Bieber Cash

FÖRRA KAPITLET ”Jag älskar dig också!” svarade han lågt innan han bet sig försiktigt i läppen. Han såg mig varsamt i ögonen innan han närmade sig mig och lät våra läppar mötas. Kyssen var laddad, avslöjande, fantastisk och nästintill intim. Det var omöjligt att inte vara uppslukad av honom, och jag var inget undantag. Han gjorde mig galen, och han gjorde mig lycklig. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - ”Okay, excuse me everyone. I have something to say, so could you guys just like… Talk a little less?” viskade Justin blygt I mikrofonen. Jag trodde att jag skulle dö av skratt, för ingen hörde honom, eller så struntade dem helt enkelt i att han stod på scenen framför dem. ”THE BIEBZ IS IN THA HOUSE!” ropade han istället och folk tystnade. Jag höll mig om magen för att jag skrattade så mycket. Jag kände hur någon tog ett tag om min midja och i ögonvrån såg jag att det var Ryan som stod och höll ett stadigt tag om mig. ”Oh, that was so much easier. Ahm, sorry for screaming, but I needed your attention for a minute, because I have something to say.” Sa han och det såg ut som om han sökte med blicken genom publiken. Ett leende spreds över hans läppar och jag ansåg att han hittat vad han letat efter. ”As you all know, if you haven’t missed the whole point of the party completely, its Dezzie’s birthday today. She’s turning 17, and you’re only doing that once. And I know that you don’t like this baby, but it’s present time!” sa han glatt och jag slutade fnissa. Jag visste att den här dagen kunde vara för bra för att vara sann. Alla andra i den stora salen tyckte dock att det verkade som någonting bra. Justin sträckte fram sin hand mot mig för att han skulle hjälpa mig upp på scenen. Jag skulle precis ta den och dra mig upp när jag kände att jag lättade från marken. När jag stod bredvid Justin uppe på scenen så konstaterade jag att Chaz och Ryan var de skyldiga som varit snabba nog med att lyfta upp mig på scenen. Jag tog Justin’s mikrofon en snabbis och vände blicken ut mot publiken. ”Well, at least there’s one good thing with birthdays, you don’t have to go very far, because apparently everyone is lifting you everywhere.” påpekade jag och folk i salen skrattade åt mitt skämt. Chaz såg lika oskyldig ut som han brukade medan Ryan log bredd mot mig. Justin tog tillbaka mikrofonen från mig och vände uppmärksamheten mot våra vänner som stod nedanför. ”Sel, Caitlin, Jaz. We need some help up here.” log han och alla tre kom smidigt upp på scenen. Jaz och Caitlin log med hela ansiktena, de tyckte verkligen att det här var kul. Det var väl dock bra att någon uppskattade det. Sel log medlidande mot mig, men det verkade inte hindra henne från att hjälpa till. De försvann bakom scenen, eller snarare bakom skynket som hängde uppe i taket. Innan jag visste ordet av det så började skynket dras åt sidan. Jag visste att jag skulle få ångra mig om jag tittade, men samtidigt kunde det väl inte vara så hemskt, eller? Jag gjorde misstaget och ta mig en titt, och det kändes som om jag skulle svimma. Bakom skynket var det fullt med paket i olika storlekar. Då menar jag verkligen fullt. Jag tittade bedjande på Justin, men han verkade inte se paniken i min blick. Jag visste mycket väl att han älskade det här, och han var inte ensam om det. ”Thank you girls. Well, I guess we should get started, this might take a while. And we have our little system too.” Sa Justin med ett brett leende på läpparna. Jag kunde verkligen inte förstå hur han kunde tycka att det här var så underhållande. ”Mina fingrar kommer blöda innan jag ens kommit igenom hälften.” klagade jag till honom medan jag granskade berget med presenter. Justin skrattade lite åt mig innan han kysste min panna. ”Det ser värre ut än vad det är, Shawty.” svarade han och log mot mig. Jag kämpade mot infallet att besvara leendet, men till slut var jag tvungen att ge upp. ”Okay guys. Jasmine, bring the first one.” sa Justin och Jasmine kom fram till oss med ett paket inslaget i ett blåvitrandigt papper. Jag