Where are you now - Kapitel 228
”Jag blir tokig på det här!” muttrade Justin surt och jag bet mig försiktigt i läppen för att hålla inne en fnissning. Vid sidan om mig stod han med armarna i kors som en tjurig tvååring och stirrade på mig med en blick som var allt annat än munter. Det såg oerhört roligt ut eftersom att han var klädd i kostym.
”Snälla älskling, försök att le. Det kommer bli kul, och du tycker om att gå i kostym. Dessutom ser du sjukt snygg ut.” försökte jag, och det verkade nästan funka för de ryckte lite i mungiporna på honom. Sen började han helt plötsligt skratta, vilket förvånade mig för det var inget spelat skratt utan ett äkta.
”Okej då, för din skull kan jag väl vara glad, men det kommer hämnd.” hotade han allvarligt innan han gav mig en snabb kyss.
”Snälla, kan inte ni sluta gulligulla med varandra?” utbrast Caitlin, och både jag och Justin vände oss mot henne. Hon tittade på mig med vädjande ögon och det tog inte lång tid innan jag förstod vad hon var så besvärad över. På ena sidan om henne stod jag och Justin, och på andra sidan om henne stod Johanna och Christian. Det var då jag insåg att hon var ensam. Ikväll var hon det femte hjulet och de tyckte jag var synd. Däremot skulle det nog ändras, så snygg som hon var.
”Förlåt Caitlin.” ursäktade jag och log besvärat mot henne. Hon öppnade munnen för att svara men hann inte innan en svart limousin svängde in vid oss. En chaufför iklädd svart kostym kom ut och gick runt för att öppna dörren till oss. Han öppnade artigt dörren och bugade åt oss. Johanna och Christian gick in först, efter det klev Caitlin in i bilen och sen var det min tur. När jag kom in i bilen möttes jag av en fantastisk syn. Det var neonljus under sofforna och efter listerna i taket. Längs ena sidan av långsidan fanns dem svarta skinnsofforna och på andra sidan fanns en liten minibar, men inte med alkohol, utan med läsk. Dessutom fanns det ett fat med chokladöverdragna jordgubbar samt en skål med godis. Den var helt och hållet anpassad för oss och det tyckte jag var otroligt skönt. Ingen av oss drack så vad var det för mening med att ha alkohol i bilen då liksom.
”Wow, det här är hur lyxigt som helst.” utbrast Johanna när chauffören stängt till dörren efter Justin som nu satt bredvid mig. Jag vände mig vänligt mot henne och log prövande.
”Första gången du åker limousin?” frågade jag lugnt och hon nickade sammanbitet. Hon såg lite generad ut men jag skakade bara på huvudet. ”Det är ingenting att oroa dig för. Det är inte precis så att vi dömer dig för det. Min limousindebut var inte heller för särskilt länge sen. Det var bland det coolaste som hänt för ett par månader sedan, första gången jag satte mig i en äkta limousin.” berättade jag och hon skrattade. Det kändes skönt att hon ändå verkade rätt så lugn i vårt gäng. Dessutom passade hon in så naturligt på samma gång och det var också någonting väldigt positivt, för både hennes och Christian’s skull.
”Och när ska jag få veta var vi ska? Det är knappast varje dag du går runt med sådana där kläder, och det är ännu mer sällan som du tvingar på mig en kostym.” påpekade Justin torrt och drog min uppmärksamhet från Johanna och Christian till honom. Jag la en lugnande hand på hans lår och log finurligt mot honom.
”Det får du reda på, när vi kommit fram och du har listat ut det själv.” log jag oskyldigt och han suckade. Det syntes på honom att det där var sista gången han skulle fråga, hans envishet hade inte mer att ge och som så många gånger annars hade han accepterat att jag var mycket envisare än vad han någonsin skulle bli. Tankarna gick tillbaka till alla gånger han försökt övertala mig om någonting och misslyckats. Ungefär lika många gånger som han försökt överträffa mig med pranks, och misslyckats. Ibland undrade jag när han skulle acceptera läget och inse att jag faktiskt var mycket bättre än honom i vissa lägen, men det var väl det enda han var envis i, eller möjligen tjurskallig.
”Vänta… Vi är vid skolan…” utbrast han plötsligt och drog mig bort från mina egna tankar och funderingar. Jag tittade på honom med road blick, porletten var nog på väg att ramla ner nu.
”Det är bal!” sa han och ställde sig upp i bilen, vilket resulterade i att han slog huvudet i taket. Jag vek mig av skratt. Han var oftast smidig, men emellanåt hade han sina stunder då han var så otroligt klantig.
