Where are you now - Kapitel 161
"Nej, det skulle ju vara någonting hemskt." skrockade jag och hon sneglade på mig över axeln med ett mjukt leende på läpparna. Hon var en speciell person, någon som jag skulle ha otroligt tråkigt utan.
”Kom igen Dezzie! Det blir säkert jättekul! Du behöver komma ut lite, och säg inte emot mig för du vet att det stämmer!” bad Ellie och jag suckade. Hon hade försökt övertala mig att följa med henne och Sky på den årliga avslutningsfesten som hölls hos någon av eleverna. En tillställning som jag aldrig följde med på eftersom att jag inte fann det intressant för fem öre.
”Ellie! För några månader sedan så hade du säkert kunnat övertala mig med den frasen, för då var jag oftast hemma, om jag inte jävlades med någon stackare, men det stämmer inte nu och det vet du! Jag har varit hemma i tre dagar, och jag har varit runt en massa. Jag har varit i Frankrike, New York och Kalifornien. Du vet mycket väl att jag inte är intresserad av att gå på fester, det har inte förändrats. Dessutom så är det knappast troligt att jag får vara ifred heller. Hur många tror du inte kommer försöka vara min bästa kompis? Hur många tror du inte kommer misstolka allt jag säger och gör för att sprida det vidare över tidningar och internet? Att gå på fest är ännu mindre intressant nu än vad det var för månader sedan.” förklarade jag och hon suckade innan hon la sig ner på rygg i sin säng. Jag släppte henne med blicken och vände uppmärksamheten mot datorn som jag hade i knät. Vi satt i Ellie’s rum och väntade på att Sky skulle komma förbi med någonting att äta. Hennes mamma var inte hemma och ingen av oss hade någon lust till att laga egen mat så Sky hade snabbt föreslagit att vi skulle äta kina-mat.
”Åh, varför ska du vara så envis för? Justin skulle inte vilja att du stängde in dig på grund av den anledningen! Jag känner honom inte, men tillräckligt för att veta att han vill att du ska fortsätta leva ditt liv.” muttrade hon och jag himlade med ögonen för mig själv. Roat vände jag blicken mot henne och såg att hon blängde på mig.
”Det är sant, du har en poäng där. Ledsen att göra dig besviken, men jag har en poäng som överglänser din. Nog för att han vill att jag ska fortsätta med mitt liv, men jag tänkte inte fortsätta med någonting som jag inte ens har börjat med. Acceptera det E, jag kommer inte gå på festen!” sa jag lugnt och såg hur hon kokade. Innan jag visste ordet av det så fick jag en av hennes kuddar i ansiktet. Hon hade alltid varit angelägen om att jag skulle komma ut mer, och att jag skulle hänga med på allt som hon gjorde. Det var en av sakerna som skiljde oss åt så otroligt mycket. På vissa sätt var vi så otroligt olika, men samtidigt så otroligt lika. Det var kanske därför vi trivdes så bra med varandra, oftast.
”Älskling? Dezzie? Jag är hemma!” ropade Sky från hallen. Ellie ropade tillbaka att han skulle ta med sig allting upp till rummet och det tog inte lång tid innan han kom in genom dörren släpandes på två kassar.
”Försiktigt, det är varmt som fan!” mumlade han när han räckte oss en varsin kasse. Jag gissade vilt på att han hade bränt sig när han varit på väg att smaka lite under bilresan tillbaka. Det skulle inte förvåna mig ett dugg, och antagligen hade jag rätt också. Trots försiktigheten vad gällde värmen så fick vi snabbt upp maten och högg genast in. Jag satt tyst och åt med pinnarna medan Ellie gjorde ytterligare försök till att övertala mig att följa med dem. Vad hon sa gick in genom ena örat och ut genom det andra. Jag hade redan bestämt mig, och vad hon än sa skulle inte få mig att ändra mig.
”Ellie, baby, det räcker nu. Hon vill inte, acceptera det är du snäll.” muttrade Sky medan han tog en tugga kyckling. Jag gav honom en tacksam, men samtidigt nyfiken blick. Vissa saker förvånade mig så otroligt mycket även om Sky förändrats extremt på sistone. Förut när samma fråga kom upp så var han antingen tyst eller så hängde han på Ellie och Christopher när de försökte övertala mig.
”Varför ställer du dig på hennes sida för? Det har du aldrig gjort förut!” påpekade Ellie torrt och granskade Sky med en genomträngande blick. Även jag granskade honom, fast utav nyfikenhet.
”För att vad hon än gör numera får oväntade konsekvenser som hon måste ha i åtanke. Säg att hon skulle följa med oss ikväll och hon mot förmodan får i sig någonting att dricka och gör någonting helt galet, tror du inte att det skulle stå i varenda tidning? Det finns många på vår skola som har skilda åsikter om hennes förhållande med Justin, och vad hon än gör så kommer folk försöka vända det till hennes nackdel och antagligen deras fördel om de betyder att de får synas lite. Förstår du nu varför hon kanske inte borde följa med oss? Men du ska veta det Dezzie, om du bestämmer dig för att följa med så finns det folk som finns på din sida! Du är inte ensam, någonsin.” förklarade han för sin flickvän innan han slutligen vände sig mot mig för att uttala sina sista ord. Jag log tacksamt mot honom men sa ingenting. Ellie öppnade munnen för att säga någonting när ett högt ljud kom från skrivbordet. Det var min mobiltelefon som ringde och jag sträckte mig snabbt för att svara. Det var dolt nummer, någonting som utgjorde majoriteten av telefonsamtal till mig nuförtiden.
”Hallå?” svarade jag, på min vakt. Jag var förvrängde inte rösten helt, inte som Justin gjorde, men jag svarade kort för att folk förhoppningsvis inte genast skulle inse att det var mig de ringde till. Jag förstod aldrig hur folk fick tag på mitt nummer eftersom att jag bytt och bara gett det till mina närmaste. Ibland kunde jag få sms, både av den snälla och den mindre snälla sorten. Oftast var det tjejer som påstod sig vara mitt number one fan, men det hände även att jag fick hot sms eller bara sms från folk som försökte trycka ner mig.
”Deztiny? Är det du?” frågade en ljus röst, en röst jag inte kände igen, vilket inte var så förvånansvärt med tanke på omständigheterna. Jag bestämde mig för att den här gången medge att det var jag. Dels för att jag inte orkade spela en roll, men också för att rösten var annorlunda. Det lät inte som vanliga fans, eller haterz (eller vad man nu skulle kalla dem), utan den var snarare avvaktande, försiktigt på något sätt.
”Ja det är jag, vem är det jag pratar med?” frågade jag och hörde hur rösten andades ut i andra änden.
”Det är jag… Vanja…” svarade rösten, nu starkare än innan. Först kopplade jag inte ihop namnet med rösten, som jag kände igen nu när den var starkare. Ljudet av rösten var inpräntat i huvudet på mig och när jag kopplade ihop dem båda två så rynkade jag på näsan i avsmak.
”Vad vill du?” frågade jag kallt. Vanja suckade i luren och jag väntade tålmodigt på svar.
”Jag skulle vilja prata med dig, förklara ett och annat.” sa hon tyst efter ett tag. Jag himlade med ögonen, vad fick henne att tro att jag var intresserad av hennes förklaringar? Nog för att jag inte gillade det, så bestämde jag mig för att ge henne en chans, en enda chans, någonting som alla förtjänar.
”Prata på.” sa jag bara och lutade mig tillbaka mot skrivbordets låd husch. Jag kände Sky’s och Ellie’s blickar bränna i sidan på mig men det struntade jag i. Vanja hade en chans på sig, och det var hennes val vad hon skulle göra med den. Andra behövde inte lägga sig i mitt val, inte när det gällde det här.
”Det var inte så jag menade. Jag skulle vilja prata med dig ansikte mot ansikte.” mumlade hon till svar. Jag öppnade munnen för att svara, men stängde den sen igen. Jag hade ju sagt till mig själv att hon skulle få en chans, men jag var inte helt övertygad om jag ens ville se människan igen. Samtidigt så kändes det som om jag inte bara kunde radera ut henne, igen.
”Låt mig åtminstone bjuda dig på fika så kan vi, eller ja, jag prata. Ge mig åtminstone en chans att förklara mig, sen får du göra som du vill. Snälla?” frågade hon innan jag hunnit svara på föregående ord. Jag suckade innan jag nickade för mig själv.
”När och var?” frågade jag och jag var rätt säker på att jag kunde höra en utandning från den andra änden i telefonen.
”På Wilton’s utanför stan. Om en timme?” frågade hon och jag övervägde det en stund innan jag återigen nickade, för mig själv eftersom att hon knappast kunde avgöra det.
”Wilton’s blir bra. Vi ses där om en timme.” svarade jag innan jag la på utan att vänta på svar. När jag vände blicken mot Sky och Ellie så satt de och granskade mig med nyfikna blickar. Jag log mjukt mot dem innan jag tog upp byttan med maten för att ta en till tugga innan jag skulle åka.
”Jag måste åka hem och byta kläder.” sa jag medan jag reste mig upp. Jag hade fortfarande avslutningskläderna på mig, ingenting som jag hade någon lust att ha på mig mer.
”Vad ska du göra?” frågade Ellie medan hon följde mig med blicken där jag gick runt i rummet och samlade ihop mina grejer för att stoppa ner i min väska. Jag log mjukt mot dem båda innan jag svarade på hennes fråga.
”Jag ska träffa min mamma.”
Oj oj oj då...
Hur ska det här sluta??? O.o
Vad tror ni?
Vad har Vanja för förklaring?
Och vad kommer Dezzie svara på det?
Hur kommer hon reagera?
Kommer hon ta tillbaka sin mamma in i sitt liv igen, eller kommer hon fortsätta leva tillsammans med sin pappa bara?
Sorry för att det tagit sådan tid =/
Vet fortfarande inte hur jag ska göra med internet :(
Är för nuvarande sjuk, något jag skulle byta bort mot i princip vad som helst för jag mår verkligen skitdåligt :(
Internetuppkopplingen jag har nu är en liten telia-sticka som kostar shortan att använda, just därför kommer jag inte kunna använda mig av den mer än ibland, väldigt sällan.
Men fått så dåligt samvete över att ni inte får några kapitel, så underbara som ni är, så det är värt det.
