Bieber Cash

"Ja, för jag skulle ju verkligen låta dig betala." flinade han och nu var det min tur att himla med ögonen. Ibland var han verkligen omöjlig, men det ingick väl i hans speciella lilla charm antog jag. Jag suckade men han log bara nöjt, antagligen ansåg han att han hade vunnit, vilket han antagligen hade, för jag skulle inte kunna övertala honom, även om jag försökte. Hade han väl bestämt sig för något så var det bara att acceptera, för han gav sig inte i första taget, och helt ärligt, ville jag inte träffa fler ur hans familj iklädd mjukisar och en gigantisk tröja som inte ens tillhörde mig.

---

---

"Vad tycker du?" frågade jag när jag kom ut ur provrummet. Han tog av sig solglasögonen lite och granskade mig medan han gestikulerade att jag skulle snurra runt. Jag gjorde som han sa och snurrade långsamt runt. Justin hade plockat åt sig en massa kläder och tvingade mig att testa allihop. Just nu hade jag tagit på mig ett par svarta jeans som han hade valt och ett mörklila linne som jag inte alls var förvånad över att han hittat. Jag kunde nästan lova att han hade någon inprintad sändare i huvudet så att han med lätthet kunde hitta allt som var lila. Hälften av alla grejer han hittat var nämligen lila.

"Det sitter bra på dig, jag gillar det." svarade han och flinade brett.

"Klart du gör, det är ju lila." skrattade jag medan jag vände blicken mot min spegel för att granska mig själv. Han hade väl rätt dock, det satt ganska bra och det var bekvämt. När jag vände mig mot Justin igen så var han inte kvar. Utan att tänka så mycket på det gick jag in i provrummet igen för att ta av mig kläderna. Helt utan förvarning slängde någon några klädesplagg över provrumsdörren.

"Aye, ta't lugnt va!" skrattade jag när jag öppnade dörren och såg Justin stå där med ett oskyldigt flin. Han ryckte på axlarna och ställde sig med armarna i kors.

"Vad har du nu hittat åt mig då?" muttrade jag lite när jag stängde dörren till provrummet igen. Bakom mig öppnade han dörren och tittade in på mig.

"Bara lite smått och gott!" flinade han medan han granskade mig när jag plockade bland kläderna han precis hade slängt in. Det var ett par korta, svarta, jeanshorts med nitar lite överrallt. Ett vitt, vanligt standardlinne med smala axelband. Ett mörklila, väldigt luftigt.... jaa... tygstycke skulle man väl kunna kalla det. Sen i botten av högen hittade jag ett par mörklila underkläder och en mörkblå bikini.

"Justin..." började jag men Justin la ett finger över min mun för att få mig att sluta prata.

"Börja inte! Prova det bara så får jag se sen. Shortsen, underkläderna, linnet och den lila grejen ska du testa samtidigt! Det hör liksom ihop! Jag kommer snart tillbaka." sa han bara och stängde igen dörren innan han återigen kastade sig ut på farligt vatten, nämligen in i mitten av den fullsmäckade affären. Det var ett stort under att han inte hade blivit upptäckt ännu, men då skulle det väl bli ett väldans liv. Jag suckade innan jag drog på mig kläderna, utom hotpantsen, man fick jag inte testa sånt, och det förstod jag. Jag var fortfarande lika fascinerad över att han hittat rätt storlekar på första försöket, det var liksom inte ens någon fråga ifall de var rätt, de passade med största säkerhet.

"Hur går det för dig?" frågade han när jag drog på mig den lila grejen, som han hade kallat det. Han öppnade dörren och tittade på mig innan jag vände mig om.

"Damn jag har bra smak!" utbrast han och flinade stolt. När jag slängde en blick i spegeln kunde jag väl inget annat än hålla med, det var en väldigt bra kombination.

