Bieber Cash

"Åh, jag är ledsen, Dez!" sa han medlidande och drog mig hårt intill sig. Det rann ett par tårar till, men sen efter en stund så slutade det rinna, som om det var slut på dem, vilket jag också hoppades att det var. Det kändes som om jag verkligen gjort rätt i att åka hit, även om det var meningen att jag skulle träffa Caitlin, så kändes det ändå bra att berätta det för Justin, för han förstod mig fortfarande på ett sätt som vi insett att ingen annan förstod mig på. Det var väl som vi sagt några dagar tidigare, vi låg på samma nivå.

---

---

"Jag ska bara kolla var Justin tog vägen!" hördes en röst från något av rummen bredvid hallen där vi satt. Jag hoppade till, och det gjorde Justin också. Innan vi hunnit riktigt reagera kom Christian runt hörnet. När han såg mig stannade han upp och stirrade på mig med stora ögon.

"Hey sis!" sa han bara men rörde sig inte ur fläcken. Jag log lite mot honom innan jag reste mig upp.

"Justin, var är badrummet, jag vill inte att alla ska se mig så här." sa jag tyst till Justin när han hade rest sig upp. Han log förstående mot mig innan han öppnade en dörr till vänster om oss och visade med en gest att jag skulle gå in. Snabbt log jag mot honom och låste sen in mig på toaletten. När jag såg mig själv i spegeln brast jag i skratt, jag såg verkligen hemsk ut. Utanför dörren hörde jag hur Justin och Christian pratade, men jag kunde inte urskilja några ord. Däremot var det väl inte så svårt att gissa vad dem pratade om, och för min del spelade det ingen större roll heller. När jag ansåg att jag såg någorlunda ut skvätte jag lite vatten i ansiktet och torkade det innan jag slutligen öppnade dörren. Så fort jag kom ut så kom Christian fram till mig och gav mig en hård kram.

"Han förtjänar inte dig, Dezzie! Du är mycket bättre än så och förtjänar inget annat än det bästa!" sa han medan han höll om mig hårt. Jag log lite innan jag suckade inombords när jag kände en tår rinna nerför kinden.

"Åh, nu fick du mig att börja gråta också!" mumlade jag medan jag släppte honom och vände bort huvudet så att håret föll som en ridå och skyddade mitt ansikte. Det blev varmt om kinderna, suck, självklart skulle jag rodna också.

"Aww, du fick henne att rodna också!" berättade Justin och jag slängde en mördande blick på honom. Han log oskyldigt mot mig. Det var hans speciella leende, leendet som alltid gjorde mig glad, så jag var tvungen att le mot honom ändå.

"Tack, det där var snällt!" sa jag åt honom innan jag himlade med ögonen, fortfarande leende mot honom. Han ryckte på axlarna och såg oerhört oskyldig ut.

"Ingen orsak!" flinade han och ställde sig bakom mig innan han la sina armar omkring mig. Han borrade in sitt ansikte i mitt hår och jag kände hur en rysning for genom kroppen på mig. Automatiskt försökte jag rygga undan, men han höll i mig.

"Justin, sluta! Jag ryser!" skrattade jag fram till slut när han inte slutade. Han skrattade och vilade istället sin haka mot min axel.

"Det är trevligt att höra dig skratta, shawty!" viskade han till mig och jag log för mig själv. Hur sårad jag än kände mig, hur ledsen och ensam jag än kände mig, så fick han mig alltid på bättre humör. Jag vände på huvudet för att pussa honom på kinden som tack.

"Var är de andra någonstans?" frågade jag och vände mig mot Christian som bara stod och log fånigt. Han utbytte någon blick med Justin innan han log orsäktande och försvann tillbaka runt hörnet som han kommit fram från.

"Vad var det där om?" frågade jag förvånat och vände huvudet mot Justin igen som nu tittade på mig med ett välbekant leende på läpparna. Utan att svara tryckte han sina läppar mot mina och jag kunde inte annat än le. Som jag väntat mig for en elektrisk stöt genom kroppen på mig. Nu var jag säker på två saker; jag hade känslor för Justin, och dem känslorna hade ingenting med Christopher att göra. Det här var äkta, kanske mer äkta än jag först trott när jag fortfarande var osäker över Christopher. Jag älskade honom fortfarande, det skulle ta ett tag att komma över, men det var just det, de känslorna höll redan på att svalna. Mina känslor för Justin var starkare än vad mina känslor för Christopher hade varit när han och jag blivit tillsammans. De här känslorna skulle inte svalna, för de växte starkare av varje blick, varje beröring, varje kyss.

---

---

Aww :)
Jag ska vara ärlig, jag kan inte sluta le när jag skriver såna här kapitel, i alla fall såsom slutet på det här kapitlet ^^
Jag blir så klart ännu gladare att ni alla gillar dem också, kanske till och med mer än vad jag gör! :')

Jag tror inte riktigt att ni förstår hur glad jag blir över alla era underbara kommentarer!
Ni är verkligen fantastiska!
Utan er, och era kommentarer, skulle jag nog inte ha fortsatt med den här novellen!
Hur mycket idéer jag än haft och så, så nej, jag hade nog avslutat den för länge sen!
Ni pushar på mig så ofantligt mycket, så man blir rörd!

Tack så mycket för att ni finns!
Och för att ni tycker om det jag gör! :)
För jag gör det för er! :)<3

Älskar er massor!

Live, Laugh, Love