Ska se om jag kanske kan använda stickan fler gånger, men jag ska skriva en massa kapitel och tidsinställa, på så vis kan ni få kapitel utan att jag behöver betala arslet av mig, om ni förstår vad jag menar ^^
Iaf, hoppas ni gillar det!
Och tack för alla söta kommentarer på föregående kapitel och i den lilla chatmojängen till vänster <3
Love you all <3
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 160
"Att man aldrig får vara ifred nuför tiden!" muttrade han när han kröp ner från sängen och ut ur sovrummet. Jag la mig på mage för att se efter honom och jag kände precis samma sak. Var han inte övervakad av sina fans så hade hans crew koll på honom, och hade inte dem 'ansvaret' för honom så var Pattie mån om att han inte var borta för länge. Han hade till och med bekräftat mina tankar om det när jag lagt fram det lite fint. Så länge jag var där, och delade hotellrum med honom, så såg Pattie helst till att vi inte var ensamma för länge om vi inte skulle sova. Justin försäkrade mig dock om att det inte berodde på att hon misstyckte med förhållandet eller mig, utan det berodde på att hon brydde sig om oss, och ville skydda oss från att göra någonting dumt. Hur stolt hon än var över Justin och hon skulle verkligen inte ångra att hon fick honom så tidigt, så ville hon ändå skydda oss från det då vi var så unga. Hon visste däremot inte att det inte var någonting att vara orolig över då planer på barn aldrig skulle bli annat än drömmar.
"Christopher! Jag har inte varit din förbannade tjej på flera månader så lägg av att vara så jävla svartsjuk när du inte ens har någon anledning till det!" gormade jag på honom i korridoren. Det var sista dagen i skolan inför sommarlovet och dem få dagar jag gått i skolan sen turnén hade varit besvärliga. Christopher var ursinnig, jag blev förföljd av paparazzi's och folk jag inte ens kände kom fram till mig hipp som happ för att prata med mig.
"Du är visst min tjej! Säg åt kändispojken att han kan komma hit så att vi kan göra upp ordentligt han och jag! Han ska låta bli andras brudar!" skrek han tillbaka och jag fick en stor lust till att klappa till honom. Han var så fåfäng ibland så det var nästan läskigt.
"Christopher! Du har sumpat din chans! Jag gjorde ett misstag som släppte in dig i mitt liv så pass mycket! Jag hade fel när jag trodde att du var annorlunda! Get over it! Det kommer aldrig någonsin att bli du och jag igen! It's over! Jag fattar inte att jag kunde ha haft så fel om någon!" morrade jag innan jag vände mig om och började gå mot Ellie, som stod en bit bort.
"Baby! Gör inte såhär mot mig! Du gjorde inte ett misstag, det var jag som gjorde ett misstag. Jag skulle aldrig ha legat med Robyn! Snälla? Jag älskar dig! Jag behöver dig! Gå inte till honom! Han är inte bra nog åt dig, du förtjänar det bästa! Snälla?" bad han bakom mig och ett tag trodde jag nästan att han skulle börja gråta. Han lät så fruktansvärt ynklig för att vara Christopher.
"Whatever! Jag tänker inte diskutera det här nu! Jag skojar inte när jag säger att det är slut. Det har varit slut sen jag hittade dig i sängen med henne. Du sårade mig djupt, Chris! Jag litade på dig som jag inte har litat på någon annan kille, och du bevisade för mig att det var någonting riktigt korkat! Justin är det bästa någon kan få! Han bryr sig, han skulle aldrig skada mig om han kunde förhindra det, och han är så otroligt olik alla andra killar! Du kan inte tjata dig till det här Chris! Jag kommer inte ge efter på något sätt. Du och jag är historia! Det är jag och Justin nu, acceptera det och lär dig leva med det för det kommer inte förändras!" sa jag till honom och såg in i hans ögon. Han tog ett tag om mina armar och började luta sig emot mig, precis som om han var på väg att kyssa mig. Jag öppnade munnen för att protestera och gjorde en ansats till att knuffa bort honom, men någon hann före.
"Ge dig nu! Hon vill inte! Utnyttja inte alla tillfällen, tänk på vad du ger dig in på istället!" sa Sky och jag insåg att han på något sätt hade ställt sig emellan mig och Chris. Jag hann knappt blinka innan jag såg hur Christopher's knytnäve flög i luften och träffade Sky, som föll till marken, både av förvåningen och slagets kraft.
"Säg inte till mig vad jag ska göra! Du var min bästa vän, men bästa vänner sviker inte varandra!" morrade Chris till Sky som såg ut att blixtra där han nu satt på golvet. Ursinnigt ställde jag mig emellan. Jag och Sky hade visserligen inte alltid kommer särskilt bra överrens, men det hade förändrats drastiskt sen jag bröt förhållandet med Christopher. Han hade blivit extremt överbeskyddande mot mig, och från vad Ellie berättat så pratade han tydligen rätt ofta med Justin också. Ibland fick jag den där känslan som ett ensambarn sällan fick, att ha en storebror som skyddade en mot folk som inte betedde sig bra.
"Du var min pojkvän och sist jag kollade så var inte sådana otrogna mot sin tjej! Gå här ifrån Chris! Du har ingenting här att göra om du ska bete dig sådär!" morrade jag till honom och han öppnade munnen för att käfta emot. Jag spände blicken i honom och kände att jag när som helst med största säkerhet skulle tappa humöret. Han granskade mig en stund innan han med en suck vände sig om och gick därifrån. När han var borta satte jag mig snabbt ner bredvid Sky och granskade den blåa huden som blev allt starkare i färg.
"Sky din drummel! Du borde veta bättre än att gå ivägen för honom!" muttrade jag när jag konstaterat att han bara skulle få en redig blåtira. När Chris väl slog så var han pricksäker så han hade med lätthet träffat Sky's vänstra öga. Ellie kom fram till oss och stod och granskade honom från där hon stod innan hon erbjöd honom en hand för lite hjälp upp. Han tog den med ett roat uttryck i ansiktet och log sedan mot mig när jag ställt mig upp också.
"Tja, det hade jag ju kunnat räkna ut, men han förlorade inte bara dig den dagen, han förlorade mig också. Dessutom har jag varit väldigt säker på att Chris inte skulle nöja sig med att tjata, att han skulle ta till annat också. Du får ursäkta mig, men dagarna du varit med oss i skolan igen så har jag svassat efter dig lite. Det finns så stor risk för att han skulle göra någonting framför någon med en kamera och sen skulle det gå rykten över hela världen." förklarade han och jag blinkade till. Det var fortfarande svårt att ta in ibland att han faktiskt brydde sig, och framför allt tänkte på att jag hade en massa skvaller omkring mig. Jag log mot honom och nickade mjukt.
"Tack! Det var gulligt gjort! Men ha i åtanke att det är Christopher vi pratar om och inte någon mesig liten normal pojke! Han är en skitstövel som tar vad han vill ha, och ställer du dig ivägen för honom fler gånger så kommer han snart att utöka våldet till någonting mycket grovare, det vet du!" påpekade jag till honom. Han skrattade lätt men nickade bara utan att säga någonting.
"Ja, det är väl bäst att vi drar oss härifrån. De flesta i klasserna har nog hört våra röster och även om det är avslutningsdagen idag så har lärarna inte särskilt mycket pejl på eleverna! Det vore smartast att undvika frågor, för någon skulle säkert vända på det och få folk att tro att det var du som gav mig det här." konstaterade Sky och jag la huvudet på sned mot honom i en djup fundering. Han hade verkligen ändrats sen innan Justin kom in i mitt liv. Hans beteende förändrades beroende på situationen. Ibland var han vanliga Sky, min bästa väns pojkvän, ibland var han den storebror jag aldrig haft, även om han bara var några månader äldre, och ibland så betedde han sig nästan som en livvakt av något slag. Han tänkte på sådant som rörde dålig publicering, sånt som skulle få mig att framstå som dålig, eller sådant som fick folk att vända ryggen till mig. Jag hade inte sagt någonting till Ellie än, men nu när det visades mer och mer varje dag så lovade jag mig själv att göra det. Även om jag uppskattade att han brydde sig, så ville jag inte att han skulle råka illa ut på något sätt.
"Nämen, har du tagit över Christopher's tjej, Skyler?" frågade en tjejröst bakom oss. Jag vände mig automatiskt om och såg Natalia stå där och se på oss med ett hånfullt leende.
"Åh, jag visste inte att Chris skaffat sig en tjej! Vad heter hon?" frågade Sky nyfiket och Natalia himlade surt med ögonen. Hon var inte på humör för vanligt smågnabb, det syntes. Dock var det någonting som varken hon eller jag kunde rå för. Vi hade aldrig kommit överrens, och tanken på att jag började träffa Justin fick henne nästan att koka av avund ibland.
"Spela inte dum! Jag såg nog hur du ställde dig emellan Chris och Dezzie när de skulle kyssas." fräste hon, och det hånfulla flinet var tillbaka. Även om vi två inte kom överrens så hade vi ändå funnit en viss tjusning i att retas med varandra. Det var inte alltid de elakaste saker man kunde hitta, men vi båda hade våra knep för att det skulle ha en innebörd. Ibland kunde vi få varandra att börja tjuta av skratt för att vi kommenterade någonting på ett roande sätt, och då stämde ofta den andra in. Det var inte helt harmlöst, men inte onödigt harmfullt, eller vad man skulle kalla det.
"Åh, jag som trodde att du var snabb i svängarna Nat! Du kanske inte har fått reda på det, men jag och Christopher gjorde slut för flera veckor sedan. Närmare bestämt typ lite mer än två månader. Jag har ett förhållande med en annan kille nu." log jag sockersött mot henne. Trots att vi båda retades med varandra så hade vi olika sätt att uttrycka oss på. Hon hade en liten bitchig attityd och idiotförklarade folk snabbt som ögat. Medan jag mest idiotförklarade henne genom att prata med henne som om hon vore ett barn.
"Inte idag D! Inte på humör för sånt här! Jag vet att ni gjorde slut för länge sen, och jag klandrar dig inte! Jag menar, det är ju en viss skillnad på Christopher och Justin Bieber liksom!" påpekade hon med beundrat uttryck i ansiktet. Jag himlade med ögonen mot henne och la armarna i kors.
"Du vet lika bra som jag att det inte har med utseende att göra." svarade jag bara och stirrade på henne. Hon log lite innan hon nickade. Det var inte vanligt att man såg henne le, på ett sätt som inte var hånfullt, men det hände och jag blev lika förvånad varje gång.
