Bieber Cash

"Jag tror jag tar det där som ett ja." skrattade jag glatt innan jag följde efter henne. Hon väntade på mig utanför dörren till hans rum och satte ett finger mot läpparna för att visa att jag skulle vara tyst. Jag log mot henne medan jag nickade. Smygande öppnade jag dörren och såg att Justin nu brett ut sig över hela sängen och såg ut att sova djupare än någonsin. Jazmyn sprang direkt fram till ett litet skrivbord och började rota försiktigt i en liten låda. När hon verkade hittat vad hon letade efter kom hon tillbaka till mig och sträckte fram handen. Hon hade tagit fram två pennor, en svart och en neon-gul. Hon gav mig den svarta och smög sig närmare sängen med den gula. Dörren gnisslade till bakom oss och vi båda vände förvånat huvudena mot Jeremy som stod och såg oskyldig ut. Han höll upp sin iPhone och jag förstod precis vad han gjorde. Han filmade det hela. Det var svårt att hålla sig för skratt när vi ritade på honom, men han sov verkligen som en stock. Han skulle nog inte vakna på ett bra tag.

---

---

Efter att jag och Jazmyn hade lekt lite med pennorna i ansiktet på Justin så satt vi nu återigen vid köksbordet. Jag och Jeremy satt och pratade lite om allt möjligt medan Jazmyn satt och ritade, med sina pennor och inte med dem vi ritat på Justin med.

"Så, Justin berättade rätt mycket om dig inatt när vi pratade. Man kan nästan tro att ni känt varandra i flera år." sa han och log roat. Jag nickade medan jag tog en klunk av det nu avsvalnade kaffet.

"Det är många som säger det faktiskt. Men vi har aldrig sagt ett ord till varandra förän i lördags då vi sågs första gången. Jag har lyssnat på hans låtar rätt mycket då hans musik tilltalar mig, men det har liksom inte varit något speciellt stort. I mina ögon är han inte den berömda flickidolen Justin Bieber. I mina ögon är han den normala tonårskillen Justin, som sällan ger sig och ofta startar krig med dem han inte borde starta krig med." berättade jag och log mot Jeremy. Han skrattade åt vad jag sagt, och det syntes att han visste precis vad jag pratade om när jag nämnde tonårskillen.

"Ja, jag hörde en hel del om ert krig i natt. För en gångs skull så är jag faktiskt rätt osäker på vem som kommer vinna. Annars brukar det alltid vara Justin som utklassar alla, men när till och med han, prankstern själv, erkänner att du är duktig, ja, då blir man lite fundersam." berättade han och jag blinkade till. Hade Justin verkligen sagt det? Det var inte likt honom att medge något sånt, men å andra sidan så verkade han ha en väldigt bra relation med sin pappa. En behaglig tystnad ersatte vårat samtal. Jag satt och tittade på vad Jazmyn ritade, för att vara så liten var hon väldigt duktig. Efter ett tag reste sig Jeremy och gick fram till diskbänken med sin kopp.

"Han gillar dig, vet du!" sa han utan förvarning. Jag blinkade till lite innan jag vände blicken mot honom. Han stod nu lutad mot diskbänken, vänd mot mig, och iakttog mig med ett leende på läpparna.

"Jag gillar honom också." erkände jag lugnt medan jag ritade en liten stjärna på Jazmyn's papper. Hon tog de gula färgpennan från mig och gav mig en röd istället. Hon pekade på något hon hade ritat på pappret som liknade ett hjärta.

"Vill du att jag ska rita en sån?" frågade jag henne och hon nickade glatt. Det var inte så mycket plats kvar på pappret, så hjärtat blev inte så stort, men hon verkade glad över det för hon klappade händerna innan hon tog pennan från mig.

"Har du sagt det till honom?" frågade Jeremy när han kom och satte sig vid bordet igen med ett vattenglas i handen. När jag vände blicken mot honom log jag osäkert. Jag velade en stund eftersom att jag inte visste vad jag riktigt skulle svara. Han hade ju tydligen hört mig säga det när jag trodde han sov, men det var ju inte riktigt som att säga att jag faktiskt gillade honom. Då hade jag ju bara sagt att jag trodde att jag höll på att falla för honom. Annars hade jag väl kanske visat det bara, genom att kyssa honom och liksom visat honom mer i handlingar.

"Nej, jag har väl inte det." svarade jag till slut och tittade osäkert på honom. Han nickade lugnt medan han började plocka ihop Jazmyn's pennor och papper, eftersom att hon nu hade slutat rita. Istället hade hon plockat fram en docka som hon villa att jag skulle hjälpa henne att klä på.