gav henne en frågande blick men hon skakade bara på huvudet. Hon tyckte visst att det här var precis lika roligt som Justin gjorde, tyvärr. Surt tog jag Justin’s mikrofon ifrån honom igen, det var ju värt ett försök i alla fall. ”Justin, isn’t it quite boring for everyone else to watch me while I’m opening like five million presents? We can do this at home instead, please? I have a good time, don’t ruin it.” bad jag honom och hoppades för guds skull att dem I publiken höll med mig. Det såg dock lite mörkt ut när ingen verkade hålla med mig. ”Uh-uh, this is gonna be fun, and I think you’ll be very surprised. You’re actually only gonna open a few of these, not everyone.” Svarade han självsäkert i mikrofonen som jag fortfarande höll i. Jag gav upp, jag orkade inte tjafsa med honom, för han skulle ändå inte ge sig. Med ett lågt mutter tog jag emot paketet från Jasmine och satte mig ner på stolen som stod en bit ifrån där Justin stod. Jag kände hur alla blickar var fästa vid mig och det fick mig bara att muttra ännu mer. När presentpapperet var bortslitet så höll jag i en vit låda. Försiktigt öppnade jag den och det som fanns däri fick mig att börja skratta. I lådan låg det sex olika fotografiramar. På varje bild fanns Justin, Chaz, Ryan, Caitlin, Christian, Jasmine, Jinsu, Ellie och Sky med. De gjorde en massa olika poser och de hade lika kul allihop. ”Jag sa ju att du skulle bli överraskad.” sa Justin som precis kommit fram till mig. Jag log bländande mot honom innan jag gav honom en snabb kyss. ”Next one. It’s your turn Caitlin.” sa Justin i mikrofonen efter att ha avslutat kyssen. Caitlin kom fram med ett enormt paket. Det var platt, rektangulärt och enormt. Jag drog försiktigt bort pappret och när jag såg vad det var började jag skratta återigen. ”Den är från Jeremy, Jazmyn och Jaxon.” log Caitlin och jag nickade roat. Återigen tog jag mikrofonen från Justin och vände mig ut i publiken. Justin såg förvirrad ut och tanken slog mig att han inte riktigt hade någon aning om vad jag precis hade fått. ”Jeremy, thank you very much! I’m gonna put this one up as fast as I come home.” Log jag tacksamt och I bakgrunden såg jag hur Jeremy nickade med ett roat leende på läpparna. Justin ställde sig bredvid mig för att ta en titt på bilden och hans uttryck förändrades drastiskt när han insåg vad det var. ”Oh, this photo is so amazing, so you all deserve to see it! Are you ready?” frågade jag alla andra framför mig. Folk nickade instämmande och jag gav snabbt mikrofonen till Justin innan jag vände på tavlan. Det var en förstoring av mig och Jazmyn med en varsin penna i handen. Justin ligger i bakgrunden och sover, med sträck i hela ansiktet. Jag hade nästan glömt bort att Jeremy hade tagit kort, men det var helt klart en otrolig bild. Folk runtomkring oss skrattade åt bilden och Justin stod bredvid mig och muttrade för sig själv. Selena kom fram och puttade till Justin lite i sidan och han satte mikrofonen till munnen igen. ”That wasn’t the present we planned to give her, but fine with me.” muttrade han. Så typiskt honom att spela tjurig nu. ”But, let’s continue instead.” flinade han och jag himlade med ögonen åt honom. Han var bra rolig han. Sel log mot honom innan hon gav mig ett silvrigt paket. Jag log tacksamt mot henne innan jag rev bort pappret. Ännu en låda visade sig under pappret men den här gången var det inga fotografier när jag öppnade kartongen. Det var en mikrofon. En blå mikrofon med silvriga stenar på den och några stenar i en mörkare nyans av blå som formade sig till ett D och ett W. Jag log tacksamt mot Sel och hon besvarade snabbt leendet. Det låg någonting mer i kartongen, en lapp. Jag tog upp den och såg att det var ett brev. Koncentrerat läste jag igenom det innan jag nickade entusiastiskt mot Selena. Hon gjorde tummen upp och jag rev snabbt sönder lappen. Justin skulle allt få smaka på sin egen medicin. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Ytterligare ett tidsinställt inlägg ;) Vet inte vad mer jag ska skriva här... blogg.se driver mig till vansinne just nu D: Puss på er sötnosar <3 //Madz, Bieber Cash

