Where are you now - Kapitel 192


”Ja du Deztiny. Den som säger att du är normal kan gå och gömma sig, för du är inte normal någonstans! Du är den konstigaste, underligaste, fantastiska, spontanaste, knäppaste tjej jag någonsin träffat på, och jag förstår vad Justin ser i dig! Dessutom kan du ju dansa så det bara skriker om det.” sa han och vid det sista blinkade han snabbt. Jag skrattade generat innan jag vände blicken mot dörren till omklädningsrummet som öppnades. Tjejerna kom ut och Justin likaså. Han såg ut att ha lugnat ner sig lite, men antagligen skulle man få vara försiktig för vad man sa, åtminstone tills han fått i sig en tugga hamburgare från donken.


”Okej, vad ska ni alla ha? Jag går fram och beställer så kan ni ta ett bord så länge.” sa jag till de andra när vi gick in genom dörren till den lagom fulla McDonalds restauranten. Till min lycka insåg jag att det faktiskt fanns ett enormt bord i hörnet, och där skulle vi alla med lätthet få plats. Jag pekade mot bordet och Alfredo nickade instämmande. Alla räknade upp vad de skulle ha och jag försökte komma ihåg allting i huvudet.

”Jag hänger med, du lär ju behöva bärhjälp ändå.” skrattade Sel och jag nickade tacksamt. Tillsammans gick vi bort till kassan och väntade tålmodigt på vår tur. Det bästa med Donken var att personalen var så otroligt snabb. Det tog inte lång tid innan det var vår tur att beställa, och då hade det ändå varit mer än fem personer framför oss.

”Hej. Fem Big Mac, fyra Chicken Nuggets och en QP. Tre Cola, två Sprite, fyra Fanta och en Fanta Exotic.” beställde jag och kände mig nöjd över att inte missat någonting. Tjejen som stod framför oss och tog emot vår beställning klickade in allting i takt med mina ord medan hon nickade.

”Det kommer ta omkring tre minuter. Gå och sätt er så kommer vi ut med era brickor när dem är klara.” log tjejen efter att hon tagit betalt.

”Tack.” sa jag och log ett bländande leende. Tjejen log prövande tillbaka innan hon vände sig mot nästa kund som stod bakom mig och Sel. Tillsammans gick vi iväg till bordet och satte oss tillsammans med de andra. Det var ett avlångt bord med fem platser på vardera sida, vilket var perfekt då vi var tio stycken. På ena sidan satt Nina, Miley, Sarah, Jasmine och Alfredo. Jag satte mig bredvid Justin och Sel satte sig på den andra sidan om honom. Jag satt nu mellan Justin och Caitlin medan Sel satt mellan honom och Melanie. Jag hakade snabbt med i samtalet om kvällens show och efter en stund vände Justin en nyfiken blick mot mig.

”När kom du underfund med allt det här? Jag menar, du har helt klart pratat med Tay, och antagligen Scrappy eftersom att ni hade tekniken på er sida.” spekulerade han och jag skrattade åt hans tankar.

”Hur kommer det sig att du alltid tror att det är jag som planerat någonting?” frågade jag roat och han la huvudet på sned med ett höjt ögonbryn.

”Den som är skyldig till det här sitter bredvid dig, på din andra sida.” förklarade jag och såg hur Selena tittade på Justin med ett oskyldigt leende.

”Var det du som planerade det här?” utbrast han till Selena och vi alla började skratta, bortsett från Alfredo och Justin. Dem utbytte ett par blickar, och hade antagligen en tyst konversation mellan sig.

”Justin kommer du ihåg Dezzie’s födelsedagsfest vi hade för henne?” började Selena och jag såg hur Justin himlade med ögonen innan han vände sig emot henne.

”Ja det är väl klart. Skulle jag glömma det?” muttrade han och jag motstod lusten till att börja skratta igen. Det ryckte i Selena’s mungipor men hon fortsatte istället.

”Kommer du ihåg presenten hon fick utav mig?” fortsatte Selena och Justin nickade.

”Ja, det är väl klart. Du gav henne den blåa mikrofonen men hennes initialer på… Aye… Lappen! Hon läste någonting innan hon flinade mot dig och sen rev hon sönder den. Var det om det här…?” utbrast Justin och både jag och Selena brast i skratt.

”Nu trillade polletten ner.” flinade jag ironiskt, men Justin såg ut att vara oerhört nöjd med sig själv.

”Så det var Selena’s idé från början, sen så diskuterade vi det hela och utvecklade det. Vi pratade med Pattie om det, hon tyckte det var en bra idé, och sen frågade vi Scooter om vi kunde få in det i programmet. Han var mer än villig att hjälpa till med det mesta måste jag säga. Det hela slutade i alla fall väldigt lyckat om jag får säga det själv.” förklarade jag och log brett. Alfredo himlade med ögonen men det tyckte i mungiporna på honom. Han öppnade munnen för att säga någonting men blev avbruten av ett högt skrik.

