Bieber Cash

Tillsammans gick jag och Justin ner till lobbyn. När vi gick genom korridorerna så höll vi ett litet avstånd mellan varandra för att inte väcka några fler misstankar än det redan var, men när vi kom in i hissen, och insåg att vi va själva så raderades avståndet väldigt snabbt. Han tog snabbt min hand och drog mig närmare sig så att han i princip höll om mig. Vi sa ingenting, det behövdes inte. Jag var fortfarande extremt glad och det verkade Justin också vara. När vi slutligen kom ner på bottenplanet så kysste han mig snabbt innan dörrarna öppnades och när de väl gjorde det hade han redan släppt mig helt. Justin's crew, Pattie och Jasmine stod och pratade när vi kom fram till dem. Justin gick direkt fram till sin mamma och kramade om henne innan han började spatsera ut genom dörren. Pattie tittade konstigt på sin son innan hon vände blicken mot mig. Jag kände mig lika förvånad som hon gjorde så jag ryckte på axlarna bara innan vi alla började följa efter honom. Jag hade ingen som helst aning om var vi skulle, men det var väl inte så konstigt kanske. Jag hade aldrig varit i Frankrike.

"Aye, vad var det med honom?" frågade Jasmine lågt och puffade till mig lite i sidan. Vi gick inte mitt i klungan utan en bit bakom de andra. Om det blivit så eller om det var hennes plan kunde jag inte svara på.

"Jag vet inte riktigt." svarade jag innan jag motvilligt började le. Jag kunde gissa vad som fått honom att reagera så, för jag kände igen känslan. Jag kände hur Jasmine's blick brände i sidan på mig och till slut tittade jag på henne. Hon granskade mitt leende en stund innan hon själv började le.

"OMG! Han har sagt det? Eller hur?" frågade hon och jag försökte hålla skrattet inne, samtidigt som jag försökte dölja min förvåning. Hur kunde hon se sånt?

"Jag vet inte vad du pratar om." svarade jag undvikande innan jag började gå med lite snabbare steg och vände bort blicken. Jasmine kom ikapp mig och tvingade mig att stanna bredvid henne. Hon granskade mig och till slut kunde jag inte hålla leendet inne längre och hon tvekade inte en sekund.

"OH MY GOD! Du skojar inte?! Det är ju helt fanta..." började hon innan jag hörde hur det blixtrade till bakom mig. Diskret vände jag blicken åt de hållet och sneglade på en liten tjej som stod med en liten kamera i handen. Hon log blygt mot mig och jag log trevande tillbaka.

"Hello Deztiny! Hur mår du?" frågade tjejen och jag log mot henne. Jag tippade på att hon var sisådär 7, kanske 8 år gammal. Hennes blonda hår hängde rakt ner på sidorna och gick en bit ner över ryggen.

"Jag mår bra. Vad heter du och hur mår du själv?" log jag mot henne och i ögonvrån såg jag hur Justin och Pattie var på väg emot oss. Antagligen för att kolla varför vi hade stannat.

"Jag heter Claire. Och jag mår bra. Vad gör du här?" frågade hon sedan och la huvudet lite på sned. Jag log mot henne innan jag vände blicken mot Jasmine, och sedan mot Justin en bit bort.

"Jag umgås med mina vänner. Vad gör du här då? Bor du här?" frågade jag henne tillbaka och hon nickade medan en rosa ton steg på kinderna. Hon vände bort blicken och jag förstod att det var någonting hon var på väg att fråga, men inte riktigt visste om hon vågade eller inte.

"Claire, du kan säga och fråga mig precis vad du vill." log jag varmt mot henne och hon svalde innan hon lutade sig fram för att viska i mitt öra. Jag skrattade mjukt åt henne innan jag nickade. Hon drog fram en papperslapp och en penna ur fickan för att sedan ge mig den. Jag gav den till Jasmine, som tittade på mig med ett förvånat leende, och sedan skrev hon sin autograf på den. När hon var klar gick jag bort till Justin, som stod och log mot mig, och gav den till honom också. De andra som vi gick med sa någonting mellan sig, men jag lyssnade inte på dem. Istället tog jag tillbaka pappret från Justin och gick tillbaka till Claire med det för att själv skriva min autograf på den. Hon ville ha alla tre's autografer, men hade inte vågat fråga om dem till alla. När hon fick tillbaka pappret så log hon med hela ansiktet och jag gick en hård kram.

"Tack Dezzie! Du är bäst! Hoppas ni får det kul vad ni nu ska göra." log hon innan hon snabbt vinkade till Jasmine, Justin och slutligen till resten av crewet.

"Det är jag som ska tacka Clarie. Ha det bra nu, och jag hoppas att vi ses någon mer gång. Hej då tjejen!" log jag mot henne innan jag lugnt vände mig om för att ni tillsammans med Jasmine gå tillbaka till resten. Justin stod och pratade med de andra, men han släppte mig inte med blicken. Försiktigt la jag huvudet på sned mot honom som för att fråga vad han flinade åt, men han hann inte säga någonting förrän Alfredo hann före.

"Jag ser vad du menar, bro. Det ser ut som om hon vuxit upp med det här." påpekade han medan han stötte till honom lite på axeln. Justin nickade lite och flinade som svar. Jag såg länge in i hans ögon, tills Scooter puttade till honom lite.