"Åh, se inte så överraskad ut! Vi brukar faktiskt kunna ha ett vanligt samtal någon gång!" påpekade hon och såg ut att slappna av lite grand. Jag nickade medhållande med log roat tillbaka.
"Ja, men det händer ju inte varje dag! Anyways, har du någonting speciellt på hjärtat? Eftersom att du inte verkar vara på humör för att vara otrevlig menar jag..." frågade jag henne och det ryckte i hennes mungipa lite. Innerst inne tyckte jag faktiskt att hon var hyfsat okej. Inte någon som jag skulle vilja vara med varje dag, jag stod inte ut med hennes attityd emellan åt, men hon kunde vara rätt trevlig i vissa anseenden.
"Ja, jag har faktiskt det. Först vill jag säga att jag gillar din klänning! Den ser bra ut på dig, och det lär ju underlätta lite att du inte har några stora blåmärken över ryggen längre." log hon och jag sneglade ner på klänningen. Först trodde jag att det skulle komma en spydig kommentar som kompletterade den snälla komplimangen, men när det inte kom någon så log jag och tackade vänligt.
"Ja, och sen så vill jag bara säga att jag tycker det var modigt, det du sa på The Ellen Show... Justin Bieber har rätt när han säger att du är annorlunda och jag är rätt säker på att ingen annan skulle säga detsamma som du gjorde. Men trots det, så får du inte tro att jag tycker om det! Även om det är en löjlig sak så är jag fortfarande avundsjuk för att du är med Bieber!" muttrade hon på slutet och jag log vänligt mot henne.
"Vet du Nat? Även om vi inte kommer bra överrens alltid, så uppskattar jag att vi ändå kan prata hyfsat normalt utan att vara alltför otrevliga mot varandra. Hur som helst så vet jag om det sista, och jaa, om det skulle uppskattas så kan jag lura hit honom någon gång så att du får träffa honom på riktigt." spekulerade jag. Hon blinkade till över mina ord innan hon nickade och ryckte på axlarna. Hon försökte tappert, men glädjen syntes fortfarande i hennes ögon.
"Visst, skulle väl kanske vara något... Men jag gillar dig fortfarande inte!" påpekade hon torrt innan hon vände sig om och gick åt samma håll hon antagligen kommit från. Jag skrattade åt hennes ord innan jag skakade på huvudet.
"Nej, det skulle ju vara någonting hemskt." skrockade jag och hon sneglade på mig över axeln med ett mjukt leende på läpparna. Hon var en speciell person, någon som jag skulle ha otroligt tråkigt utan.
TACK för kommentarerna luvies <3<3<3<3
Mjaa, lite annorlunda kapitel och NU fick ni även reda på vem Natalia var, eller ja, är ^^
Hon kommer ha en liten roll senare också skulle jag tro :P inte säker ännu, men jag har mina små planer ;)
Anyways :)
Nu ska jag hem igen, efter att ha varit hos mammas ex, så det är vad ni får tills jag kommer hit igen, vilken kanske inte är så långt borta :)
Oavsett så åker jag ju till skolan på tisdag, och eftersom min sötnos till BFF har gett mig ett USB-minne för att jag ska kunna lösa allting med WAYN, så kommer det nog inte bli så svårt :)
Anyways, tack återigen för era söta kommentarer, det uppskattas som alltid :) <3
Vill även påminna er om blogresponse :)
Glöm inte bort att ställa en massa galna, roliga frågor till mig :P
Sådant är alltid roligt att svara på och ju mer random dem är, ju mer fascinerad blir jag ^^
Aja, that's it I guess :)
Love you all!
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 159
"Det där klarade du bra, Deztiny!" log Scooter mot mig och jag nickade tacksamt. Det var en härlig känsla att få svara på det jag ville på. Det var sådant som var viktigt, och sånt som borde Justin, hans fans och alla behövde veta.
"När du sa första gången att du aldrig skulle tvinga mig välja mellan dig och mina fans, så trodde jag att du menade att du aldrig skulle ställa mig inför det valet!" påpekade Justin när vi satt i soffan inne på vårt hotellrum. Vi satt och tittade på CSI: NY och det var paus när han började prata. Jag visste att han skulle ta upp det någon gång under kvällen då vi var själva, jag hade bara gått och väntat.
"Det menade jag också, men framför allt menade jag att skulle det visa sig att jag på något sätt stod i vägen för dig, din karriär eller någonting annat så kommer jag inte ställa dig inför det valet, jag kommer göra det åt dig och därför backa." förklarade jag enkelt utan att vända blicken mot honom. Även om det var någonting jag redan bestämt mig för så tyckte jag inte om smärtan som speglades i Justin's ögon, och säkerligen i mina ögon också. Det var ingenting jag någonsin hoppades på, jag ville inte lämna honom, absolut inte. Varken han eller jag verkade klara oss särskilt helskinade och glada genom två månader utan varandra, hur skulle det gå helt och hållet.
"Då får jag helt enkelt se till att du inte ställs inför det valet." svarade han och jag vände förvånat blicken mot honom. Hade han sagt vad jag trodde han sagt? I hans blick syntes det fortfarande smärta, men även någon sorts förståelse. Jag granskade honom en stund, för att se om han tänkte fortsätta prata, men han förblev tyst och mötte min blick. När jag insåg att han var allvarlig och inte hade någonting mer att säga så nickade jag accepterande och log prövande mot honom. Han besvarade leendet innan han gav mig en snabb puss på nästippen, en handling som genast fick mig att börja skratta. Vi sa ingenting mera utan lutade oss tillbaka i soffan och fortsatte titta på kriminalprogrammet, tills Justin's telefon ringde. Han slängde en blick på displayen och himlade med ögonen innan han gav den till mig.
"Jag tippar på att det är till dig." påpekade han och jag tog förvånat emot den. På displayen var det en flummig bild på Justin och Caitlin och över bilden stod det Caitlin <3.
"Hej Caitlin!" svarade jag lugnt i luren.
"Justin, ge telefonen till Dezzie!" svarade hon och jag skrattade mjukt. Hon var nog tankspridd om hon trodde att det var Justin, för jag tyckte inte att vi lät ett dugg lika alls, men jag hade kanske fel.
"Caitlin det är jag!" påpekade jag till henne och det blev tyst en stund innan hon verkade förstå vad jag sagt.
"Hej babe! Förlåt! Jag hade siktat in mig på att det var Justin. Var är han? Eftersom att du svarar menar jag." pratade hon på och jag skrattade lätt.
"Han sitter bredvid mig, men när han såg att det var du så gav han telefonen till mig och sa att det var till mig." förklarade jag och hörde hur Caitlin suckade lite. Jag kände henne tillräckligt bra för att vara rätt säker på att hon himlade med ögonen också.
"Han känner mig alltför bra... I alla fall! Jag såg precis på The Ellen Show... Åh jag vet inte ens vad jag ska säga, det är svårt att få ut någonting utan att folk missuppfattar det jag tänk få fram." började Caitlin och jag trodde nog aldrig att jag hört henne hoppa mellan så mycket ord för att få fram ett budskap.
"Ja du kan ju börja med att andas Caitlin, det är avsevärt mycket lättare då, trust me. Sen kan du ju ta det från början. Det är mig du snackar med, jag kommer inte missförstå dig, och om jag gör det så behöver du bara förklara vad du menar. Det löser sig baby!" log jag och hörde hur hon andades ut.
"Okej. För det första, så kom det som en chock att han gav med sig sådär lätt. Kan du snälla ge honom en smäll från mig sen när vi pratat klart? Han borde ha sagt någonting till dig innan, för det syntes att du var lika förvånad som jag kände mig. I alla fall, det var modigt av dig att säga någonting sådant! Du är väl medveten om att Justin's fans kommer vända det du sagt emot dig va? Och förresten så vill jag tacka dig för att du gav mig en obetalbar bild av Justin. När han öppnar munnen för att säga emot Ellen och du ber honom hålla käften. Det var extremt underhållande, just sayin'! Men i alla fall, du är medveten om det va?" frågade hon och jag skrattade lätt åt hennes olika områden hon pratat om.
"Det första behöver du inte ens fråga om, det ska jag helt klart göra. Du är ju ändå inte här liksom... Ja, det är mycket möjligt att dem kommer göra det, men åh andra sidan så är det en komplikation som jag får ta mig igenom då, och jag tänker inte stressa upp mig i onödan. Som jag sa till Ellen så kommer jag inte direkt be för att alla ska älska mig, det är någonting omöjligt, vad Justin nu har för åsikt om det hela!" la jag snabbt till när jag kände hur han tittade på mig. När jag vände blicken mot honom så himlade han med ögonen innan han tog min hand och flätade samman våra fingrar. "Däremot så kommer jag inte backa för att några fans anser att Justin inte bryr sig om dem längre, för dem kommer spela på det och låtsas om att hna behandlar dem illa när han är med mig. Jag vet själv när jag kommer backa, och ingen kommer att kunna ändra det beslutet utom jag själv och möjligtvis Justin. Men det är någonting som vi får gå igenom då, om det skulle hända, vilket jag knappast tror. Och vad gäller det sista så ville jag besvara kommentaren då det verkligen inte är sista av den sorten som jag får." besvarade jag henne och hon var tyst i luren meda jag pratade. När jag var klar och inte gjorde någon ansats för att säga någonting mer tog Caitlin över.
"Jösses, mina förhoppningar om er två stärks bara mer och mer för var dag som går. Justin är verkligen gjord för att gå långt inom musiken, och du är gjord för att följa honom på den resan. Ni är som gjorda för varandra! Ni är liksom inte två olika människor, ni är en." svarade hon och jag blinkade till innan jag började skratta. Hon frågade varför jag skrattade, men det tog ett tag innan jag ens kunde börja prata.
"Vad poetisk du låter gumman! Du är allt bra söt du! Vi får allt ta och ses när vi kommer hem igen! Jag saknar dig loca!" sa jag vänligt. Hon skrattade åt mitt ordval innan hon sa att vi fick planera någonting senare. Innan vi la på så påminde hon mig om min uppgift jag hade att uträtta och jag svarade att det inte var någon risk att jag skulle glömma bort den. När jag la på och la telefonen till Justin igen så tittade han på mig med en frågande blick.