"Om du är redo för att bli överöst med kärlek från lillgrabben, så borde du nog göra det. Justin har en stor tendens till att vara självsäker och alltid visa vad han känner. Det är inte många som får honom osäker, och ännu färre som får honom att för ett ögonblick dölja sina känslor." förklarade Jeremy med stor beundran. Jag förstod inte riktigt var han ville komma med det hela, men det märktes att han avgudade Justin enormt mycket.

"Jag är ledsen, men jag förstår inte riktigt." medgav jag efter att ha tänkt igenom vad han sagt. Han log varmt mot mig.

"Justin är störtkär i dig! Nej vänta, den benämningen räcker inte. Han är galen i dig! Vi pratade i säkert 3 timmar i natt, och de tre timmarna fyllde han med prat om dig. Det är inte ofta Justin faller för någon, han tar det försiktigt och snabbar inte på någonting, men jag tror aldrig jag sett en människa vara så fast för någon som han är fast för dig." förklarade han lugnt. Jag blinkade till över hans ord, menade han allvar?

"Varför har han inte visat det för? Eller åtminstone sagt något?" frågade jag förvånat. Det fick Jeremy att le lite bredare än han redan gjorde.

"För att han inte ville göra det värre för dig än vad det redan var. Han bryr sig om dig, mer än vad folk ser. Han berättade om allting som hände med din pojkvän, eller ja, ex nu då. Han ville inte göra det mer komplicerat än vad det redan var, så han gömde sina känslor. Inte helt, han har fortfarande visat det, men i en kontrollerad mängd för att inte försätta dig i en jobbigare sits än du redan befunnit dig i." berättade han och jag kunde inte hindra mig själv ifrån att beundras. Jeremy kände Justin bättre än mig, och jag tvivlade inte på att det han sa var sant, men det fick mig att känna ett stygn av dåligt samvete. Om det nu var så allvarligt som Jeremy fick det att låta, så hade Justin hållit extremt starka känslor inom sig, för att mitt liv inte skulle bli mer komplicerat än det redan var.

"Han är osäker på vad du känner, han vet inte om du döljer några känslor, eller om du helt enkelt inte har så starka känslor för honom. Trots att han inte visar det, så går han runt och funderar på det varenda gång du säger eller gör någonting. Han kommer inte fråga någonting, för han vet att du precis blivit grundligt sårad av Christopher, men om han inte får bukt på hur du känner snart, så kommer det ta knäcken på honom. Särskilt eftersom att han känner så starkt för dig." fortsatte Jeremy och log lugnt mot mig. Det kändes som om han visade en helt annan sida av Justin för mig, än vad jag hade sett med blotta ögat. Det fick mig att bli osäker, på om jag var redo för något så allvarligt när jag precis lämnat något allvarligt. Fast det var ju förstås en enorm skillnad mellan Christopher och Justin.

"Så... Vad tycker du att jag ska göra?" frågade jag motvilligt. Jag var inte säker på om det var rätt person att prata med, men det kändes som om Jeremy kunde komma med rätt bra råd och förslag, så jag kände mig nästan tvungen. Jeremy log faderligt mot mig och jag fick känslan av att han var lite lik min pappa, bara att jag aldrig skulle kunna prata om sånt här med min pappa. Han hade aldrig gillat att prata om killar, och hade heller inte särskilt mycket tid till det.

"Det kan ingen annan än du svara på, hjärtat. Men jag vet att Justin är det bästa en tjej kan drömma om. Det säger jag inte bara för att jag råkar vara hans pappa. Han bryr sig om folk, han är inte rädd för att visa hur han känner, förutom i det här fallet, och han skulle aldrig göra någonting för att såra någon, inte om han kan förhindra det. Vad du måste tänka igenom är om du är redo för det. Även om han är tonårskillen Justin för dig, så är han fortfarande flickidolen Justin Bieber för resten av världen. Hur synd det än är så är det stor chans att det kommer ge er båda komplikationer, mest dig, eftersom att de flesta av hans fans har starka åsikter när Justin dejtar någon. Om du bestämmer dig för att du är beredd att jobba på ett förhållande med honom, trots att ni bor på olika ställen, han åker iväg på spelningar omvartannat, ni kan inte vara tillsammans varje dag som vilket annat par som helst, och du med största sannorlikhet kommer få en hel del sura tonårstjejer på dig, så tycker jag att du ska berätta det för honom. Känner du dig inte redo för de här grejerna, vilket jag med stort medlidande kan förstå, så måste du tala om det för honom. Det är ett val som du måste göra själv, för han har redan gjort sitt val. Han har valt dig." jag lyssnade med stor uppmärksamhet på vad han hade att säga, för han hade rätt i det han sa. Jag hade ett stort val att göra, något som jag måste tänka ut själv innan jag kunde tala om det för någon annan. Jag log tacksamt mot honom och han besvarade varmt mitt leende.

