam. Han log på sin säng, med Robyn över sig, och de båda hade inget annat än underkläder på sig. Jag avbröt dem i en vild kyss och hela min värld rasade samman. Justin hade haft rätt! Pappa hade haft rätt! Alla hade haft rätt! Christopher hade varit otrogen mot mig, med en av mina närmaste tjejkompisar.

---

---

Ojskibojski!
Var det väntat?
Eller kanske helt oväntat?

Kanske har Dezzie bara missuppfattat allting?
Det kanske inte alls är som det ser ut?

Och om det stämmer då?
Vem hurrar?
Vem är förbannad på honom?
Vem gillar att han är otrogen?
Vem tror att det finns en bra förklaring till det hela?

Jaanii.... Frågorna från mig är oändliga! :P
Det skulle vara superkul om ni kunde svara på någon av dem! :D

Nu ska jag snart sova, jag vet, fett tidigt, men jag lovade Stephis.
Vi gjorde en deal, som hon naturligtvis lyckas hålla! ^^
Duktig du är gumman! <3

I alla fall!
Tack för kommentarerna!

Pussisar!

Live, Laugh, Love