Where are you now - Kapitel 195


”Jösses vilken träningsvärk jag har. Jag kommer gå som en invalid imorgon, det kan jag lova dig.” mumlade hon och la sig på rygg istället. Jag granskade hennes profil medan jag kände hur jag allt mer och mer sjönk bort ur mitt medvetande, bort mot sömnen som öppnade sin famn för mig.

”God natt Dezzie, jag älskar dig.” sa jag medan jag fortfarande hade tillräckligt med kontroll för att kunna tvinga mig själv att vara vaken. Jag registrerade ett ’god natt’ tillbaka innan jag släppte efter och hamnade i en sömn fylld med drömmar.


[DEZTINY’S PERSPEKTIV]
Jag vaknade till av att solen träffade mig rakt i ansiktet. För en stund glömde jag bort var jag var någonstans, men efter en halv minut mindes jag dagen innan och jag satte mig förskräckt upp i sängen. Efter att ha blickat runt i rummet insåg jag att Justin fortfarande sov djupt och jag andades ut för en sekund. I ögonvrån såg jag en blodfärgad fläck på den vita kudden och jag la instinktivt handen över min högra kind. Försiktigt drog jag ena fingret över de ömma partierna i huden och jag insåg till min lättnad att det inte gjorde lika ont längre, men däremot var fingret rött när jag tittade på det igen. För att inte väcka Justin gled jag långsamt ur sängen och trippade tyst på tå fram till sovrumsdörren som jag öppnade så sakta det bara gick. När jag kom in i badrummet flög min vänstra hand upp till munnen, antagligen för att tvinga mig själv att inte skrika. Det såg ut som om jag hade blivit slagen ordentligt. Det hade jag ju i och för sig, men mer som om någon försökt misshandla mig när jag sovit. Hela min högra kind var röd av både torkat och nytt blod. Jag hade lyckats pilla bort sårskorpan jag hade fått efter att Justin’s fan hade slagit till mig med sin ring. Snabbt började jag torka bort blodet med en blöt bomullstuss. När jag ändå var igång öppnade jag första hjälpen lådan och tvättade rent såret ordentligt. Det syntes inte lika mycket nu som det gjort precis efteråt, men det var inte osynligt. Min bleka hud stod i stor kontrast till det blåa och röda områdena över kinden och medan jag stod och granskade min egen spegelbild började jag också fundera på om jag kanske borde berätta det för Justin. Samtidigt som en del av mig nekade direkt till min tysta begäran. Han skulle bli sårad, och han skulle bli arg på sina beliebers. Jag insåg först då att jag haft fel i mina ord den där dagen hos Ellen. Jag hade lovat att jag aldrig skulle ställa mig emellan Justin och hans Beliebers… Men det var först nu som jag insåg att det inte var ett val som jag kunde påverka. Hur jag än skulle göra så skulle jag inte kunna förhindra att han mer eller mindre får välja mellan mig och sina beliebers. Även om det bara gällde tro, så var det fortfarande någonting som spelade roll. En sakta tår rann nerför min hela kind medan jag med en suck drog fram sminkväskan jag ställt in i badrummet innan jag gått och lagt mig bredvid Justin. Medan jag drog krämen med fjäderlätta fingrar över den fortfarande ömma huden började allting mer och mer gå upp för mig. Allting började ta form i mitt huvud och jag visste att det inte längre var mycket som stod i min makt. Det fanns bara vissa saker jag kunde göra, och jag visste också att det inte skulle gå smärtfritt till. Varken för mig eller för Justin.

[JUSTIN’S PERSPEKTIV]
Jag sträckte på mig i den mjuka sängen innan jag insåg att jag var själv inne i sovrummet. Från toaletten i rummet intill hörde jag en tyst snyftning, som följdes åt av ytterligare en. Snabbt kastade jag mig ur sängen och ställde mig utanför toaletten för att knacka på dörren då den var låst.

”Dezzie?” frågade jag mjukt och väntade på svar, ett svar som inte kom. Jag kände hur pulsen började öka och jag försökte envist stänga det dunkande ljudet ute medan jag försökte urskilja någonting mer inifrån badrummet. Utan förvarning låstes dörren upp och den öppnades sedan sakta. Dezzie tittade på mig med sorgsen blick och då gick det upp för mig vad jag hade funderat på kvällen innan. Hennes leenden var fel, för dem nådde inte hennes ögon. Det var likadant nu, fast värre.

”Vi måste prata.” sa hon bara och det såg ut som om hon höll inne sina tårar. Jag svalde hårt innan jag nickade och gick iväg till soffan som stod framför tv-apparaten. Dezzie följde inte med mig utan smet istället in i sovrummet. Efter två minuter, som kändes som en evighet, kom hon tillbaka med kläder på kroppen. Hon hade mjukisbyxorna från dagen innan men nu hade hon ett svart linne på sig under en annan huv tröja med dragkedja. Försiktigt satte hon sig ner i soffan hon också, men i den andra änden, som om hon inte ville vara i närheten av mig. En klump började bildas inom mig och jag gjorde ett försök till att svälja. Av någon anledning var jag oerhört nervös, och jag hade inte ens någon aning om vad det var hon ville prata om. En stor del av mig var bombsäker på att det handlade om oss, medan en annan torrt påpekade att jag omöjligt kunde veta det.