”OMB DET ÄR JUSTIN BIEBER!” skrek någon bakom oss och jag vände automatiskt blicken mot ljudet. Ett gäng blickar var nu fästa vid oss, eller ja, Justin, och dem kom snabbt emot oss.

”And here we go again.” mumlade jag samtidigt som jag registrerade hur Justin sjönk ihop lite i stolen han satt på. Kanske var det dumt att inte sätta honom längst in i hörnet, med alla oss runt sig. Med en diskret oro tittade jag mot kassan för att se varför det tog sådan tid med vår mat. Det hade definitivt gått mer än tre minuter, ingen tvekan om saken, men det syntes inte till något spår av någon mat. Det här bådade inte gott. Justin hade inte ätit någonting, han var vrålhungrig och ett gäng tjejer var på väg mot oss. Han skulle nog inte vara otrevlig, det låg inte direkt i hans natur, men han kunde nog bli väldigt irriterad.

”Alfredo, vill du byta plats med mig? Jag skulle behöva byta ett par ord med Jasmine.” log Selena och Alfredo nickade snabbt. Även om det var en diskret handling så förstod jag varför. Alfredo kunde reglera situationen lite bättre än vad Selena kunde göra. Han visste ju trots allt var Justin’s gränser började gå efter som att han varit runt honom när det var en massa fans i närheten. Jag kände hur det började ringa i öronen och jag kunde inte riktigt registrera någonting som någon sa. Skrämt vände jag blicken mot Justin, för att se om han märkt någonting, men jag insåg till min lättnad att allas blickar var fästa vid tjejerna som stod runt Justin. Allas blickar utom Caitlin’s. Hon granskade mig med ett höjt ögonbryn innan hon reste sig upp och tog ett fast tag om min arm för att hjälpa mig att resa mig upp också. Det kändes som att jag hade tunnelseende, så jag registrerade knappt att vi rest oss upp och nu var på väg därifrån.

”Vi kommer snart. Toalettbesök.” registrerade jag att hon sa till någon bakom oss. Vi stapplade in på toaletten och hon tryckte ner mig på handfatsskivan som täckte hela den väggen med en mängd handfat i. Snabbt fick hon tag i lite papper och blötte det snabbt i kallvatten. När hon la det blöta pappret över min panna slog jag bort hennes hand.

”Jag mår bra, det där behövs inte.” muttrade jag men Caitlin la envist tillbaka pappret över min varma panna.

”Dezzie, jag vet att du inte tycker om att be om hjälp, men nu behöver du hjälp och då skiter jag fullständigt i vad du tycker och säger.” påpekade hon torrt medan hon stirrade in i mina ögon. Irriterat himlade jag med ögonen. Att vara hjälplös var bland det värsta som existerade, och det visste hon mycket väl att jag tyckte. Efter ett par minuters tystnad tog hon bort pappret och kastade det innan hon blötte ett nytt för att ersätta det gamla.

”Du är medveten om att de andra kommer bli oroliga om vi inte dyker upp snart va? Särskilt Justin.” mumlade jag när det kalla pappret isade min hud. Caitlin stirrade på mig en stund innan hon slängde en blick mot telefonen hon precis tagit upp ur fickan.

”Gå ut till dem andra, säg att jag pratar i telefon. Stanna där en stund innan du kommer tillbaka med någon annan av tjejerna för att dem ska på toa. Jag klarar mig.” sa jag och log prövande mot henne. Hon genomträngde mig med sin blick en stund innan hon nickade och gav det blöta pappret till mig.

”Smsa om det är någonting annars! Lova!” beordrade hon och jag nickade lydigt. Hon gav mig ett snabbt leende innan hon smet ut från toaletten igen och stängde dörren efter sig. Jag suckade djupt och kände hur jag slappnade av. Hon oroade sig för mig väldigt ofta hade jag insett, och det visste nog hon också. Vad hon säkerligen inte hade någon aning om var att de gångerna hon oroade sig för mig, det var oftast då jag behövde det som mest. Jag var bra på att dölja det för henne, antagligen mer än vad som var hälsosamt för min del.

”Jag tyckte jag såg att hon gick in hit.” sa en röst som drog mig tillbaka till verkligheten. Lugnt slängde jag pappret jag hade i handen och tog ett nytt som jag sen blötte med vatten för att sen ersätta det förra. Två tjejer kom runt hörnet och stannade vid åsynen av mig.

”Åh, är du okej?” frågade den ena tjejen oroligt. Jag log mjukt mot henne innan jag nickade.

