Where are you now - Kapitel 196


”Jag är ledsen att jag lät det här fortsätta trots att det var fel, det kände vi nog båda två. Jag är ledsen Justin.” hörde jag hennes röst bakom mig men jag ignorerade bara orden. Jag behövde komma undan från henne, jag behövde få vara själv ett tag. När jag stängt dörren om mig blev jag ståendes mitt på golvet utan att kunna röra mig. Mina mardrömmar under natten hade inte varit någonting i jämförelse mot det här. Hon hade bedragit mig, men Christopher. Kanske hade jag haft fel om henne enda från början. Kanske var hon inte så annorlunda trots allt. Min syn blev suddig och det var först efter att jag dragit handen över kinden som jag insåg att jag grät. Allt jag hade trott på de senaste månaderna hade varit fel. Kanske hade mina beliebers haft rätt, hon kanske aldrig varit någon för mig. Det kanske bara hade varit jag som fått det för mig för att jag hade blivit förälskad i henne. Jag blinkade ett par gånger innan jag satte mig ner på golvet, hela min värld hade vänts upp-och-ner, på endast några sekunder.


[DEZTINY’S PERSPEKTIV]
”Dezzie? Är du vaken?” hörde jag en välbekant röst en bit ifrån mig. Klart jag var vaken, jag hade inte sovit ordentligt på flera dagar. Jag sov knappt något alls, och sov jag så drömde jag bara en massa hemska drömmar om Justin’s förstörda ansikte. Då var jag hellre vaken än upplevde det igen, men jag förtjänade det antagligen.

”Ja jag är vaken.” mumlade jag till svar innan jag satte mig upp i sängen. Caitlin kom in och satte sig på kanten medan hon tittade på mig med genomträngande ögon. Ingen utav oss sa någonting och det syntes på henne att hon väntade på mig. Hon såg orolig ut. I och för sig var det väl inte så konstigt. Enda sedan jag kommit hem från LA med henne och mina systrar hade jag bara varit hemma. I princip hade jag bara varit instängd på gästrummet jag nu sov i hemma hos Vanja.

”Du kommer hata mig Caitlin.” mumlade jag tillslut och det såg ut som om Caitlin brottades med sig själv angående mina ord. Sedan fnös hon och satte sig i skräddarställning.

”Dezzie, du vet att jag aldrig skulle kunna hata dig. Det är omöjligt.” svarade hon och jag log ett glädjelöst leende. Jag hade inte berättat för någon vad jag sagt till Justin, och inte heller att jag lämnat honom. Jag hade inte riktigt vetat hur jag skulle säga det, och jag var glad över att Vanja inte såg saker på mig som pappa gjorde till exempel. Men sen hade vi ju den lilla detaljen att Caitlin kände mig bättre än vad min pappa gjorde, i alla fall när det gällde såna grejer, och jag skulle aldrig kunna få henne att tro att ingenting var fel.

”Trust me Caitlin, det här slår nog allt.” muttrade jag tillbaka och hon höjde ett frågande ögonbryn mot mig. Jag suckade djupt innan jag stirrade ner på mina händer för att samla kraft till att berätta för henne.

”Jag har lämnat Justin.” sa jag tillslut och tittade upp på henne med sorgsna ögon. Caitlin blinkade till innan hon stirrade på mig med stora ögon.

”Du har gjort vadå?” stammade hon fram mellan sina förvirrade uttryck i ansiktet. Det såg ut som om hon hade svårt att få fram ord alls, och jag förstod henne väl.

”Jag har lämnat Justin.” upprepade jag tålmodigt och såg hur Caitlin reste sig upp. Hon gick runt i rummet medan hon med jämna mellanrum kastade blickarna mot mig. Tålmodigt satt jag kvar i sängen och väntade på henne. Väntade på att allting skulle sjunka in för henne. Väntade på alla miljontals frågor jag skulle få.

”Okej, jag fattar. Du har lämnat honom… Varför i hela helvete skulle du göra något sånt?” utbrast hon och jag höjde ögonbrynen mot henne. Caitlin var inte den som svor särskilt ofta.

”För det första, keep your voice down är du snäll. Vanja, Mel och Nina vet ingenting. Och för det andra, att svära kläder dig inte särskilt bra babe.” påpekade jag och jag kunde skymta hur det ryckte lätt i hennes ena mungipa, men sen blev hennes uttryck hårt igen.

”Prata!” beordrade hon när hon satt sig ner på sängen igen. Jag suckade djupt innan jag själv satte mig på ett bekvämare sätt för att försöka få henne att förstå min situation och mina motiv till mina handlingar.

Efter en timmes pratande suckade Caitlin och såg medlidande på mig.

”Jag vet vad du behöver, du behöver shopping!” utbrast hon och jag stirrade på henne med en förvånad min.

”Ursäkta?” ekade jag men hon log bara uppmuntrat mot mig.

”Du har suttit instängd på det här rummet sen söndagen när vi kom hem… Det är torsdag idag, veckan efter! Du behöver komma ut.” slängde hon fram och jag suckade. Jag hade ju i och för sig suttit inne på rummet sen vi kommit hem, men att det gått mer än en och en halv vecka hade jag inte riktigt räknat med. Med en djup suck nickade jag mot henne.