”Vi kan inte fortsätta såhär Justin, det funkar inte.” började hon och jag blinkade till oförstående. Jag bannade mig själv för att ha haft rätt om ämnet, samtidigt som jag försökte tänka igenom hennes ord och förstå vad exakt det var hon pratade om. Hon verkade inse att jag brottades med mig själv för hon väntade inte på svar utan fortsatte bara att prata.

”Du är helt fantastisk, det är du verkligen, men du förtjänar någon bättre.” fortsatte hon och jag stirrade dumt på henne. Vad exakt var det hon pratade om? Hon såg så ångerfylld ut på något sätt.

”Babe, du skrämma mig.” sa jag reserverat medan jag granskade henne ingående. Hon gav mig en ursäktande blick innan hon sänkte blicken till sina knän.

”Jag är ledsen Justin, men det här slutar här. Det har varit jättebra, jag menar det verkligen. Du är en helt underbar kille, men vi är inte gjorde för varandra. Vi är inte som yin och yang. Vi är inte en enhet längre, som vi var i början, vi har återgått till att vara två olika individer, och det kanske är så det ska vara också.” pratade hon på utan att vända blicken mot mig. Det kändes som om jag satt i en trans. Jag ville bara vakna upp ur mina drömmar, jag önskade att jag bara kunde få henne att le och säga att hon inte menade det.

”Baby tänk inte så, vi är som gjorda för varandra. Vi älskar varandra och det är allt som räknas. Vi är yin och yang! Vi är en enhet! Babe vi är…” försökte jag muntra upp henne men till slut ville hon inte lyssna på mina ord längre. Hon höjde blicken med ett hårt uttryck i ansiktet och jag kom av mig innan hon hunnit öppna munnen för att säga någonting som förvånade mig extremt mycket.

”Justin jag har träffat en ny.” utbrast hon och stirrade på mig, med samma hårda, och samtidigt ångerfyllda, uttryck i ansiktet. Jag öppnade munnen för att få ur mig någonting men det kom inte ett ljud. Skojade hon med mig? Hon verkade gissa sig till sina tankar för hon började förklara sina ord med utförligt.

”Christopher kom till Atlanta några dagar efter att du åkt, och vi pratade igenom allting tillsammans. Han gjorde ett misstag, och det gjorde jag också. Han är mitt livs kärlek.” fick hon fram och jag kände hur mitt hjärta bröts i tusen bitar. Det krossades mitt framför ögonen på mig och det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Utan ett ord reste jag mig upp från soffan och började gå in till sovrummet igen.

”Jag är ledsen att jag lät det här fortsätta trots att det var fel, det kände vi nog båda två. Jag är ledsen Justin.” hörde jag hennes röst bakom mig men jag ignorerade bara orden. Jag behövde komma undan från henne, jag behövde få vara själv ett tag. När jag stängt dörren om mig blev jag ståendes mitt på golvet utan att kunna röra mig. Mina mardrömmar under natten hade inte varit någonting i jämförelse mot det här. Hon hade bedragit mig, men Christopher. Kanske hade jag haft fel om henne enda från början. Kanske var hon inte så annorlunda trots allt. Min syn blev suddig och det var först efter att jag dragit handen över kinden som jag insåg att jag grät. Allt jag hade trott på de senaste månaderna hade varit fel. Kanske hade mina beliebers haft rätt, hon kanske aldrig varit någon för mig. Det kanske bara hade varit jag som fått det för mig för att jag hade blivit förälskad i henne. Jag blinkade ett par gånger innan jag satte mig ner på golvet, hela min värld hade vänts upp-och-ner, på endast några sekunder.


Damn guys....
Jag lovar, det här är nog ett av de mäktigaste kapitel jag skrivit...
Det var svårt att läsa igenom det tyst, och ännu svårare att läsa det högt dessutom :S

Men samtidigt är jag rätt nöjd med det, eller vad tycker ni?
Inte om själva händelsen och så utan snarare liksom själva kapitlet i sig.
Jag tycker jag fick fram känslorna rätt bra... Men det är ju vad jag tycker, så släng in era åsikter vet jag ;)

Tack å tack för era underbara kommentarer på förra kapitlet <3
You guys are wonderful <3
I love you <3

Hmm.... Något mer jag behöver skriva...?
Vad tycker ni om det som precis hänt? <3

Åh.... Jag tror förresten att jag kommit in i en sån där svacka igen...
Jag sover liksom ingenting... Sov inget igår natt, och är inte ens trött nu... :S
Tror det är något fel på mig =/

Anyways, tack för allt stöd och all support jag får av er <3
Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig <3

Ha en bra Tisdag, and let me know what you thought about the chapter :) <3




Kommentarer
Postat av: Viktoria

Det kommer väl inte sluta så här? :O

De kommer väl bli tillsammans igen, för annars suger det :(

Du är så otroligt bra på att skriva, har följt dig ända från början! :)

2012-02-07 @ 06:59:27
URL: http://thisisanotherstory.blogg.se/
Postat av: ronja

Men dezzie, vad har du gjort?! :o awesome!