"Hon ville varna mig för mina ord tidigare idag." svarade jag bara och ryckte på axlarna. Han nickade åt mig, precis som om han redan visste det, men han sa ingenting utan vände slutligen blicken mot tv:n igen, där programmet visade eftertexterna då det var slut. Varken jag eller Justin orkade sträcka oss fram till bordet för att få tag på kontrollen så vi tittade på programmet som kom efteråt, ett reprisprogram från American Funniest Home Videos. Ett program som det nästintill beräknades omöjligt att inte skratta till. Det slutade med att vi båda två satt och skrattade och kved när vi såg på någonting som hände någon av de som visades på skärmen. När han minst anade det slog jag honom lagom hårt på armen. Han vände förvånat blicken mot mig och jag hoppade ur soffan, ifall han skulle få för sig någonting.
"En hälsning från Caitlin." flinade jag och han såg ut att överväga tanken ett par sekunder innan han hoppade ur soffan och kom efter mig då jag sprang in i sovrummet. Väl därinne stod jag på andra sidan sängen och såg hur han funderade på om han skulle gå runt sängen eller klättra över den för att ta sig till mig. Till slut verkade han välja det förstnämnda och kom mot mig med ett hotfullt leende på läpparna. Jag kände mig smart som kastade mig över sängen, men han hade redan räknat med att jag skulle tillta den flyktvägen så han slängde sig i sidled och tryckte ner mig på mage. Han satte sig över mig så att jag inte kom upp igen. Hade jag inte skrattat så mycket så hade jag antagligen muttrat för mig själv, men ibland kändes det som om Justin kunde läsa mina tankar. Antagligen var jag bara väldigt förutsägbar, men ändå. Han verkade inte riktigt förstå vad det var som var så roligt för han instämde inte i mitt skratt. Efter en stund fick jag grepp om mina muskler igen och gjorde en kraftanställning så att jag åtminstone kunde vända mig om för att se på honom. Han underlättade det inte för mig alls, men trots det lyckades jag vända mig om så att jag nu låg på rygg istället för på mage.
"Hej." flinade jag och han stirrade på mig med en uttryckslös min. Även om jag låg i underläge så slutade jag inte stirra på honom, och till slut gav han vika för min envishet och log roat. Han bet sig i läppen för att inte släppa fram leendet, men det funkade inte för fem öre.
"Hur kan man vara seriös i din närhet? Jag förstår inte att folk inte skrattar så fort dem ser dig med dina söta blickar." skrockade han och jag flinade nöjt till svar.
"Du har varit extremt seriös en gång, fast då var du mest på dålig humör." flinade jag mot honom och hans leende försvann. Han visste precis vad jag pratade om, och minnet av det verkade inte underhålla honom på samma sätt som det underhöll mig.
"Pappa vägrar ta bort bilden från sin Twitter... Har du någonting att göra med det beslutet?" frågade han och höjde ett ögonbryn. Han såg så seriös ut att det var komiskt. Alldeles nyss hade han frågat hur någon kunde hålla sig för skratt i min närhet, medan han nu minsann inte behövde kämpa emot skrattet särskilt mycket.
"Du ser, det är inte så svårt att hålla sig för skratt när jag är i närheten. Du ser inte det minsta road ut." flinade jag mot honom och han himlade med ögonen innan han böjde sig ner för att kyssa mig lätt på läpparna. Jag besvarade mjukt kyssen och stannade lydigt kvar liggandes i sängen när han avslutade den. Han stod nu på alla fyra över mig och granskade mitt ansikte. Han öppnade munnen för att säga någonting när det knackade högt på dörren. Han suckade och såg en stund ut att överväga tanken på att strunta i det, men sen knackade det igen, och igen.
"Att man aldrig får vara ifred nuför tiden!" muttrade han när han kröp ner från sängen och ut ur sovrummet. Jag la mig på mage för att se efter honom och jag kände precis samma sak. Var han inte övervakad av sina fans så hade hans crew koll på honom, och hade inte dem 'ansvaret' för honom så var Pattie mån om att han inte var borta för länge. Han hade till och med bekräftat mina tankar om det när jag lagt fram det lite fint. Så länge jag var där, och delade hotellrum med honom, så såg Pattie helst till att vi inte var ensamma för länge om vi inte skulle sova. Justin försäkrade mig dock om att det inte berodde på att hon misstyckte med förhållandet eller mig, utan det berodde på att hon brydde sig om oss, och ville skydda oss från att göra någonting dumt. Hur stolt hon än var över Justin och hon skulle verkligen inte ångra att hon fick honom så tidigt, så ville hon ändå skydda oss från det då vi var så unga. Hon visste däremot inte att det inte var någonting att vara orolig över då planer på barn aldrig skulle bli annat än drömmar.
Förlåt luvies!
Långt och tråkigt kapitel =/
Men jag ska försöka fixa till det sen!
I alla fall så har jag fått ett par extremt gulliga kommentarer av er alla!
Ni är så underbara att det nästan är läskigt!!! <3
Love you all!
You always make me smile, and you guys are the brightest light in my life <3
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 158
"Ska vi till Ellen's show? Var det hon som ringde när vi satt på restauranten?" utbrast jag och han skrattade mjukt innan han nickade till svar. Först trodde jag att han skämtade, men det gick inte att missta på hans blick. Vi skulle in och se The Ellen DeGeneres Show.
"Welcome Justin Bieber!" utropade Ellen där hon stod. Jag och de andra satt i publiken tillsammans medan Justin hade gått backstage. Publiken vrålade när han kom fram. Snabbt gav han Ellen en kram innan han vinkade upp i publiken där jag hörde en massa tjejer skrika ännu högre. Det var så extremt fascinerade att höra hur mycket styrka de hade i rösterna så jag skrattade och tittade på Pattie som nickade åt mig med ett leende på läpparna. Att vara runt Justin så mycket fick mig att inse att det var så mycket som blev fel i huvudet när man såg det i videor på youtube. Som att tjejernas skrik verkligen var öronbedövande. Jag var extremt fascinerad över att Justin hade sin hörsel kvar.
"It feels good to be here! It's been a while!" log Justin medan de satte sig ner i stolarna. Ellen satte sig i sin vanliga och log upp i publiken för att tjejerna skulle lugna sig en stund, annars skulle nog ingen höra vad de pratade om.
"So, Justin! Yesterday..." började hon och Justin började le oskyldigt.
"Yeah, it was so surreal to win, you know..." började han och jag höll mig för skratt. Även om jag inte kände Ellen så såg jag mycket på hennes shower och hon pratade verkligen inte om att han vann.
"Yeah I know..." sa hon kort och de satt och tittade på varandra en stund medan Justin försökte hålla sig lite för skratt, vilket totalt misslyckades.
"But something more happened right?" sa hon efter en stund när publiken börjat skratta åt den pinsamma tystnaden.
"Oh, yeah of course! Demi Lovato won too! You know I'm so happy for her! She's been working so much." pratade han på och jag beundrade honom för att han inte började skratta åt hennes ansiktsuttryck.
"Uh-huh! But that's not what I'm talking about either!" sa hon leendes. Bredvid mig satt Jasmine och skrattade lågt. Hon kunde inte heller hålla sig, och jag förstod henne verkligen. Ellen var så otroligt underbar, både som människa och som komiker.
"Hm. Have I missed something?" frågade han oskyldigt och tittade sig omkring med ett förvånat uttryck i ansiktet. Jag skakade roat på huvudet åt dem. De spelade verkligen lika mycket båda två.
"Oh you're gonna be like that, are you? Hm, I though we were friends! But okay, let's ask the audience! Do you know what I am talking about?" frågade hon och vände sig utåt mot oss. De flesta skrattade åt hennes kommentar innan medan ett par tjejer skrek högt.
"What's your name?" frågade hon och fokusen vände sig mot en brunett längt upp. Hon hade en svart tröja med Justin på. En av killarna som jobbade i studion hade kommit dit med en mikrofon till henne så att hon kunde svara.
"Laura!" svarade hon med andan i halsen.
"Hi Laura! What do you think I'm talking about?" frågade Ellen vänligt till henne. Jag kände mig iaktagen så jag tittade bort mot Justin och såg att han försökte fånga upp min blick. Han log mjukt mot mig och blinkade innan han vände uppmärksamheten mot Laura.
"Yesterday Justin kissed Deztiny when he'd won the award!" svarade hon och det såg ut som om hon var på väg att spricka. Om det var för innebörden av texten eller om det var för att uppmärksamheten, Justin's uppmärksamhet, låg på henne visste jag inte riktigt, men det gjorde väl detsamma.
"Exactly! Thank you Laura! You have any idea of what I'm talking about now?" envisades Ellen mot Justin. Han satt där och såg förvirrad ut innan han lös upp.
"Oh! Now, that was an ALMOST kiss! The one with Katy Perry! I'm still a little bit scared of Russell though... He really is a beas..." längre hann han inte innan Ellen avbröt honom.
"Oh for God sake! Deztiny Wallie could you get down here?" utbrast hon och vände blicken mot mig. Jag blinkade till lite medan blickar vändes mot mig. Jasmine petade på mig medan hon satt och skrattade. Utan att jag egentligen beordrade mig till det så reste jag mig upp och gick ner mot scenen där Justin och Ellen satt. Justin log varmt mot mig medan Ellen mest såg stolt ut över sig själv.
"Hi Deztiny! Here you go, a mice so we all can hear you. It's a lot easier then." log hon och satte fast en svart liten sak på min tröja för att sedan krama om mig. När jag vände mig om mot Justin så hade någon ställt fram en till fåtölj som jag lugnt satte mig i.
"So, Justin, you still haven't answered my question Mr.!" påpekade Ellen torrt och vände sig mot Justin. Det var avsevärt mycket svårare att hålla sig för skratt när man satt här nere, men jag lyckades hålla mig genom att diskret bita mig i läppen.
"Ellen? Did you know that Dezzie is a HUGE fan of yours?" frågade han och tittade på mig. Ellen himlade med ögonen innan nyfiken verkade ta över och hon vände sig mot mig igen.
"So, you're a big fan, huh? What's your favorite episode?" frågade hon och jag log uppriktigt mot henne.
"When you scare Taylor Swift, when David Beckham have the hidden camera and when you scare people in your staff!" svarade jag och log. Ellen skrattade åt mitt svar innan hon nickade.
"Wow, I thought you would be like, 'ahm, I don't know.... they're all good... Justin is just saying that coz he don't want to answer your question...' you know?! Well, Justin, I'm not gonna quite asking until you answer!" påpekade hon och jag skrattade lågt åt hennes citering. Justin började vrida sig lite i fåtöljen innan han höll upp händerna.