”Ja jag är okej. Lite varm bara.” svarade jag lugnt medan jag intresserat granskade tjejerna. Den ena var blond och den andra brunett. Båda hade utsläppt hår och likadan Justin Bieber-tröja på sig. Jag hade nästan kunnat ta dem för att vara tvillingsystrar, men någonting sa mig att dem bara var två bästa kompisar som haft en enormt häftig upplevelse.

”Än så länge.” mumlade den ena tjejen och jag la huvudet på sned mot henne. Hade jag hört rätt eller var det bara min hörsel som inte fungerade ordentligt?

”Förlåt vad sa du?” frågade jag den blonda tjejen, som hade öppnat munnen. Ett hårt uttryck formade sig i hennes ansikte.

”Ja det är lika bra att du börjar be om ursäkt redan nu. Börjar du nu och arbetar flitigt så kanske du är färdig imorgon.” sa tjejen och jag höjde ett ögonbryn mot henne.

”Jag hänger inte med. Vad exakt är det jag ska be om ursäkt för?” frågade jag henne oförstående. Brunetten himlade med ögonen men deras ansikten blev inte mjukare.

”Jag som fick inblicken av att den fantastiska Deztiny Wallie var en smart och snabbtänkt person.” sa brunetten sarkastiskt men jag kände fortfarande att jag inte riktigt hängde med. Jag hade aldrig sett de två tjejerna innan, det var någonting jag var helt säker på. Jag glömde inte bort ett ansikte, och absolut inte två. Jag hade inte träffat någon av dem tidigare.

”Jag har aldrig träffat någon av er innan nu, så vad jag vet har jag ingenting att be om ursäkt för, men om jag trots allt har det tycker jag att ni kan uppdatera mig i vad jag har gjort fel så att jag kan ge er den ursäkt som ni tycker att ni förtjänar.” sa jag mjukt till dem och gav dem båda ett prövande leende. Ett leende som inte var besvarat på något sätt.

”Vad du har att be om ursäkt för? För att du förstör vår ängel!” påpekade brunetten irriterat och jag blinkade innan jag insåg att dem pratade om Justin. Jag hade alltså lyckats stöta på två av de beliebers som hatade mig för att jag var med Justin.

”Ni vill att jag ska be om ursäkt till er för att jag förstör Justin?” frågade jag för att dubbelkolla om jag förstått situationen rätt. Båda tjejerna nickade och jag motstod lusten till att le.

”Då skulle jag vilja veta hur jag har förstört honom, för som jag ser det så har han inte förändrats särskilt mycket sen han och jag började träffas. Och dessutom, om så är fallet, att jag har förstört honom, så är det väl honom jag ska be om ursäkt till och inte er.” påpekade jag och ryckte på axlarna. Det såg ut som om blondinen började koka av ilska, jag hade nog retat upp dem med mina vänskapliga svar.

”Du är bara tillsammans med honom för att bli känd. Du bryr dig inte ett dugg om honom eller hans känslor. Du skiter fullständigt i vad alla vi fans gör för att han ska le och må bra. Han älskar oss mycket mer än vad han någonsin kommer älska dig, även om du bara är en fake.” rabblade den blonda tjejen upp och jag höjde ena ögonbrynet mot henne.

”Ja, han älskar er mer än vad han någonsin kommer älska mig, och det är så det ska vara. Tror ni att jag ljög på The Ellen Show för ett par månader sedan? Jag tänker inte ställa mig emellan honom och alla beliebers. Ni är en familj och ni kommer först. Tro mig, ni får honom att le ständigt, så ni har ingenting att haka upp er över. Han kommer inte vända er ryggen.” förklarade jag enkelt innan jag slängde den tredje klumpen i sopkorgen. Jag vände bort blicken från tjejerna och påbörjade en ny vattenklump att använda för att kyla ner min panna.

”Du ser visst inte hur mycket han har förändrats va? Det är sällan han gör någonting för oss längre. Du förändrar honom. Du förstör honom. Jag tycker du ska åka tillbaka till Kanada och stanna där. Du är fake, DH’s är fake och ert förhållande är fake. Du existerar inte för oss beliebers. Det finns ingen som tycker om dig! Du bara tror det eftersom att du är så pass självupptagen. Lämna Justin ifred!” morrade brunetten bittert. Jag öppnade munnen för att svara emot när jag kände en brännande smärta vid det högra kindbenet. Innan jag hunnit reagera ordentligt hade de två tjejerna gått ut från toaletten och lämnat mig kvar. Instinktivt la jag handen över det ömma området på kinden men tog genast bort den igen. Det gjorde ont, ordentligt den här gången. Det hade inte bara varit ett knytnävsslag, jag var rätt säker på att brunetten haft antingen någonting i handen eller någonting på handen. Minnet började bubbla inom mig och jag fäste uppmärksamheten vid vad jag sett på hennes hand. Hon hade haft en stor ring på sin vänstra hand, antagligen hade hon använt sig av den. Förskräckt hoppade jag ner från bänken och granskade mig själv i ansiktet. Det var inte diskret någonstans. Jag hade ett märke på höger kindben och det var rött runtomkring. Även om dagen hade börjat bra så låg den inte precis på topp längre. Det var andra gången på en månad som jag hade blivit slagen, av hans beliebers.


