Bieber Cash

"För att du är en skitstövel!"

"Justin!"

ropade jag från hallen medan jag lugnt stängde dörren. Jag hörde ljud från mitt rum så jag gick dit med väskan över axeln. När jag öppnade dörren tittade Justin upp på mig med ett förvånat uttryck i ansiktet.

"Vad gör du hemma redan? Jag trodde inte du skulle komma förrän efter halv två." frågade han förundrat. Jag log glädjelöst mot honom innan jag slängde mig bredvid honom på sängen.

"Något hände, så jag kände inte för att vara kvar." mumlade jag och såg hur hans blick bara blev ännu mer oförstående, och samtidigt orolig.

"Vad har hänt?" frågade han men jag suckade bara och tog datorn ifrån honom. Christopher hade sagt att det var minst två stycken som filmat, och jag var rätt säker på att det var Nick och Rafaela, och då borde det finnas uppe över YouTube.

"Det är ingen idé att berätta, jag kan lika gärna visa det." muttrade jag och gick snabbt in på sidan innan jag sökte på deras YouTube channel's. Mycket riktigt hade både Nick och Rafaela lagt upp videorna.

"Bli inte arg på mig snälla, jag vet att jag kanske sa lite mer än vad jag borde ha sagt." mumlade jag lågt innan jag vände den längsta filmen mot honom. Rafaela, vars video vi såg på just nu, satt ganska nära vårt bord, så hon hade filmat nästintill från början. Åtminstone från att han sagt att jag dejtade Justin Bieber. I början av videon var jag inte särskilt intresserad av att se överhuvudtaget, men sen såg jag hur extremt förbannad jag såg ut, och då blev det rätt intressant. Jag var också oerhört fascinerad över att jag undvikit att säga att jag inte dejtade Justin. Det var ingen lögn, bara en undvikande sanning, som jag verkade vara väldigt duktig på.

"Oh, stackars Christopher. Det där såg han nog inte komma. Vad var det han sa till dig?" frågade Justin utan att ta ögonen från skärmen.

"Han sa att jag antagligen skulle bli bombarderad av pressen och resten av skolan då han visste att det var folk som filmade." muttrade jag och la mig ner i sängen med en kudde över huvudet. Justin drog varsamt bort kudden och la en hand mot min kind.

"Hej!" log han varmt innan han böjde sig fram för att ge mig en kyss. Han pressade mjukt sina läppar mot mina leende läppar. Killar var oftast så otroligt förutsägbara, men inte Justin. Han lyckades alltid förvåna mig, och var det någonting förutsägbart han gjorde, så fick han till sin egen stil på det så det inte alls var förutsägbart längre.

"Hej på dig också!" skrattade jag tyst när han avslutade kyssen. Han sa inget mer, utan såg bara in i mina ögon med sin varma blick. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, det kändes som om vad jag än sa så skulle det förstöra tillfället. Efter en stund visste jag inte ens hur länge vi legat och stirrat på varandra ens en gång. Det kunde vara fem minuter, eller så kunde det vara tre timmar. När jag var med Justin tappade jag helt och hållet bort mitt tidsperspektiv.

"Vad har du för kläder med dig?" frågade jag försiktigt efter ett tag. En liten plan hade format sig i mitt huvud under tiden vi bara tittat på varandra. Att se in i hans ögon fick mig att inse ännu mer hur mycket jag skulle sakna honom de kommande två månaderna.

"Ehm... Allt möjligt... Vadådå?" frågade han förvirrat. Jag log finurligt mot honom innan jag pussade honom på nästippen och hoppade ur sängen med lätta steg.

"Vad har du fått för dig nu då?" skrattade han men jag log bara mot honom.

"Hoppa in i duschen, jag ska visa dig någonting sen." beordrade jag och han såg ut att vilja protestera men jag hoppade på honom, så att jag stod på knä över honom, och la ett finger över hans mjuka läppar.

"You know I won't take no for an answer!" flinade jag mot honom. Han tog varsamt bort min hand och höll den i sin istället.

"I better get going then." svarade han och satte sig upp. Jag gjorde en ansats att kliva bort från honom så att han i sin tur skulle kunna hoppa in i duschen, men jag kom ingen stans för han hade slagit armarna om mig och höll mig tillbaka. Jag la huvudet på sned mot honom innan jag satte mig ner ordentligt så att mitt huvud kom i samma höjd som hans. Lugnt la jag mina händer på vardera kind och kysste honom. Han drog mig närmare sig och besvarade kyssen med större entusiasm än vad jag var beredd på. Kyssen var laddad, den överrumplade mig nästan, och jag fick känslan av att han helst skulle vilja låsa in oss båda i mitt rum tills han skulle åka, för att vi skulle spendera så mycket tid vi kunde med varandra.

"Vad var det du skulle visa mig?" viskade han mot mina läppar. Det klickade till i huvudet, det hade jag ju helt glömt bort.

"Bra försök sötnos, men sånt funkar inte på mig." skrattade jag mjukt och såg på honom efter att ha avslutat kyssen. Han himlade med ögonen åt mig så jag pussade honom snabbt på nästippen innan jag gjorde ett ytterligare försök att kliva av honom och gå ner från sängen. Den här gången lät han mig göra det, och han var inte sen med att följa efter.

"Så, vad ska jag ha för kläder på mig?" frågade han medan han tvekade vid dörren. Jag flinade mot honom.

"Det fixar jag. Jag lägger ett par kläder utanför toalettdörren, för jag kommer låsa dörren till mitt rum en stund." svarade jag medan jag gick fram till datorn och försatte den i vänteläge.

"Tror du att jag ska tjuvkika på dig när du byter om eller?" muttrade han med spelad irritation. Jag skrattade åt hans försök, han var rätt duktig på det, men det märktes fortfarande att det inte var på riktigt.

"Det har jag inga problem med, det borde du veta vid det här laget. Nej, det har inget med det att göra faktiskt. Du får se sen!" sa jag bara och motade ut honom ur rummet. Han slängde en blick över axeln när han gick mot hallen där badrummet låg, och jag kastade en slängpuss mot honom.

"Ledsen, men den där duger inte. Du är skyldig mig en kyss, bara så du vet!" mumlade han när jag stängde dörren med ett varmt leende på läpparna. Det var inte så konstigt att jag längtat hem när jag varit i skolan, Justin fick mig ju alltid att le.

"Det är ingenting mot vad jag egentligen är skyldig dig." mumlade jag för mig själv och log brett åt min fantastiska plan. Sedan låste jag snabbt dörren och sprang runt i rummet för att förbereda allting.

---

---

Vad ska hon göra nu då? ^^
Och vad är det egentligen som hon är skyldig honom? ^^

Antagligen sista kapitlet för den här gången, men jag ska verkligen försöka så mycket jag kan!
Kommer antagligen försöka skriva minst ett kapitel om dagen, när jag inte jobbar, och ju längre tiden går innan jag får internet, ju störra och enormare kapitelbomb kommer ni få!

Jag vet att det är en liten tröst, men jag ska försöka så gott jag kan, för jag mår verkligen såå mycket bättre när jag får skriva, och särskilt när jag får läsa era underbara kommentarer! :')

Love you all!
Always remember that! <3

Och aye, om det är någon av er som bor i Västerås, och skulle lyckas se en glimt av mig på stan eller något, KOM FRAM! :D För jag menar det jag sa, jag skulle vilja träffa och lära känna er allihop! <33

Puss på er!
Kommer sakna er! <3

Dream, Laugh, Believe

mumlade jag utan att se på honom. Jag tog min väska, som Ellie tagit med sig efter lektionen, och gick ut ur cafeterian. Bakom mig hörde jag applåder men jag himlade bara med ögonen innan jag knuffade upp dörrarna och fortsatte genom korridoren ut mot parkeringen. Nu skulle jag hem.

---

---

"Japp, dags att möta ett oändligt tjat från Christopher och antagligen ett par kommentarer från Nathalie."

mumlade jag medan vi gick iväg mot cafeterian. Jag var nästan 100% säker på att jag inte skulle få äta ifred den här lunchen, och tänk så rätt jag hade.

---

---

"Christopher! Vad är det som du inte fattar? Hon vill inte prata med dig! Acceptera det och rätta dig efter det!" sa Ellie åt honom med hård röst. Han hade utan tillåtelse satt sig vid vårt bord och i tio minuter hade han inte rört någonting på hans överbelastade tallrik.

"Åh kom igen Ellie, lägg dig inte i det här! Hon tror att hon är så extremt viktig för att hon dejtar Justin Bieber!" muttrade han surt och jag slängde en förvånad blick mot honom.

"Ursäkta vad sa du?" frågade jag och blinkade till. Hade jag hört rätt eller var det bara mitt undermedvetna som spelade mig ett spratt?

"Ja, bara för att du dejtar Justin Bieber tror du att du är så mycket viktigare än vad alla andra är, och du tror att alla ska springa efter dig med trånade blickar!" fortsatte han, och en liten del av honom lös upp över att jag vänt uppmärksamheten mot honom.

"Okej, sen när dejtar jag Justin? Har jag någonsin tyckt att jag själv är mycket viktigare än alla andra? Och vem fan springer efter mig med trånande blick? Vad är det med dig Chris?" frågade jag ursinnigt. Resten av cafeterian hade nästan tystnat, i alla fall pratade dem väldigt tyst för att höra vad som hände mellan oss. Christopher verkade också inse det hela, och han verkade använda det till sin egen fördel.