"Fine! You win!" sa han och rätade på sig.
"Oh, I love to win! Now spit it out!" beordrade hon och Justin skrattade till lite nervöst.
"I'm gonna tell them." sa Justin men det tog ett tag innan jag insåg att han pratade med mig. Jag vände förvånat blicken mot honom och höjde ett skrämt ögonbryn.
"Are you sure?" mimade jag mot honom utan att göra ett enda ljud. Han nickade innan han tog min hand och kysste mig. Det blev nästan knäpptyst i hela omgivningen tills några tjejer började klappa händerna och skrika. När Justin avslutade kyssen så lutade han sig tillbaka och log mot mig medan han behöll min hand i sin.
"Is that a good answer to your question?" frågade Justin nöjt och vände sig mot Ellen. När jag gjorde detsamma så var jag på väg att börja skratta igen. Hennes min var obetalbar, hon satt och log med hela ansiktet medan hon granskade oss.
[Tänk er det leendet men blicken framåt mot Justin och Dezzie]"Yeah, it sure is! And I'm sure it's an amazing answer to everyone else too! Or what do you say?" frågade hon och slängde en blick ut i publiken. Tjejerna i bakre raden skrek igen, att dem hade röst kvar alls, det förstod inte jag.
"So, how long has this been going on?" frågade hon och vände sig åter mot oss.
"Just for a while." svarade Justin. Jag skakade mentalt på huvudet för att få igång min hjärna igen. Jag som brukade vara så snabbtänkt när det gällde svar på såna här frågor.
"Yeah, I figured that out. So, what do you think about him?" frågade hon och vände uppmärksamheten mot mig. Jag ryckte till lite innan jag kände att Justin kramade min hand.
"Well, he is Justin Bieber! Haha no, or yeah, but he's an amazing person and he's always fun to have around. He always put on a smile on my face." log jag som svar och tackade för att jag fått tillbaka min snabbtänkthet. Hon log till svar innan hon vände blicken mot Justin.
"And what do you think about her? Well, clearly you like her, otherwise you wouldn't kiss her. That's why I asked her first. She had no idea you were gonna kiss her so she didn't even kiss you back. For a second I thought you'd just draged her into this without her promision." skämtade Ellen och publiken skrattade åt hennes ord. Det gjorde både jag och Justin också.
"I adore her! I don't even know what to say! She's amazing and she's a little bit different than other girls." svarade han och Ellen skrockade retsamt.
"Oh yes, I've heard. A little bird told me that there is a little war between you two. Deztiny, people are talking instantly about some kitchen fight. What's that all about?" frågade Ellen och jag skrattade medan jag satte mig på ett annat sätt, för att inte få ont i ryggen.
"Well, I'm not surprised people knows about that. It was a little fight involving me, Justin, a dish brush and a dishcloth. Then it ended with him in a cold shower." berättade jag. Jag visste inte om jag skulle klara av att berätta allt utan att börja skratta. Publiken skrattade åt mina ord och Ellen var på väg att öppna munnen för att säga någonting men Justin hann före.
"And in the very end she got down in the pool! Don't forget that!" sköt han snabbt in och flinade med hela ansiktet. Jag himlade med ögonen men kunde inte låta bli att le åt honom.
"Well, I can imagine how that would've looked like! But from one thing to another. You know I love you Justin. And you are an amazing friend to me. So you know, I know stuff even though you don't tell me... Anyway... I have a few questions and comments about you two from Twitter. You two are a hot subject on the internet right now, and has been the last couple of month. Since Deztiny showed up actually. Well, I'm gonna read you some questions after the tiny little break and then you can answer it. We'll be right back everybody!" pratade hon på och vände sig sen mot oss igen. Mikrofonerna var avstängda så det var bara vi tre som skulle höras om vi pratade.
"Well, Justin, I was going to chat a little with you, but I'm sure the girls up there wants to meat you, so you better get up there!" log hon och Justin nickade innan han reste sig. Jag släppte hans hand och lät honom gå upp dit medan jag och Ellen satt kvar.
"Så, Ellen, vad för slags frågor har du?" frågade jag nyfiket. Hon log mot mig innan hon lutade sig tillbaka med sin vattenkopp.
"Det är bara några frågor som förekommer ofta. Det är ingenting jättehemskt, jag kan tänka mig vad ni kommer gå igenom nämligen." svarade hon och log medlidande mot mig. Jag funderade en stund innan jag öppnade munnen igen.
"Kan du inte ta med några frågor som är illa? Jag skulle vilja besvara dem också, även om dem är otrevliga eller jobbiga." sa jag och Ellen tittade på mig med ett frågande uttryck innan hon vinkade till sig någon ur personalen. Hon bytte ett par ord med personen medan jag vände blicken mot Justin som stod bredvid Kenny.
"Dezzie? Kom upp här! Du har också folk att träffa!" ropade han när han såg att jag tittade på mig. Jag höjde ett förvånat ögonbryn innan jag gjorde som han sa. När jag kom upp till tjejerna så skrek dem till lite.
"Hej tjejer!" log jag mot dem och en av tjejerna, en tjej som var blond och lite kortare än Laura, stod nästan och skakade.
"Omg! Vi älskar dig Dezzie! Du är helt fantastisk! Jag har följt dig från början och var en av de första att gå med i DH! Du är så himla underbar och jag har alla tidningar du varit med i!" utbrast blodinen medan hon formligen nästan hoppade upp och ner. Jag blinkade till lite innan jag skrattade lågt.
"Aww tack sötnos!" svarade jag henne och gav henne en kram. Först trodde jag att hon skulle svimma, men sen insåg jag att hon bara hoppade ännu mer när jag släppte henne. Jag log och besvarade några frågor samt skrev två autografer innan Justin tog min hand och började gå ner mot den lilla scenen igen, det var väl dags för programmet att börja igen.
"And we're back! I have Justin Bieber and Deztiny Wallie in front of me here, just about to answer some of your questions you sent to me via Twitter. So, Justin, what do you love most about Deztiny?" frågade hon och jag log. Det var alltid roligt att besvara frågor, det var något jag älskade att göra.
"The best about her is probably... That she cares about how I treat my fans. She always tell me to appreciate them for what they do and to never take them for granted. It feels good to know that she encourage my relationship with the fans." svarade han och jag log varmt. Jag kramade hans hand och han tittade på mig med en mjuk blick.
"Oh, then I have a follow-up! Deztiny, why do you?" frågade hon och vände sig mot mig.
"That's something I think is important. That we're in a relationship should't change the relationship with Justin and his fans. That's something I don't want to be the reason of. Justin loves his fans! He's here because of them and I know he appreciate them really much. He'd do almost anything for them and I love that about him. It's a beautiful relationship between a lot of people and from my point of view, it's a huge family." svarade jag och kände hur Justin kramade om min hand. Jag visste att han tänkte på våran diskussion kvällen innan när han svarade på Ellen's fråga, och det var sant, jag tyckte att det var viktigt.
"Wow! Okay, I have to ask this. If Justin have to choose between you and his fans one day, how would you react?" frågade hon och jag log. Det var sådana här frågor som jag gillade att besvara, för det var sånt som betydde någonting.
"I'd make that choice instead of him and walked away! I'm not ever going to be then one who stands in between of him and the beliebers. Uh-uh! If that day come, I'm sorry Justin, but no, I would force you to choose your dream, your fans and your music. It doesn't matter how much you love me, or I love you, this desision is not ever going to be different." svarade jag. Justin tittade på mig med en frågande blick. Det var precis det jag trott, han hade inte trott att jag menade så pass allvar som jag gjorde.
"Okay, so. Next one. Deztiny, this is a tweet from xxlovesdbiebsxx and she says that, and I quote, 'Deztiny, if you touch him in another way then as a friend, I am going to kill you!'... What can you say about that?" frågade hon lugnt. Det syntes att Ellen inte gillade att ha med en sån här fråga och jag såg hur Justin öppnade munnen för att säga någonting till henne, men jag avbröt honom.
"Shut up Justin. Sorry, but I asked her to pick some questions or comments like this. Well, I'm not here to be mean to Beliebers. I'm not with Justin to annoy all of you. I am with Justin beacuse he makes me smile and makes me happy. I think that people who doesn't know me should think before they speak. Hate is not good for anyone, not the one that's hated on, and not for the one that is hating. People should be nice instead. I'm not asking that people should love me, I mean, that's impossible. But at least you can respect me, because whoever I date or hang out with, I will always be just a person. So, make love, not war." svarade jag och Ellen nickade instämmande mot mig. Jag vände inte blicken mot Justin, jag ville inte se hans ansiktsuttryck just nu för han var nog inte så glad över att jag sagt att hon skulle fråga sånt.
"Okay, next question... Isn't a question, it's a comment from DHalltheway and it says; 'Dezzie! DH will always be behind you! We love you and you are our DH!' wait, I've been online a lot but I have to ask you, do you know what DH is?" frågade hon och jag log innan jag nickade.
"Yes, at first I want to thank DHalltheway for your sweet words. And DH stands for Deztination Happiness. With a z, yeah. I don't actually know how I'm gonna explain it, but it's like Beliebers, but people who are fans to me? I don't know if I can have fans, but yeah." svarade jag och log lite. Ellen nickade innan hon vände sig mot sin klocka på armen.
"Thank you for that, Justin and Deztiny! If you have more questions for them, tweet them to me tagged with #AskEllenJustinDeztiny and we might answer just yours! Thank you everyone and see you tomorrow!" avslutade hon och när kamerorna stängdes av kunde jag känna Justin's blick borra hål i tinningen på mig. När jag slutligen vände blicken mot honom så satt han och granskade mig.
"Ikväll kan vi prata om det." sa jag tyst till honom innan jag kysste hans läppar. Han besvarade lugnt kyssen innan han nickade.
"Wow, det där gjorde du bra Deztiny! Jag blev lite osäker över den där kommentaren, men du tacklade det på ett bra sätt." komplimerade Ellen glatt innan jag fick en kram. Hon gav slutligen Justin en kram också innan vi började gå upp till Pattie, Jasmine, Scooter och Kenny.
"Hoppas du kommer hit snart igen Dezzie, det var roligt att ha dig här!" sa Ellen bakom oss och jag vände mig om för att nicka mot henne.
"Det låter som en bra idé!" skrattade jag och log varmt mot henne. Sedan vände jag mig tillbaka mot de andra. Jasmine kom fram och gav mig en hård kram och viskade något i mitt öra som jag inte riktigt hörde på grund av allt ljud som uppstod mellan folk som skulle åt olika håll.