Oj oj :S
Andra gången på en månad...
Det är inte bra luvies...
Vad tror ni hon gör?
Hur tror ni Justin reagerar?

Tack för era underbart söta kommentarer!
Jag älskar att ni svarar på frågor som jag skriver här i mitt lilla ointressanta fält ^^
Det är alltid lika roligt att läsa :) <3

Vet ni vad som mer är kul? ^^
Att googla 'Bieber Cash' eller 'biebercash.blogg.se' i bildsökningen ;P
Det kommer upp så otroligt mycket olika grejer, bland annat folk som skrivit om bloggen på sina bloggar, och till och med dem som har länkat Bieber Cash :)
Det är jättekul, för jag har hittat fler läsare som jag inte ens visste existerade, och jag vill också passa på att tacka för alla era fina ord om Bieber Cash, WAYN och mig :) Ni är alltför underbara <3


Som ni kanske vet är jag sjuk... Ont i halsen, kan knappt prata... you named it.
Jag kan helt ärligt säga att jag varit knäpptyst i snart tre dagar.
Inte pratat med någon (inte ens med mig själv), inte sjungit med i någon bra låt, ingenting...

Skitjobbigt!

Men iaf, var jag vill komma med det är att jag åker hem nu, till Västerås. You know, the civilization without internet -.-'

Men jag har förberett ytterligare ett kapitel som jag tidsinställer tills imorrn, och därefter får ni nog tyvärr klara er hela helgen =/

Anyways, tack återigen för alla era söta kommentarer!
I love you guys <3





Kommentarer
Postat av: Sara

Älskar WAYN

Det skulle bli jätte roligt om du skrev mer om pranks ,

Snälla skriv lite om ELLIE och SKYE

2012-02-02 @ 18:30:41
Postat av: Becka

Grymt bra! :)

2012-02-02 @ 19:53:04
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/
Postat av: Johanna

YEAH LOVE IT :DD

2012-02-02 @ 20:19:34
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Julia

Jätte spännande kapitel! Tänk om hon gör slut eller något... Snälla skriv snart igen!!:DDD

2012-02-02 @ 21:27:31
Postat av: C.

Åh. Jag tror jag behöver lite mer ungefär nunununu. Det har var ungefär hemskt bra och herregud jajaja jag behöver veta deras reaktioner ochochoch sorry ifall jag skriver lite hejsanhoppsan men är bara för uppspelt för att du skriver så sjukt bra och hela storyn och allt! Sjukt glad att jag fått följa dig - inte sedan början, men i ett par månader trots allt. Glad över våra konversationer på twitter och dem gångerna jag övervägt att lägga till dig på facebook (men i slutändan ändå aldrig vågat..) Jag visade denna blogg för mina bästa kompisar en vacker dag, och vi kunde sitta på lektionen och rent sagt tjuta av glädje när man ser ett nytt kapitel av dig på bloglovin, så alla andra i klassen satte sig och stirrade på oss, som var alldeles för upptagna för att "gå på toa". Vi sitter fortfarande på rasterna med våra mobiler i händerna och under tystnad och skratt läser om novellen. Vill inte ens tänka på hur många gånger jag läst om den.. Det måste ju vara minst en gång i veckan jag läser om allt.. Och då menar jag det verkligen - MINST! Tack för alla fina timmar jag lagt ner på din novell, nätterna jag dygnat och timmarna du fått mig att skratta till tårarna. Tack underbaraste du för att du är så underbar. <3

2012-02-02 @ 21:45:50
URL: http://bloggen ^
Postat av: Stephanie

Jag vill inte :'( hemskt!



men bra skrivet för det, otroligt bra skrivet! Snacka om att du får fram känslor! <3 asbra verkligen! love it, men hate it. If you know what I mean <3

2012-02-02 @ 22:13:44
URL: http://thepurplebubble.blogg.se/
Postat av: Cherry

Omg, sitter här med munnen öppen och bara stirrar in i väggen, det här kapitlet var verkligen jättebra skrivet :)) <3 Längtar sjukt mycket till nästa <3333

2012-02-03 @ 16:42:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0