Bieber Cash

”Du ser visst inte hur mycket han har förändrats va? Det är sällan han gör någonting för oss längre. Du förändrar honom. Du förstör honom. Jag tycker du ska åka tillbaka till Kanada och stanna där. Du är fake, DH’s är fake och ert förhållande är fake. Du existerar inte för oss beliebers. Det finns ingen som tycker om dig! Du bara tror det eftersom att du är så pass självupptagen. Lämna Justin ifred!” morrade brunetten bittert. Jag öppnade munnen för att svara emot när jag kände en brännande smärta vid det högra kindbenet. Innan jag hunnit reagera ordentligt hade de två tjejerna gått ut från toaletten och lämnat mig kvar. Instinktivt la jag handen över det ömma området på kinden men tog genast bort den igen. Det gjorde ont, ordentligt den här gången. Det hade inte bara varit ett knytnävsslag, jag var rätt säker på att brunetten haft antingen någonting i handen eller någonting på handen. Minnet började bubbla inom mig och jag fäste uppmärksamheten vid vad jag sett på hennes hand. Hon hade haft en stor ring på sin vänstra hand, antagligen hade hon använt sig av den. Förskräckt hoppade jag ner från bänken och granskade mig själv i ansiktet. Det var inte diskret någonstans. Jag hade ett märke på höger kindben och det var rött runtomkring. Även om dagen hade börjat bra så låg den inte precis på topp längre. Det var andra gången på en månad som jag hade blivit slagen, av hans beliebers.

---

---

Snabbt halade jag upp mobilen ur fickan och skickade iväg ett snabbt sms till Caitlin där det stod S.O.S. Jag la ner mobiltelefonen i fickan igen och det tog inte lång tid innan hon kom inrusande på toaletten.

”Vad menade du med S…. VAD HAR HÄNT?” utbrast hon när hon såg min kind. Hon sträckte fram handen för att röra vid min kind men jag skakade på huvudet och backade.

”Tro mig, det känns så rör det helst inte.” varnade jag henne och hon nickade men släppte inte min kind med blicken.

”Visst har du ditt smink med dig? Du la ner det i din väska va?” frågade jag hoppfullt och hon såg ut att tänka efter i ett par sekunder innan hon skakade på huvudet.

”Nej, sminkväskan ligger fortfarande kvar i Scooter’s bil. Men om jag inte minns helt fel så har Jasmine eller Sel med sig sin. Jag kan smsa dem.” svarade hon innan hon drog upp mobiltelefonen och började klicka snabbt på skärmen. Hon var alltid så underhållande att smsa med, för hon var alltid så otroligt snabb. Det plingade till en gång i hennes vita iPhone och hon läste noggrant.

”Varken Sel eller Jas har sina sminkväskor med sig, men Miley har tydligen sin. Ska jag hämta den eller kan hon komma hit?” frågade Caitlin och vände slutligen blicken mot mig.

”Be henne komma hit, det spelar väl ingen större roll.” mumlade jag mot henne innan jag vände blicken mot min reflektion i spegeln. I ögonvrån såg jag hur hon satte telefonen mot örat och undermedvetet registrerade min hjärna deras samtal. Det tog inte lång tid innan Miley kom in genom toalettdörren med sin väska slängd över ena axeln.

”Here I am. Vem behöver lite nytt make-up?” log hon när hon ställde ner väskan bredvid handfatet jag stod vid. Hennes leende försvann när hon såg in i spegeln för att möta min blick. Hon vände mig mot sig och granskade min högra kind.

”Rör det inte, det gör ont.” påpekade jag bara medan hon granskade det ingående. Hon fnös ljudligt innan hon började rota runt i väskan och drog upp mobiltelefonen.

”Jag ska inte röra vid det. Jag ska fotografera det.” muttrade hon men jag backade undan.

”Varför? Du kan inte berätta det här för någon! Det skulle knäcka Justin så förskräckligt mycket! Han får inte veta någonting!” utbrast jag och Miley gav mig en frågande blick.

”Jag ska inte lägga ut det på Twitter om det är vad du tror. Det finns någonting som kallas för bevis Dezzie, och det här är allvarligt. Du borde berätta det för honom, för i slutändan kommer han få reda på det ändå.” sa hon och jag insåg att hon försökte prata förstånd med mig men jag skakade bara envist på huvudet.

”Han kommer inte få veta någonting om ingen av er säger någonting. Det är bara ni två som vet om det.” påpekade jag men både Caitlin och Miley himlade med ögonen.

”Och idioten som slog dig.” inflikade hon och jag suckade.

”Och hennes kompis.” muttrade jag och såg hur Miley nickade instämmande.

”Det kommer snart vara över hela Twitter ändå. Tror du inte att Justin skulle föredra att få höra det utav dig istället för att se rykten om det på Twitter?” frågade hon mjukt och jag suckade plågat. Hon hade rätt, men jag ville inte ge honom den smärtan.

”Vi får se hur jag gör, men visa det inte för någon.” sa jag och sneglade mot hennes telefon hon fortfarande höll i handen. Hon la ner den i fickan innan hon räckte fram handen.