"Det där klarade du bra, Deztiny!" log Scooter mot mig och jag nickade tacksamt. Det var en härlig känsla att få svara på det jag ville på. Det var sådant som var viktigt, och sånt som borde Justin, hans fans och alla behövde veta.
Lååååååångt kapitel!
Det förtjänar ni alla!
Särskilt om det inte blir några på ett tag!! =/
Tack till er alla som kommenterade!
Jag vet att jag sagt det förut och så, men jag älskar er allihop så grymt mycket!! <3
Ska skriva på datorn i word och sen slänga upp så mycket jag kan när jag åker till skolan eller får tag på internet på annat sätt.
Jag har en halvtimme kvar innan internet är kaputt.
Jag hatar deadlines! :(
I alla fall!
Love you all!
Och hoppas ni gillade kapitlet! <3
Dream, Scream, Believe
Important!
'zup luvies?! <3
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, ni får kolla på videobloggen jag gjorde nyligen. Det kanske förklarar en hel del...
Sorry om ljudet suger! =/
Förlåt! :(
Ni behöver inte kommentera det, jag vet redan att jag sviker er igen, och att det här suger!
Jag menar allvar; JAG HATAR SEPTEMBER!!!!
*vet inte vad jag ska skriva mer*
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, ni får kolla på videobloggen jag gjorde nyligen. Det kanske förklarar en hel del...
Sorry om ljudet suger! =/
Förlåt! :(
Ni behöver inte kommentera det, jag vet redan att jag sviker er igen, och att det här suger!
Jag menar allvar; JAG HATAR SEPTEMBER!!!!
*vet inte vad jag ska skriva mer*
Where are you now - Kapitel 157
"Jag älskar dig också!" hörde jag honom viska innan jag fick en mjuk puss på halsen. Han hade vänt sig om och no låg han och höll om mig. Det var första gången vi egentligen varit osams om någonting. Vi hade inte bråkat kanske, men vi hade varit osams. Däremot kändes det skönt att vi åtminstone förstod varandra tillräckligt mycket för att veta vad den andra menade. Det gjorde allting så mycket lättare och trots att vi hade olika sätt att se på saker, så kändes det alltid som om det bara gjorde oss starkade tillsammans, vilket det också gjorde.
"... it's like an angel came by, and took me to heaven! Coz when I stare in your eyes, it couldn't be better! Baby? Det är dags att gå upp nu. Jag har gjort frukost." hörde jag en fantastisk röst sjunga, och viska i mitt öra. Jag sträckte på mig innan jag sakta öppnade ögonen för att se in i Justin's bruna fantastiska ögon.
"Varför har du gjort frukost?" frågade jag trött och blinkade ett par gånger för att få till skärpan. När jag godkänt bilden jag fått fram så granskade jag Justin som satt i sängen med en bricka i knät.
"För att jag har dåligt samvete för igår. Ät nu, vi ska iväg sen." log han och kysste min panna innan han nästan studsade ur sängen. Brickan hade han ställt ner i mitt knä och innan jag ens hunnit öppna munnen för att protestera hade han gått ut ur rummet. Jag satt och tittade efter honom en stund innan jag trött skakade på huvudet och började pilla i lite av maten på brickan. Till slut tog jag upp en smörgås och juice-glaset för att sedan krångla mig ut ur sängen. Det hördes en hel del rörelse utanför sovrummet så jag smög till dörren och lutade mig mot dörrkarmen. Justin rotade fram och tillbaka i väskan medan han drog fram olika uppsättningar kläder.
"Du vet, jag är fullt kapabel till att välja kläder själv tack." påpekade jag innan jag tog en klunk av Juicen. Justin hoppade till lite innan han log överseende mot mig.
"Men du vet inte vart vi ska." sa han och log ursäktande mot mig. Jag hade mina aningar, det var ju trots allt dagen efter han vunnit pris, och bjudit på en show.
"När ska vi åka härifrån?" frågade jag istället för att envisas med honom. Han stannade upp i sitt plockande och slängde en blick på klockan i mobiltelefonen som låg framför honom på golvet.
"Vi åker om en. Why?" frågade han och la huvudet på sned med en frågande blick i ansiktet. Jag log oskyldigt mot honom innan jag skakade på huvudet.
"Jag bara undrade. Funderar på var vi ska någonstans." sa jag och ryckte på axlarna mot honom för att sedan gå tillbaka in i sovrummet med det nu tomma juiceglaset och den halvätna mackan. Från köket hörde jag en skrämmande igenkännande ringsignal och började gå ut ur sovrummet igen. Jag hade ingen som helst lust att prata i telefon nu, men jag visste att jag var tvungen till det. Jag hade blivit så van med att vara utan telefon nu när jag var med Justin.
"Hallå?" svarade jag eftersom att det var dolt nummer.
"Hej älskling! Det är jag! Hur har ni det?" hörde jag en bekant röst i andra änden och jag andades ut lite.
"Hej pappa! Vi har det jättebra. Vi är i kalifornien just nu men ska nog tillbaka till New York snart. Hur har du det själv? Börjar det bli tomt i kylskåpet?" skrattade jag innan jag tog en tugga av mackan. Pappa var alltid underbar att prata med. Han var den som jag faktiskt tillät mig själv att prata med jämt.
"Jo jag vet att ni är där. Nog för att jag inte är så intresserad av sådant, men jag såg allt på MTV igår, den långa filmningen där dem har med intervjuklipp från mattan också. Du såg helt underbar ut. Jag är på jobbet just nu så kylskåpet ska vi nog inte prata om." pratade han på och jag blinkade till. Hade pappa precis sagt att han hade satt sig ner i lugn och ro framför tv:n och tittat på ett flera timmar långt program som han själv inte ens var intresserad av? Långsamt började det gå upp för mig att när Justin kom in i mitt liv så hade han inte bara förändrat min tillvaro, utan alla andras liv runtomkring mig också.
"Jösses, hur många gånger somnade du under den tiden? Den är ju flera timmar lång. Och tack pappa, Angelica gjorde ett fantastiskt jobb. Haha det är så typiskt dig. Jag slår vad om att du har sovit på jobbet de flesta nätter va?" skrattade jag åt honom medan jag gick genom köket och ut i vardagsrummet där Justin suttit för inte länge sen. Jag hörde ljud innifån badrummet så han gick säkert runt och gjorde sig i ordning.
"Till mitt försvar kan jag säga dig att jag inte somnade en enda gång! Jag kollade på intervjuer med både dig, Jasmine, Justin och Pattie. Sen såg jag när grabben vann också. Sen såg jag hela showen med honom, Katy Perry och Russell. Den var storslagen måste jag säga. Hur länge planerade ni det där? Du såg verkligen livrädd ut först. Livrädd och förvånad ut." pratade han på medan jag satte mig ner i soffan.
"Inte särskilt länge." svarade jag bara tillbaka.
"Okej, men du älskling. Jag ska fortsätta jobba nu. Vi hörs senare, ha det så kul och gratta Justin från mig." sa han i luren innan han la på. Jag himlade med ögonen innan jag la telefonen på bordet och gick in i badrummet till Justin som stod och borstade tänderna.
"Pappa hälsade grattis." log jag mot honom när han tittade mot mig. Han såg lite förvånad ut först innan han besvarade leendet och nickade.
"Jag får tacka honom sen. Men dina kläder ligger inne på sängen baby. Vi ska åka lite tidigare än vad jag trott från början." förklarade Justin och jag nickade förståeligt innan jag vände om och jag mot sovrummet. På sängen låg en uppsättning kläder som jag började plocka i. Han hade tagit fram ett par skjortsm ett vitt baslinne och sen en ljust beige kofta att ha över. När jag tittade igenom högen så insåg jag att han verkligen plockat fram en hel outfit. Det låg skor bredvid, som verkade vara min storlek också, och sen låg det en klocka bredvid. Ibland förstod jag mig inte riktigt på honom. Ibland förstod jag inte riktigt om han alltid köpte en massa prylar eller om han hade ett förråd någonstans. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att han inte var helt ensam i det här.
[Jaa, här är kläderna. Men väskan ska inte vara med :)]
Underst i högen såg jag även att han plockat fram tre olika par underkläder, tja, dem tre paren jag haft med mig överhuvudtaget. Jag granskade dem innan jag till slut valde dem vita. Annars fanns det ett par svarta och ett par mörkt turkosfärgade.
"Blir det här bra?" frågade jag Justin när han kom in i sovrummet och jag precis plockat på mig kläderna. Han granskade mig och nickade sedan leendes.
"Det blir jättebra." svarade han och gjorde tummen upp. Jag bestämde mig för att gå in i badrummet för att kolla mig i spegeln och samtidigt borsta håret och tänderna. När jag gick förbi Justin stal jag en snabb kyss innan jag dansade vidare. Han skrattade lågt bakom mig innan han började ta på sig byxorna han hållt i. Jag gick in i badrummet och slängde en blick i spegeln. Det såg bra ut, lite sött sådär, men bra. Jag borstade snabbt ut håret och sedan borstade jag tänderna. Eftersom att jag gillade halsdandet jag haft på mig dagen innan så tog jag på mig det då det hängde på en av skåpsluckorna. När jag kom ut i vardagsrummet stod Justin där i svarta jeans, svart t-shirt och sen en beige jacka över. Runt halsen hade han något halsbans om hängde en bit ner över bröstet. Han såg lika bra ut som vanligt.
"Klar?" frågade han och log mot mig. Jag nickade lugnt medan jag besvarade hans leende. Han gick fram till mig och kände hur han satte någonting på huvudet på mig. När jag kände över så var det ett par solglasögon.
"De passar till och man vet aldrig när man kommer behöva dem." log han mot mig. Jag kysste honom snabbt innan vi gick hand i hand mot dörren ut från hotellrummet. Där utanför möttes vi upp av Jasmine och Pattie som stod och pratade med Scooter. Kenny kom från andra hållet och visade upp ett par bilnycklar.
"Nu åker vi." log han och gick bakom oss när vi gick genom hotellet och vidare ut på baksidan där en bil stod och väntade på oss. När vi hoppat in så såg jag mig intresserat omkring. Kalifornien var ett ställe jag alltid velat åka till och jag tänkte ta in så mycket jag bara kunde utav det. När Kenny plötsligt stannade bilen vände jag mig med stora ögon mot Justin. I hans blick såg jag att jag hade gissat rätt. Jag hade nog inte behövt uttala frågan, men det var en alldeles för stor grej för att inte göra det.
