Bieber Cash

"Har du fortfarande den där som bakgrundsbild?" frågade jag förvirrat och hon nickade glatt. Jag skrattade och stannade för att se bilden ordentligt. Det var från första natten som jag och Justin sovit i samma säng. När han legat med armen över mig på morgonen när Caitlin kommit in för att se om vi var vakna. Det var helt sjukt hur mycket som hänt sedan lördags, då jag träffat alla för första gången ordentligt. Jag hade träffat en hel del nya vänner, pratat med andra extremt trevliga och söta tjejer, blivit djupt sårad två gånger och fallit för Justin. Det hade gått fort, och mycket hade hänt, men jag ångrade ingenting.

---

---

"Jaz, jag vet att du är arg, men snälla försök lugna ner dig?" bad jag i telefonluren. Jaz hade nästan reagerat precis likadant som Caitlin, bara att hon inte blev exakt lika ursinnig. Caitlin hade nu lugnat ner sig ordentligt när jag berättat allt, men hon påstod fortfarande att hon hade en hel del att säga honom.

"Jag kan ju alltid försöka, men kom igen, är han helt dum i huvudet?" muttrade hon och jag kunde inte annat än le roat åt henne. Trots att vi knappt kände varandra så brydde hon sig enormt mycket om mig, och det var jag oerhört tacksam över.

"Men hur ledsen du än är gumman så ska du ändå se det från det ljusa sidan, även om det är svårt. Det är bra att du fick reda på det nu, innan du kommer på honom en dag och det är svårare att ge sig av för att ni kanske har gift er och ni kanske har ett barn tillsammans." sa hon och jag kunde inte hindra mig ifrån att skratta.

"Det skulle nog aldrig hända, varesig han varit otrogen eller inte. Jag har aldrig velat gifta mig, och jag kan inte bli gravid så det problemet är ur världen. Men jag förstår hur du menar och ja, jag är..." började jag men Jasmine avbröt mig i luren.

"Vänta lite nu, vad menar du med att du inte kan bli gravid? Hur vet du det? Och varför vill du inte gifta dig? Fast det kan jag ju förstå lite mer, men varför kan du inte få barn?" hon överöste mig med sina frågor och jag log varmt för mig själv innan jag samlade mig för att kunna berätta.

"Jag har aldrig sett det intressanta i att gifta mig. Jag menar, visst, det är kanske vad alla tjejer drömmer om, att få sitt drömbröllop, ha hela uppmärksamheten på sig för en dag, få höra att hon är vacker i sin fina vita klänning och så. Men det har aldrig tilltalat mig precis. Visst, det skulle väl vara kul att kanske få höra att man är vacker, men man behöver inte lägga en massa pengar på ett bröllop för att få höra det. Dessutom är uppmärksamhet ingenting jag precis längtar efter." förklarade jag lugnt. Så hade jag känt sen jag varit liten. Medan alla andra ungar lekte att deras barbie-dockor hade sitt livs ögonblick framför altaret, hade jag snarare lekt talk-shows och med större dockor.

"Det var inte det jag menade, Dez! Varför kan du inte bli gravid? Och hur vet du det?" envisades hon och jag suckade. Jag visste mycket väl vad hon menade, jag hade bara hoppats att jag skulle slippe prata om det, för det hade tagit hårt på mig när jag fått reda på det eftersom att det var något jag längtade efter, ett eget barn.

"Kan vi ta det någon annan gång? Det är jobbigt att prata om redan som det är, och det blir inte bättre för att vi tar det på telefon." suckade jag och hoppades att hon skulle förstå. Ett ljud bredvid mig fick mig att hoppa till, och insåg att Caitlin hade kommit in i rummet. Hon log ursäktande mot mig medan hon gick fram till Ryan's säng och satte sig framför mig. Jag hade gått upp hit så att jag kunde prata med Jasmine själv, eftersom att jag inte visste hur hon skulle reagera.

"Visst kan vi de, babe! Jag måste ändå gå och lägga mig nu, ska upp tidigt imorgon och dra till studion. Men vi får höras snart igen!" svarade hon i telefonen och gäspade. Jag log svagt för mig själv innan jag nickade, även om jag visste att hon inte såg det.