"Du har ju kysst honom!" påpekade han högt och jag fnös ljudligt.

"Är du helt dum i huvudet? Sen när betyder en kyss att man dejtar någon?" morrade jag mot honom och reste mig upp, eftersom att han gjort detsamma vid hans sista ord.

"Du kom hem till mig och sa att du hade dåligt samvete för att du hade kysst honom! Vad fan tror du det betyder?" skrek han åt mig och jag kände hur jag började skaka i kroppen. Han gjorde mig riktigt förbannad, och jag visste mycket väl att det skulle smälla snart.

"Du har fan knullat med Robyn!" skrek jag tillbaka och nu var det verkligen knäpptyst i salen. Vissa drog efter andan och viskade ohörbart till varandra.

"Åh, så typiskt dig att lägga över det hela på mig!" spelade han och jag himlade surt med ögonen.

"Ja, för det händer ju så ofta! Det finns någonting som kallas sanning & konsekvens! Hört talas om det någon gång?" skrek jag åt honom. Han backade undan ett steg, en handling som såg högst ofrivillig ut.

"Vem har inte det?" muttrade han bara och vände bort blicken från mig.

"Precis! Det var vad som hände mellan Justin och mig! Precis som det hände mellan mig och Chaz, mig och Ryan, och mig och Caitlin! Sen när har du gjort någonting stort över en enda kyss?" morrade jag hotfullt mot honom. Han tittade fortfarande inte på mig, han visste att jag hade rätt.

"Dezzie, kan du lugna ner dig lite?" frågade Ellie mjukt bredvid mig och la en hand på min arm. Jag vände blicken mot henne och insåg att jag var på väg att tappa greppet, vilket inte skulle bli någon vacker syn för vare sig mig, Christopher eller den idiot som skulle få för sig att hålla i mig.

"Fine! Är du klar med dina konstiga anklagelser eller har du något mer på hjärtat?" muttrade jag och vände återigen blicken mot Christopher, som hade ett oläsligt uttryck i ansiktet. Sedan flinade han hämndlystet mot mig innan han kom närmare för att viska i mitt öra.

"Nej, men jag slår vad om att du kommer få mängder med frågor av resten av skolan, och antagligen pressen, då jag vet åtminstone två som filmade." viskade han skadeglatt åt mig. Jag bet ihop tänderna innan jag medvetet la händerna på hans axlar för att sedan knäa honom i skrevet. Runtom i salen hörde jag hur folk andades in medan vissa började skratta.

"Jag åker hem, vi ses imorrn." mumlade jag till Ellie som satt och stirrade på Christopher med stora ögon. Han låg och kved på golvet.

"Varför gjorde du... så... för...?" kved han till och jag stannade upp för att se på honom.

"För att du är en skitstövel!" mumlade jag utan att se på honom. Jag tog min väska, som Ellie tagit med sig efter lektionen, och gick ut ur cafeterian. Bakom mig hörde jag applåder men jag himlade bara med ögonen innan jag knuffade upp dörrarna och fortsatte genom korridoren ut mot parkeringen. Nu skulle jag hem.

---

---

Oj oj oj då! Där fick han något han sent skulle glömma tror jag xD

Tack för era söta kommentarer, som alltid!

Och som jag skrev till Julia i en kommentar, jag önskar verkligen att jag kände er allihop, för ni alla verkar vara helt underbara personer! <3

I alla fall så kommer det ett kapitel till upp idag, det blir tidsinställt eftersom att jag åker hem idag :(
Önskar vi kunde stannat tills imorgon, men det går inte, så ni fick bara fyra kapitel nu :(
Men jag ska sätta fart och skriva när jag kommer hem, och den där kapitelbomben jag lovade er kommer ni få! :D Trust me! Den är ni värda allihop! :D

Aja, vad tyckte ni om det här då?
Gjorde hon rätt i att knäa honom i juvelerna ? ^^

Love you guys!
All of you! <3

Dream, Laugh, Believe

"Hej då gumman! Vi ses sen!"

"Deztiny, hör du på vad jag säger?"

frågade Christopher irriterat under lektionen. Han hade varit snabb med att sätta sig bredvid mig, och eftersom att läraren kommit in i klassrummet och startat lektionen, hade jag inte kunnat hindra honom.

"Jag bryr mig inte om vad du säger, vad är det du inte förstår?" muttrade jag irriterat till honom utan att så mycket som snegla på honom. Hittills hade jag lyckats ignorera honom, men han gav sig inte i första taget, det hade han aldrig gjort. Han suckade frustrerat bredvid mig, men jag struntade i det. Just nu var allting alldeles för färskt för att jag ens skulle vilja se på honom.

"Kom igen baby! Du vet att jag är ledsen över vad jag gjorde!" mumlade han hjälplöst och jag fnös ljudligt. Högt nog för att läraren skulle spänna blicken i mig.

"Jag är inte din baby!" svarade jag bara medan jag försiktigt och ljudlöst rev av en bit papper ur anteckningsblocket. Snabbt krafsade jag ner två rader ur en låt som passade läskigt bra in i sammanhanget.

Don't tell me you're sorry, coz you're not!
I know you're only sorry you got caught!

Christopher läste lappen som jag skickat över till honom och han suckade frustrerat innan han rev sönder lappen i småbitar. Därefter sa han inte mer, men kände jag honom rätt så skulle det komma efter lektionen. Det var en halvtimme kvar att uthärda och jag önskade att det kunde gå snabbare, jag vill hem. Läraren gav oss någon jobbig uppgift som vi skulle göra göra innan lektionens slut, men där kom min räddning. Telefonen vibrerade i fickan på mig och jag andades ut innan jag drog upp den och reste mig upp.

"Jag måste ta det här samtalet, det är viktigt." sa jag medan jag skyndade mig ut ur klassrummet och gjorde en antydan till att det inte var diskuterbart. Snabbt stängde jag dörren till klassrummet och tittade på displayen, och jag kände lättnaden sprida sig i kroppen på mig.

"Hej! Åh tack och lov för att du räddade mig!" sa jag när jag tryckt på grön lur. Justin's skrockade mjukt i andra änden och det fick mig att le.

"Är det så illa?" frågade han mjukt, och jag kunde höra en både road ton samt en nästintill orolig ton i hans röst. Jag suckade medan jag satte mig ner med ryggen mot skåpet som jag blivit tilldelad.

"Det beror på hur man ser det, men om det är illa att bli attackerad med ursäkter från någon som man inte ens vill se just nu, och dessutom vara där man inte har särskilt stor lust att vara för tillfället så, ja, då är det mer än illa!" svarade jag innan jag drog min fria hand genom mitt mjuka hår.

"Under andra omständigheter hade jag gjort dig sällskap!" svarade han och jag log förbryllat, jag förstod inte riktigt vad det var han menade.

"Under andra omständigheter?" ekade jag oförstående.

"Ja, hade jag inte varit världskänd så hade jag gärna gjort dig sällskap." förtydligade han det och jag skrattade mjukt.

"Snacka om upplopp det hade blivit om du skulle komma hit! Jag vågar knappt tänka tanken ens en gång." skrattade jag och Justin stämde in med sitt vanliga, alltför hemmaliknande skratt. Han fick mig att glömma mina bekymmer för tillfället, vilket var något jag uppskattade hos honom. Bara genom att prata med honom mådde jag så mycket bättre.

"Ja det kan man nog kalla det, om upplopp nu inte är lite av en underbedrift." svarade han och jag log, trots att han ibland hade svårt att inse det själv, så kunde han faktiskt erkänna att han var enormt stor, genom hela världen. Däremot var jag osäker på om han egentligen visste om det själv.

"Så, vad sysselsätter du dig med då?" frågade jag honom halvhjärtat. Jag kunde nästan sätta hundra spänn på att vad han än gjorde så skulle det göra mig avsundsjuk.

"Scooter ringde och väckte mig, han förklarade lite inför på onsdag, sen så har jag nästan precis pratat med Jasmine." berättade han och jag bannade mig själv för att jag haft rätt. Jag skulle mycket hellre ligga i min mysiga säng och prata med Jaz än vara här i skolan och lyssna på Christopher's eviga tjat.

"Du får förklara planen för mig när jag kommer hem sen. Hur det blir på onsdag, när du åker och det där." sa jag och häpnade över att min röst lät så lugn som den gjorde. Jag skulle ju sakna honom, extremt mycket, men samtidigt var ju det här någonting som var oundvikligt, och jag skulle aldrig be honom stanna för min skull.

"Ja, vi kan ta det senare. När slutar du idag då? I miss you already!" suckade han i telefonen och jag motstod febrilt lusten att göra detsamma. Istället klistrade jag på ett mjukt leende på läpparna innan jag svarade med en nästintill glad stämma.

"Jag slutar egentligen klockan 3, men tydligen ska lärarna på något möte, så jag går på lunch typ... nu, och sen så har jag bara en lektion kvar. Jag borde vara hemma omkring halv två." svarade jag med en fäst blick på klockan.
"Okej, om två timmar då. Vad ska jag hitta på i två timmar hade du tänkt dig?" frågade han men jag log bara roat åt honom. Ibland kunde han bete sig som om han var helt och hållet låst, vilket han antagligen var när det kryllade av paparazzi's och sånt omkring honom.

"Du kan ju alltid låna min dator, eller kolla på tv, eller nåt... Två timmar går relativt fort vet du." svarade jag medan jag motvilligt reste mig upp när jag insåg att klassrumsdörren öppnades och mina klasskompisar vällde ut för att gå på lunch.