FÖRRA KAPITLET ”Tack Alexandra, och alla ni andra. Jag uppskattar det jättemycket! Ni är alldeles för söta!” sa jag i mikrofonen och log ut mot publiken. Jag gick fram till Alexandra och gav henne en hård kram. Jag hade följt hennes blogg sedan jag fick reda på den, och hon skrev alltid så underbara grejer. Hon höll sig till fakta och stod upp för mig så fort någon kommenterade någonting som inte var snällt eller som rent ut sagt var elakt. Hon var en jättehärlig person, och jag uppskattade allt hon gjorde för mig. Hon var en äkta person, en person som man gärna hade runt sig, för hon spred glädje runt sig. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - ”Grattis älskling!” sa pappa glatt och gav mig en varm kram. Jag hade gått runt och hälsat på så många jag kunde av alla underbara personer jag träffat, och det gladde mig att alla var så lugna. De behandlade mig som vilken annan människa som helst, och de behandlade Jas, Justin och de andra precis likadant. ”Tack pappa.” svarade jag och släppte honom. Han log brett mot mig och jag besvarade hans leende. Jag hoppade till lite när jag kände en hand vid min midja och kort efter det kände jag hur någon borrade in ansiktet vid min hals. ”Hej Justin.” skrattade jag och hörde hans välbekanta skratt mot min hals. ”Hej baby. Hur känns det? Hatar du fortfarande att fylla år?” log han när han ställde sig bredvid mig, fortfarande med sin hand om min midja. Jag himlade med ögonen mot honom innan jag nickade bestämt. ”Absolut! Den är inte klar än, och jag vet att jag kommer få en massa fler presenter än bara en.” svarade jag självsäkert och han himlade med ögonen men kunde inte dölja sitt oskyldiga leende. ”Vem har sagt att du kommer få fler presenter?” frågade han och blinkade. Nu var det min tur att himla med ögonen mot honom. ”Justin Drew Bieber, jag känner dig.” svarade jag roat och han skrattade till svar. Jag gav honom en snabb kyss innan jag tog hans hand. Det fanns fler jag inte hade träffat än, och jag räknade med att jag till slut skulle hitta Jeremy, Pattie och fler som jag kände i den här folkmassan. ”Ursäkta mig allihop! Jag vet att ni har det jättetrevligt, men vi har en överraskning åt er. Det står ju inte en scen här för ingenting. Vem vill höra lite musik?” frågade Caitlin uppifrån scenen. Jag log innan jag instämde i skriken. Justin drog mig närmare scenen så att vi stod längst fram. ”Vi har nämligen en hemlig gäst åt er här idag. Dezzie vet vem det är, och jag vet att du älskar hennes musik. Så kom upp på scenen Sel!” ropade hon ut och runtomkring oss tystnade folk innan de började skrika. Jag skrattade åt deras reaktioner när Selena kom upp på scenen. Introt till Love You Like A Love Song, en av hennes låtar som jag älskade allra mest. Hennes röst var otrolig som vanligt och hon dansade runt på scenen medan hon sjöng. Justin stod bakom mig med armarna om mig och sjöng lågt med i låten. ”I love you like a love song baby!” viskade han till mig när låten var slut och jag vände på huvudet till höger för att kunna komma åt hans läppar med mina. ”Kan man vara sötare än de där två?” hörde jag Selena säga i mikrofonen och när jag tittade upp på henne så stod hon och log mot oss. Jag log oskyldigt tillbaka och hon skrattade lågt. ”Jag vet att du tycker om den låten, Dez, och jag vet också att det är så du känner för Justin. Nu kommer en annan låt, som Jasmine ska sjunga, som beskriver Justin’s känslor för dig.” log hon mjukt innan hon blinkade snabbt för att sedan gå av scenen. Introt till en ny låt började spelas och Jasmine kom ut på scenen med mikrofonen i handen. Hon log uppspelt mot mig och jag tittade nyfiket från henne till Justin, och sedan tillbaka. Jas tog ton och började sjunga på en av de absolut vackraste låtarna som existerade, nämligen From This Moment med Shania Twain. Justin gungade lite fram och tillbaka och eftersom att han höll om mig så hängde jag med automatiskt. Medan Jasmine fortsatte sjunga så släppte han