Where are you now - Kapitel 169


”Here we go.” mumlade jag för mig själv innan jag slet av snöret och sedan började ta bort pappret. Paketpappret la jag bredvid mig i sängen och stirrade skrämt på den lilla lådan jag hade i handen. Försiktigt öppnade jag ena hörnet för att kika in i den. När jag såg vad det var andades jag in dramatiskt. I lådan låg det en silvrig ring med en röd sten formad som ett hjärta.


Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Utan att släppa ringen med blicken tog jag upp telefonen och tryckte bort de tre missade samtalen jag hade fått. Snabbt ringde jag upp Justin, som svarade på andra signalen den här gången.

”Justin…” började jag skeptiskt innan han hunnit säga någonting. Han hade tydligen väntat sig att jag skulle reagera såhär, för han avbröt mig genast.

”Vänta, låt mig få förklara! Det är inte alls som du tror, Deztiny!” sa han och jag tvingade mig själv att andas lugnt. Det här lät mycket allvarligare än jag trott. Han sa aldrig Deztiny, om han det inte var på skoj och han la till Wallie efter det. Det kanske till och med var värre än jag stålsatt mig inför från början.

”Jag vill inte att du ska tro att jag inte lyssnar på vad du säger, för det gör jag, alltid! Jag vet att du inte ser något värde i äktenskap, och jag accepterar din åsikt om det för alla vill helt enkelt och så är det liksom. Det är inte heller min mening att pressa dig till någonting sådant, och det hoppas jag att du förstår…” pratade han på och jag kände hur det blev svårare och svårare att andas. Justin snubblade över vissa av orden, och han lät nervös, så det måste ju vara någonting allvarligt och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på allting.

”Snälla Justin, fram med det bara?” utbrast jag plågat när jag inte klarade mer. Det blev tyst i luren en stund innan jag återigen hörde Justin’s röst.

”Älskling, gråter du?” frågade han förvånat och jag drog en hand över kinden och insåg att den var blöt av tårar. Paniken hade gått längre än jag trodde alltså.

”Nej det gör jag inte.” mumlade jag till svar och i bakhuvudet registrerade jag känslan av att han himlade med ögonen åt mig.

”Jag är snart hemma, vi tar det då istället. Snälla lugna ner dig? Jag hör att du gråter.” mumlade han tillbaka och jag suckade. Självklart skulle han dra ut på det lite till. Jag väntade på att han skulle lägga på luren men det hände inte. Däremot hörde jag hur någon svängde in framför huset och jag antog att det var Justin. Han sa ingenting i telefonen, men la fortfarande inte på. Om han tänkte på det eller inte var jag inte säker på, men det tog inte lång tid innan jag hörde hur ytterdörren låstes upp och någon kom in. Jag orkade inte sitta och hålla i telefonen så jag la på och la tillbaka den på nattduksbordet. Jag satt fortfarande på sängkanten och höll i den lilla asken med ringen i. Mitt grepp kändes krampaktigt, men jag kunde inte släppa efter ens litegrand. Det var som om min kropp inte löd mig just nu, och antagligen var det för att jag var paralyserad av paniken. Dörren till rummet öppnades och Justin kom in med en förstörd blick. Han såg medlidande på mig där jag satt och stirrade på honom.

”Förlåt baby, det var inte meningen att ge dig panik. Förlåt.” sa han tröstande och lugnt medan han gick emot mig. Vid det sista ordet satte han sig bredvid mig och la en arm om mina axlar. Jag släppte honom inte med blicken utan såg på honom med ett reserverat uttryck. Det var någonting han ville ha sagt, så det var knappast över än. Han tog ett djupt andetag innan han mjukt torkade bort mina tårar från kinderna. Vanligtvis hade jag vänt undan ansiktet från honom eftersom att jag grät, men paniken var alldeles för stor för det. Ingenting som brukade spela någon roll gjorde det inte längre. Jag la hela min uppmärksamhet på Justin och stålsatte mig än en gång på vad han hade att säga.

”Jag älskar dig Dezzie. Du är en stor del av mitt liv, och du har en enorm del av mitt hjärta. Nej vänta, det är fel, du äger mitt hjärta. Det är inte mitt längre utan det tillhör dig. Det slår för dig och kommer alltid att göra! Vi har bara varit tillsammans i fyra månader och några dagar, men när jag ser in i dina vackra, blåa ögon så förstår jag vad folk menar med äkta kärlek. Jag förstår låt texter om kärlek bättre, jag förstår böcker bättre, jag förstår… människor bättre. Du är den jag vill ha vid min sida i varje steg jag gör. Jag vill ha dig med mig i varje land jag besöker. Jag vill ha dig med mig när jag uppträder inför folk. Jag vill stå vid din sida den dagen himlen faller ner. Du är den enda jag skulle vilja dela mitt liv med. Du har visat mig ett nytt perspektiv av världen. Du har visat hur mäktig månen är. Du har visat hur betydande ljudet från en fontän kan vara. Du har visat mig att saker och ting inte bara kan vara svart eller vitt, utan det finns en grå zon i det hela också. Du har fått mig att inse vad för sorts människa jag vill vara, och du hjälper mig att bli den personen. Du är anledningen till att jag är som jag är. Du dömer mig inte för vad jag gör, du stöttar mig igenom mina val, du stöttar min karriär mer än vad någon annan tjej skulle göra, och du är den tjejen jag alltid hoppats på att få turen att hitta. Jag är världens lyckligaste kille som har dig, and I will never let you go baby! Jag älskar dig mer än jag kan beskriva för dig, mer än vad ord kan beskriva. Inte ens en låt kan beskriva hur underbar du är eller hur mycket jag älskar dig.” under hela tiden han pratade såg han in i mina ögon, och jag var alldeles för fast i hans för att kunna titta bort. Medan han sa de sista orden torkade han återigen mina kinder från tårar. Både han och jag visste dock att det inte var tårar av panik eller av sorg. Det var någonting mäktigare än så.