"Åh, jag går på lunch nu, men vi hörs sen, okej?" sa jag tyst när jag kände blickarna från mina klasskamrater. Ellie stannade till när hon såg mig och kom fram till mig för att vi skulle kunna gå tillsammans, något vi alltid gjorde, eller ja, oftast i alla fall.

"Gör så du, jag hittar på något, och så ses vi snart. Puss." sa han innan han la på. Det var skönt att han inte väntade sig ett puss tillbaka, det skulle sätta mig i en jobbig situation om fel personer hörde det. Det kunde vara så jag avslutade samtal med vissa av mina kompisar, men det var ju lite skillnad mellan kompisar och pojkvän, och jag var verkligen usel på att ljuga.

"Kommer du, Dez?" frågade Ellie när jag lagt ner telefonen i fickan och rest mig upp.

"Japp, dags att möta ett oändligt tjat från Christopher och antagligen ett par kommentarer från Nathalie." mumlade jag medan vi gick iväg mot cafeterian. Jag var nästan 100% säker på att jag inte skulle få äta ifred den här lunchen, och tänk så rätt jag hade.

---

---

Vad tror ni? Kommer hon bli överöst med tjat från honom?
Och kanske ett par kommentarer från den där Nathalie...

Det känns bra att kunna lägga ut lite kapitel nu igen! <3

Dream, Laugh, Believer

svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

'zup luvies?!

Jag vill bara tacka er ALLA för att ni bryr er så extremt mycket om mig, även när det liksom inte gäller novellen! :')
Alla kommentarer värmer så otroligt mycket att det nästan är extremt svårt att ta in! <3

Bara så att ni vet så ligger Kapitel 123 nedanför detta inlägg! :D

Jag är i Värmland över helgen så det kommer komma upp ett par kapitel!
Hoppas ni inte tycker alltför illa om mig då det var extremt länge sen nu! =(

Älskar er alla extremt mycket! Och det gör mig oerhört rörd att trots min frånvaro så ligger statistiken på topp! :'')
Ni är fantastiska och jag förtjänar er inte för fem öre! <3

Älskar er!

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

Jag sträckte sömndrucket på mig i sängen och slängde en dåsig blick på klockan, det var snart dags att bege sig till skolan. Jag suckade lågt innan jag vände blicken mot Justin, som låg bredvid mig med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Försiktigt, för att inte väcka honom, gled jag ur sängen och tassade bort till garderoben för att ta fram en uppsättning kläder som jag skulle ta på mig efter att jag duschat. Jag vet inte hur länge jag stod där och funderade, men till slut tröttnade jag och smög ut ur rummet för att pysa in i duschen. Det var skönt att känna det varma vattnet rinna över min hud och det gav mig rysningar. Det fanns nästan inget bättre sätt att vakna till på. Lugnt och melodiskt masserade jag in shampoot i hårbotten innan jag noga sköljde ur det för att sedan ersätta det med balsam. Hur jag än gjorde kunde jag inte dra ut på det längre, och stängde med en suck av vattnet för att sedan kliva ut dushen och mötas av en immig spegel. Efter att ha svept in mig i en handduk, och efter att ha dragit fram ännu en handduk till att torka håret, öppnade jag slutligen badrumsdörren för att släppa in den kyliga luften. Återigen rös jag, av välbehag. Med lätta steg gick jag in i mitt rum igen och sedan bort till fönstret för att se vad det var för väder ute, det skulle antagligen bli soligt, men samtidigt kyligare än dagen innan. Jag höll inne en suck när jag drog fram mina jeansleggins och en vit t-shirt som gick ner lite över rumpan. Trycket fram föreställde ett brustet hjärta med en böjd nyckel bredvid. Med mörkt röda bokstäver stod det; you had the key to my heart, and you threw it away like it wasn't worth anything. För mig var det bara en enormt skön och snygg tröja, men medan jag stod framför spegeln och torkade håret med den lilla handduken, insåg jag att texten faktiskt kunde ha en viss betydelse i nuläget. Allt påminde mig om de senaste dagarnas händelser. Allt med Christopher, Vanja och så klart Justin. Det var nästan skrämmande hur allting i mitt liv, som jag varit så säker på innan, hade tvärvänt och gått i en helt annan riktning än jag trott varit möjligt. Tankarna och funderingarna försatte mig i en djup trans, men till slut lyckades jag bryta det och slängde ännu en blick mot klockan som stod på nattduksbordet. Det var inte lång tid kvar tills jag var tvungen att åka, så jag drog fram en papperslapp från ett av skrivbordets lådor och krafsade ner några ord på den till Justin, eftersom att han skulle vara kvar hemma när jag var i skolan under några timmar.

Godmorgon sömntuta! :)
När du läser det här sitter jag antagligen och tråkar i skolan.
Det finns mat i kylskåpet, så det är bara att ta för dig när du blir hungrig.
Är det något så är det bara att ringa på mobilen! :)
Skicka ett sms när du vaknat så ringer jag till dig, du kommer säkerligen behöva muntra upp mig rätt rejält ^^
Ha det bra, vi hörs sen!
Puss <3

Jag läste igenom texten jag skrivit och log sen mjukt innan jag klistrade upp den på dörren, då skulle han med all säkerhet se den när han lämnade rummet. Efter ytterligare en blick på klockan insåg jag att jag behövde åka, så jag tog min vanliga väska, mina nycklar och min mobil för att sedan ta mig ut genom sovrumsdörren och vidare mot hallen för att ta på mig mina svarta högklackade stövlar. Från köket hörde jag hur ett av skåpen slogs igen och jag tittade in i valvet för att se pappa gå omkring med en kaffekopp med en morgonrock på sig. Han såg vild ut, det gjorde han alltid på morgonen innan han vaknat till.

"Jag drar nu pappa. Justin ligger och sover, så låt honom sova. Om han vaknat innan du åker så kan du väl visa honom extranyckeln om han skulle behöva gå ut eller något?" frågade jag snabbt och pappa nickade trött mot mig. Det var ingen idé att fortsätta prata med honom, på morgonen var det bara en liten, en ytterst liten, del av det man sa som faktiskt fastnade. Han var ganska fascinerande på det sättet.

"Hej då gumman! Vi ses sen!" svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

ÄNTLIGEN va? ^^

Jag är i värmland nu, för att fira midsommar med några släktingar, och jag var smart nog som tog med mig datorn! ^^

Så nu kommer det komma upp lite kapitel!
Det är jag skyldig er med tanke på hur fantastiskt underbara och fantastiska ni är mot mig! <3

Jag har skrivit till kapitel 126 på datorn, så det kommer ni få upp efter varandra här, sen ska jag väl försöka skriva så ofta jag kan! :)

Älskar er alla oändligt mycket! <333

Dream, Laugh, Believe

Hej mina underbara små Sötnosar! Jag vet, de här är verkligen Piss! Jag saknar er så mycket att de gör ont! Särskilt nu när jag tror att jag behöver er alla som mest! Min låtsasfarfar gick bort i torsdags på grund av cancer och de är första gången jag förlorar någon. Jag känner mig som ett tomt skal, och ingenting blir bättre över att jag inte kan gå in på bloggen och skriva så mycket jag vill och kanske behöver! Jag håller på att skriva kapitel på min data, så ni kan ju vänta er en kapitelbomb när jag får internet! De har gått två hela veckor sen sist, och de här är verkligen inte hälsosamt för mig! Jag vet att de är ni som blir mest lidande av de här och jag ska försöka lösa de så snabbt jag kan. Förlåt, verkligen! Och jag hoppas att ni inte lider alltför mycket! Men de verkar nästan så när man läser era kommentarer =/ Förlåt! Kram Madde

Hej på er allihop! Ni är otroligt tålmodiga som stannar kvar fortfarande, och de uppskattar jag verkligen! Tyvärr är de så att jag har grova internetproblem. Innan kunde jag ju i mellan åt koppla upp mig på någon annans internet, men av någon anledning går inte de längre :( Just nu sitter jag och skriver från telefonen. De är förbaskat dyrt, så härifrån kan jag inte skriva några kapitel tyvärr, men jag is börjat skriva kapitel på min dator, så så fort jag får internet så ska jag ladda upp så mycket jag bara kan! Jag är verkligen ledsen över de här, och hade jag inte haft problem med internet, så hade uppdateringen antagligen varit så sjukt mycket bättre <3 Jag ska försöka lösa allting, hoppas att ni inte klandrar mig alltför mycket =/<3 Älskar er alla! Ni är bäst! Utan tvekan! <333 Puss på er <3 //Er Madde <3

"Tänkte att det kanske var snällast mot Justin att pausa, eftersom att han tydligen inte har sett den." förklarade Ellie när jag satte mig i soffan, återigen mellan Ellie och Justin. Ellie lutade sig mot Sky, som satt på hennes andra sida, och han höll en arm runt henne. Jag och Justin ställde ner alla godsaker, och sedan delade jag ut muggarna till var och en. Ellie fick den gula, det hade alltid varit hennes favoritfärg. Justin som älskade lila, fick den lila, medan Sky fick den som var orange och jag tog den blåa.

"Alla klara?" frågade jag och granskade allihop i tur och ordning, för att få nickar till svar, innan jag satte igång filmen och omedvetet kröp ihop lite intill Justin.

---

---

"Är det säkert att jag inte ska hjälpa dig städa undan lite?" frågade Ellie ännu en gång men jag log bara mot henne i dörren. Hon och Sky skulle åka hem eftersom att det var skola imorgon och de behövde varva ner lite.