”Jag kan inte lova att jag är så glad och rolig, men du har nog rätt. Jag behöver komma ut lite.” medgav jag och Caitlin klappade energiskt händer innan hon sprang fram till väskan jag hade tagit med mig till Vanja. Den var fylld med kläder, men från Caitlin’s min att döma så var det inte precis någonting som dög ordentligt. Hon plockade en stund innan hon slängde en blå t-shirt i ansiktet på mig och inte kort därefter kom mina vita jeans flygande. Med ett roat leende reste jag mig upp ur sängen för att klä på mig och sen satte jag upp mitt långa, bruna hår i en slarvig knut. Caitlin granskade mig ingående innan hon nickade godkännande.

”Det duger. Nu är det shopping time.” sa hon glatt innan hon drog med mig ut ur rummet. Vanja höjde ett frågande uttryck mot oss när vi gick förbi köket, men hon sa ingenting annat än att jag inte skulle komma hem försent. Det var inte direkt någonting jag kunde lova, inte när jag var med Caitlin. Och särskilt inte när vi skulle till stan för att shoppa. Hennes vita bil stod utanför dörren och hon hoppade snabbt in bakom ratten innan hon låste upp min sida.

”Christian har pillat och lekt med elsystemet, vilket betyder att den inte låser upp passagerardörren tillsammans med de andra dörrarna längre. Så nu får man göra det manuellt.” muttrade hon och jag skrockade roat när jag satt mig i sätet och spänt fast mig. Ljudet förvånade mig lite smått. Jag hade inte skrattat, knappt släppt fram ett leende, sen dagen då vi hade vår dance battle mot killarna. Visst hade jag satt upp mina fasader runt vissa, men nu kände jag mig fri igen. Jag kände mig som vanligt. Med Caitlin behövde jag ingen fasad, för hon förstod mig, även om det jag gjort varit hemskt. Det fanns inte ens ord för hur mycket jag hatade mig själv för det, men jag hade ett svagt minne av att jag någonstans hade hört att man gör ofta tokiga saker, när man är kär.



Hon mår inte så bra av sitt val.... :S

Åh herregud vad ni är underbara alltså!
21 olika kommentarer på förra kapitlet :')

Jag vet att det var ett väldigt känsligt kapitel...
Men jag kan inte låta bli att förundras över era reaktioner <3

SVAR TILL NELLA
Nella; "NEEEJJ !!! DET FÅR INTE SLUT SÅHÄR!! DET ÄR SÅ I NÄSTAN ALLA NOVELLER !!"

Svar;
Ta det lugnt alla underbara sötnosar :) WAYN is different, it always has been, and believe me, it's not about tha change :) WAYN är inte slut ännu, och dramatiken är fortfarande inte över :) <3

Tack för alla era kommentarer! Ni är helt otroliga! Verkligen <3 Känner mig lyckligt lottad <3




Kommentarer
Postat av: Ebba

Ett till!!!!! Det var underbart:-)

2012-02-08 @ 06:53:55
Postat av: Johanna

GRYYMT!

2012-02-08 @ 06:57:21
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Julia

Åååh jag dör, grät så mycket när jag läste förra kapitlet. Låt de bli ihop snaart :) grymt bra skrivet som alltid!!!

2012-02-08 @ 08:09:58
Postat av: Fia

Jätte braaa :):):)

2012-02-08 @ 08:23:24
Postat av: Marielle

Jag vill döda Dezzie. Seriöst, Caitlin borde ha slagit henne i huvudet med ett stekpanna. =/

2012-02-08 @ 08:33:57
URL: http://firststeptwoforever.blogg.se/
Postat av: ronja

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som for in i dezzies hjärna när hon gjorde slut med justin! Men awresome som vanligt :-P

2012-02-08 @ 08:53:24
Postat av: ronja

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som for in i dezzies hjärna när hon gjorde slut med justin! Men awresome som vanligt :-P

2012-02-08 @ 08:54:29
Postat av: Alice

Ahh Christian asså ;D Haha, vill bara ha mer!!! Det måste bli Dezzie och Justin igen, dom hör ju ihop!!:O Älska WAYN<3

2012-02-08 @ 10:43:36
Postat av: Zäta.

Håller ordagrant med Marielle.

2012-02-08 @ 14:42:55
Postat av: Stephanie

åååh! jag älskar att hon har Caitlin! <3 Caitlin är så underbart bäst! <3 Förstår allt och judgar inte Dezzie för vad hon än hittar på, bra som dåligt! Underbar kompis! <3<3<3



Jag hatar att dom gjort slut, jag lover, jag tänker typ på det jämt! :( Såååå, ååh! D: <3



Men du är så otroligt bäst på att skriva Maddebanan! Underbart! <3

2012-02-08 @ 15:07:21
URL: http://thepurplebubble.blogg.se/
Postat av: Becka

Grymt bra!

2012-02-08 @ 15:43:40
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0