Bieber Cash

"Vi bör åka nu, och Justin? Du borde hålla hårt i henne." sa han och jag kände hur jag rodnade. Justin svarade inte, men hans tag om min midja blev hårdare vid hans ord. Det var avsevärt gulligt att dem brydde sig om varandra så otroligt mycket, men även om jag inte träffat dem alla särskilt mycket så kändes det ändå som om dem redan accepterat mig och välkomnade mig in i deras stora familj. Jag kände mig omtyckt och älskad, en känsla som jag nog fick erkänna att jag inte kom över särskilt ofta. I vår familj hade det ju alltid bara varit jag och pappa. Tills Justin kom in och vände upp och ner på min tillvaro. En handling som jag uppskattade mer än ord kunde förklara.

---

---

"Justin? Kan ni titta hitåt? Bieber! Se åt höger! Ms. Mallette titta in i kameran!" ropen var oändliga och jag hade ingen aning om var man skulle titta åt för håll. Justin hade envisats med att jag skulle vara med på alla bilder som togs om han skulle vara med. Han höll mig dessutom alltid tätt intill sig, som om han faktiskt lyssnade på Usher och inte planerade att släppa mig ur sikte.

"Är du okej?" frågade Justin lugnt utan att helt vända blicken mot mig. Jag log mot kamerorna hela tiden medan jag nickade.

"Jadå, det är okej. Jag vet inte var jag ska titta bara." skrattade jag lågt och böjde ner huvudet för att ta ett djupt andetag så att jag kunde fortsätta le mot kamerorna. Justin skrattade lite bredvid mig medan hans tag om mig blev hårdare, stadigare på något sätt. Sedan kände jag hans andetag mot min hud. Först blev jag rädd att han var på väg att göra någonting dumt, men sen märkte jag att han bara böjde sig fram för att viska till mig.

"Se dig bara omkring och se ut som om du faktiskt tittar på några speciella. Du kan inte göra alla nöjda här." viskade han till mig innan han rätade på sig igen för att le ännu mer åt kamerorna som blixrade ännu mer när de fått se närkontakt mellan mig och Justin. Eftersom att det var fler än vi som skulle bli fotograferade gick vi lugnt bort från stället där alla stod och tog kort mot en speciell vägg, eller vad man nu skulle kalla det. Justin höll fortfarande mig tätt intill sig medan han hade en arm runt Jasmine också. Den kroppskontakten höll inte länge innan någon kille vinkade henne till sig, antagligen för att intervjua henne. Kenny och Scooter höll lugnt uppsikt över både Jasmine och Justin, och trots att jag tyckte det var väldigt onödigt så visste jag att dem hade ögonen på mig med. Enda gången Justin skulle släppa mig under kvällen var i så fall när han slulle hämta sitt pris, och då är det honom dem ska ha uppsikt över, inte mig eftersom att jag fortfarande skulle sitta kvar.

"Justin! Hej!" ropade en tjej vars röst jag mycket väl kände igen. Den var söt, välkomnande och jag hade många minnen kopplad till den rösten.

"Sel! Hej!" svarade Justin medan han drog med sig mig mot henne där hon stod en liten bit bort. Jag funderade en stund på att ta mig ut ur hans grepp och gå med Pattie istället, eftersom att jag inte ville inkräkta på deras vänskap, men han skulle nog inte tillåta det så det var lika bra att ge upp redan. Det kände lite konstigt att han fortfarande höll i mig när de kramades och jag vände ursäktande blicken mot Selena när dem avslutade kramen.

"Ledsen, han vägrar släppa mig." förklarade jag för henne men hon skakade bara på huvudet innan hon gav mig en kram.

"Jag klandrar honom inte, och det borde inte du heller göra. Han bryr sig bara." mumlade hon till mig innan hon backade undan från mig. Jag log mjukt mot henne innan jag nickade förstående. Hon var så otroligt söt och på något sätt var hon så oskyldig... Oskyldig utan att vara överdrivet oskyldig. Det var svårt att förklara känslan, men den gjorde sig ständigt påmind. De stod och pratade om någonting medan jag granskade folk som gick förbi. Det var så över övervällande att faktiskt gå på den röda mattan tillsammans med Justin och Jasmine, och alla andra stora stjärnor. Efter ett tag började det bli väldigt varmt eftersom att Justin höll mig intill sig, så jag gled smidigt ur hans grepp. Han avbröt sig mitt i en mening och tittade förvånat på mg.

"Ledsen, men det blev lite varmt. Man kan ju tro att du var rädd för att tappa bort mig." log jag mot honom och det kändes rätt skönt att få stå på egna ben en stund. Selena skrattade men Justin såg dödsallvarlig ut.