mig och log varsamt medan han la sin ena hand vid min midja och tog den andra handen i sin. Lugnt började han gunga fram och tillbaka i takt till den lugna musiken. Mitt undermedvetna registrerade att blickar vändes mot oss och folk steg lite åt sidan för att vi skulle kunna dansa ordentligt, men allt jag såg var Justin’s bruna ögon och hans söta leende. Vi dansade och dansade, och när jag slutligen släppte Justin med blicken för att vända uppmärksamheten mot Jasmine insåg jag att hon inte längre sjöng på samma låt. Jag verkade ha varit så fast i Justin’s ögon att jag inte ens märkt det. Nu stod både Jas och Sel på scenen och framförde Justin’s U Smile. Jag log tacksamt mot dem båda två och Jasmine blinkade leendes mot mig. ”Justin?” började jag försiktigt och såg in i hans nu frågande ögon. Han drog mig närmare sig utan att släppa mig med blicken. ”Vad är det Shawty?” frågade han nyfiket och log sitt vanliga leende mot mig. Jag bet mig i läppen innan jag närmade mig honom lite till. ”Jag älskar dig.” sa jag medan jag såg in i hans vackra ögon, hans ögon som jag aldrig skulle tröttna på. De ögonen som alltid såg rakt in i min själ. De ögonen som jag alltid saknade så mycket när han varit borta för länge. De absolut vackraste och underbaraste ögonen som någonsin existerat. ”Jag älskar dig också!” svarade han lågt innan han bet sig försiktigt i läppen. Han såg mig varsamt i ögonen innan han närmade sig mig och lät våra läppar mötas. Kyssen var laddad, avslöjande, fantastisk och nästintill intim. Det var omöjligt att inte vara uppslukad av honom, och jag var inget undantag. Han gjorde mig galen, och han gjorde mig lycklig. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Tidsinställt inlägg :) Vette fan vad det är för fel på blogg.se men som ni ser är inte texten som den brukar D: Jag kommer liksom inte åt ikonerna där man ändrar kursiv/fet/understruken stil, bilder o.s.v... Jag kommer inte åt någon av de ikonerna alls, dem existerar liksom inte O.o Någon som förstår hur jag menar? Och kanske har samma problem? Iaf, nästa blir också tidsinställt <3 //Madz, Bieber Cash

FÖRRA KAPITLET ”Jasmine ringde för bara några dagar sedan och bjöd in mig. Jag är glad att jag kom, jag har saknat dig.” svarade hon och gav mig en snabb puss på kinden. Jag blinkade till henne innan hon började gå över den blåa mattan mot dörrarna, där Jasmine stod och väntade tillsammans med Caitlin, Ellie, Sky, Christian, Chaz och Ryan. Jag tog ett steg mot dem men stannade tvärt när jag såg någonting i ögonvrån. Jag vände mig mot dörren igen och såg hur Deztiny klev ut ur den vita limousinen. Hon hade på sig en otroligt vacker klänning som skiftade mellan blått och svart. Hennes ögon var mjukt sotade och hennes mjuka hår var flätat till en snedfläta. Klänningen gick nästan ner till knäna och på fötterna hade hon ett par svarta högklackade skor som var tillräckligt höga för att hon nästan skulle bli lika lång som jag var. Hon log mjukt när hon mötte min blick och jag besvarade automatiskt hennes leende. Försiktigt tog jag hennes hand och gav henne en mjuk kyss. Kamerorna blixtrade runtomkring oss och Dezzie tryckte sig lite närmare mig, som om hon ville försöka undvika att bli fotograferad. Hon flätade samman våra händer ordentligt och jag förstod genast varför hon kände sig obekväm med att bli fotograferad, hon hade ringen på sig. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Deztiny’s perspektiv Jag kramade Justin’s hand när kamerorna blixtrade omkring oss medan vi gick mot Jas, Caitlin, Ellie, Sel och killarna. Jag hoppades att jag visste vad jag gett mig in på genom att behålla ringen på. Det var ändå äkta silver och jag bar den på mitt vänstra ringfinger. Vem som helst skulle ta förgivet att vi var förlovade, men än så länge hade ingen sagt någonting. Både Ryan och Carin hade dock gett mig förundrande blickar, men de hade inte sagt någonting. I alla fall inte ännu. ”Ledsen gumman, men så fort vi kommit innanför de här dörrarna så kommer Justin hålla för dina ögon, för nu får du