”Den här ringen är ingen förlovningsring, det följer inga plikter till den, det är bara en ring. Men den är ett litet tecken på min kärlek till dig. Det är ett sätt för mig att visa att vart jag än är och uppträder, så är det ändå dig mitt hjärta tillhör. Vem som än är OLLG på konserter, så är det bara du som är min One Less Lonely Girl. Vem som än får en puss på kinden, kommer aldrig kunna mäta sig mot dig, för jag älskar dig Deztiny! Jag älskar dig mer än mitt eget liv! You are my Deztiny, and always will be!” sa han innan han gav mig en mjuk kyss. Jag la armarna om hans nacke och besvarade kyssen med viss skärpa i den. Han backade förvånat, antagligen för att den var mer laddad än han förväntat sig, och såg på mig med huvudet på sned.

”Jag älskar dig också och som vanligt så är det bara jag som överreagerar på saker. Förlåt. Men gör aldrig mer om det! Du skrämde mig rejält ska jag tala om för dig.” mumlade jag åt honom och han skrockade lågt åt mina ord.

”Förlåt, det var inte meningen gumman. Usch, vilken hemsk människa jag är som får dig att gråta på din födelsedag!” påpekade han och såg bekymrad ut. Jag knuffade honom bakåt så att han hamnade på rygg i sängen innan jag slängde mig på honom. Jag lät hakan vila på mina korsbelagda armar över hans bröst medan jag såg in i hans ögon med ett mjukt leende på läpparna. Efter att ha stirrat på honom en stund så drog jag fram asken igen, som jag fortfarande haft i handen, och öppnade den. Jag granskade ringen en stund medan jag kunde känna att Justin’s blick vilade på mig.

”Du är medveten om att folk kommer tro att vi är förlovade om jag använder den va?” frågade jag utan att släppa den röda stenen med blicken. Det var en vacker ring, det var omöjligt att inte tycka om den.

”Du får väl ha den på höger hand?” frågade han men jag skakade mjukt på huvudet.

”Jag kan inte ha ringar på högra handens ringfinger, det blir fel för mig.” svarade jag fortfarande utan att vände blicken mot honom. Jag tvekade för mig själv innan jag slutligen rörde vid den. Silvret var kallt och trots att den såg ömtålig ut så kändes den väldigt stark och stabil. Försiktigt tog jag upp den och uppmärksammade detaljerna på den. Utsidan var jämn och glänsande. Den röda stenen var omsorgsfullt formad till ett hjärta och kanterna slipade så att det formade en mjuk yta. Justin avbröt min granskning genom att lägga sin hand över mina, som vred och vände på ringen. Jag vände en frågande blick mot honom och han såg in i mina ögon med ett lugnt uttryck.

”Du behöver inte använda den, det vet du va?” frågade han tyst och jag log mot honom. Egentligen, jag fick redan så mycket hot mejl och annat liknande, så vad skulle det göra för skillnad? Dem skulle ju knappast minska direkt.

”Ja, jag vet. Men det är skillnad på att behöva och att vilja.” svarade jag och log mjukt mot honom. Han gav mig ett kärleksfullt leende innan han tog undan handen igen, för att låta mig fortsätta med granskningen. Långsamt vred jag den för att se hur den reflekterade sig i solen som sken in genom fönstret. Den blänkte till och när jag trodde att jag memorerat hur den såg ut så fastnade min blick på någonting smått inuti ringen. Jag kisade för att försöka urskilja vad det stod. Den lilla texten var liten, men det syntes klart och tydligt var det stod. På höger sida om ”skarven” under hjärtat stod det Deztiny Wallie följt av ett litet datum och sedan ännu ett par ord. Ringen avslutade sedan med Justin Bieber precis innan ”skarven”. Jag kisade ytterligare för att urskilja vad det stod mitt emellan våra namn. Efter en halv minut urskilde jag att det stod 20 7/4 11 (alltså, 7/4 ska vara skrivet med ett vågrätt streck emellan sig, som ett bråktal liksom… Förstår ni hur jag menar?) och efter någon minut insåg jag vad mer som stod inne i ringen. Med den vacker stil stod det med snirkliga bokstäver;



Aww :')
Rätt gulligt om jag får säga det själv :) <3

Ska jag någonsin gifta mig (något jag inte vill göra, men om jag ändrar mig liksom...) så ska det stå I Love Thee graverat i ringen :)

Hoppas att ni gillade kapitlet :)
Tidsinställt det här också :) <3

Dream, Scream, Believe


Kommentarer
Postat av: Anonym

vad menar du med Thee? :S



skitbra iaf, helt gryyyyyyyyyyyyyyyyyymt!

2011-10-23 @ 11:06:43
Postat av: Johanna

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH HELT UNDERBART !!!! :D:D

2011-10-23 @ 11:24:05
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: lisa

jag älskar det längtar till nästa kapitel

sjukt bra

2011-10-23 @ 11:56:40
Postat av: Cherry

Så gryyymt braa :D <3

Blir så glad när jag ser att ett nytt chapter är ute på bloggen :D

<3

Mycket kärlek till novellen :)) <3

2011-10-23 @ 12:06:21
Postat av: Malin

Fint, men vad menar du med I love thee? :-P

2011-10-23 @ 13:07:38
Postat av: Jasmine

vad btyder I love Thee?

2011-10-23 @ 13:35:52
URL: http://readysetbieber.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0