Bieber Cash

"Jag är en sån idiot ibland!" morrade jag för mig själv medan jag styrde ut på motorvägen. Jag hade ingen som helst lust att åka hem, jag behövde köra en stund. Bara vara själv och åka dit jag kom liksom, inte bestämma någonting i förväg. Allteftersom insåg jag att jag verkligen behövde prata med Caitlin. Caitlin eller Jasmine. Egentligen båda, men Caitlin var ju närmast. Utan att egentligen tänka mig för så mycket så svängde jag ut på vägen som gick mot Stratford. Jag hade alltid haft bra lokalsinne, så jag skullle inte ha några problem med att hitta huset. Dessutom skulle jag få ungefär två timmar på mig att fundera över allting. Det var skönt, att bara få fundera och vara i min egen ensamhet, men till slut tröttnade jag på mina tankar och satte igång radion. Slutet på Firework med Katy Perry spelades och sen hörde jag introt till I Just Had Sex med Akon, vilket fick mig att le brett utan att egentligen tänka mig för. Förra gången jag hörde den låten så hade jag ju haft en komisk stund med Justin, vilket nu spelades upp i mitt huvud, om och om igen. Det kankse var äkta i alla fall? Kanske hade det ingenting med Christopher att göra alls? Jag var fortfarande inte säker, inte helt 100 på det, men jag hade en svag aning om att jag faktiskt hade känslor för honom. För ingen mindre än Justin Drew Bieber.

---

---

Två timmar gick fortare än vad jag väntat mig. Jag stod nu utanför Ryan's hus och funderade på om jag skulle gå in eller inte. Jag slängde en blick i backspegeln, efter att ha vinklat den lite mot mig, och insåg att jag såg allmänt trött ut. Efter en djup suck bestämde jag mig för att knacka på hos Ryan, då kunde jag ju prata med Caitlin och jag slapp sitta ute i bilen längre. Jag älskade att åka bil, och köra bil, men jag gillade inte att bara sitta i bilen, det fick mig att må dåligt eftersom att jag inte kunde röra mig fritt på samma sätt som i vanliga fall. Så det var en enorm befrielse när jag klev ur bilen, trots att det blev kallt. Nu insåg jag att jag borde tagit på mig mer kläder än bara den svarta kjolen och linnet, men det var ju lätt att vara efterklok. När jag försiktigt stängde igen dörren och snabbt låste den, hörde jag en röst en bit bort.

"Nej, jag åker dit imorgon och hälsar på. Nej jag har inte pratat med pappa ännu, men jag vet att han är hemma. För att jag fortfarande följer honom på Twitter." hörde jag Justin säga en bit bort. Jag sökte efter honom med blicken och såg att han stod en bit ut på gräsmattan. Han pratade i telefon, och jag var ganska säker på att det var Pattie han pratade med. När jag såg honom insåg jag hur mycket Christopher faktiskt hade sårat mig, hur ont det faktiskt gjorde, och hur mycket jag saknat att vara i närheten av min egen lilla solstråle, Justin. När jag stått och tittat på honom en stund mötte han min blick.

"Mamma, jag ringer upp dig om en stund. Hej då!" sa han och klickade av telefonen medan han gick mot mig med försiktiga steg.

"Dezzie? Vad har hänt?" frågade han när han nästan var framme hos mig. Jag tittade på honom med en förvirrad blick, vad menade han? Hur kunde han veta att det hade hänt något? Jag blinkade till och kände hur något rann nerför min kind, då förstod jag vad han sett, jag grät. Nu kom tårarna som jag väntat på när jag kört omkring. Utan att vänta på svar omfamnade han mig hårt och då började tårarna rinna på allvar, samtidigt som jag skakade av kölden. Det var något han verkade inse för han släppte mig snabbt och drog med mig upp mot huset.

"Hur länge har du stått här ute? Du är svinkall!" sa han medan han öppnade dörren och drog in mig. När vi var inne satte han sig ner på golvet med ryggen mot dörren och drog ner mig i sitt knä. Återigen omfamnade han mig och jag kände den trygghet jag brukade känna när han var i närheten. Det kändes som om vi satt där i evighet, men ingen sa något, och till slut hade mina tårar slutat rinna, åtminstone så drastiskt. Han drog sin hand genom mitt hår medan han drog mig ytterligare närmare sig, om det nu var möjligt.