"Absolut! Åk hem ni! Jag och Justin klarar det här galant!" svarade jag och hoppades att det var sista gången jag behövde tjata om det. Däremot kände jag henne tillräckligt väl för att veta att hon skulle fortsatte tills Sky puttade in henne i bilen och körde iväg härifrån, det var bara sådan som hon var.

"Det var ju det jag var rädd för, jag tänkte att jag kanske kunde bespara honom att få en disktrasa upptryckt i ansiktet!." påpekade hon roat och jag himlade med ögonen. Hon verkade inte riktigt ha kunnat förstå att vi faktiskt hade haft ett kökskrig.

"För det första, så var det en diskborste jag använde, han använde disktrasan mot mig. Och för det andra..." började jag, men avbröts av att någon höll om mig bakifrån. Jag behövde inte ens vända huvudet bakåt för att veta att det var Justin.

"Och för det andra, så är jag en stor pojke, och kan ta hand om mig själv." avslutade han min mening och jag log för mig själv. Ellie log också, men inte mot mig, utan mot Justin.

"Skyll dig själv då." skrattade hon medan hon flyttade lite på sig då Sky öppnade toalettdörren. Han log smått innan han ställde sig bredvid Ellie.

"Vi ses imorrn gumman! Jag hör av mig senare om när jag åker." sa jag och kramade om Ellie. Hon kramade mig hårt tillbaka en stund, det märktes att hon saknat mig, för hon ville inte gärna släppa taget. När hon slutligen släppt mig vände jag mig mot Sky och gav honom en kram.

"Hej då Lillan! Vi ses väl imorgon skulle jag tro." sa han och jag himlade med ögonen. Tänk att alla skulle kalla mig Lillan, det förstod inte jag. När jag släppte honom så såg jag att Justin hade kramat Ellie, och när jag backade undan från Sky så kramades dem också. Det såg rätt gulligt ut, Justin som alltid kramades med alla, och sen Sky som inte kramades särskilt ofta, men det såg inte direkt ut som om han led utav det.

"Hej då! Jag hoppas att vi ses snart igen! Ha det bra Ellie! Och ta't lugnt nu med allt Sky." log Justin och de båda omnämnda nickade. Jag vinkade åt dem när Sky öppnade dörren och tog med sig Ellie ut. Det var varmt ute, så jag ställde upp dörren, och på så vis kunde jag vinka till dem tills de åkte. Återigen stod Justin bakom mig och höll om mig. Jag lutade mig försiktigt mot honom och han la sin haka mot min axel.

"Värst vad du och Sky har blivit bra kompisar då." påpekade jag glatt när dem åkte iväg. Jag vände huvudet mot Justin och log mot honom.

"Är det så svårt att tänka sig att jag kan komma bra överrens med folk, bara för att jag har en liten pluttig karriär?" flinade han och jag himlade med ögonen åt honom.

"Liten? Pluttig? Jag tror du menar en enorm och världsstor karriär." rättade jag honom innan jag snabbt kysste honom och gick sedan mot vardagsrummet för att plocka undan de halvtomma skålarna.

"Äsch, det är väl inte ingen världslig sak?" sa Justin och när jag vände mig mot honom så flinade han bara mot mig.

"Nu var du bra klyftig va?" skrattade jag medan jag la mina händer på hans axlar, eftersom att han hade kommit tillräckligt nära. Han kom ytterligare närmre och la sin vänstra hand vid min midja, och den högre la han på min kind.

"Jag har mina stunder." svarade han innan han mjukt lät sina läppar snudda vid mina. Jag besvarade kyssen och långt bak i huvudet registrerade jag att jag backade. Eller snarare, så gick Justin framåt, så jag var tvungen att backa. Till slut kände jag hur soffan tog emot och innan jag hunnit avvärja det, så hade jag fallit bakåt, i soffan, med Justin över mig. Trots det slutade han inte kyssa mig, och hade jag inte varit upptagen med att vara uppslukad i Justin, så hade jag nog börjat skratta.

"Smidigt." viskade jag mot hans läppar och han nickade kort medan han la sin hand under mitt linne, mot min mage. Beröringen var brännhet, men oerhört behaglig. Jag kände en rysning och log innan jag drev på kyssen. För att se om jag hade samma effekt på Justin, som han hade på mig, lät jag lugnt mina händer vandra ner för hans rygg och sedan in under hans tröja. Jag kunde inte hindra mig själv ifrån att le, när jag kände hur huden under mina händer knottrades smått. Jag hade kanske inte fullt samma effekt som han hade på mig, men lite hade jag i alla fall. Mina tankar försvann när hans läppar lämnade mina och istället sökte sig nerför min hals.

"Plötsligt låter det inte lika intressant att åka på tour..." viskade Justin efter en stund mot mitt högra nyckelben. Jag blinkade till lite för att förstå orden han nyss uttalat. Jag insåg då att jag inte var helt säker på att han riktigt förstod hur galen han gjorde mig. Jag tänkte en stund innan hans ord inte längre bara var olika ihopsatta bokstäver, utan faktiskt formades till en mening med en innebörd.

"Inte en chans sötnos, du ska åka och göra en massa tjejer glada." svarade jag efter att jag svalt. Även om jag faktiskt menade det, så kändes det otroligt svårt för mig att släppa iväg honom, när vi precis blivit tillsammans, till och med precis egentligen träffats.

"Det där lät inte särskilt övertygande." påpekade han och jag flinade lite innan jag puttade bort honom från mig. Han tittade på mig med förvånat uttryck.

"Jag övertygar dig!" förklarade jag och satte mig upp med en meters avstånd från honom. Han rynkade ögonbrynen mot mig och såg på mig med ett missnöjt uttryck i ansiktet.

"Nej, du retas! Det är en stor skillnad!" sa han bara medan han blängde på mig. Jag skrattade innan jag flyttade mig lite närmare honom, men fortfarande utan att röra vid honom.

"Jag hjälper dig att motstå frästelsen, så att du kan klara dig i de kommande två månaderna!" förklarade jag tålmodigt men gav honom samtidigt ett mjukt leende. Han flinade snabbt innan han slängde sig över mig, så att jag hamnade på rygg, och han stod på alla fyra över mig.

"Vem har sagt att jag tänker åka?" frågade han och höjde lugnt ett ögonbryn, medan han log brett. Jag himlade med ögonen och suckade.

"Jag, du, din mamma, Scooter, typ alla. Du är medveten om att dina fans skulle bli helt förkrossade om du ställde in va? Snacka om att folk inte direkt skulle gilla mig efter de." påpekade jag. Jag visste att det var hans svaga länk. Relationen han hade med sina fans var så fascinerande att man nästan blev tårögd när man såg det. Hans leende ansikte försattes i ett plågat uttryck och han backade undan och satte sig ner igen.

"Justin, du älskar dina fans, dem har fått dig dit du är nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag kommer aldrig någonsin ställa mig emellan dig och dem. Ni tillsammans är en enda stor familj, och dem finns där för dig mer än för någon annan. Jag finns här när du kommer tillbaka! Dessutom lever vi inte på stenåldern, utan vi har teknologi-prylar som du kanske har någon aning om vad de är. Typ som mobiltelefoner, eller som kanske datorer med någonting som kallas msn. Det är ett chat-program som man kan vara social på. Sen finns det ju något som kallas web-cam. Det är något man använder så att ma..." pratade jag på och flinade mmot honom, innan han slutligen avbröt mig.

"Okej, okej! Jag fattar!" skrattade han och jag flinade mot honom. Det jag försökt förmedla hade gått in i huvudet på honom, och han förstod min synpunkt, vare sig han gillade det eller inte.

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

FÖRLÅT!!!
Jag vet att det gåt hela tre dagar innan ni fått det här kapitlet!
Men jag har inte haft tillgång till internet alls!

Ska be mamma installera word på min data, så att jag kan skriva där, och sen bara kasta upp dem när jag får tillgång till en uppkoppling!

Hoppas dock att ni gillar det här, och jag är tacksam över att ni är så tålmodiga just nu! <3

Love you all!
Och tackar så mycket för alla kommentarer! :)
Jag står dock fast vid att ni ger mig så otroligt mycket mer än vad ni får tillbaka! <3

Dream, Laugh, Believe

'zup luvies?!

Tack för alla era kommentarer!
Som jag skrev så är kritik något jag tar emot med öppna armar, och jag är glad över att ni inte var för blyga för att skriva vad ni tyckte! :)

Jag tänkte svara lite på sakerna som oftast togs upp :)

Vad gäller den "romantiska" (eller vad jag nu ska kalla det) biten, så har jag faktiskt inte tänkt på det, men när jag läste igenom mina kapitel så insåg jag att jag utan att tänka på det, avslutar de mysiga stunderna rätt så snabbt.
Jag är inte någon särskilt blyg person, haha just ask my friends, så att jag avbryter det lite för fort har ingenting med om jag skulle tycka att det vore pinsamt, för det tycker jag verkligen inte ;)

Jag vet att det inte händer så mycket just nu, men mja, som jag skrev så är det här ju lite djupare än de som åtminstone jag har läst, och jaa, det kommer saker!
Skoj, krig, drama, allt kommer komma igång inom kort igen! :)

När det gäller själva sex-biten så är jag lite fundersam om hur jag ska göra...
Antingen skriver jag liksom, mjaa, skriver allting...
Eller så gör jag som dem gjorde i Twilight (Breaking Dawn) och liksom skriver rätt tydligt att dem faktiskt har sex, fast liksom inte beskriver akten överhuvudtaget.

