Bieber Cash

"Jag tror du ligger minus en poäng babe! It's called payback time!" flinade han och tog lugnt min hand medan han satt och skrattade. Jag stirrade på honom en stund innan jag skakade på huvudet och vände blicken framåt, det skulle nog ta ett tag innan jag hann smälta det.

---

---

"Du skojar inte? Du skojar inte med mig?" utbrast jag argt inne på hotellrummet. Det var sent och vi hade precis gått skilda vägar allihop för att sova, men jag och Justin satt fortfarande uppe och pratade.

"Nej, varför skulle jag göra det?" frågade Justin medan han plockade av sig kavajen och hängde upp den på en galge i fönstret. Jag gick mest fram och tillbaka i rummet och tog av mig sakerna för att lägga dem på rätt ställen igen, vilket inte var en lätt uppgift.

"Så du menar att du har planerat det där med Katy? Du har planerat att kyssa mig när kameran ligger på dig och sen skoja bort det precis som om det inte är någonting alls? Förstår du inte vilken sits du försätter dig själv i när du gör såhär?" frågade jag surt medan jag tog av mig skorna och la ner dem i vår gemensamma väska igen. Justin hade lagt fram en ask på bordet som armbandet jag fått legat i, så där la jag snabbt tillbaka det för att sedan lägga ner asken i väsken med enorm försiktighet. Det armbandet var någonting jag var otroligt rädd om. När jag reste mig upp så stod Justin precis bakom mig med endast kostymbyxor på sig. Han la handen mot min kind och såg in i mina ögon med djup blick.

"Jag har inte försatt mig själv i någon sits alls. Min plan är att jag ska testa alla beliebers reaktioner över det här. Jag kan inte bara gå ut mot vårt förhållande om det finns en stor risk till att du kan fara illa. Det kan jag inte leva med! Du betyder alldeles för mycket för mig och jag vill inte att någonting ska hända dig." viskade han mjukt mot mig och jag kände hur en envis tår brände på insidan av ögonlocken.

"Hur ska jag kunna vara arg på dig när du säger sådär?" muttrade jag innan jag vände bort blicken och trängde mig förbi honom för att gå vidare in i sovrummet där Justin hade lagt fram en tröja till mig som jag kunde få sova i. Reaktionen jag gick igenom nu var en stor blandning av allting nytt och jag ville inte att han skulle se mig gråta för någonting så löjligt som det.

"Baby, varför ska du vara arg på mig? Jag gör det här för din säkerhets skull." sa Justin och jag hörde hur han kom efter mig in i rummet. Min ilska blossade upp igen, hur kunde han tänka så mycket på mig?

"Min säkerhet? Vad händer med din säkerhet? Vad händer om någon gör illa dig på något sätt, huh? Hur ska jag kunna leva med mig själv om någonting händer dig på grund av mig?" frågade jag mot honom och kände hur ytterligare tårar brände på insidan av ögonlocken. I vanliga fall hade jag tvingat bort tårarna igen, men jag visste att det var för sent så jag gjorde en ansats i att vända mig bort från honom för att han inte skulle titta på mig när jag fällde en massa tårar av förtvivlan, förvirring och ilska.

"Dezzie? Gråter du?" frågade han obekvämt bakom mig och jag drog ett djupt andetag innan jag skakade på huvudet för att sen gå förbi honom igen, vidare ut i rummet med soffa och tv. Dragkedjan hade tack och lov redan halkat ner en bit så jag behövde inte Justin's hjälp med att dra ner den. Snabbt tog jag av mig klänningen och drog Justin's tröja över huvudet för att sen rätta till den. Den gick nästan ner helt över rumpan, men det var ju inte precis som om jag skulle springa runt officiellt med den, så det spelade väl ingen roll, det var ju bara vi två där.

"Älskling, snälla titta på mig." begärde Justin och jag insåg att han stod närmare mig än vad jag trott från början. Trots det tog jag klänningen och vek ihop den så bra jag kunde så att jag kunde stoppa ner den i väskan. När jag reste mig upp hade jag fortfarande halsbandet på mig så jag gjorde en ansats med att gå förbi honom igen men han tog tag i mig och tvingade mig att stanna. Till slut kunde jag inte undgå från att se in i hans ögon med en trotsig blick medan de förädiska tårarna fortsatte rinna en efter en nerför mina kinder.

"Varför gråter du?" viskade Justin mjukt medan han genomborrade mig med sin blick. Jag gillade inte den blicken, inte i det här tillfället, för det kändes som om han såg in i själen på en, och det var mer än omöjligt att titta bort. Jag öppnade munnen för att säga någonting men stängde den lika snabbt igen, jag fick inte fram ett ljud. Utan att vänta på något svar eller någonting drog Justin in mig i sin varma famn och jag lutade huvudet och mina tårfyllda kinder mot hans axel. Han rös lite när de kalla tårarna träffade hans nakna hud, men han gjorde ingenting annat än höll om mig.