"Är det så konstigt då? Vet du hur många killar det finns härinne som skulle kidnappa dig om jag inte höll dig under uppsikt?" frågade han, fortfarande lite allvarlig. Han lurade däremot inte mig. Jag såg hur det ryckte i hans mungipor.

"Äsch, jag klarar mig. Jag trodde vi kom överens om att jag var bäst." flinade jag mot honom och han himlade med ögonen.

"När kom vi överens om det om jag får fråga?" frågade han och höjde på ett av ögonbrynen åt mig. I ögonvrån såg jag hur Selena roat tittade mellan oss medan Justin väntade på svar från mig.

"Har du redan förträngt att jag överklassade dig innan vi åkte hit?" flinade jag mot honom och han blängde på mig innan han fick ett retsamt leende på läpparna och jag var nästan helt säker på vad som väntade.

"Hur gick det med din payback du hade innan?" kontrade han och jag himlade rofyllt med ögonen, jag kände honom alltför väl. Jag visste att han skulle komma dragandes med det där. Han tänkte inte släppa det i första taget, och det syntes på honom redan i början.

"Ni är extremt söta och Justin, jag tror att du hittat någon som är bra nog att stå emot dig." skrattade Selena och jag instämde snabbt i skrattet. Han tyckte inte om det här samtalsämnet, och det behövde han inte säga någonting om, det syntes alltför väl. Istället för att svara så styrde Justin in samtalet på någonting annat och jag stod och lyssnade med ett halvt öra. För att veta var alla var så lokaliserade jag resten av dem vi gick med. Jasmine stod och blev intervjuad och när hon fångade min blick så vinkade hon till sig mig.

"Justin, jag går bort till Jas en sväng. Hon verkar vilja någonting. Det var trevligt att träffa dig Selena! Förra gången räknas ju inte riktigt." log jag mot henne och gav henne en kram. Hon svarade tillbaka innan jag började gå mot Jasmine. Hade jag inte totalt ignorerat Justin's reaktion på mina ord så kunde jag nog nästan lova att han skulle protestera mot det. Men jag kände mig som en inkräktare om jag stod och lyssnade på deras samtal. Dem var ju ändå kompisar.

"Åh här kommer dem berömda Deztiny Wallie mot oss. Hur mår du idag Miss. Wallie?" frågade han som stod och pratade med Jasmine. Han stack fram en mick under näsan på mig och jag tittade förvånat på honom innan jag bestämde mig för att försöka smälta in.

"Det är jättekul att vara här! Träffa en massa personer som man uppskattar och samtidigt vara här som stöd för sina vänner." svarade jag och kände mig rätt nöjd med svaret. Han som intervjuade verkade inte ha planerat att låta mig hämta andan mellan svaren och en ny fråga utan han var snabbt där med en ny.

"Det är första gången du är här, eller hur? Hur känns det?" frågade han vidare och jag log över frågan. det gick inte annat än svara sanningsenligt på det.

"Jag älskar det. Så länge jag kan minnas har jag följt MTV Music Awards och jag har alltid velat vara här och gå på mattan." log jag och såg i ögonvrån hur Jasmine granskade mig med ett intresserat uttryck.

"Har du träffat några hittills som du inte träffat förut?" frågade han och flyttade återigen micken till mig för att jag skulle kunna svara.

"Jag har pratat lite med Katy Perry, Miley Cyrus, Usher och Selena Gomez. Underbara personer allihop och folk vars musik som jag uppskattar otroligt mycket." svarade jag.

"Men nog måste du väl ha träffat Usher tidigare? Vi har ju sett dig en hel del ihop med Justin Bieber." påpekade intervjuaren.

"Faktiskt så var idag första gången jag träffade honom. Det var nästan två månader sedan jag och Justin sågs eftersom att han var på turné, så jag har inte haft tid för att träffa så många ur hans crew förrän nu. Dem är lika underbara allihop och känns som en stor familj." svarade jag och såg hur Jasmine nickade bredvid mig. Det var diskret och knappt märkligt, men jag hoppades verkligen att det betydde att jag skötte mig bra.

"Hur tror du det går för Justin Bieber ikväll? Han är ju nominerad till tre olika awards." frågade killen och jag var glad att han släppt det med Justin's crew, det hade blivit jobbigt om han hade fortsatt fråga någonting.

"Det är väldigt jämt, dem han är nominerade mot är fantastiska människor som gör ett bra jobb allihop. Så det blir nog spännande, men jag håller tummarna för honom." svarade jag och log.

"Tack så mycket Jasmine Villegas och Deztiny Wallie! Hoppas att ni får en fortsatt trevlig kväll." sa han innan han vände sig mot kameran och sa någonting mer. Jasmine och jag började gå därifrån och hon log mot mig när vi kom fram till Scooter och Pattie.