Jag har inte bestämt mig ännu, för jag menar jag har aldrig haft sex, så jag vet själv inte hur det känns riktigt (haha LOL om ni förstår hur jag menar? ^^). Därför vet jag ju liksom inte riktigt hur jag ska göra, men det kommer väl med tiden antar jag! :)

Jag vet att jag tjatar om det, men jag kommer alltid vara otroligt tacksam över att ni finns här och lyser upp tillvaron för mig <3
Och A, jag ska försöka komma ihåg att äta, då ni verkar vara beroende av mina kapitel och mig, men då får ni ta och komma ihåg att jag är ännu mer beroende av er och era supergulliga kommetarer! :) <333

Jag fick även en fråga på mejlen om varför jag aldrig liksom begär kommentarer för att nästa kapitel ska komma upp, och saken är den att jag vill att ni ska kommentera för att ni vill, och kanske till och med vill göra mig lite glad (a), istället för att ni måste! :)
Det är ju för er jag gör det här, och då vill jag ju inte tvinga er att kommentera! :)
Jag kräver ingenting, för jag tycker som alltid bara om att göra er glada :) <3

Love you guys!
U make me smile, always!

Dream, Laugh, Believe

'zup luvies?!

Jag fick en kommentar om att novellen börjar tappa lite, och det är inte helt omöjligt.
Men om jag frågar er om en ärlig åsikt, vad säger ni då?
Har jag tappat lite?
Eller är det olika uppfattningar?

Jag vet att det inte händer så mycket i kapitlena för tillfället, men som jag sagt innan så kommer den här novellen inte vara över än på ett tag, dem har ju liksom precis blivit tillsammans.
Det här är bara en vanlig vardag, innan allt kommer fra igång igen.
Ny drama kommer, nya förvirrade tankar, jaa, you named it! :)

Sen vet jag att jag inte varit så mysig på senaste tiden (alltså lagt upp mycket kapitle o.s.v.), och en del av det beror på att jag inte längre har något internet.
Som den bad ass som jag är, så har jag ibland lyckats koppla upp mig på någon av grannarnas när (aa)

Men sen beror det också en del på personliga skäl.
Jag har det rätt körigt just nu, mycket händer runt omkring, jag har nyss flyttat, mamma mår inte bra, JAG mår inte bra o.s.v. Jag sover inte om nätterna, hur trött jag än är. Jag blir ständigt påmind av mormor och min BFF om att jag måste äta, för det är något jag lyckas glömma bort.
Det hade dock varit ett gyllene tillfälle för mig att hosta upp en massa kapitel, för när jag mår dåligt så är det vad jag gör, jag skriver.
Då glömmer jag tid och rum, jag försvinner från verkligheten en stund (vilket jag behöver ibland) och gör något som jag märkt uppskattas.

Jag har aldrig varit dålig på att ta kritik, det är något jag mer än gärna tar emot för jag vill ju trots allt bli bättre, men det är en lång väg kvar innan jag eventuellt ens skulle få en chans till att bli författare, eller något som liknar det.

Så, jag vill att ni alla tar er en funderare och skriver vad som jag skulle kunna förbättra, för ert nöja, och naturligtvis också mitt!
Var inte rädda för att jag skulle ta det dåligt och typ sluta skriva eller något sånt, för det kommer inte hända!
Jag vill bara bli bättre och bättre!

Många av er verkar tycka att novellen är den bästa ni läst någonsin, och att jag redan räknas som författare, och till och mer har mina egna söta små fans.
Såna kommentarer uppskattas otroligt mycket, för ni gör mig sjukt glad!
Men jag har som sagt fortfarande en enorm väg att gå fortfarande, och det går inte att förbise.
Jag vill bli så bra att jag förtjänar era kommentarer, för u nuläget så är ni så otroligt söta och snälla, att det känns som om det inte stämmer.
Åtminstone inte från min sida.

Men mja, kommentera vad jag ska ändra på, vad jag behöver förbättra, om den börjar tappa stinget o.s.v.
Det är ju ni som har makten här, inte jag! <3

Tack till alla er som faktiskt finns här för mig.
Även om ni kanske inte riktigt vet om det, så får ni mig att må så mycket bättre, bara genom en kommentar.
Jag längtar alltid till att logga in här för att läsa era uppiggande kommentarer, och ni alla är lika underbara!

Det finns ett flertal som skrivit att jag har ett par fans därute, men jag vet inte om jag kan kalla er för fans.
Ni är så mycket mer för min del, ni är mina underbara sötnosar som gör så mycket mer än vad ni tror!
Ni lyser upp min tillvaro! <3

Mjaa, lite dubbeltydlighet märker jag när jag läser igenom det här, men jag vill att ni ska veta att jag är otroligt tacksam för alla ni som läser!
Varesig ni kommentarer eller inte, så uppskattar jag att ni läser!
Att ha över 200 läsare om dagen är rätt stort för min del, och ni alla är otroligt älskade och uppskattade från min sida! <33

Men mja, kludda ner vad jag ska förbättra, om det är något ni tycker är lite halvdant!
Jag kommer sen försöka ta åt mig allt när jag skriver sen!

Kramar på er alla!
Ni är fantastiska! <3

Dream, Laugh, Believe

"Sitter du och planerar nu?" skrattade Justin och jag ryckte till.

"Varför tror du de?" flinade jag undvikande och han himlade med ögonen innan han skrattade.

"För att det syns på dig!" förklarade han och la försiktigt sin hand på mitt lår, under bordet. Jag slängde en blick på Ellie och Sky, men dem verkade inte ha märkt någonting. Däremot behövde jag komma på ett sätt att lura in honom i mitt rum, utan att det kunde verka misstänkt, och förklara situationen för honom.

---

---

Jag kom på mig själv med att drunkna i hans djupa, speciella ögon. Jag skakade nästan obemärkligt på huvudet innan jag vände blicken mot Ellie, vars ögon gnistrade till lite när de mötte mina. Jag motstod lusten att himla med ögonen åt henne. Istället klistrade jag på ett leende innan jag vände uppmärksamheten mot allihop.

"Vad har ni lust att hitta på? Ska vi se på film eller så?" frågade jag och lät blicken variera mellan alla tre. Sky tittade på Ellie, och hon tittade tillbaka på honom.

"Jo det kan vi väl göra." svarade Sky till slut och jag nickade kort innan jag reste mig upp och började plocka i ordning kopparna och termosen så att jag skulle försöka lyckas få med allting.

"Ska jag hjälpa dig?" frågade Justin och reste sig upp. Jag skakade bara på huvudet innan jag vände mig bortåt så att han inte skulle ta någon av sakerna jag höll i famnen.

"Nej, jag är ninja! Det här klarar jag fint!" svarade jag utan att vända blicken mot honom, och tog med mig grejerna in i huset igen för att slutligen ställa allt på bänken i köket. Istället för att ta vara på det senare började jag skölja ur muggarna innan jag stoppade ner dem i diskmaskinen. Termosen ställde jag på bordet, det var ju fortfarande varmt och pappa skulle nog vilja ha kaffe när han kom hem, från var han nu var någonstans.

"Dezzie! Vi ska se Step Up 2!" hörde jag Ellie ropa från vardagsrummet, så jag stängde snabbt diskmaskinen innan jag sprang ut ur köket och hoppade över ruggstödet på soffan, och damp ner mellan Justin och Ellie.

"Jösses, var kom du ifrån?" utbrast Justin förvånat och jag vände en frågande blick mot honom. När jag såg hans min brast jag ut i skratt, han såg verkligen helt överraskad ut, som om han inte ens visste att jag var i samma land som honom, och helt plötsligt bara dök upp, mitt framför näsan på honom.

"Jag säger ju att jag har ninja skillz!" svarade jag och flinade mot honom. Han himlade med ögonen men log mjuk mot mig.

"Så, Step Up 2! Har du stoppat i filmen?" frågade jag Ellie och log förväntansfullt mot henne. Det var en av mina absoluta favoritfilmer, och mycket berodde väl på att jag älskade danserna i den. Street Dance var något jag dansade mycket när jag var yngre. Nu hade jag bara rytmen kvar, men experimenterade mest.

"Självklart!" svarade hon utan att släppa tv:n med blicken. Jag förstod henne, filmen hade ju börjat. Jag hade lite svårt att koncentrera mig, eftersom att jag fortfarande tänkte på att Ellie hade sett på mig och Justin att vi var tillsammans. Tänk om Sky också hade sett det på oss, och spred det vidare?

"Åh, vi måste ju ha snacks! Och dricka!" utbrast jag och studsade upp ur soffan för att skynda mig mot köket.

"Ska vi pausa filmen?" ropade Ellie efter mig, och utan att tänka på det skakade jag på huvudet. Det var innan jag kom på att hon inte såg mig.

"Nej, jag kommer snart. Justin, kan du komma och hjälpa mig bara?" ropade jag tillbaka och det tog inte lång tid innan han dök upp i rummet. Han tittade på mig med ett höjt ögonbryn, men jag ignorerade det och började plocka fram dricka och olika chips-sorter som vi tydligen hade hemma. Jag lyckades till och med hitta lite popcorn, som jag genast stoppade in i micron.

"Vi har ett problem..." började jag tyst, för att Ellie och Sky inte skulle höra. Justin kom närmare mig och såg på mig med ett frågande uttryck.