"Hur kan du ta det så lätt på allting? Jag vill inte att du ska fara illa, jag vill inte att någonting ska hända dig. Jag älskar dig Justin! Du betyder enormt mycket för mig och jag kan inte bara stå och se på när du gör någonting som kan utsätta dig för smärta." mumlade jag mot hans hud. Han lekte lite med mitt hår medan jag pratade in i hans axel, men han verkade ha hört mig för när jag pratat klart så backade han ett halvt steg och drog med mig till soffan. Han satte sig ner och drog vant ner mig i sitt knä. Jag kurade ihop mig mot honom medan han strök mig över ryggen.

"Jag tar inte det här lätt. Jag är livrädd för att dem ska göra någonting mot dig. Skada dig, hota dig, trycka ner dig, vad som helst! Men en sak måste du förstå, dem skulle aldrig kunna såra mig utan att göra dig illa, så det är där vi kommer tillbaka till dig. Mina fans skulle aldrig göra mig illa, förutom genom dig. Jag älskar dig också och jag vill inte att du ska gå igenom samma sak som Caitlin och Jasmine fick gå igenom när dem var med mig." mumlade han till svar och jag kände hur en tår lämnade min kind för att droppa ner på Justin's bröst.

"Dem kan visst skada dig. Dem kan lämna dig! Vad skulle du göra utan den här drömmen? Huh? Ta inte deras kärlek för given! Dem har fått dig dit du är nu, dem kan ta tillbaka det lika fort, och det vet du." svarade jag tillbaka och tittade på honom. Jag hade slutat gråta, åtminstone för tillfället, så jag kunde se klart och tydligt igen. Smärtan jag såg i Justin's ögon var nog svar för min del.

"Precis! Tänk på att du har mer som står på spel att förlora än vad jag har. Du har en hel värld att förlora. Du har en enorm familj att förlora. Du har din dröm att förlora. Och jag kan förlora lite tårar, kanske lite blod, men that's it. Ser du skillnaden? Om jag var du så skulle jag ta vara på mig själv först innan jag började tänka på någon som jag, någon som har mindre att förlora." viskade jag till honom. Medan jag uttalade orden med omsorg lutade jag min panna mot hans.

"Jag tar hand om mig själv, jag börjar bara med delen som jag älskar mest. Dig! Vi kommer fixa det här! Låt mig bara få se vad fansen reagerar på det här. Jag vet att det finns tusentals av alla beliebers som älskar dig redan, säkert miljontals vid det här laget. Vi fixar det här." försäkrade han mig om och kysste min kind med sina mjuka läppar. Lugnt reste jag mig upp för att gå in i badrummet.

"Frågan är Justin, vem du försöker övertala. Mig eller dig själv?!" sa jag innan jag gick in på toaletten för att göra mig i ordning inför natten. I vardagsrummet hörde jag inte ett ljud utom fotsteg som hördes förbi dörren och sedan vidare in i sovrummet som inte alls låg långt från badrummet jag stod i. Jag tog en stund på mig för att göra mig färdig. Jag tvättade bort sminket, borstade tänderna, plockade av mig halsbandet. Jag behövde någonstans att samla mig igen och därinne var rätt plats för det just nu. När jag kände att jag hade kontroll över mig själv igen och att jag lugnat ner mig så öppnade jag dörren och gick försiktigt in i sovrummet, där Justin redan låg ner i sängen med ryggen mot mig. Jag kröp smidigt upp i sängen och la mig lugnt ner innan jag kräp mig närmare Justin. Han sov inte, det både hördes och syntes på honom. Jag tog ett fast tag om hans hand innan jag kysste hans kind.

"Förlåt! Jag älskar dig!" viskade jag till honom innan jag kysste hans skulderblad. Jag släppte sen hans hand och la mig som jag brukade, kurade ihop mig till en liten boll med ryggen mot Justin. Det var aldrig meningen att jag skulle ligga så, men det upprepade sig ständigt. Varför visste jag inte riktigt, men jag hade svårt för att sova om jag låg på den vänstra sidan av kroppen. Det var inte lika bekvämt.

"Jag älskar dig också!" hörde jag honom viska innan jag fick en mjuk puss på halsen. Han hade vänt sig om och no låg han och höll om mig. Det var första gången vi egentligen varit osams om någonting. Vi hade inte bråkat kanske, men vi hade varit osams. Däremot kändes det skönt att vi åtminstone förstod varandra tillräckligt mycket för att veta vad den andra menade. Det gjorde allting så mycket lättare och trots att vi hade olika sätt att se på saker, så kändes det alltid som om det bara gjorde oss starkade tillsammans, vilket det också gjorde.

---

---

Aww, vet inte riktigt vad jag ska skriva i det här lilla "Madde-snackar-en-massa-gojja-som-ingen-ändå-läser" fältet ^^
Men jag ber om ursäkt för ett tråkigt kapitel.
Tyvärr är det ju så att det var behövligt, trots att det inte var världens roligaste...

På tal om skoj!
Vad kul att ni gillade förra kapitlet ;)
Hahahah jag hade jätteroligt åt det och ja, det är extremt weird!
Men när Justin och Katy är i farten så skulle man ju inte direkt bli förvånad!
Jag skulle inte bli det i alla fall ^^

Aja, tack för kommentarerna luvies!
Ni äger <3

Dream, Scream, Believe