inte se någonting.” beklagade Christian, men han såg inte det minsta ledsen ut för min skull, snarare tvärt om. Jag himlade med ögonen, det var väl inte direkt någonting jag inte ställt in mig på. Vilka var det som hade planerat allting egentligen? Man kunde aldrig vara säker på vad de hittade på när de slog sina kloka huvuden ihop, men en sak var säker, det var alltid någonting storslaget. ”Fine with me!” svarade jag därför bara och log mot honom. Jag kände hur Justin kramade min hand och i ögonvrån såg jag hur han granskade mig. Jasmine log bländande innan hon öppnade dörren och gick in. Alla gick in en efter en och till slut drog Justin med sig mig också. Justin var väl med i planen för jag han knappt komma innanför dörren innan han försiktigt la sina händer över mina ögon. Någon tog min hand, och sedan tog någon annan den andra, antagligen för att med lätthet kunna leda mig dit vi skulle. En bit bort hördes prat och skratt, men jag kunde inte urskilja vad folk sa, eller ens vilka det var. Jag vågade inte ens tänka mig vad som väntade mig. ”Okej. Jas, Caitlin, det är er tur nu.” sa Chaz och jag kände hur min högra hans blev tom så antagligen hade någon av dem hållit i den. Justin stod fortfarande bakom mig och höll för mina ögon, och jag undrade hur länge vi skulle stå såhär. ”Okej, kom med henne nu då. Försiktigt vid trappan, hon har stilettklackar på sig.” hörde jag Caitlin ropa och jag var precis på väg att börja gå när Justin’s händer försvann och snabbt ersattes med ett tygstycke. Där hade vi alltså ögonbindeln, något jag bara väntat på. ”Ska vi gå nu?” frågade jag roat och hörde hur Justin skrattade bredvid mig. Den som hållit i min vänstra hand släppte sitt grepp och knappt innan jag hunnit reagera så hade någon lyft upp mig i sin famn. Jag behövde inte ens fundera på saken innan jag visste att det var Justin. Jag kände det på doften, och jag kände det på hans kropp. ”Ledsen baby, men det får bli såhär. Vi vill ju inte att du ska ha sönder skorna innan allting ens kommit igång.” sa Justin och jag skrattade lågt. ”Nej det vill vi ju inte. Det skulle ju vara hemskt.” svarade jag medan jag insåg att han börjat gå. För att ha något att göra medan han gick så räknade jag stegen han gick, hur många trappsteg han gick uppför och slutligen hur många vanliga steg han tog innan han stannade och satte ner mig på en stol. Allt som allt hade han burit mig 32 steg, med nio trappsteg inräknat. ”Okej, är du klar älskling?” frågade han och jag drog ett djupt andetag innan jag nickade lugnt. Runtomkring mig hördes tysta viskningar, för lågt för att jag skulle kunna urskilja några ord, men tillräckligt högt för att jag skulle lägga märke till det. ”Okej, då kör vi.” sa han innan han började räkna in de andra. När han kom till fem så började de sjunga omkring mig, den vanliga födelsedagssången, och när de kommit en bit in i sången så lät det som om fler och fler började sjunga. Till slut tog någon bort ögonbindeln från mina ögon, och framför mig såg jag hundratals människor stå och sjunga för mig. Jag tittade runtomkring mig och kom fram till att jag satt på en stol, mitt på den stora scenen. Det hängde ett långt skynke bakom min rygg som antagligen dolde större delen av scenen, och resten av lokalen var full av människor, de flesta hade jag nog aldrig sett någonsin. I folkmassan framför mig kunde jag urskilja Jeremy, Jazmyn och Jaxon le mot mig, och efter att ha tittat runt lite såg jag även både Pattie och Scooter. ”Grattis på födelsedagen älskling!” sa Justin högt och kysste mig ömt. Jag reste mig upp och log mot honom. Jasmine kom fram och ställde sig lite närmare scenkanten och hade helt plötsligt en mikrofon i handen. ”Hej allihop! Jättekul att ni alla kunde komma idag! Som ni alla vet så fyller den här lilla prinsessan 17 idag, och ja, det är ju därför vi är här.” sa hon och log roat. ”Men jag tror vi bör förklara för födelsedagsbarnet vilka som står framför henne härnere. Alexandra, kommer du upp hit?” fortsatte Caitlin och vinkade mot en tjej som jag genast kände igen. Alexandra Hopkins. Hon som drev bloggen om mig, och hon som ”startat” DH. Alexandra kom upp på scenen och tog emot en mikrofon från Ellie, som stod och lutade sig mot Sky, lite i bakgrunden. ”Hej Dezzie! Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men vi träffades på McDonalds i April.” sa hon i mikrofonen. Jag kände att jag ville svara henne, och Jasmine verkade inse mitt behov för hon räckte mig mikrofonen hon hade i handen. ”Tack Jas. Självklart kommer jag ihåg dig Alexandra.” log jag och hon besvarade mitt leende. ”Du förstår Dez, Alexandra har hjälpt oss att planera allt det här. Hon är en tjej med mycket idéer kan jag tala om för dig.” log Caitlin och jag gav dem båda ett bländande leende. ”Vi kom alla fram till att vad du skulle uppskatta mest en sådan här dag, är att vara omringad av de som älskar dig och som uppskattar dig. Så vad skulle inte göra dig gladare än att få träffa några av de personer som utgör din egen lilla fanclub?” frågade Ryan, som också fått tag på en mikrofon. Jag tittade på mina kompisar innan jag vände blicken mot alla som stod framför mig nedanför scenen. ”Som för övrigt inte är särskilt liten längre.” inflikade Chaz och det slog mig att de måste ha mängder med mikrofoner någonstans, eftersom att en efter en poppar upp som kaninungar under våren. ”Så vi alla från DH vill önska dig ett stort grattis, och eftersom att alla från DH inte kunnat komma hit, så har vi gjort en present till dig istället.” förklarade Alexandra och jag blinkade förvånat. Jag följde henne med blicken när hon gick mot kanten av scenen och hämtade en liten rullvagn med kartonger på. Hon öppnade en av kartongerna och tog upp en bok. ”Vi alla från DH är en underbar familj, som alla hjälptes åt att fixa det här till dig. Vi har till och med ett fan page för dig, där vi alla kan samlas och där nyheter om dig hamnar. Så vi samlade ihop oss och gjorde en massa små böcker, där det står hälsningar till dig, av DH’s från hela världen. Det står olika hälsningar i dem, gratulationer, det finns bilder på varje person som skrivit i den, och ja, resten får du upptäcka själv. Men jag hoppas att du uppskattar det.” förklarade Alexandra och jag log tacksamt mot henne. Jag kände hur någon rörde vid min kind och när jag tittade efter så såg jag hur Justin log roat mot mig medan han drog tummen över kinden. ”Börja inte gråta.” log han och jag blundade snabbt för att hålla det inne, för att inte förstöra sminkningen. ”Tack Alexandra, och alla ni andra. Jag uppskattar det jättemycket! Ni är alldeles för söta!” sa jag i mikrofonen och log ut mot publiken. Jag gick fram till Alexandra och gav henne en hård kram. Jag hade följt hennes blogg sedan jag fick reda på den, och hon skrev alltid så underbara grejer. Hon höll sig till fakta och stod upp för mig så fort någon kommenterade någonting som inte var snällt eller som rent ut sagt var elakt. Hon var en jättehärlig person, och jag uppskattade allt hon gjorde för mig. Hon var en äkta person, en person som man gärna hade runt sig, för hon spred glädje runt sig. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Sorry luvies, det är något fel på blogg.se så det är därför ni inte får in bilden för 'tidigare inlägg' och den vanliga sortens text :S Är det bara för mig som det är så här eller är det för fler? O.o Sen ber jag om ursäkt över att det tagit sådan tid men det har varit mycket i skolan och det har blivit komplicerat att faktiskt komma åt en dator och slänga upp kapitel =/ Sen är det tyvärr så att jag överväger en paus från WAYN... Dels för att jag inte har eget internet (det stör mig som fan ska ni veta) men även för att jag har mycket rester i skolan och jag ska ta studenten i Juni... Tydligen så har jag omkring 21 veckor kvar i skolan, och det gör mig rätt stressad... :S Har inte bestämt mig än, men det kan hända, så förbered er på det <3 Aja, nu har jag dator, så nu ska jag slänga in de kapitel som jag har skrivit hittills... Alla kommer dock inte på en gång! :) <3 Love you guys <3 //Madz, Bieber Cash