"Ellie vet." erkände jag lugnt medan jag granskade Justin's reaktion. Han ryckte bara på axlarna.

"Det kunde jag väl ha förstått?" frågade han och log. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn en stund innan jag skakade på huvudet, åt mig själv.

"Sky vet också." påpekade han och nu stirrade jag på honom. Vad snackade han om egentligen? Han verkade ha insett min förvirrade min, för han log mjukt innan han la sin hand mot min kind. Håret var fortfarande blött sen jag fick vattnet över mig, men kläderna hade torkat, med hjälp av solen.

"Vi kan ta det senare, älskling. Nu går vi och tittar på filmen." log han och plockade ut popcornen ur micron, och hällde snabbt upp dem i en av skålarna jag tagit fram. Jag stod fortfarande förvirrad kvar och granskade honom. Hur kunde Sky veta om det? Hade Justin sagt det till honom? Eller hade han gissat sig till det, och sen konfronterat Justin? Eller hade Ellie kanske berättat det för honom på något sätt, utan att jag hade märkt det?

"Har du tappat dina ninja skillz eller? Jag kan bära dig tillbaka om du vill." log Justin medan han försökte balansera fyra plastskålar i händerna. En med popcorn i och de resterande tre med de olika chips-sorterna.

"Jag klarar mig alldeles utmärkt tack! Men du får förklara sen, för jag fattar ingenting." påpekade jag medan jag tog en av skålarna ifrån honom. Sedan tog jag den stora, oöppnade Coca Cola flaskan under armen och sen fyra stycken muggar i olika färger.

"Vad ovanligt." flinade Justin och jag lipade mot honom. Han gav mig en snabb puss innan hna gick före mig ut ur köket och tillbaka till vardagsrummet, där Sky och Ellie tydligen visst hade pausat filmen.

"Tänkte att det kanske var snällast mot Justin att pausa, eftersom att han tydligen inte har sett den." förklarade Ellie när jag satte mig i soffan, återigen mellan Ellie och Justin. Ellie lutade sig mot Sky, som satt på hennes andra sida, och han höll en arm runt henne. Jag och Justin ställde ner alla godsaker, och sedan delade jag ut muggarna till var och en. Ellie fick den gula, det hade alltid varit hennes favoritfärg. Justin som älskade lila, fick den lila, medan Sky fick den som var orange och jag tog den blåa.

"Alla klara?" frågade jag och granskade allihop i tur och ordning, för att få nickar till svar, innan jag satte igång filmen och omedvetet kröp ihop lite intill Justin.

---

---

Hur kommer det sig egentligen att Sky vet?
Har Justin sagt något?
Eller är det Ellie som är boven i dramat?
Kanske har han bara gissat sig till det?
Mjaaa, vad tror ni? :P

Tack så otroligt mycket för era fantastiska kommentarer!!!
Ni är underbara!
Som vanligt vet jag inte vad jag ska göra för att tacka er på något sätt!
Det finns liksom inte ord för hur amazing ni alla är!!! <33

Live, Laugh, Love

"Dez, kan du följa med mig till bilen, jag tror jag glömde min mobiltelefon där." sa Ellie plötsligt och jag tittade på henne förvånat. Jag ryckte på axlarna innan jag reste mig upp och följde efter henne runt hörnet på huset. Det var ju rätt så onödigt att gå genom huset när det rann vatten från mitt hår och mina kläder.

"När tänkte du berätta att ni är tillsammans?" frågade Ellie när hon lutade sig mot Sky's bil. Jag tittade på henne med en förvånad blick, hur kunde hon veta?

---

---

"Vad menar du?" frågade jag undvikande och släppte henne med blicken för att istället granska grannungarna som cyklade förbi.

"Hej Dezzie!" ropade dem och log sina söta leenden.

"Hej Thomas! Hej Layla!" hälsade jag tillbaka och log mot dem. Jag brukade vara barnvakt åt dem ibland, när Selma, deras mamma, jobbade över. Vi kom väldigt bra överrens och dem var riktigt snälla. Fast vad kunde man förvänta sig av två barn? Thomas var 11 och Layla var 10.

"Dez, snälla, hur länge har vi varit kompisar?" frågade Ellie och drog mig tillbaka till situationen. Jag suckade inom mig men lät inte mitt leende fallna, det svalnade bara lite.

"I flera år." svarade jag mjukt och hon nickade, precis som om det sa allt.

"Precis! Vi har varit kompisar i flera år! Jag känner dig utan och innan. Jag ser på dig när du ljuger, jag ser på dig när du är ledsen, jag ser på dig när du är arg och jag ser på dig när du är kär. Så när hade du tänkt berätta?" frågade hon och jag visste precis vad hon menade. Hon kände mig bättre än vad jag själv gjorde, vilket kunde vara rätt så tråkigt i vissa tillfällen.

"Jag vet att du känner mig så bra, men vad får dig att tro att vi är tillsammans, bara för att jag ser kär ut?" kontrade jag, och jag var rädd för att jag visste precis vad hon skulle svara mig.

"För att det inte bara är dig man ser något på. Det går knappt ens att beskriva hur Justin ser på dig. Det märktes direkt när ni kom och hälsade att ni var mer än kompisar, och inte så lite mer heller. Det ser ut som om ni varit tillsammans i flera år. Så, tillbaka till min fråga. När hade du tänkt berätta att ni är tillsammans?" frågade hon och log mjukt. Jag suckade igen innan jag himlade med ögonen och ställde mig sen bredvid henne för att luta mig mot Sky's bil som Ellie gjorde.

"Det har inte så mycket med just dig att göra. Jag vet att jag kan lita på dig, och Justin litar på mitt omdömme. Däremot är det Sky jag är orolig över. Jag vet att du litar på honom, men oavsett hur han står i konflikten mellan mig och Christopher, så är dem ändå kompisar, väldigt bra kompisar dessutom. Det blir väldigt mycket för Justin, och mig, om det kommer ut så här i början på grund av rykten från andra. Justin tycker inte om att ljuga, men jag vet att han skulle ljuga för alla för att skydda mig ifrån pressen, hans fans och allt sånt." pratade jag på. När jag vände blicken mot henne så såg hon väldigt fundersam ut.

"Hm, jag förstår ditt dilemma. Det gör jag verkligen! Men bara för att jag vet, så betyder det ju inte att jag kommer berätta det för Sky. Åh andra sidan så tror jag att han kommer vara tyst för er skull, om han skulle få reda på det. Risken är nämligen att han redan vet om det. Ni kanske har lagt band på er, för att vi är här, men det syns så mycket mer än vad du tror. Sky kanske inte ser det lika tydligt som jag gör, men han känner ändå dig lite grand." svarade hon och jag förstod varför hon såg så fundersam ut. Jag suckade igen, det här kunde bli mer komplicerat än vad jag hade trott.

"Jag måste prata med Justin om det här." konstaterade jag och log smått förundrat mot henne. Hon nickade och började gå tillbaka till bakgården. Det tog ett par sekunder innan jag kände att jag kunde följa efter. Jag behövde samla mig helt först, men det var inte lätt, för sanningen var den att jag var otroligt orolig för Justin's skull. Inte för min skull, utan helt för hans. Han hade så mycket mer press på sig än vad jag hade, men det var bara han som inte verkade vilja inse det.

"Kommer du?" ropade Ellie och drog mig ur mina tankar. Hon hade sitt vanliga leende på läpparna och jag förstod vad hon syftade på, det var dags för ett pokerface. Jag log och nickade innan jag dansade fram till henne.

"När börjar vi imorgon?" frågade jag glatt och log mot henne. Ellie funderade en stund innan hon vände blicken mot mig.

"Jag tror vi börjar halv elva. Mr. Storm är ledig så vi har ingen biologi." flinade hon och jag andades ut. Mr. Storm och jag kom verkligen inte överrens för fem öre. Han var bara så irriterande, dessutom höll han stenhård koll på mitt YouTube konto. Han gillade inte alls att jag var som jag var, och ännu mindre tyckte han om att jag fick uppmuntring av folk som faktiskt gillade mina pranks och alla mina olika upptåg.

"Härligt, då slipper jag den där gamla surgubben! Gah han är så jobbig! Jag fattar inte vad han har för problem alltså! Man börjar ju fundera på om han hade en extremt tråkig barndom." muttrade jag vid själva tanken på honom. Ellie skrattade, hon hade hört mig säga de här orden hur många gånger som helst, men det gick inte att låta bli. Han var en stor idiot enligt mig.

"Ja jag vet inte! Fråga honom nästa gång!" flinade hon och jag skrattade.

"Det ska jag fan göra! Shit vilket bråk det kommer bli mellan oss!" skrattade jag fram när vi kom fram till killarna.

"Vem ska du bråka med nu då?" frågade Sky roat och jag flinade till honom när jag satt mig ner.

"Mr. Storm så klart! Jag ska fråga honom om han haft en extremt tråkig barndom eftersom att han hatar det jag gör." flinade jag och Sky började skratta. Sedan vände han blicken mot Justin som såg förvånad ut.

"Biologiläraren tycker inte alls om Dezzie's sätt att ha kul. Han håller ständig koll på hennes videor på YouTube, och typ så fort han får chansen så hackar han på henne. Det är ganska fascinerande när de bråkar, för det hörs över nästan hela skolan." förklarade Sky och jag blinkade till, jag visste faktiskt inte om att det verkligen hördes lång väg när vi bråkade.

