Where are you now - Kapitel 230
”Jag är väl bäst helt enkelt.” skrockade jag och blinkade mot honom. Allt jag fick tillbaka var en suck efter att han himlat med ögonen, igen.
”Can I have this dance?” frågade en röst bakom mig och jag vände mig om för att se in i Justin’s vackra ögon. Med ett lätt leende på läpparna nickade jag och han tog min hand för att följa med mig ut på dansgolvet. Det var dags för den sista låten, även kallad kärlekens låt. Den lugna låten dem flesta par dansade tryckare till. Justin vände sig mot mig och kysste den hand han höll i sin med mjuka läppar, sedan drog han mig närmare sig och la sin andra hand vid min midja. Jag placerade min fria hand på hans axel och tillsammans började vi röra oss i en lugn takt till melodin som började spelas.
”Vet du hur vacker du är?” frågade han efter en stunds tystnad. Han såg djupt in i mina ögon med uppriktighet i blicken. Försiktigt skakade jag på huvudet och tittade ner, men han slutade inte söka efter min blick.
”Du är så oändligt vacker. Inte bara idag, du är alltid vacker. Du är den vackraste människan som går i ett par skor, som för övrigt just nu är så pass höga så du är nästan lika lång som jag, vilket känns konstigt.” spekulerade han och jag skrattade tyst. Han var så otroligt duktig på att distrahera sig själv, så ibland undrade man nästan hur hans tankebanor fungerade.
”Sluta gulligulla med varandra nu, vi ska dra.” avbröt Ryan och log mot oss. Jag kollade runt oss och insåg att det nästan bara var vi kvar nu. Låten var nästan slut och i dörröppningen till idrottshallen stod Christian, Johanna och Caitlin och väntade på oss. Tillsammans gick vi bort till dem och utan att stanna till fortsatte vi ut i den friska luften. Det började bli otroligt kallt ute nu, och jag ångrade lite att jag inte tagit med mig min jacka, men som en räddare i nöden svängde limousinen precis fram runt hörnet och några sekunder senare stod den framför oss med chauffören på sidan av för att öppna dörren. Justin märkte nog att jag frös för han drog mig mot bilen och gestikulerade att jag skulle kliva in genom den öppna dörren. Lättat lydde jag och kom in i den varma bilen för att sätta mig i det extremt sköna sätet. Justin satte sig ner bredvid mig och sedan kom dem andra in. Kort därefter stängde chauffören dörren och mindre än en halv minut senare satt han bakom ratten igen och startade bilen.
”Så, lyckad kväll?” frågade jag nyfiket efter en stunds tystnad. Jag var inte säker på om det varit en pinsam tystnad eller om det helt enkelt inte fanns särskilt mycket att prata om.
”Helt klart. Det har varit en otroligt lyckad kväll.” svarade Ryan med drömmande blick. Johanna, Christian och Justin nickade instämmande medan Caitlin muttrade någonting ohörbart. Jag granskade henne en stund innan jag släppte det, det var onödigt att fråga henne nu ändå för jag skulle knappast få ett svar tillbaka. Resten av vägen hem satt alla tysta, men det var en skön tystnad och inte en pinsam sådan.
”Ses vi imorgon?” frågade Christian hoppfullt mot mig och Justin.
”Såklart. Vi hittar säkert på någonting roligt att göra imorgon beroende på hur kallt det är.” svarade Justin och jag nickade instämmande. Det började verkligen bli ordentligt kallt nu, vilket var enormt jobbigt, men det hörde till. Christian kom fram och kramade mig och Justin, och därefter kom Johanna och gjorde samma sak. Hon verkade vara lika frusen som jag var så jag slängde en blick på Christian.
”Gå hem nu, din flickvän fryser.” flinade jag mot honom och han himlade med ögonen men bakom hans fasad kunde jag skymta ett stolt leende. Jag visste att dem kanske inte riktigt var tillsammans än, det var ju ändå tidigt, men han njöt av att höra orden uttalas.
”Det gör din också.” skrattade han och slängde en blick på Justin. Han tittade förvånat från Christian till mig och sedan tillbaka igen.
”Vadå jag? Jag är ingen tjej.” utbrast han och jag stirrade på honom innan jag började skratta. Tätt därefter började dem andra också skratta, medan Justin stod där och tittade på oss med förvirrat uttryck.
”Inte du... Hon!” förtydligade Christian och pekade på mig. Justin suckade lite innan han nickade förstående. Han var nog lika trött som jag kände mig, eller så tänkte han nog på någonting som tog upp hela hans uppmärksamhet.
”Nej, det är bäst att vi går in, innan man fryser ihjäl härute.” påpekade Caitlin och började gå hemåt. Christian, Johanna och Ryan följde efter henne efter att dem sagt hej då ytterligare en gång, men nu var det annat som fyllde mina tankar för att egentligen riktigt registrera det. Det var någonting med Caitlin, någonting som inte stämde. Snabbt slängde jag en diskret blick mot Justin, som också såg ut att ha tappat bort sig i tankar. Frågan var vad det var med dem två. Dem var lika tysta och fundersamma båda två, och såg varken på varandra. Jag fick en skum känsla av att någonting hade hänt, och att jag inte hade någon aning om vad, för att jag varit för uppslukad med någonting annat.
Hmm... Vad tror ni egentligen har hänt?
Vad är det med dem, både Justin och Caitlin?
Vet dem någonting som Dezzie inte vet, eller har det hänt någonting som Dezzie inte har någon som helst aning om?
Eller, har Dezzie bara missuppfattat hela situationen?
Ytterligare ett kapitel uppe på bara några dagar, och jag känner mig faktiskt rätt så stolt, även om det inte var det roligaste kapitlet att läsa kanske, så känns det ändå som om jag typ börjar få upp farten igen och de är jag glad över :')
Även om ni som kommenterar får ett personligt tack i svarskommentaren, så måste jag ändå tacka er här också, ni är så otroligt underbara allihopa och ni inspirerar mig till att fortsätta skriva :)
Så, ett stort enormt T A C K till er alla <3<3<3<3<3
ÄLSKAR DET! Jag blir såå glad varje gång det kommer upp ett nytt kapitel ;)
Även om kapitlet var lite händelselöst skulle jag inte som du kalla det "lite tråkigt". Du är så pass skicklig att allt du skriver blir bra, spännande och roligt att läsa, oavsett vad som händer och inte händer. Längtar efter nästa kapitel, blir ju grymt nyfiken på vad det kan vara som hänt med både Caitlin och Justin! Känns som det antagligen är bråk mellan dem, rykten mellan dem eller något helt annat! (Snacka om att jag helgarderar mig! ;)) I alla fall: Ha det bra, och skriv när du känner för det, ingen press, men gärna snart! :D
//kajjjann (Kajsa) :D
Åhh gud det var så länge sen jag var här inne på bloggen. Shit va kul att du har börjat skriva igen. Blev skitglad då din novell alltid har varit en av mina favoriter. Skitbra som alltid :))
Har redan kommenterat detta kapitel men kände för att göra det igen ;) Det som kan vara mellan Justin och Caitlin kan ju vara att dem har börjat få känslor för varandra men jag hoppas verkligen inte det! Justin och Dezzie får gärna vara perfekta paret nu ett tag till haha. Förhoppningsvis har dem en överraskning åt Deztiny ;) Längtar till nästa kapitel! Du får skriva lite om deras hund också, för Shawty är alltid lika rolig att läsa om haha. <3