"Det var det sista. Ge mig kläderna så hänger jag tillbaka de vi inte ska ha och går och betalar resten." log han medan han stängde igen dörren för att jag skulle få byta om ensam, det var ju snällt av honom i alla fall. När jag tagit av mig allt, och samlat ihop hela högen med kläder han tvingat mig att prova, så slängde jag plaggen en och en över dörrkanten. När allt var ute hos Justin började jag ta på mig mjukisbyxorna igen, mitt linne, och Justin's tjocktröja. Även om det var sjukt varmt ute så hade jag envisats med att gå med tjocktröjan eftersom att Justin vägrat låta mig ta bort lappen som fortfarande satt på mjukisarna. När jag kom ut ur provrummet stod Justin borta vid kassan och hade precis betalat. Han tog nu emot en megatjock påse och flera mindre.

"Åh, säg inte att du köpte allting!" utbrast jag när jag kom fram till honom. På hans leende behövde han inte ens svara på frågan, han hade helt klart köpt allting. Jag suckade och himlade med ögonen innan jag började gå mot parkeringen där min bil stod. Han hoppade snabbt in bakom ratten medan jag satte mig i baksätet.

"Får jag kassarna Justin? Så jag kan byta om. Det börjar bli varmt att gå så här." sa jag när han tittade på mig med ett frågande uttryck. Han började plocka i påsarna innan han gav mig en uppsättning kläder, det var dem jag testat sist. Utan att säga någonting började jag dra av mig tjocktröjan och mitt linne för att sedan dra på mig det vita baslinnet. Jag hade ofta bytt om i baksätet på min bil, så det var inte svårt eller komplicerat på något sätt.

"Går det bra där bak?" frågade han medan han lugnt medan han svängde ut från parkeringen. Jag svarade inte utan klättrade fram i passagerarsätet istället för att sätta mig ner. Det var skönt att ha någonting luftigt på mig istället för tjocktröjan och mjukisarna. Jag drog ner sufletten och vek upp så att jag fick fram spegeln. Sen öppnade jag handsfacket och tog ut min reservborste som alltid var bra att ha. Det kändes skönt att få borsta ut håret så att det inte såg ut som ett råttbo längre.

"Här, tänkte att du kanske inte vill ha solen i ögonen." log han och sträckte fram ett par svarta solglasögon till mig. Tacksamt tog jag emot dem och drog upp sufletten, jag tyckte bara att den var ivägen ändå.

"Är du säker på att jag ska träffa dem?" frågade jag efter en stunds tystnad. Jag var nervös, det kände jag i hela kroppen. I ögonvrån såg jag hur Justin vände blicken mot mig men jag tittade bara rakt fram.

"Aww, är du nervös? Varför då?" frågade han och stannade bilen vid rödljuset. Han la sin hand på min axel, så jag tittade på honom och han såg överseende ut på något sätt.

"Ja det är väl klart, tänk om dem inte gillar mig!" påpekade jag men som svar till det fnös han bara. Han vände sig mot vägen igen och la händerna på ratten för att köra, det var grönt ljus nu.

"Vem skulle inte gilla dig?" frågade han och log mot mig. Jag himlade med ögonen, jag skulle nog kunna komma på en hel del människor som inte gillade mig.

"Ta det lugnt, Dez! Dem kommer älska dig!" skrattade han när han svängde in på ett kvarter och inte långt därefter stannade bilen utanför ett fint, tegelhus. Jag drog ett djupt andetag innan jag slängde en nervös blick mot Justin. Jag hade ingen aning om varför jag var nervös, men från vad jag hade hört så var hans mormor och morfar en så stor del av hans liv.

"Kom nu, sötnos! Dem kommer älska dig, jag lovar!" log han innan han öppnade sin dörr och gick ut ur bilen. Han gick runt till min sida och öppnade dörren innan jag hunnit själv. När jag klev ut så log han varmt mot mig innan hans blick vändes mot någonting osm kom farande över gräsmattan.

"SAMMY!" skrek han och satte sig ner på huk. Hunden hoppade upp i hans famn och började slicka honom i ansiktet. Jag drog upp telefonen och tog ett kort, dem var så söta. Han reste sig upp med Sammy i famnen och gick fram till mig med honom.