2012-02-07 @ 07:18:11
Postat av: Zäta.

Herregud.

Jag vet inte vad jag ska säga, det är hemskt. Du skriver jättebra, men hemsk att hon ljuger o så. Fy. Jättebra story annars även - som alltid.

2012-02-07 @ 07:26:05
Postat av: Johanna

Grymt! Bara jag som gråter? :-(

2012-02-07 @ 07:28:09
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Vicki

ÅH nej! Snälla säg att dom blir tillsammans igen! ♥

2012-02-07 @ 07:29:54
URL: http://viickiiee.blogspot.com
Postat av: Johanna

Även om kapitlet vad grymt så känner jag att mitt hjärta krossades lite. Uusscchh, weird I know ;)

Glömde skriva det förut i den förra kommentaren ;)

2012-02-07 @ 07:40:27
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Cassandra

älskar din novell! din blir bara bättre och bättre!

2012-02-07 @ 07:40:33
Postat av: Marielle

Fick ont i magen som fan av detta.. :P men det var verkligen bra skrivet..

2012-02-07 @ 07:50:18
URL: http://firststeptwforever.blogg.se/
Postat av: Julia

Det här är faktiskt första gången jag verkligen hatar Dezzie! Jag vet att hon vill skydda Justin från att behöva välja men... Det hon gjorde nu krossade hans hjärta mer än om han hade behövt välja!

Bra kapitel ändå:/

2012-02-07 @ 08:06:12
Postat av: Julia

Men herregud, kan inte läsa sånt här bland massa barn, tårarna rinner och herregud vad st hon gjort !!!

2012-02-07 @ 12:53:49
URL: http://emane.blogg.se/
Postat av: Ebba

Jätte bra och neeeey det får inte sluta såhära :'(

( är den nån som vet användar namnet och lösenordet till firststeptwoforever.blogg.se ? Snälla vill jätte hjärna ha det )

2012-02-07 @ 15:23:26
Postat av: Becka

Grymt bra!



Hoppas verkligen att dom blir tillsammans igen.

2012-02-07 @ 16:28:11
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/
Postat av: mikaela

jag gråter som en idiot :( dom måste bli ihop igen men jag vill också veta vad användar namnet och lösenordet till firststeptwoforever.blogg.se är jag dör om jag inte kommer in dit snart<3love you

2012-02-07 @ 16:42:38
Postat av: Anonym

OMG OMG OMG

kan inte vänta till nästa :(

2012-02-07 @ 17:07:00
Postat av: M

Jag måste få nästa kapitel snart! För det här var så sjukt bra, fast jobbigt och det får inte sluta såhär! <3

Du skriver sjukt bra!! :)

2012-02-07 @ 17:34:00
Postat av: <3 <3 <3

Så jävla desperat av WAYN .

MER MER MER MER MER MER

2012-02-07 @ 17:35:57
Postat av: Stephanie

:( <3

Jag gråter inte fysiskt... alltså det rinner inga tårar. Men psykiskt, mentalt gråter hela jag! Mitt hjärta gråter! Hela min kropp gråter! Jag verkligen hatar dethär kapitlet Madde! :'(

Du skriver sjukt bra! och jag älskar kapitlet, men jag Hatar kapitlet! Kapitlet är bra, men händelsen är dålig :(

Jag vill inte :'( <3

2012-02-07 @ 18:56:25
URL: http://thepurplebubble.blogg.se/
Postat av: lollo

Den får inte sluta så :(.. snälla lägg upp några kapitel snart måste få läsa vad som händer <3

2012-02-07 @ 18:58:10
Postat av: Nella

NEEEJJ !!! DET FÅR INTE SLUT SÅHÄR!! DET ÄR SÅ I NÄSTAN ALLA NOVELLER !!

2012-02-07 @ 21:16:23
Postat av: malin

Oh no..

de får ju inte göra slut ;(

men helt otroligt bra skrivet!! :)

hoppas nästa kommer snart!

2012-02-07 @ 21:57:44
URL: http://feelingsforbieber.blogg.se/
Postat av: Emma

Oh no! Dom måste bli tillsammans igen! Dom bara måste det.

2012-02-07 @ 23:35:21
Postat av: Anonym

detta kapitlet var inte så bra...

det hade varit lättare att säga sanningen än att säga att hon har varit otrogen, hon hade kunnat ljuga om vad som helst eller bara sagt anningen, men hon hade ju inte behövt säga att hon har varit otrogen, for God sakes! annars jättebra novell men du hade ju inte behövt säga att hon har varit otrogen.

hoppas nästa kapitel är bra, men som sagt, jättebra novell, asbra. :D ;)

2012-04-14 @ 22:12:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0