"Hur känns det?" viskade han försiktigt innan han kysste min panna. Jag snörvlade ofrivilligt till innan jag svagt log för mig själv.

"Bättre antar jag. Förädiska tårar! Jag har suttit och väntat på dem i över två timmar och nu kommer dem jävlarna." muttrade jag för mig själv och himlade med ögonen. Justin ryckte till lite och tryckte bort mig lite så att han kunde se in i mina ögon.

"Har du suttit härute i över två timmar och frysit?" frågade han förskräckt och granskade mig med vidgade ögon. Jag skakade på huvudet och pressade fram ett leende.  

"Nej, jag har suttit här utanför i högst tio minuter. Däremot har jag åkt runt en hel del." förklarade jag och vände bort huvudet. När jag drog mina händer under ögonen för att torka bort tårarna så insåg jag att jag varit otroligt korkad som använt mascara. Jag var säkert helt svart under ögonen, väldigt snyggt. Eller inte!

"Vad är det som har hänt Dezzie?" frågade Justin försiktigt, det lät nästan som om han var rädd för någonting. Jag vände blicken mot honom men han sa ingenting mer, han såg mest orolig ut.

"Det ser ut som om du tror att jag kommer explodera när som helst." påpekade jag medan jag observerade honom. Det såg verkligen ut som om han trodde det, som om jag när som helst skulle kunna göra någonting farligt.

"Är det så konstigt egentligen? Jag har sett dig gråta en gång, och efter det hamnade du i ett rejält chocktillstånd. Jag vet ju inte ens vad det är som har hänt dig." förklarade han och jag förstod nu vad han menade. Jag drog ett djupt andetag och höll upp händerna för att visa att jag minsann inte skulle hamna i något chocktillstånd inte. Inte idag. Han log svagt mot mig innan han tog min hand i sin.

"Någonting har hänt, det syns på dig. Det är dessutom ingenting litet, för du gråter inte bara så där. Snälla berätta, jag gillar inte att se dig så här!" sa han lugnt medan han drog mig emot sig lite. Jag velade en stund innan jag suckade.

"Du hade rätt! Pappa hade rätt! Ja, ni allihop hade rätt!" började jag och tittade bort från Justin's genomträngande ögon. Så fort våra blickar möttes så kändes det som om han såg rätt in i själen på mig. Jag kände hans hand under min haka, han vred upp mitt ansikte mot honom för att jag skulle möta hans blick.

"Jag brukar ha rätt, men vad är det jag har rätt i den här gången? Det verkar i alla fall inte vara något bra." sa han och la huvudet lite på sned. Jag var tvungen att le åt honom, han var så otroligt söt så det fanns inget annat jag kunde göra. Han besvarade mitt leende, men han såg fortfarande orolig ut.

"Du hade rätt om Christopher. Han har varit otrogen." suckade jag och såg varsamt in i Justin's ögon när jag sa det. De förändrades snabbt. Först såg han förvirrad ut, sen osäker ut, sen ändrades det till ilska och till slut stannade det vid medlidande.

"Åh, jag är ledsen, Dez!" sa han medlidande och drog mig hårt intill sig. Det rann ett par tårar till, men sen efter en stund så slutade det rinna, som om det var slut på dem, vilket jag också hoppades att det var. Det kändes som om jag verkligen gjort rätt i att åka hit, även om det var meningen att jag skulle träffa Caitlin, så kändes det ändå bra att berätta det för Justin, för han förstod mig fortfarande på ett sätt som vi insett att ingen annan förstod mig på. Det var väl som vi sagt några dagar tidigare, vi låg på samma nivå.

---

---

Aww, han kan allt vara extremt söt den där pöjken! :)
Mja, det blev väl inte helt som planerat, men det kanske var bra ändå?

Som ni kanske har sett så har jag startat en facebook-sida (en gilla-sida) för biebercash, och där kommer jag uppdatera så fort ett nytt kapitel kommit ut, ni kan pusha på mig om jag inte laddat upp kapitel på någon dag eller två o.s.v.
Så gilla den gärna, så är det lättare för er att se när uppdateringar har gjorts! :)

Kram kram på er alla <33

Live, Laugh, Love