"Sammy, det här är Dezzie! Dez, det här är min vovve, Sam!" log han och jag sträckte lugnt fram handen så att han fick nosa på den. Till min glädje viftade han på svansen och slickade på handen. Justin log nöjt.

"Du ser, dem kommer älska dig!" log han och släppte ner Sam som direkt gick fram till mig. Jag satte mig försiktigt ner på huk och klappade honom lugnt.

"Sammy? Var har du tagit vä...? Justin? Åh vilken överraskning!" hörde jag någon röst ropa och när jag tittade upp såg jag hur Justin gick mot en äldre kvinna, som jag gissade var Justin's mormor.

"Vad gormar du om... Justin?" hörde jag ännu en röst och såg en äldre man, ja, antagligen Justin's morfar då, komma upp från garaget. Justin sprang fram och hälsade på båda två medan jag stod kvar med ett leende och granskade honom. Hans mormor och morfar betydde verkligen mycket för honom, det syntes lång väg. Sam slickade mig på handen innan han började trippa tillbaka över gräsmattan och jag följde lugnt efter honom.

"Mormor! Morfar! Det här är min vän, Deztiny! Dez, det här är min mormor och morfar!" presenterade han när jag kom närmare. De sträckte artigt fram händerna med nyfikna blickar. När jag kom fram skakade jag deras händer medan jag hälsade.

"Varför har vi inte fått träffa henne förut? Hur har Pattie kunnat hålla tyst om det?" frågade hans mormor och log mot Justin. Han skrattade innan han la en arm om mina axlar.

"Ni har inte fått träffa henne tidigare, för att jag träffade henne första gången i lördags. Och inte ens mamma har träffat henne, så nu kan ni skryta om det också." flinade han och hans morfar skrattade. Sammy hoppade lite på mitt ben och jag böjde mig lugnt ner för att klappa om honom. Han satte sig ner vid mitt ben och viftade på svansen medan jag kliade honom bakom örat, något han verkade gilla.

"Wow, Sammy gillar dig, det var ovanligt." sa hans morfar chockat. Jag ställde mig upp och lät en osäker blick falla på Justin.

"Sammy är jättesnäll, men han är lite reserverad när han träffar främlingar." förklarade han medan han tog upp Sam i famnen. Han borrade in ansiktet i hans päls och jag var tvungen att le mjukt mot dem, de var så söta.

"Han är en väldigt bra människokännare dessutom. Vill ni ha citronpaj? Jag har precs bakat." log hans mormor och Justin nickade dramatiskt innan han släppte ner Sam, som verkade lite missnöjd över det.

"Gärna, men jag ska visa Dezzie runt först bara!" log han innan han tog min hand och började dra iväg mig mot huset. Sam sprang om oss och sprang glatt in i huset före oss.

"Haha, Justin, ta det lugnt!" skrattade jag när vi kom in i huset. Han log ett glatt leende mot mig och jag såg hur överlycklig han var, och insåg att han än en gång hade minskat ner sina känslor, han var överlycklig och upprymd, det syntes lång väg nu. Om sanningen skulle fram, så var det smickrande och om han var lycklig, så kände jag mig lycklig. Han fick mig lycklig.

---

---

Sådär ja, ännu ett långt kapitel.
Det verkar som om Justin börjar släppa fram sina känslor nu, i alla fall smått.
Nu är ju frågan bara vad hon väljer att göra, för som Jeremy sa, så har hon ett enormt val att göra!

Tack för era söta kommentarer på förra kapitlet!
Jag log stolt när jag läste dem kan jag ju säga! :)
Ni gör verkligen min dag! :')

Kommer skriva mer snart :)

Glöm inte att gilla facebook-sidan
http://www.facebook.com/home.php#!/pages/biebercashbloggse/193517240693924
Där kan ni fråga mig om saker, få en enklare uppdatering när ett kapitel laddas upp, och ni kan vara med och förbättra bloggen samt novellen! :)

Live, Laugh, Love