"Bieber uppe." sa Jazmyn och när jag vände mig mot valvet så såg jag hur sovrumsdörren öppnades och han kom med släpande fötter mot oss. Han stannade till i hallen och tittade mot badrummet, men sen fortsatte han in i köket till oss.

"Godmorgon sömntuta!" flinade jag mot honom när han satte sig bredvid mig. Jag var tvungen att försöka hålla mig för skratt, men det var svårt. Han hade streck i hela ansiktet nästan, samt en otroligt vacker murre och små vackra ord lite här och var. Han satte händerna för ansiktet och gnuggade sig i ögonen. Jag såg min chans och vände mig snabbt mot Jazmyn för att lägga handen mot min mun och visa att hon inte skulle skratta. Hon nickade medan hon log bredd.

"Varför ser ni så glada ut? Det här är ingen bra morgon!" muttrade han och slängde en sur blick på oss. Jeremy skrockade lite för sig själv innan han gick till kylskåpet och hämtade en vitamin dryck.

"Trött eller?" frågade Jeremy roat när han gav flaskan till Justin som muttrade något när han tog emot den.

"Ja, den där vildkatten har ju hållit mig vaken de flesta nätter. Konstigare brud får man ju leta efter." muttrade han surt och jag kunde inte låta bli att skratta. Jeremy stämde in i skrattet, men det gjorde ingenting bättre. Justin var visst på väldigt dåligt humör.

"Ja, om det känns bättre för dig så var det du som väckte mig genom att slå mig i ansiktet." skrattade jag mot honom men han bara himlade med ögonen och tog några klunkar av vätskan han hade i flaskan. Han såg lite piggare ut efter ett tag, men han var långt ifrån sitt vanliga jag.

"Skulle du till din mormor och morfar idag?" frågade jag efter en stunds tystnad. Det kanske gjorde honom på bättre humör, men det var knappt. Han nickade bara medan han iakttog mig.

"Du ska med, bara så att du vet!" påpekade han innan han tog en klunk till ur flaskan. Han hade snart fått i sig mer än halva.

"Sure, men vi lär ju åka till Caitlin först och lämna tillbaka hennes byxor." svarade jag bara och ryckte på axlarna. Nu sken han upp minsann.

"Jag gillar dem byxorna." sa han bara och såg nästan drömmande ut. Jag himlade med ögonen innan jag reste mig upp och gick bort med min kaffekopp till diskbänken.

"Klart du gör, Bieber! Borde jag bli förvånad?" mumlade jag medan jag satte på kranen för att spola fram till varmvatten. Jeremy hade ju ingen diskmaskin, men det gjorde inte mig särskilt mycket.

"Det är bara att ställa det där, jag fixar det sen, hjärtat." sa Justin's pappa från bordet men jag bara skakade på huvudet.

"Nej, det är ju snabbt gjort." svarade jag och började diska ur koppen.

"Justin, sluta stirra på henne! Jösses, det är ju inte precis som om ni träffades igår." skrockade Jeremy vid bordet. Jag hade precis diskat klart koppen och ställt den i diskstället så jag vände mig nyfiket om.

"Det är väl inte mitt fel att hon ska se så förbaskat bra ut i min tröja!" muttrade han som svar innan han reste sig upp och gick fram till diskbänken för att slänga flaskan i en papperskasse som stod i hörnet. Jeremy följde honom med blicken och när han tittade in i mina ögon himlade han roat med dem och sneglade på Justin igen.

"Justin, är du på dåligt humör?" frågade jag försiktigt när han stod bredvid mig. Han slängde en mörk blick på mig och jag motstod lusten att le mot honom. Istället slog jag försiktigt armarna runt honom och gav honom en varm kram. I början gjorde han ingenting, men sen efter en stund så kramade han mig tillbaka, hårt.

"Känns det bättre?" frågade jag när jag släppte honom. Hans leende var nog till svar, men han nickade ändå. Innan jag hunnit säga någonting mer hade han gått ut ur köket och rundat hörnet, antagligen på väg mot toaletten. Jag kastade en förväntansfull blick mot Jazmyn och till sist mot Jeremy, som båda såg precis lika förväntansfulla ut som jag kände mig.