"Jösses Dez! Du är en naturbegåvning! Jag håller med Justin, det låter som om du gjort sånt här i hela ditt liv." sa hon glatt och jag log roat mot henne.

"Som sagt så har jag vuxit upp med att kolla på såna här galor, awards, sammanställningar, vad man nu ska kalla dem, så jag vet hur folk brukar prata när de svarar på frågor." påpekade jag när vi stannade bredvid Pattie. Jasmine fnös bredvid mig och när jag tittade på henne så stod hon och log brett mot mig.

"Skitsnack! Lyssna på vad jag säger istället, girl! Du är en naturbegåvning! Det kan inte vara det lättaste att få ur dig en massa smaskigt skvaller när det finns en kamera i närheten." flinade hon och jag skrattade åt hennes ord. Hon var inte heller särskilt frisk, precis som Justin, men det handlade fortfarande om ett bra sätt och inte ett dåligt.

"Hur går det?" frågade Justin när han slut upp till höger om mig och tog min hand. Jag vände blicken mot den och sen mot honom innan jag lugnt drog åt mig handen igen.

"Justin..." började jag protestera men han avbröt mig genom att lägga ett finger över mina läppar.

"Jag vet vad jag gör. Trust me." log han mot mig och höll upp handen igen för att jag skulle fatta den med min. Jag öppnade munnen för att försöka protestera igen, då han nu tagit bort fingret från mina läppar, men han skakade bara på huvudet. Till slut suckade jag och flätade in våra fingrar tillsammans igen. Jag hoppades verkligen att han visste vad han gjorde, för annars skulle det bli jobbigt för inte bara mig, utan för honom allra helst.

"Klara att gå in?" frågade Usher som kom fram till oss. Pattie, Scooter och Justin nickade, men Usher's blick hade fastnat på någonting annat och utan att ens behöva ägna det en blick visste jag precis vad han stirrade skeptiskt på, våra händer.

"Justin..." började han också, men Justin avbröt honom genom att överrösta honom.

"Dude, I've got this! I know what I'm doing!" försäkrade han sin mentor. Det gick några sekunder innan Usher log mot oss båda och verkade acceptera det. Det var en sak som jag tyckte var extremt gullig och fascinerande, även om Justin var yngre, avsevärt yngre, så litade hans crew på hans omdöme när det gällde saker. Även om jag nu var osäker på det, så gjorde det mig lite lugnare att Usher, Scooter och Pattie litade på honom och godkände hans val. Med ett leende på läpparna gick vi alla in mot byggnaden för att ta del av MTV Music Awards. En tillställning jag visste bjöd på allt som gick att få för att det skulle bli en helt otrolig show.

[Lite Senare]

"Och vinnaren för Årets Manliga Artist är... OMG! JUSTIN BIEBER!" ropade Selena ut uppe på scenen. Ett stort jubel fyllde hela arenan och Justin ställde sig glatt upp. Han satt ytterst så han fick böja sig över mig för att krama Pattie och Jasmine, för att sen krama om Scooter, Kenny och Usher som satt bakom oss fyra. Slutligen vände han sig och gav mig en hård kram och jag manade på honom att gå upp på scenen nu, han hade ju ett pris att hämta. Jag följde honom med blicken när han sprang fram till trappan bredvid scenen och formligen slängde sig uppför den för att sen krama om Selena hårt medan han tog emot priset som tilldelades honom. Jublet hann lägga sig när han ställde sig framför mikrofonen.

"Thank you so much! Wow! This is really amazing! I wanna thank God, for being with me on my journey! I wanna thank my mom, Scooter, Kenny and Usher for always being here for me, whenever I need to. And I want to thank all my wonderful friends for supporting me and letting me live out my dream. And ofc, my fans! I wouldn't have been here today if it wasn't for them! Thank you guys! I love my beliebers! Thank you!" tackade han snabbt innan han kysste pokalen och gick nerfrån scenen i takt till Baby som spelades ur högtalarna. Det var nästan så att man inte hörde låten för alla applåder och jag insåg då att låten spelats när han varit på väg ner emot scenen också, bara att alla inne i arenan hade tillsammans gjort den omöjlig att höra.

"Grattis!" log jag glatt mot honom när han kom närmare mig. Han gav mig en hård kram till innan han slutligen kysste mig. Kyssen var laddad, glad, energisk och helt fantastisk. Det var inte förrän jag insåg att arenan nästan var knäpptyst, sånär som på ett 'awwww', som jag insåg att vi var på storbilden. Justin vände blicken från mig till en kamera som var en bit ifrån oss. Jag tittade istället på storbilden tills jag förstod att kameran som Justin tittade in i, var den som direktsände ut till de stora monitorerna, så jag vände lugnt uppmärksamheten efter Justin. Han verkade se det som en bra sak, och då tänkte inte jag förstöra det genom att se osäker och rädd ut.

