Bieber Cash

"Det där blir perfekt. Nu kan du sätta på dig dem!" flinade han och jag himlade roat med ögonen innan jag drog på mig byxorna. De satt väldigt bra, jag och Caitlin hade rätt lika i storlek. När jag granskade dem i spegeln flinade jag åt lappen som nu satt över rumpan. Det såg faktiskt rätt okej ut, lite konstigt ut, eftersom att det faktiskt var en papperslapp då, men det var det ju egentligen ingenting som någon brydde sig om. De skulle ju bara titta på vad de stod. Jag undrade hur de skulle reagera när de såg att istället för att det står Don't Touch så står det med stora bokstäver; JUSTIN'S ONLY!

---

---

När vi kom ner till köket så log Justin nöjt mot dem. Ryan tittade på honom med en reserverad blick.

"Vad har du gjort?" frågade han osäkert och granskade honom noga. Jag sneglade på Justin, som fortfarande såg allmänt stolt och nöjd ut.

"Jag har inte gjort något!" flinade han och vände blicken mot mig. Jag himlade med ögonen men kunde inte låta bli att le oskyldigt.

"Dezzie? Vad har du nu gjort?" suckade Ryan plågat. Det här skulle bli kul, det var nästan så att jag knappt kunde hålla mig för skratt.

"Byxorna som du gav mig Caitlin... Justin sa att om texten på byxorna gällde, mja då fick jag helt enkelt inte ha dem, så jag ändrade lite." log jag mot henne. Caitlin log frågande mot mig medan Ryan fortfarande såg allmänt plågad ut. Han trodde säkert det absolut värsta om det hela.

"Så istället för att det står Don't Touch... Så står det..." började jag innan jag vände mig om och drog upp tjocktröjan för att visa texten som istället stod. När jag vände mig om igen såg jag att Chaz och Christian låg på golvet och garvade. Caitlin skrattade hon med innan hon himlade med ögonen och kom fram till mig för att ge mig en hård kram.

"Det är så typiskt dig, Dez!" skrattade hon innan hon släppte mig. Sedan vände hon blicken mot Justin. Jag följde hennes blick och såg hur han utbytte en massa blickar med Ryan. Hela situationen såg väldigt komisk ut. Justin såg otroligt nöjd ut medan Ryan's ansikte var uttryckslöst. Sen bröt hans ansikte upp i ett roat leende.

"Är du nöjd nu, Justin?" flinade han och började smått släppa efter för skrattet. Justin gick fram till mig och la händerna på min rumpa, vilket var högst överraskande och flinade mot Ryan.

"Det kan du allt skriva upp!" flinade han. Caitlin skrattade bredvid oss och jag vände blicken mot Justin med ett höjt ögonbryn. Han log oskyldigt mot mig innan han släppte min rumpa och la händerna om min mage istället och drog mig närmare så att jag stod lutad mot honom. Tillsammans granskade vi Chaz och Christian som fortfarande låg och skrattade högt på golvet.

"Ett tips pojkar, glöm inte att andas." flinade jag mot dem, och jag visste mycket väl att det inte gjorde någonting bättre. De båda tittade på mig innan de började skratta igen.

"Jag tror ni borde bädda ner dem där två, dem verkar rätt trötta." påpekade jag efter en stund när ingenting hade förändrats. Justin skrattade lite bakom mig, men ingen sa något.

"Ska vi gå ut en stund, Caitlin?" frågade jag och himlade med ögonen åt de båda idioterna som låt på golvet utan att så mycket reagera på vad jag sagt om dem. När jag vände blicken mot henne så nickade hon bara och gick ut ur köket.

"Vi kommer in snart." log jag mot Justin som motvilligt hade släppt mig nu. Han drog mig närmare och pussade mig på kinden innan han släppte mig med ett leende på läpparna. Ryan himlade med ögonen men log varmt mot mig innan jag lämnade köket och följde med Caitlin ut i hallen. Där väntade hon på mig med två filtar, en ljusrosa och en ljusblå. Hon gav den ljusrosa till mig innan han öppnade dörren och gick ut i kvällsluften. Jag hade ingen aning om vad klockan var, men jag chansade på att den var rätt mycket, för den okompletta månen lös ovanför ett av hustaken. Caitlin virade in sig i den blåa filten innan hon satte sig ner på trappan. Jag följde hennes exempel utan att säga någonting.

"Så, vad har hänt?" frågade hon efter en stunds tystnad. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja någonstans men jag samlade ihop mig så gott jag kunde.

"Jag åkte till Christopher, för att prata med honom. Det gick inte som jag trott tyvärr." började jag försiktigt utan att titta på henne medan jag kände hur hon granskade mig.

"Så vad pratade ni om?" frågade hon när jag inte fortsatte. Jag suckade tyst och vände blicken mot henne.

"Vi pratade inte så mycket. När jag kom in i hans rum så låg han och höll på med Robyn, en av mina tjejkompisar." förklarade jag medan jag granskade henne. Hennes ansiktsuttryck förändrades från nyfikenhet till ilska. Hon reste sig upp och gick iväg en bit, lät filten ligga kvar på trappan.

"Åh den där jävla idioten! Jag skulle kunna strypa honom just nu! Sätt dig i bilen Dezzie! Nu åker vi hem till honom! Jag har en del att tala om för den där skitstöveln!" skrek hon rätt ut i nattluften. Hon såg ursinnig ut. Jag gick försiktigt fram till henne, men det var inte det lättaste eftersom att hon gick omkring som en yr höna.