"Självklart! Vi hörs sen! Jag ska ringa till pappa också så att han vet vart jag är någonstans. Vi hörs sen gumman!" sa jag och tryckte av samtalet. Caitlin log mot mig när jag vände mig mot henne med en frågande blick.

"Vi har ett litet problem. Eller inte ett problem kanske, snarare en komplikation." började hon och såg på mig med en fundersam min. Jag reste mig upp ur sängen och började gå mot dörren.

"Vi kan prata om det på vägen ner till de andra." log jag och hon nickade kort innan hon reste sig upp och följde efter nerför trappan.

"Vi har lite ont om sängplatser." förklarade Caitlin till sist och jag vände mig mot henne medan vi gick nerför den rätt långa trappan.

"Det är lugnt, jag sover i bilen bara." svarade jag. Caitlin stannade med en protesterande min men hann inte säga någonting innan någon dök upp vid foten av trappan.

"Yeah right! Som om jag skulle låta dig sova i bilen! Du får följde med hem till min pappa och sova där." sa Justin och ryckte på axlarna. Jag var på väg att protestera men han skakade på huvudet mot mig, det var alltså inte uppe för diskussion.

"Fine, åker vi nu eller?" suckade jag och tittade på honom. Han log nöjt för att han vunnit den oexisterande diskussionen innan han drog upp sin mobil ur fickan för att kolla klockan.

"Typ nu, det börjar bli rätt så sent." svarade han och la ner mobilen i fickan igen. Jag slängde en blick på Caitlin som log och nickade mot mig. Efter att jag kommit nerför för trappan helt kom de andra killarna ut från vardagsrummet. Chaz kom fram och gav mig en kram.

"Vi ses väl imorrn kanske. Bry dig inte om Christopher! Han är inte värd dig!" sa han till mig och jag log tacksamt mot honom när han släppte mig. Christian sa ungefär samma sak när han kramade om mig.

"Ledsen för att vi behöver köra ut dig ur huset så här, men det är rätt trångt som det är." beklagade sig Ryan när han också hade kramat om mig. Jag log varmt mot honom innan jag ruffsade till honom i håret.

"Det är lugnt. Föresten är det inte ni som kör ut mig ur huset, det är den där som drar med mig här ifrån!" log jag och nickade mot Justin som himlade med ögonen, men flinade mot oss. Ryan skrattade och nickade instämmande innan han släppte fram Caitlin som kramade mig hårt.

"Åh, hör av dig imorrn så får vi se om vi kanske ska hitta på något eller så! Älskar dig tjejen!" viskade hon när hon kramade mig. Jag log och pussade henne på kinden innan jag gick till dörren med Justin efter mig.

"Juste Caitlin, vill du ha tillbaka dina byxor?" frågade jag och vände mig mot henne. Hon log medan hon skakade på huvudet.

"Du kan ge mig dem någon annan dag. Jag har fler, dessutom använder jag nästan aldrig dem där." log hon innan hon vinkade mot oss. Jag vinkade tillbaka innan jag följde efter Justin ut i natten. Snabbt låste jag upp min trogna bil innan jag slängde nycklarna till Justin. Han tittade förvånat på mig medan han gick mot förardörren.

"Jag hittar inte hem till din pappa." skrattade jag och satte mig slutligen i passagerarsätet. Han log och hoppade in bakom ratten för att sen köra ut från deras kvarter. Det tog inte lång tid innan ögonlocken började kännas tunga, och innan jag egentligen hunnit tvinga mig själv att öppna ögonen, hade jag somnat.

---

---

Oj, hur tror ni det första mötet med Jeremy går?
Det kanske går helt åt helvete...
Och hur vet egentligen Dezzie om att hon inte kan bli gravid?

Mjaaaa.... Det kommer nog upp ett kapitel till idag, om ni är snälla ^^
Nej då, ni är alltid snälla och rara, i alla fall mot mig!
Era kommentarer är mycket mer än vad jag förtjänar, ni är fantastiska! <3

Live, Laugh, Love