"Men det är ju inte mitt fel! Jag kan inte bara tacka och ta emot när någon skäller ut mig för något som jag inte håller med om! Han får skylla sig själv, för en vacker dag kommer jag pranka honom så det heter duga och då kommer han aldrig vara sig lik någe mer!" muttrade jag och började samtidigt göra upp en plan på hur jag ska göra det ultimata pranket mot honom.

"Sitter du och planerar nu?" skrattade Justin och jag ryckte till.

"Varför tror du de?" flinade jag undvikande och han himlade med ögonen innan han skrattade.

"För att det syns på dig!" förklarade han och la försiktigt sin hand på mitt lår, under bordet. Jag slängde en blick på Ellie och Sky, men dem verkade inte ha märkt någonting. Däremot behövde jag komma på ett sätt att lura in honom i mitt rum, utan att det kunde verka misstänkt, och förklara situationen för honom.

---

---

Mjaaa... Såna lärare är fett dryga!
Trust me xD (aa)

Vad tror ni?
Vet Sky om det, även om han inte visar det speciellt tydligt?
Hur kommer Justin reagera på vad Dezzie berättar om att Ellie vet?
Kommer Ellie berätta för Sky ändå sen, om han inte redan vet?
Mjaaa... Vad tror ni sötnosar? :P

Och tack så grymt mycket för alla era underbara kommentarer!
Jag tror inte riktigt att ni förstår hur mycket ni betyder för mig <333

Love you guys <3

Live, Laugh, Love

"Nu har jag en anledning till att jag varit borta så länge. Bara så att du vet, så är vårt krig fortfarande inte avslutat." log jag mot honom genom ridån av vatten som rann över mig. Lugnt backade jag ut ur duschen och plockade fram en handduk, så att jag kunde torka mig.

"Ledsen, men jag kommer behöva ta av mig linnet och shortsen." påpekade jag, men utan att vänta på svar började jag knäppa upp jeansshortsen och sedan drog jag av mig linnet.

"Justin, sluta titta på mig." skrattade jag när jag kände hans blick i sidan på mig. Jag gav honom en snabb kyss innan jag virade handduken omkring mig och gick sedan ut ur badrummet för att gå iväg till mitt rum.

"Jag trodde det var Justin som skulle duscha." hörde jag någon säga och såg sen Ellie stå och le mot mig.

---

---

"Ja, det var det också, men Justin och jag har ett litet krig för tillfället, och jag knuffade in honom i duschen, dock drog han med sig mig." svarade jag och log oskyldigt. Ellie skrattade mjukt, men hon såg inte helt övertygad ut.

"Ja, varför är jag inte förvånad?" log hon innan hon vände om och gick ut till Sky igen. Jag andades ut innan jag snabbt försvann in i mitt rum för att snabbt plocka fram nya kläder. Jag valde en ljusblå jeanskjol. Rätt kort, men den täckte fortfarande, och det var inget jag brukade använda förutom hemma. Sedan plockade jag fram min bikini, en vanlig svart, med rosa detaljer. Jag drog snabbt på mig allting och sedan ställde jag mig för att fundera på vad jag skulle ha på överkroppen. Jag fick för mig att jag sett ett luftigt, vitt linne hänga på tvättlinan därute, så jag torkade snabbt håret så mycket jag kunde innan jag gick ut ur rummet och sedan vidare ut på altanen.

"Planerat att sola eller?" skrattade Ellie när jag kom ut. Jag vände förvånat blicken mot henne och såg sen att hon studerade mig. Jag följde hennes blick och skrattade lätt. Jag hade ju faktiskt bara bikinin och kjolen på mig, än.

"Nej, men jag har lite dåligt med linnen har jag märkt." svarade jag och gick ut till tvättsträcket där jag hittade linnet jag letat efter. Det var vitt, egentligen väldigt vanligt, men det var en extremt bra passform på det. Jag älskade det och använde det rätt ofta. Det tvättades rätt ofta, eftersom att jag kunde använda det som ett baslinne under andra plagg.

"Så, ni två har ett krig alltså?" skrattade Ellie och jag flinade mot henne när jag gick och satte mig på min plats igen. Jag fliande mot henne innan jag tog en klunk av de halvvarma kaffet.

"Japp, men allvarligt Ellie, blir du egentligen förvånad?" frågade jag roat och hon skrattade högt medan hon skakade på huvudet.

"Nej verkligen inte! Jag tycker nästan synd om Justin, jag vet hur du kan vara när du kommer igång ordentligt." suckade hon medan hon fnissade åt något minne. Jag kunde aldrig lista ut vad det faktiskt var hon tänkte på, och när jag frågade henne om det så var det oftast minnen som jag till och med glömt bort.

"Det var helt och hållet hans fel! Han sa Game On, och då får han skylla sig själv!" påpekade jag medan jag skakade på huvudet åt tanken på dagen då vi varit på stranden och han slängt ner mig i vattnet.

"Fast han började väl egentligen dagen innan, ordentligt. Vi skulle till stan och shoppa, jag och Caitlin, men sen skulle Chaz typ köka skor eller något sånt. Utan förvarning, när vi stod på parkeringen, slängde Justin upp mig över axeln och sprang runt med mig så." berättade jag och rynkade på näsan. Sky skrockade lite medan Ellie log roat.

"Jag kan tänka mig att det har varit mycket vatten-fighter mellan er va?" frågade Sky efter att ha skrattat klart. Hans ögon gnistrade till lite, men jag hade ingen aning om ifall det var en tillfällighet eller om det var något han tänkte på.

"Och fler ska det bli!" hörde jag Justin säga bakom mig, men innan jag hunnit reagera fick jag iskallt vatten över mig. Jag satt blixtstilla en stund, innan jag sakta vände uppmärksamheten mot Justin, som stod och skrattade med en tom hink i handen.

"Åh, du är så död!" morrade jag och han verkade inse allvaret i mina ord, för han släppte hinken och sprang ut på gräsmattan, medan jag tog upp hinken och gick in. Snabbt fyllde jag på den i köket, och när jag skulle gå därifrån hittade jag mitt hemliga vapen. Jag la ner det i bakfickan på kjolen, och drog linnet över, innan jag släpade med mig den fulla hinken ut på framsidan. Jag hörde hur någon sprang på sidan av huset, så jag smög sakta fram till kanten och kikade fram, jo visst var det Justin som kom emot mig alltid. När jag beräknade att han skulle komma fram bakom hörnet kastade jag vattnet över honom och skrattade åt min triumf. Han hade blivit förvånad, och jag älskade hans min när han inte insett att något var på väg att hända.

"Vad var det där bra för?" blinkade han mot mig. Jag skrattade mjukt innan jag gick fram till honom och drog bort lite av hans lugg ur ögonen.

"Payback kallas det, älskling!" sa jag mjukt innan jag försiktigt gav honom en puss på kinden.

"Jasså? Men då borde det här också räknas som payback!" sa han lugnt innan han snabbt böjde sig ner och slängde upp mig över axeln, igen.

"Justin! Släpp ner mig!" utbrast jag när han började springa tillbaka till baksidan. När vi kom inom synhåll för Ellie och Sky hörde jag hur de började skratta.

"Och folk tror att du ska vinna över mig?!" skrattade Justin och jag himlade med ögonen. Jag visste mycket väl att jag inte skulle komma ner förrän han släppte ner mig, så det var bara att gilla läget och vänta, hur mycket det än tog emot. Till slut släppte han faktiskt ner mig, men innan han hunnit reagera knuffade jag till honom så att han tappade balansen och hamnade på rygg. Snabbt satte jag mig gränsle över honom och placerade knäna över hans armar, för att låsa dem.

"Hm, det här känns bekant... Fast det fattas en sak..." började jag och flinade sen retsamt. Jag såg först ovissheten i Justin's blick, men efter ett par sekunder verkade det gå upp för honom vad jag pratade om och han började göra motstånd.

"Åh, nej, Dezzie! En gång räcker! Seriöst, det här är inte roligt längre!" protesterade han men jag skrattade bara medan jag lutade mig fram och viskade i hans öra.

"Det är väldigt roligt, och det vet du!" viskade jag mjukt och när jag backade undan kunde jag se hur han rös till av mitt varma andetag. Med stort nöja drog jag fram mitt hemliga vapen, nämligen diskborsten, och flinade mot honom. Han gjorde en sista kraftansträngning och fick bort mig. Jag reste mig snabbt upp för att springa därifrån, men han fick tag i min arm och drog mig tillbaka. Han bar upp mig i famnen, så att jag i princip låg som en baby, och gick bort mot Sky och Ellie, som båda satt och skrattade högt.

"Kan du vara en snäll flicka och sitta still här nu?" frågade Justin när han satte ner mig på stolen jag suttit på innan. Jag blinkade till lite innan jag log lekfullt.

"Absolut inte! Jag är ingen snäll flicka, det borde du om någon veta vid det här laget." flinade jag till svar medan jag fingrade på diskborsten jag fortfarande hade i handen. Justin himlade med ögonen innan han räckte fram handen.

"Kan jag få den där? Jag har ingen som helst lust att få den upptryckt i ansiktet, igen!" påpekade han utan att släppa borsten med blicken.

"Igen? Det var ju inte den här borsten." skrattade jag och pekade på honom med den. Han ryggade snabbt undan och jag skrattade lätt.

"Vadå igen? Dezzie, sen när har du gått lös med en diskborste i någons ansikte?" frågade Ellie förvånat och jag tittade på henne, jag hade helt glömt bort att hon var där, att både hon och Sky var där.