"Ska vi gå och äta eller? Jag börjar bli hungrig." muttrade han och Pattie skrattade lite åt honom innan hon började gå tillsammans med de andra. Justin släppte mig fortfarande inte med blicken, och det såg ut som om han inte riktigt själv visste vad han höll på med.

"Justin varför tittar du på mig sådär?" skrattade jag generat och försökte bryta ögonkontakten med honom. Han ryckte till och blinkade en gång.

"Ledsen, jag fastnade i dina ögon." svarade ahn bekymrat och jag trodde jag skulle dö av genans.

"Men shit! Måste du säga så där?" utbrast jag och skrattade meda jag la kinderna i mina händer. Han tittade på mig med ett frågande uttryck men jag skakade bara på huvudet mot honom.

"Kom nu Romeo! Dags att gå och äta!" mumlade jag till honom när jag drog med mig både honom och Jasmine mot de andra. Jasmine skrattade bredvid mig och jag kände hur Justin tog tag i min hand. Ett ögonblick försökte jag släppa hans hand men han höll kvar den.

"Det spelar ingen roll om vi håller handen. Det behöver inte betyda någonting." påpekade han men jag rynkade pannan mot honom.

"Nej det behöver inte betyda någonting, men i det här sammanhanget är det ju precis vad det gör. Du tror inte att folk kommer ta för givet saker? Jag menar, jag klagar inte. För mig kan vi gå ut med det liksom, men det är ditt val i den här frågan, för du behöver stå ut med konsekvenserna, inte jag." påpekade jag tyst för honom. Trycket i handen blev hårdare och när jag vände blicken mot Justin så såg han bekymrad ut.

"Där har du fel. Det är inte jag som kommer stå för de värsta konsekvenserna, det är faktiskt du. Och det tror jag att du är mycket väl medveten om, baby. Jag har inte sagt någonting till någon, dels för att jag vill ha ett privatliv som faktiskt är privat, men också för att jag vill skydda dig." förklarade han och jag suckade. Jag förstod det där med privatliv, det gjorde jag verkligen, men att skydda mig förstod jag inte överhuvudtaget.

"Du tror mig inte, så fråga Jasmine, eller Caitlin, eller Miley, eller Selena, eller någon annan tjej som varit runt mig, även om det inte har betytt någonting. Det är värre än vad du tror och jag vill inte att någonting ska hända dig." envisades han och jag suckade mot honom. Jag visste mycket väl hur det varit för Jasmine och Caitlin. Dem hade berättat det själva, men ändå förstod jag inte hur det kunde läggas ihop med att han behövde skydda mig.

"Justin, fine, det kommer säkert att komma konsekvenser. Det har din pappa förklarat för mig också, men det är ingenting du behöver skydda mig från. Jag har redan accepterat det och det vet du mycket väl om. Du gör som du vill, det är upp till dig. Du är kändispojken här som kommer få största konsekvenserna. Vi tar det som det kommer bara. Du får berätta för världen om du vill, när du vill. Det lägger inte jag mig i." svarade jag honom och gav honom en snabb puss på kinden. Han såg ut att fundera en stund innan han drog mig närmare sig och släppte min hand för att istället lägga en arm om min midja. Jag vände diskret blicken mot Jasmine som nickade gillandes. Hon hade lyssnat på vår argumentation, men inte visat att hon hade lyssnat, för vår skull antog jag.

"Vilken tid det tar för er! Du som brukar vara så hungrig efter konserterna." ropade Scooter en bit bort. Han stod utanför en restaurant och väntade på oss. Vi alla tre gick fram till honom och Justin log nöjt innan han drog med mig in i restauranten, där vi för en gångs skull slapp en massa galna fans, då stället nästan var helt tomt. Det fanns tre andra par därinne. Två av dem var pensionärer och det tredje paret var två vuxna som såg ut att ha en otroligt romantisk middag tillsammans. Vi satte oss lugnt ner vid ett utav borden, eller det var inte bara ett ord utan flera ihopsatte för att vi alla skulle få plats, och Justin satte sig snabbt vid min högra sida. Pattie satt mitt emot mig, Scooter satt mitt emot Justin och Kenny satt på Justin's högra sida. Bredvid mig till vänster slog sig Jasmine ner och sedan fylldes resten av platserna av Alfredo och dansare och resten av crewet. Det kändes lite konstigt att jag satt mitt emellan Jasmine och Justin, men ingen annan verkade reagera på det, och eftersom att jag inte visste varför jag känt så, så släppte jag tanken när en servitris kom till bordet för att dela ut menyer till alla. Medan hon jobbade granskade jag hennes ansikte och kom fram till att hon var extremt söt. Hennes ansikte var väldigt docklikt, något som man brukade se i modelltidningar och inte på en restaurant. Hon hade långt blont hår uppsatt i en stram hästsvans och hennes ögon var skimrande gröna. Hon log mjukt mot mig innan hon gick därifrån, antagligen för att låta oss bestämma oss. Jag kände Justin's hand på mitt lår och när jag vände blicken mot honom tittade han på mig med ett frågande uttryck. Jag log mot honom innan jag skakade på huvudet och la min hand på hans. Han besvarade mitt leende innan han vände sig mot menyn, fortfarande med sin vänstra hand på mitt högra lår.

---

---