”Får jag din telefon då? Jag kan ta kort på det med din telefon istället. Då är det bara du som har bilden.” föreslog hon bara men jag skakade på huvudet.

”Jag litar på dig, ta bilden med din mobil du.” sa jag och vände huvudet mot vänster för att hon skulle kunna få in bra ljus på den högra kinden så att man skulle se någonting på kortet. Hon tog snabbt kort på det och jag blundade samtidigt. Det hade börjat bulta i kinden, och det kändes. Jag tänkte inte ljuga, det gjorde riktigt ont.

”Ska jag hjälpa dig att täcka det?” frågade hon vänligt efter ett tag och jag nickade tacksamt. Jag använde inte smink särskilt ofta och var därför inte superbra på det. För att det skulle underlätta för henne hoppade jag upp och satte mig där jag suttit innan. Försiktigt började hon dra med fingret över den vänstra kinden för att få ut färgen jämt så att hon kunde jämföra med någonting när hon täckte den högra sidan. Jag hade ingen aning om vad hon arbetade in i huden på mig, och just då brydde jag mig inte särskilt mycket heller. Hennes händer började närma sig den högra kinden och jag visste att jag skulle behöva bita ihop ordentligt när hon nådde det ömma områdena.

”Okej, Dezzie, jag ska försöka vara lätt på handen, men för att det ska täcka ordentligt måste jag massera in det i huden lite. Ta bara ett par djupa andetag.” sa hon beklagande och jag drog ett djupt andetag för att visa att jag var beredd. Med sammanbitna tänder och slutna ögon drog jag ett djupt andetag efter ett annat. Smärtan dånade i huvudet. Det kändes som om jag när som helst skulle tappa fotfästet om min självkontroll och explodera i tårar. Jag hörde hur Miley och Caitlin pratade lågt med varandra men jag ignorerade deras ord. Jag visste att dem pratade om mig, det var jag inte ett dugg förvånad över heller. En tår letade sig ut genom mina tätt slutna ögon och gled sakta nerför kinden.

”Dezzie, ta ett par djupa, lugna andetag till. Jag måste jämna ut färgen lite precis över själva såret och det kommer svida. Jag ska vara snabb, men det kommer göra ont.” sa Miley plågat och jag nickade hårt innan jag gjorde som hon sa. När hon började jämna ut färgen, som hon sagt, var jag villig att börja skrika.

”Miles, hon klarar det inte, hon kommer bryta ihop snart.” hörde jag Caitlin säga men jag skakade bara på huvudet.

”Fortsätt, fixa till det, jag klarar av det.” fick jag fram mellan mina sammanbitna tänder. Det dröjde ett par sekunder innan de verkade lyssna på mina ord. Kanske var jag dum som höll den olidliga smärtan inom mig, och faktiskt lät henne fortsätta, men det var det eller att se Justin sårad och då gjorde jag hellre illa mig själv. Jag hoppades bara för Guds skull att det skulle fungera och att han inte skulle märka någonting.

”Så, jag är klar med kinden nu. Du kan slappna av.” sa Miley hastigt men det tog en stund innan jag kunde slappna av ordentligt och slutligen öppna ögonen igen. Både Miley och Caitlin såg panikslagna ut och jag tittade på dem med frågande blick. Caitlin sträckte fram ett papper till mig och jag granskade henne en stund. När hon inte svarade så vände jag blicken mot spegeln och insåg att jag hade gråtit, mer än vad jag först hade trott. Med stor försiktighet torkade jag bort tårarna från mina kinder och gjorde var jag kunde för att inte smeta bort sminket. När jag var nöjd vände jag mig mot tjejerna igen och dem nickade godkännande mot mig, trots att deras panikslagna blickar fortfarande granskade mig. Miley öppnade sin väska som stod bredvid mig och så tog hon upp den lila kepsen jag haft på scenen. Hon hade lagt ner den i sin väska när vi satt i bilen till donken, för jag kände att jag inte längre ville ha den på mig. Hon satte den lugnt på mitt huvud och drog fram håret lite så att det också skyddade.

”Duger det där?” frågade hon och jag vände mig mot spegeln igen för att granska mitt ansikte. Håret, kepsen och sminket skyddade tillsammans, vilket gjorde att det inte syntes. Jag nickade och log tacksamt mot henne och Caitlin som granskade mig med plågade miner.

”Lova att inte säga någonting till Justin! Snälla?” bad jag och efter en titt på varandra nickade dem.

”Fine, vi lovar. Men vi bör gå tillbaka nu, annars kommer dem undra var vi tagit vägen någonstans, och då kommer det inte bli så lätt att hålla det löftet.” påpekade Caitlin och jag nickade tacksamt innan jag, efter att ha slängt en sista blick i spegeln, följde med dem ut från toaletten för att gå tillbaka till dem andra igen.

---

---

Hmm...
Är det smart eller dumt av Dezzie att gömma det för Justin?
Kan hon få dem som hatar henne att sluta bete sig såhär genom att undanhålla det för Justin?
Och är det fler av hans beliebers som tycker att hon är fake?

Hmm... Vad tror ni? :P

Tack allihop för att ni existerar! <3
Ni är en stor anledning till att jag överhuvudtaget kliver upp på morgonen :'3
Tack <3