"Caitlin! Ta det lugnt!" försökte jag lugna henne. Hon stannade upp och såg ursinnigt på mig. Det fick mig att backa ett steg.

"Ta det lugnt? TA DET LUGNT?! ÄR DU KNÄPP?" utbrast hon och slog ut med armarna innan hon gick över gräsmattan och sparkade på en boll som låg där helt oskyldig.

"Caitlin, seriöst! Lugna ner dig! Annars hämtar jag killarna!" varnade jag och följde efter henne ut på gräsmattan för att se till att hon inte gav sig på något annat oskyldigt som kom i vägen för henne.

"Det spelar ingen roll om du hämtar dem eller inte! Jag har fortfarande ett och annat att säga till den där idioten!" morrade hon och fortsatte trampa runt på gräsmattan. Jag ville inte lämna henne, för risken att hon skulle få för sig att försvinna, men åh andra sidan var hon riktigt förbannad. Jag slog vad om att hon inte såg annat än svart för tillfället, och jag var rädd för att hon skulle göra sig själv illa genom att inte tänka klart. Snabbt sprang jag fram till dörren och ryckte upp den.

"GUYS! KOM UT HIT! SÄTT FART!" ropade jag innan jag snabbt tog mig tillbaka till Caitlin som gick runt och muttrade och morrade högt för sig själv. Bakom mig hörde jag röster och inom kort stod dem bakom mig.

"Seriöst, vad har du gjort med henne?" utbrast Chaz och innan jag hunnit svara berättade Justin.

"Jag gissar på att hon berättar för Caitlin att Christoper varit otrogen mot henne." sa han lätt och jag hörde hur Chaz och Ryan drog efter andan. I ögonvrån såg jag hur de var på väg att säga någonting men jag viftade bara bort dem med handen innan jag nickade mot Caitlin som nu tagit upp fotbollen hon hittat och slängde iväg den medan hon fortsatte morra för sig själv.

"Glöm det, jag går inte i närheten av henne när hon är så där! Hon är farlig när hon är arg, det vet ni!" protesterade Christian bakom mig och jag blängde på honom.

"Vad tror du vi måste stoppa henne för? Hon kommer bli farlig för sig själv!" påpekade jag och himlade med ögonen innan jag återigen vände uppmärksamheten mot henne. Nu satt hon ner mitt på gräsmattan och det såg ut som om hon skakade. Jag vände blicken mot killarna som bara stod och stirrade på henne. Utan att ens vänta på svar gick jag fram till henne och satte mig försiktigt bredvid henne. Hon kastade en mördande blick mot mig och såg ut att vara på väg därifrån men jag la en arm omkring hennes axlar och höll henne kvar.

"Deztiny Wallie! Släppt mig! För ditt eget bästa!" morrade hon surt och var på väg att resa sig igen men jag envisades med att hålla kvar henne.

"Slå mig om det känns bättre, men jag släpper dig inte!" påpekade jag och höll kvar henne mot mig. Hon försökte kämpa emot en stund innan hon slappnade av och sjönk in i min famn. Hon andades normalt nu, men hade fortfarande skakningar i mellanåt. När jag vände blicken mot killarna så var det bara Justin som stod kvar. Han blinkade och log varmt mot mig. En varm känsla spred sig i kroppen på mig och sen såg jag hur han satte sig ner på gräsmattan en bit bort.

"Förlåt Dezzie, men han förtjänar inte dig. Åh jag blir bara så arg så jag skulle allvarligt talat kunna strypa honom! Långsamt och smärtsamt!" mumlade hon till mig. Jag log mjukt och drog henne tätare intill mig.

"Jag förstår dig, men han kommer ha ett stort blåmärke på kinden i ett par dagar." skrockade jag och hon rätade snabbt på sig.

"Slog du honom?" frågade hon och blinkade till. Jag log mot henne innan jag nickade. Nu flinade hon stolt tillbaka.

"Ska vi gå in? Så kan jag berätta för allihop istället?" föreslog jag mjukt och hon harklade sig innan hon nickade och reste sig upp. Hon hjälpte mig upp och tillsammans gick vi bort till Justin som rest sig upp innan vi kommit fram.

"Kom nu sötnos!" log jag och tog hans hand. Han log lite förvånat medan vi började gå in till huset. Jag sneglade på Caitlin som log varmt mot mig.

"Vad söta ni är." sa hon och blinkade mot mig. Sedan drog hon upp sin mobil och visade bakgrundsbilden.

"Har du fortfarande den där som bakgrundsbild?" frågade jag förvirrat och hon nickade glatt. Jag skrattade och stannade för att se bilden ordentligt. Det var från första natten som jag och Justin sovit i samma säng. När han legat med armen över mig på morgonen när Caitlin kommit in för att se om vi var vakna. Det var helt sjukt hur mycket som hänt sedan lördags, då jag träffat alla för första gången ordentligt. Jag hade träffat en hel del nya vänner, pratat med andra extremt trevliga och söta tjejer, blivit djupt sårad två gånger och fallit för Justin. Det hade gått fort, och mycket hade hänt, men jag ångrade ingenting.

---

---

Hahaha jag vet inte om Caitlin har ett sånt här humör, jag vet heller inte om det är så här hon skulle reagera, men mjaa, it's my story I guess ^^

Tack för era söta kommentarer!
Jag blir så otroligt glad över dem allihopa!
Jag förstår inte hur ni kan göra min dag så otroligt mycket bättre bara genom att skriva något så gulligt! :')

Puss & Kram på er <3

Live, Laugh, Love