”Sätt dig ner älskling, innan du gör illa dig igen.” skrattade jag och han damp ner i sätet bredvid mig igen. Han tittade på mig med upprymd blick medan han gned sig i huvudet med sin vänstra hand. Jag nickade roat åt honom och han flinade stolt. Limousinen stannade till utanför entrén till idrottshallen och kort därefter öppnades dörren av vår chaufför som hjälpte oss ut. Klassiskt nog fick vi gå på röda mattan upp till dörren som var öppen med två vakter på var sida. Allt såg ut som om det var en gala av något slag, och det var just vad det var för tema på balen också.
”Dezzie, det här kommer ju kännas konstigt. Ni alla har en varsin dejt, förutom jag.” suckade Caitlin bredvid mig men jag besvarade bara hennes ord med ett leende innan jag slängde en blick över hennes axel. Hon följde min blick och den stannade på en stilig kille i svart kostym som stod en bit bort. Den brunhåriga killen kom närmare med ett brett leende på läpparna.
”Stäng munnen Caitlin, är det så ovant att se mig såhär?” skrattade Ryan lite besvärat. Jag flinade roat när hon generat stängde munnen och gav honom en kram. Jag höll däremot med henne, han såg riktigt snygg ut i sin mörka kostym och naturligt rufsiga hår.
Så, det var på tiden va.. Mjaa, de kan man lugnt säga.. Usch, jag vet inte ens vad jag ska skriva :/ Jga har så dåligt samvete över att det inte funkar som jag vill :(
2013 skulle liksom vara vårt år, men det verkar helt kört :(
Aja, jag ska inte lova någonting mer här. Jag ska försöka skriva så mycket jag kan och orkar, men jag tänker inte lova någonting mer och göra er mer besvikna.
Hoppas ni gillade det iaf <3
Älskar er så otroligt mycket, och jag saknar er <3
Wow som vanligt älskar jag det du skriver! Din blogg är den enda där det faktiskt är värt att vänta på alla kapitel, för på de andra som tar paus vet man att man kan bli besviken på kapitlet när det väl kommer, men när det gäller din blogg vet man att man kommer bli så glad när det kommer, och du är så duktig att man aldrig blir besviken! Så snälla fortsätt skriv, behöver du tid så ta det, hellre ett kapitel var 6:e månad än inga alls! Och bara så du vet, du kommer åtminstone alltid ha mig här, som läsare och som en person som helhjärtat stöttar ditt skrivande! :)
//kajjjann (Kajsa) :D
Jag håller med Kajsa till 100%!!! Dessutom står din novell ut från mängden, så även om den inte uppdaterats så ofta så kommer man ihåg handlingen medan man i vissa spenderar hela kapitlet i tron om att det är en annan novell!
Jag bryr mig inte om i fall det är lång tid mellan kapitlen eftersom det viktigaste är att de faktiskt kommer och att du är nöjd med det du gör!
Hoppas du aldrig slutar skriva för du är en av de mest begåvade personer jag träffat! (inte träffat då men jag hoppas att du fattar) :) <3
Gud vad jag älskar ditt sätt att skriva! Det är helt klart värt att vänta all väntan <3 Såå excited inför nästa kapitel, du anar inte ;) Det är ändå vårt år Madde, ta det i din takt och lägg upp kapitel när du känner för det. Jag har följt dig sen början och läst om novellen 4 gånger. Alltid lika kul! Den här novellen är speciell jämfört med andra, här lever jag med Dezzie och Justin, som exempelvis idag efter en lektion, så sa jag till min kompis:"Jag fattar inte att Dezzie kan vara så snabbtänkt, iaf till skillnad från mig!". Det enda hon gjorde var att stirra på mig haha. Det tog ett tag innan jag kom på att Deztiny och hennes gäng bara finns på Biebercash. Det blev lite awkward moment där kan man säga. Oavsett hur länge vi får vänta, är det värt det. Tack vare dig Madde har jag blivit mer självständig! Det är till och med så att mitt betyg i svenska har höjts! Tack Madeleine.
freaking awesome gooooood! Ahh, har längtat! Som jag sa till dig gumman, du klarar det även hur lång tid det kommer ta. Du klarar det, om du behöver nån att prata med finns jag - smsa bara! Har saknat att komma in hit och bara läsa om novellen! Ska göra det nu direkt, typ för fjärde gången! Du är grym gumman!! <3
Som vanligt så är det verkligen värt väntan på ett nytt kapitel. Din novell är helt klart bäst och jag älskar verkligen det du skriver. Det spelar ingen roll att det har dröjt så länge mellan kapitlena för jag bryr mig inte eftersom det alltid är så bra. Fortsätt kämpa och skriva!
I have miss u! Men ta dig den tiden du behöver, jag finns alltid kvar. :) <3
Åh vad jag blev glad då jag såg att du hade uppdaterat!:) Den här novellen är värd att vänta på, så ta din tid :)