"Ska vi till Ellen's show? Var det hon som ringde när vi satt på restauranten?" utbrast jag och han skrattade mjukt innan han nickade till svar. Först trodde jag att han skämtade, men det gick inte att missta på hans blick. Vi skulle in och se The Ellen DeGeneres Show.
Oooooh, The Ellen Show :P
Det var många som gissade på Caitlin, Selena och Jessica Jarrell, men icke sa nicke.
ELLEN DEGENERES var det som ringde ;)
Och vet ni vad luvies????? :D
Det här kapitlet utgör det 200:e inlägget på biebercash sen vi började!! :D
Det är helt otroligt!!! <3
Jag ska därför bjuda er på en sak när jag kommer hem igen (det här är ett tidsinställt inlägg) ;) Exited?? :P Haha de är ingen stor grej men.. jaa :)
Tack återigen Luvies och tack för alla kommentarer på förra samt kapitlet innan! :)
Ni är helt awesome! <3
Love you my little Luvies <3
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 156
"Jag tror du ligger minus en poäng babe! It's called payback time!" flinade han och tog lugnt min hand medan han satt och skrattade. Jag stirrade på honom en stund innan jag skakade på huvudet och vände blicken framåt, det skulle nog ta ett tag innan jag hann smälta det.
"Du skojar inte? Du skojar inte med mig?" utbrast jag argt inne på hotellrummet. Det var sent och vi hade precis gått skilda vägar allihop för att sova, men jag och Justin satt fortfarande uppe och pratade.
"Nej, varför skulle jag göra det?" frågade Justin medan han plockade av sig kavajen och hängde upp den på en galge i fönstret. Jag gick mest fram och tillbaka i rummet och tog av mig sakerna för att lägga dem på rätt ställen igen, vilket inte var en lätt uppgift.
"Så du menar att du har planerat det där med Katy? Du har planerat att kyssa mig när kameran ligger på dig och sen skoja bort det precis som om det inte är någonting alls? Förstår du inte vilken sits du försätter dig själv i när du gör såhär?" frågade jag surt medan jag tog av mig skorna och la ner dem i vår gemensamma väska igen. Justin hade lagt fram en ask på bordet som armbandet jag fått legat i, så där la jag snabbt tillbaka det för att sedan lägga ner asken i väsken med enorm försiktighet. Det armbandet var någonting jag var otroligt rädd om. När jag reste mig upp så stod Justin precis bakom mig med endast kostymbyxor på sig. Han la handen mot min kind och såg in i mina ögon med djup blick.
"Jag har inte försatt mig själv i någon sits alls. Min plan är att jag ska testa alla beliebers reaktioner över det här. Jag kan inte bara gå ut mot vårt förhållande om det finns en stor risk till att du kan fara illa. Det kan jag inte leva med! Du betyder alldeles för mycket för mig och jag vill inte att någonting ska hända dig." viskade han mjukt mot mig och jag kände hur en envis tår brände på insidan av ögonlocken.
"Hur ska jag kunna vara arg på dig när du säger sådär?" muttrade jag innan jag vände bort blicken och trängde mig förbi honom för att gå vidare in i sovrummet där Justin hade lagt fram en tröja till mig som jag kunde få sova i. Reaktionen jag gick igenom nu var en stor blandning av allting nytt och jag ville inte att han skulle se mig gråta för någonting så löjligt som det.
"Baby, varför ska du vara arg på mig? Jag gör det här för din säkerhets skull." sa Justin och jag hörde hur han kom efter mig in i rummet. Min ilska blossade upp igen, hur kunde han tänka så mycket på mig?
"Min säkerhet? Vad händer med din säkerhet? Vad händer om någon gör illa dig på något sätt, huh? Hur ska jag kunna leva med mig själv om någonting händer dig på grund av mig?" frågade jag mot honom och kände hur ytterligare tårar brände på insidan av ögonlocken. I vanliga fall hade jag tvingat bort tårarna igen, men jag visste att det var för sent så jag gjorde en ansats i att vända mig bort från honom för att han inte skulle titta på mig när jag fällde en massa tårar av förtvivlan, förvirring och ilska.
"Dezzie? Gråter du?" frågade han obekvämt bakom mig och jag drog ett djupt andetag innan jag skakade på huvudet för att sen gå förbi honom igen, vidare ut i rummet med soffa och tv. Dragkedjan hade tack och lov redan halkat ner en bit så jag behövde inte Justin's hjälp med att dra ner den. Snabbt tog jag av mig klänningen och drog Justin's tröja över huvudet för att sen rätta till den. Den gick nästan ner helt över rumpan, men det var ju inte precis som om jag skulle springa runt officiellt med den, så det spelade väl ingen roll, det var ju bara vi två där.
"Älskling, snälla titta på mig." begärde Justin och jag insåg att han stod närmare mig än vad jag trott från början. Trots det tog jag klänningen och vek ihop den så bra jag kunde så att jag kunde stoppa ner den i väskan. När jag reste mig upp hade jag fortfarande halsbandet på mig så jag gjorde en ansats med att gå förbi honom igen men han tog tag i mig och tvingade mig att stanna. Till slut kunde jag inte undgå från att se in i hans ögon med en trotsig blick medan de förädiska tårarna fortsatte rinna en efter en nerför mina kinder.
"Varför gråter du?" viskade Justin mjukt medan han genomborrade mig med sin blick. Jag gillade inte den blicken, inte i det här tillfället, för det kändes som om han såg in i själen på en, och det var mer än omöjligt att titta bort. Jag öppnade munnen för att säga någonting men stängde den lika snabbt igen, jag fick inte fram ett ljud. Utan att vänta på något svar eller någonting drog Justin in mig i sin varma famn och jag lutade huvudet och mina tårfyllda kinder mot hans axel. Han rös lite när de kalla tårarna träffade hans nakna hud, men han gjorde ingenting annat än höll om mig.
"Hur kan du ta det så lätt på allting? Jag vill inte att du ska fara illa, jag vill inte att någonting ska hända dig. Jag älskar dig Justin! Du betyder enormt mycket för mig och jag kan inte bara stå och se på när du gör någonting som kan utsätta dig för smärta." mumlade jag mot hans hud. Han lekte lite med mitt hår medan jag pratade in i hans axel, men han verkade ha hört mig för när jag pratat klart så backade han ett halvt steg och drog med mig till soffan. Han satte sig ner och drog vant ner mig i sitt knä. Jag kurade ihop mig mot honom medan han strök mig över ryggen.
"Jag tar inte det här lätt. Jag är livrädd för att dem ska göra någonting mot dig. Skada dig, hota dig, trycka ner dig, vad som helst! Men en sak måste du förstå, dem skulle aldrig kunna såra mig utan att göra dig illa, så det är där vi kommer tillbaka till dig. Mina fans skulle aldrig göra mig illa, förutom genom dig. Jag älskar dig också och jag vill inte att du ska gå igenom samma sak som Caitlin och Jasmine fick gå igenom när dem var med mig." mumlade han till svar och jag kände hur en tår lämnade min kind för att droppa ner på Justin's bröst.
"Dem kan visst skada dig. Dem kan lämna dig! Vad skulle du göra utan den här drömmen? Huh? Ta inte deras kärlek för given! Dem har fått dig dit du är nu, dem kan ta tillbaka det lika fort, och det vet du." svarade jag tillbaka och tittade på honom. Jag hade slutat gråta, åtminstone för tillfället, så jag kunde se klart och tydligt igen. Smärtan jag såg i Justin's ögon var nog svar för min del.
"Precis! Tänk på att du har mer som står på spel att förlora än vad jag har. Du har en hel värld att förlora. Du har en enorm familj att förlora. Du har din dröm att förlora. Och jag kan förlora lite tårar, kanske lite blod, men that's it. Ser du skillnaden? Om jag var du så skulle jag ta vara på mig själv först innan jag började tänka på någon som jag, någon som har mindre att förlora." viskade jag till honom. Medan jag uttalade orden med omsorg lutade jag min panna mot hans.
"Jag tar hand om mig själv, jag börjar bara med delen som jag älskar mest. Dig! Vi kommer fixa det här! Låt mig bara få se vad fansen reagerar på det här. Jag vet att det finns tusentals av alla beliebers som älskar dig redan, säkert miljontals vid det här laget. Vi fixar det här." försäkrade han mig om och kysste min kind med sina mjuka läppar. Lugnt reste jag mig upp för att gå in i badrummet.
"Frågan är Justin, vem du försöker övertala. Mig eller dig själv?!" sa jag innan jag gick in på toaletten för att göra mig i ordning inför natten. I vardagsrummet hörde jag inte ett ljud utom fotsteg som hördes förbi dörren och sedan vidare in i sovrummet som inte alls låg långt från badrummet jag stod i. Jag tog en stund på mig för att göra mig färdig. Jag tvättade bort sminket, borstade tänderna, plockade av mig halsbandet. Jag behövde någonstans att samla mig igen och därinne var rätt plats för det just nu. När jag kände att jag hade kontroll över mig själv igen och att jag lugnat ner mig så öppnade jag dörren och gick försiktigt in i sovrummet, där Justin redan låg ner i sängen med ryggen mot mig. Jag kröp smidigt upp i sängen och la mig lugnt ner innan jag kräp mig närmare Justin. Han sov inte, det både hördes och syntes på honom. Jag tog ett fast tag om hans hand innan jag kysste hans kind.
"Förlåt! Jag älskar dig!" viskade jag till honom innan jag kysste hans skulderblad. Jag släppte sen hans hand och la mig som jag brukade, kurade ihop mig till en liten boll med ryggen mot Justin. Det var aldrig meningen att jag skulle ligga så, men det upprepade sig ständigt. Varför visste jag inte riktigt, men jag hade svårt för att sova om jag låg på den vänstra sidan av kroppen. Det var inte lika bekvämt.
"Jag älskar dig också!" hörde jag honom viska innan jag fick en mjuk puss på halsen. Han hade vänt sig om och no låg han och höll om mig. Det var första gången vi egentligen varit osams om någonting. Vi hade inte bråkat kanske, men vi hade varit osams. Däremot kändes det skönt att vi åtminstone förstod varandra tillräckligt mycket för att veta vad den andra menade. Det gjorde allting så mycket lättare och trots att vi hade olika sätt att se på saker, så kändes det alltid som om det bara gjorde oss starkade tillsammans, vilket det också gjorde.