"Ehm, sen jag träffade Justin." flinade jag oskyldigt innan jag satte mig tillrätta i stolen och sneglade på honom. Hans hår var fortfarande blöt, hela han var blöt. Detsamma var jag. Det var en väldans tur att det var varmt ute, annars hade vi båda två suttit och frysit just nu.

"Dez, kan du följa med mig till bilen, jag tror jag glömde min mobiltelefon där." sa Ellie plötsligt och jag tittade på henne förvånat. Jag ryckte på axlarna innan jag reste mig upp och följde efter henne runt hörnet på huset. Det var ju rätt så onödigt att gå genom huset när det rann vatten från mitt hår och mina kläder.

"När tänkte du berätta att ni är tillsammans?" frågade Ellie när hon lutade sig mot Sky's bil. Jag tittade på henne med en förvånad blick, hur kunde hon veta?

---

---

Oj oj, Dezzie och Justin har fortfarande sina krig ^^
Dem kommer när ni minst anar det ;)

Hur tror ni att Ellie vet om det?
Eller vet hon egentligen?
Hon kanske bara gissar...?

Mjaa, vad tror ni? :P

Tack för era söta kommentarer!
Ni är lika underbara som alltid (L)

Live, Laugh, Love

'zup luvies?!

Nu har jag fått länken till den underbara tjejen, Malin, som gjort bloggdesignen!
Bombardera henne med cred, för det är hon verkligen värld! :)

http://maalinlindell.blogg.se <3

Tack så grymt mycket tjejen <3

Live, Laugh, Love

"Kom bara ihåg att vi inte ska visa någonting, okej?" sa jag nervöst. Jag ville inte att allting skulle gå helt snett, för det skulle bli väldigt jobbigt för Justin. Han nickade innan han gick bort till dörren. Jag slängde en blick i spegeln innan jag gick efter Justin, ut ur rummet och sen in i köket, där Ellie och Sky satt och log mot oss.

---

---

"Ellie, har du lust att hjälpa mig med allting?" frågade jag innan jag gick in från verandan. Det var så varmt och skönt ute, så vi skulle nog inte direkt frysa om vi satt därute. Ellie nickade snabbt innan hon reste sig från stolen och följde med in.

"Okej, vad ska vi ta ut då? Fyra koppar och termosen?" frågade Ellie när hon gick fram till skåpet med glas och koppar.

"Nej, bara tre koppar. Justin dricker inte kaffe." svarade jag medan jag plockade fram en stor Cola-flaska att ta med ut.

"Okej, då tar vi ett glas istället då." kontrade hon bara och jag log för mig själv. Ellie praktiskt taget bodde här ibland, när det var som värst mellan henne och hennes mamma, så det var inte särskilt konstigt att hon kunde gå runt och plocka lite som hon ville.

"Det finns en godispåse i skafferiet som du kan ta fram. Det var den som vi köpte igår när vi var och handlade." sa jag och plockade fram en stor skål. Ellie kom med godiset och hällde snabbt upp det i skålen innan hon kastade påsen.

"Något vi saknar?" frågade hon och jag funderade i ett par sekunder innan jag skakade på huvudet. Hon nickade som svar och sedan gick vi tillbaka till killarna. Det var en liten chansning att lämna dem ensamma, men dem verkade komma rätt så bra överrens. Däremot visste jag ju inte om Sky bara höll god min för att det just var Justin Bieber. När vi kom ut möttes vi av skratt från båda killarna, det verkade som om de pratat om någonting roligt, och jag kunde höra på Sky att det var ett äkta skratt, vilket var en grymt positiv sak.

"Dez, jag funderar på om jag ska hoppa in i duschen nu, det går ju snabbt." sa Justin lågt när jag hade satt mig ner bredvid honom. Jag nickade och log mot honom.

"Gå till badrummet du så kommer jag snart och visar var det finns handdukar och sånt." log jag oskyldigt och började dela ut kaffekoppar till alla utom Justin, som fick ett glas. Han nickade snabbt innan han reste sig och försvann in.

"Han ska duscha en snabbis bara, han hann inte göra det innan ni kom." förklarade jag när jag såg deras förvånade blickar. De nickade medan Ellie började hälla upp kaffe till oss alla tre.

"Nej, jag lär väl gå och hjälpa honom en snabbis. Jag kommer snart tillbaka." sa jag och log innan jag reste mig upp gick in i huset igen. Jag hörde hur någon låste om sig på toaletten, och jag såg pappa sitta i köket, så jag visste att det var Justin. Jag knackade lugnt på dörren och den låstes lugnt upp och öppnades till en glipa, innan han insett att det bara var jag. Då öppnade han den helt och steg åt sidan så att jag skulle kunna komma in.

"Handdukar har du här i skåpet under handfatet och minihanddukar har du här vid sidan av handfatet." visade jag lugnt men avbröts när han la händerna vid min midja. Jag vände mig om så att vi stod ansikte mot ansikte. Han log mjukt mot mig innan han långsamt böjde ansiktet framåt och kysste min hals.

"Justin, det här är inte bra." mumlade jag ansträngt. Han gjorde mig verkligen galen. Han skrattade lite, men slutade inte låta sina läppar smyga sig över min hals. Jag försökte svälja lusten, försökte att inte tänka på vad han gjorde, jag försökte till och med styra bort honom, men det gick inte. Han visste precis vad han höll på med. Till slut blev det alldeles för mycket, så jag puttade bort honom innan jag tryckte mina läppar mot hans. Kyssen var laddad och det var nästintill omöjligt att backa undan.

"Varför gör du såhär mot mig?" mumlade jag tyst mot hans läppar. Han skrattade lågt, men avbröt inte kyssen. Det var det som var det värsta med det hela, han visste inte bara vad han gjorde, han visste precis hur jag reagerade på det också. Han var mycket väl medveten om att han gjorde mig fullständigt galen.

"Jag måste gå tillbaka, jag skulle ju bara visa var det finns handdukar, det här har tagit alldeles för lång tid." mumlade jag ansträngt. Hans läppar drogs nerför min haka och sedan över halsen. Jag blinkade till lite för att försöka motstå reaktionen, men det var inte lätt. Snarare tvärtom. Det var svårt att tänka, men sen började jag lugnt och långsamt backa, inåt mot väggen. Till slut stod jag precis var jag planerat och diskret letade jag efter vridmojängen.

"Förlåt, men jag är illa tvungen." viskade jag och innan han hunnit reagera drog jag på vattnet. Medvetet hade jag backat in i duschen, och dragit med mig honom. Han hoppade till lite men sa inte så mycket. Det var ju varmt vatten, så det var skönt.

"Nu har jag en anledning till att jag varit borta så länge. Bara så att du vet, så är vårt krig fortfarande inte avslutat." log jag mot honom genom ridån av vatten som rann över mig. Lugnt backade jag ut ur duschen och plockade fram en handduk, så att jag kunde torka mig.

"Ledsen, men jag kommer behöva ta av mig linnet och shortsen." påpekade jag, men utan att vänta på svar började jag knäppa upp jeansshortsen och sedan drog jag av mig linnet.

"Justin, sluta titta på mig." skrattade jag när jag kände hans blick i sidan på mig. Jag gav honom en snabb kyss innan jag virade handduken omkring mig och gick sedan ut ur badrummet för att gå iväg till mitt rum.

"Jag trodde det var Justin som skulle duscha." hörde jag någon säga och såg sen Ellie stå och le mot mig.

---

---

Jummie, tänk er den situationen med Justin (aa)

Haha kapitel 118 :)

Kramar på er <3

Live, Laugh, Love

'zup luvies?!


Som ni kanske har märkt så har bloggen nytt utseende, och det har jag underbaraste Malin Lindell att tacka för! :)
Jag har inte fått reda på om hon har någon blogg ännu, men när jag får det, om hon nu har en, så kommer jag skriva upp det här, för hon ska ha all cred för den här! :)

Malin kommenterade ett inlägg och frågade om jag fortfarande sökte design, och sen fick jag den här av henne, det är hennes första någonsin, och enligt min mening har hon en otrolig begåvning om det här är den första! Helt amazing!

TACK TJEJEN! :) <3

Du är guld värld! <33

Sen vill jag bara tacka er alla som kommer stanna kvar här tills jag fått tag på internet igen! :) <3

Nu bär det av till Västerås :)
Ni som bor där, hoppas verkligen att jag springer på er någon gån! :) <3

Puss på er alla, och vi hörs snart igen! Jag ska skriva så fort jag får tillgång till det <3

[KAPITEL 117 FINNS UNDER DETTA INLÄGG OCH DET FÖREGÅENDE INLÄGGET!]

Live, Laugh, Love

'zup luvies?!


Jag har ett problem! =/
Jag och min mamma flyttar till västerås idag (det är en bra sak), men jag kommer inte ha tillgång till något internet i ett par dagar :(
Jag vet därför inte när ni kommer få nästa kapitel, jag ska försöka skriva klart det medan jag ändå är här och har tillgån till nätet, men sen kan det ta ett par dagar innan ni får nästan =/

Däremot ska jag försöka skriva så mycket som möjligt i word, så när jag väl kommer få internet igen, så kommer ni antagligen få en kapitelbomb :P

Hoppas verkligen att ni underbara sötnosar är kvar tills vidare! Jag vill liksom inte förlora er på grund av någonting sånt här!
Men jag ska försöka fixa det så fort som möjligt! <3

Kanske hinner skriva klart kapitlet innan jag drar, jag hoppas de i alla fall <3

Love you guys! <333

Live, Laugh, Love