"Wow! There is no better way then celebrating with a kiss, isn't that so?" frågade Katy Perry, som plötsligt stod på scenen, lite avundsjukt. Hon räddade oss nog genom sina ord för uppmärksamheten vändes återigen mot henne och scenen.

"What, vill du också ha en?" ropade Justin högt och hon vände blicken mot honom. Hon skrattade innan hon lugnt gick nerfrån scenen. Out of nowhere dök en mikrofon upp framför Justin, som han genast tog, medan han log mot Katy som var på väg upp mot vår plats, som faktiskt var rätt nära scenen.

"Ja, jag skulle väl inte klaga kanske." påpekade Katy och folk omkring skrattade åt hennes ord.

"Hm, jag vet inte det jag. Du är ju gift. Blir inte Russell sur på mig då? Jag har ingen lust att ha honom emot mig vet du." påpekade Justin tankspritt och Katy, som nästan var uppe hos oss nu, såg ut att fundera på samma sak.

"Menar du att du kanske är lite rädd för Russell?" frågade hon efter ett tag med ett roat uttryck i ansiktet.

"Aww come on! Everybody knows that Russell is a beast!" utbrast Justin till svar och skratt hördes omrking i salen igen. Dem ställde till en scen, och till min stora förvåning fungerade det. Jag var rätt säker på att alla tog det för ett skämt, som var planerat. Hade jag inte varit inblandad och även visste om allting, så hade jag trott att det var planerat alltihop.

"Well, we can always keep it a secret!" föreslog hon och fler skratt hördes omrking mig. Justin såg ut att fundera en stund igen innan han flinade mot Katy som bara hade tre trappsteg kvar. Hon gick verkligen sakta för att få till allting.

"Why didn't you say so in the beginning? Du är jag på!" sa Justin och lämnade platsen bredvid mig för att möta upp Katy. Nu var de extremt nära varandra och jag skrattade åt hela situationen. Det var så komiskt allting.

"Hold on a second! What are you two doing?" hördes en ytterligare röst när Katy's och Justin's läppar var så nära att de nästan nuddades. Allting visades så klart i skärm så att alla kunde se det.

"What?" frågade Katy förvånat i en hög ton och rätade på sig så att Justin höll på att ramla framåt. Publiken skrattade högt runtomkring medan Russell kom uppfarande för trappan.

"Katy? What have you done now? I though we agreed for you to be a nice kitty today, huh?" frågade Russell och jag kände hur jag blinkade till. Jag började fundera på om det verkligen var improvisation eller om det här faktiskt var planerat från början.

"Katy! You said it would be our secret! Like all the other times!" viskade Justin i micken medan några i publiken vrålade av skratt då den kommentaren fick Russell att blänga på Justin och gå närmare honom med hotfulla steg.

"Oh baby! I was just in a huge need of a kiss and... Well... I guess Kitty came out for a while and... Yeah. I got a little jealous when Justin were teasing me by kissing his friend here and..." började Katy och spelade överdrivet oskyldig. Längre kom hon dock inte innan hon blev avbruten av någon som stod på scenen.

"Oh enough already! Okay? Har ni hört talas om dagens teknik? Why don't just kiss your man thru the phone?" ropade en tjej nerifrån tjejen och musik sattes igång. Jag kände genast igen den då Jasmine gjort en cover på låten tillsammans med Scooter Smiff. Soulja Boy kom ut på scenen och började sjunga Kiss Me Through The Phone medan tjejen som ropat i mikrofonen började dansa på scenen. Katy kramade snabbt om Justin när fokusen lades på scenen. Hon släppte honom och gav mig en snabb kram innan hon och Russell gick han i hand ner mot sina platser igen. Justin satte sig längst ut igen och jag satte mig förvirrat bredvid honom. Han såg ut att vara väldigt nöjd med sig själv, och slutligen mötte han min blick med ett roat ansiktsuttryck.

"Jag tror du ligger minus en poäng babe! It's called payback time!" flinade han och tog lugnt min hand medan han satt och skrattade. Jag stirrade på honom en stund innan jag skakade på huvudet och vände blicken framåt, det skulle nog ta ett tag innan jag hann smälta det.

---

---

Hahaha det där trodde ni inte va?? ;)
Mwahahahahaa jag är så bra ibland!
Jag har suttit här och asgarvat åt mig själv och mina idéer ^^
Men visst blev ni förvånade?

Åh, snälla, en massa måste kommentera det här, jag vill så gärna veta vad era reaktioner var!!!! :P
Please? Can you do me the honor and comment a lot on this?? :)

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet btw, ni är bäst as always ;) <3

Dream, Screm, Believe