"VAD FAN? ÅH DEZ! DU SKA SÅ FÅ IGEN FÖR DET HÄR!" skrek han från toaletten och både Jazmyn och Jeremy började skratta högt. Utan att säga någonting sprang jag förbi dem och ut ur köket. Istället sprang jag tillbaka in i Justin's sovrum men innan jag hunnit stänga dörren hade Justin puttat upp den och kom emot mig.

"Jag trodde vi hade lagt vårat krig på is ett tag!" påpekade han torrt, men jag såg hur det ryckte i mungiporna på honom. Medan han kom emot mig backade jag mot sängen, tills jag inte kom längre. Han kom snabbt fram till mig och puttade ner mig i sängen för att sen ställa sig över mig på alla fyra.

"Åh, det här verkar bekant." flinade jag och log åt flashbacken som kom. Han besvarade lekfullt mitt leende innan han nickade.

"Det har du rätt i, men skillnaden nu är att vi är hemma hos min pappa, jag kommer inte bli nedputtad från sängen och dessutom har jag en extremt vacker ansiktsmålning, som jag med säkerhet kan säga att du inte var ensam om att ge mig." medan han sa varenda ord kom hans läppar närmare mina och till slut kände jag hans andetag mot min hud innan han kysste mig mjukt. En bråkdel senare låg han på golvet nedanför sängen och jag stod på knä över honom medan jag höll mina händer runt hans handleder i huvudhöjd på honom.

"Jag trodde du sa att du inte skulle bli nedputtad från sängen, men jag kanske hörde fel." flinade jag mot honom medan han förvånat blinkade till. När han insett vad som hänt himlade han med ögonen och försökte ta sig loss. Efter ett tag verkade han ge upp och då var jag nöjd. Istället för att envisas mer så ställde jag mig upp och hjälpte honom upp också.

"Så, är det dags att åka hem till din mormor och morfar då?" frågade jag och log medan jag såg mig om i rummet efter kläderna jag haft dagen innan. Till slut hittade jag dem i en liten hög på golvet halvt under sängen.

"Ja, men vi ska göra ett snabbt stopp på stan först." svarade han medan jag började dra på mig de vita mjukisarna jag lånat av Caitlin.

"Jaså? Vad ska du göra där?" frågade jag när jag inte riktigt kunde komma på någon bra anledning. Han slängde sig på sängen och flinade nöjt mot mig.

"Vi ska köpa lite nya kläder till dig." svarade han bara, som om det var världens självklaraste sak. Jag tänkte efter en stund innan jag insåg att jag inte hade några pengar med mig. När jag sa det till Justin himlade han bara med ögonen, som han brukade göra.

"Ja, för jag skulle ju verkligen låta dig betala." flinade han och nu var det min tur att himla med ögonen. Ibland var han verkligen omöjlig, men det ingick väl i hans speciella lilla charm antog jag. Jag suckade men han log bara nöjt, antagligen ansåg han att han hade vunnit, vilket han antagligen hade, för jag skulle inte kunna övertala honom, även om jag försökte. Hade han väl bestämt sig för något så var det bara att acceptera, för han gav sig inte i första taget, och helt ärligt, ville jag inte träffa fler ur hans familj iklädd mjukisar och en gigantisk tröja som inte ens tillhörde mig.

---

---

Oj, det blev ett extremt långt kapitel det här ser jag nu (aa)
Kände att det var dags för ett långt ett!
Det var väl en bra start på den här torsdagen, tycker ni inte? :P

Jag hoppas att ni gillar det i alla fall!
Är faktiskt rätt stolt över det här kapitlet, åtminstone delen där Dezzie sitter och pratar med Jeremy!
Den bästa dialogen jag skrivit tror jag, eller vad säger ni? ;)

Tack så otroligt mycket för alla era underbara kommentarer!
När kapitel 100 kommit ut så kommer jag visa er en sak, något som jag hållt på med ett tag nu :)
Det är inget stort, men ja, det har ju tagit sin lilla tid och det är helt klart värt varenda minut av det!

Nu ska jag sova!
Imorgon (mja idag) är jag ju också hemma från praktiken, så det kommer nog upp en del kapitel imorrn (idag) med!
Kanske ni till och med får kapitel 100 imorrn (idag)?
Vem vet, jag kanske hinner skriva så mycket! :P

Men en sak är i alla fall säker!
Jag är oerhört tacksam över att jag fortfarande har en hel bunt läsare, fastän det gått så många kapitel!
Slog besöksrekordet igår, 160 olika besökare!
Det är stort, för lilla mig i alla fall!

Ja, nej, time to sleep!

Älskar er alla, ofantligt mycket!
Ni anar inte hur mycket alla kommentarer och allting betyder för mig! :')

Live, Laugh, Love