Aww, vet inte riktigt vad jag ska skriva i det här lilla "Madde-snackar-en-massa-gojja-som-ingen-ändå-läser" fältet ^^
Men jag ber om ursäkt för ett tråkigt kapitel.
Tyvärr är det ju så att det var behövligt, trots att det inte var världens roligaste...
På tal om skoj!
Vad kul att ni gillade förra kapitlet ;)
Hahahah jag hade jätteroligt åt det och ja, det är extremt weird!
Men när Justin och Katy är i farten så skulle man ju inte direkt bli förvånad!
Jag skulle inte bli det i alla fall ^^
Aja, tack för kommentarerna luvies!
Ni äger <3
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 155
"Vi bör åka nu, och Justin? Du borde hålla hårt i henne." sa han och jag kände hur jag rodnade. Justin svarade inte, men hans tag om min midja blev hårdare vid hans ord. Det var avsevärt gulligt att dem brydde sig om varandra så otroligt mycket, men även om jag inte träffat dem alla särskilt mycket så kändes det ändå som om dem redan accepterat mig och välkomnade mig in i deras stora familj. Jag kände mig omtyckt och älskad, en känsla som jag nog fick erkänna att jag inte kom över särskilt ofta. I vår familj hade det ju alltid bara varit jag och pappa. Tills Justin kom in och vände upp och ner på min tillvaro. En handling som jag uppskattade mer än ord kunde förklara.
"Justin? Kan ni titta hitåt? Bieber! Se åt höger! Ms. Mallette titta in i kameran!" ropen var oändliga och jag hade ingen aning om var man skulle titta åt för håll. Justin hade envisats med att jag skulle vara med på alla bilder som togs om han skulle vara med. Han höll mig dessutom alltid tätt intill sig, som om han faktiskt lyssnade på Usher och inte planerade att släppa mig ur sikte.
"Är du okej?" frågade Justin lugnt utan att helt vända blicken mot mig. Jag log mot kamerorna hela tiden medan jag nickade.
"Jadå, det är okej. Jag vet inte var jag ska titta bara." skrattade jag lågt och böjde ner huvudet för att ta ett djupt andetag så att jag kunde fortsätta le mot kamerorna. Justin skrattade lite bredvid mig medan hans tag om mig blev hårdare, stadigare på något sätt. Sedan kände jag hans andetag mot min hud. Först blev jag rädd att han var på väg att göra någonting dumt, men sen märkte jag att han bara böjde sig fram för att viska till mig.
"Se dig bara omkring och se ut som om du faktiskt tittar på några speciella. Du kan inte göra alla nöjda här." viskade han till mig innan han rätade på sig igen för att le ännu mer åt kamerorna som blixrade ännu mer när de fått se närkontakt mellan mig och Justin. Eftersom att det var fler än vi som skulle bli fotograferade gick vi lugnt bort från stället där alla stod och tog kort mot en speciell vägg, eller vad man nu skulle kalla det. Justin höll fortfarande mig tätt intill sig medan han hade en arm runt Jasmine också. Den kroppskontakten höll inte länge innan någon kille vinkade henne till sig, antagligen för att intervjua henne. Kenny och Scooter höll lugnt uppsikt över både Jasmine och Justin, och trots att jag tyckte det var väldigt onödigt så visste jag att dem hade ögonen på mig med. Enda gången Justin skulle släppa mig under kvällen var i så fall när han slulle hämta sitt pris, och då är det honom dem ska ha uppsikt över, inte mig eftersom att jag fortfarande skulle sitta kvar.
"Justin! Hej!" ropade en tjej vars röst jag mycket väl kände igen. Den var söt, välkomnande och jag hade många minnen kopplad till den rösten.
"Sel! Hej!" svarade Justin medan han drog med sig mig mot henne där hon stod en liten bit bort. Jag funderade en stund på att ta mig ut ur hans grepp och gå med Pattie istället, eftersom att jag inte ville inkräkta på deras vänskap, men han skulle nog inte tillåta det så det var lika bra att ge upp redan. Det kände lite konstigt att han fortfarande höll i mig när de kramades och jag vände ursäktande blicken mot Selena när dem avslutade kramen.
"Ledsen, han vägrar släppa mig." förklarade jag för henne men hon skakade bara på huvudet innan hon gav mig en kram.
"Jag klandrar honom inte, och det borde inte du heller göra. Han bryr sig bara." mumlade hon till mig innan hon backade undan från mig. Jag log mjukt mot henne innan jag nickade förstående. Hon var så otroligt söt och på något sätt var hon så oskyldig... Oskyldig utan att vara överdrivet oskyldig. Det var svårt att förklara känslan, men den gjorde sig ständigt påmind. De stod och pratade om någonting medan jag granskade folk som gick förbi. Det var så över övervällande att faktiskt gå på den röda mattan tillsammans med Justin och Jasmine, och alla andra stora stjärnor. Efter ett tag började det bli väldigt varmt eftersom att Justin höll mig intill sig, så jag gled smidigt ur hans grepp. Han avbröt sig mitt i en mening och tittade förvånat på mg.
"Ledsen, men det blev lite varmt. Man kan ju tro att du var rädd för att tappa bort mig." log jag mot honom och det kändes rätt skönt att få stå på egna ben en stund. Selena skrattade men Justin såg dödsallvarlig ut.
"Är det så konstigt då? Vet du hur många killar det finns härinne som skulle kidnappa dig om jag inte höll dig under uppsikt?" frågade han, fortfarande lite allvarlig. Han lurade däremot inte mig. Jag såg hur det ryckte i hans mungipor.
"Äsch, jag klarar mig. Jag trodde vi kom överens om att jag var bäst." flinade jag mot honom och han himlade med ögonen.
"När kom vi överens om det om jag får fråga?" frågade han och höjde på ett av ögonbrynen åt mig. I ögonvrån såg jag hur Selena roat tittade mellan oss medan Justin väntade på svar från mig.
"Har du redan förträngt att jag överklassade dig innan vi åkte hit?" flinade jag mot honom och han blängde på mig innan han fick ett retsamt leende på läpparna och jag var nästan helt säker på vad som väntade.
"Hur gick det med din payback du hade innan?" kontrade han och jag himlade rofyllt med ögonen, jag kände honom alltför väl. Jag visste att han skulle komma dragandes med det där. Han tänkte inte släppa det i första taget, och det syntes på honom redan i början.
"Ni är extremt söta och Justin, jag tror att du hittat någon som är bra nog att stå emot dig." skrattade Selena och jag instämde snabbt i skrattet. Han tyckte inte om det här samtalsämnet, och det behövde han inte säga någonting om, det syntes alltför väl. Istället för att svara så styrde Justin in samtalet på någonting annat och jag stod och lyssnade med ett halvt öra. För att veta var alla var så lokaliserade jag resten av dem vi gick med. Jasmine stod och blev intervjuad och när hon fångade min blick så vinkade hon till sig mig.
"Justin, jag går bort till Jas en sväng. Hon verkar vilja någonting. Det var trevligt att träffa dig Selena! Förra gången räknas ju inte riktigt." log jag mot henne och gav henne en kram. Hon svarade tillbaka innan jag började gå mot Jasmine. Hade jag inte totalt ignorerat Justin's reaktion på mina ord så kunde jag nog nästan lova att han skulle protestera mot det. Men jag kände mig som en inkräktare om jag stod och lyssnade på deras samtal. Dem var ju ändå kompisar.
"Åh här kommer dem berömda Deztiny Wallie mot oss. Hur mår du idag Miss. Wallie?" frågade han som stod och pratade med Jasmine. Han stack fram en mick under näsan på mig och jag tittade förvånat på honom innan jag bestämde mig för att försöka smälta in.
"Det är jättekul att vara här! Träffa en massa personer som man uppskattar och samtidigt vara här som stöd för sina vänner." svarade jag och kände mig rätt nöjd med svaret. Han som intervjuade verkade inte ha planerat att låta mig hämta andan mellan svaren och en ny fråga utan han var snabbt där med en ny.
"Det är första gången du är här, eller hur? Hur känns det?" frågade han vidare och jag log över frågan. det gick inte annat än svara sanningsenligt på det.
"Jag älskar det. Så länge jag kan minnas har jag följt MTV Music Awards och jag har alltid velat vara här och gå på mattan." log jag och såg i ögonvrån hur Jasmine granskade mig med ett intresserat uttryck.
"Har du träffat några hittills som du inte träffat förut?" frågade han och flyttade återigen micken till mig för att jag skulle kunna svara.
"Jag har pratat lite med Katy Perry, Miley Cyrus, Usher och Selena Gomez. Underbara personer allihop och folk vars musik som jag uppskattar otroligt mycket." svarade jag.
"Men nog måste du väl ha träffat Usher tidigare? Vi har ju sett dig en hel del ihop med Justin Bieber." påpekade intervjuaren.
"Faktiskt så var idag första gången jag träffade honom. Det var nästan två månader sedan jag och Justin sågs eftersom att han var på turné, så jag har inte haft tid för att träffa så många ur hans crew förrän nu. Dem är lika underbara allihop och känns som en stor familj." svarade jag och såg hur Jasmine nickade bredvid mig. Det var diskret och knappt märkligt, men jag hoppades verkligen att det betydde att jag skötte mig bra.
"Hur tror du det går för Justin Bieber ikväll? Han är ju nominerad till tre olika awards." frågade killen och jag var glad att han släppt det med Justin's crew, det hade blivit jobbigt om han hade fortsatt fråga någonting.
"Det är väldigt jämt, dem han är nominerade mot är fantastiska människor som gör ett bra jobb allihop. Så det blir nog spännande, men jag håller tummarna för honom." svarade jag och log.
"Tack så mycket Jasmine Villegas och Deztiny Wallie! Hoppas att ni får en fortsatt trevlig kväll." sa han innan han vände sig mot kameran och sa någonting mer. Jasmine och jag började gå därifrån och hon log mot mig när vi kom fram till Scooter och Pattie.
"Jösses Dez! Du är en naturbegåvning! Jag håller med Justin, det låter som om du gjort sånt här i hela ditt liv." sa hon glatt och jag log roat mot henne.
"Som sagt så har jag vuxit upp med att kolla på såna här galor, awards, sammanställningar, vad man nu ska kalla dem, så jag vet hur folk brukar prata när de svarar på frågor." påpekade jag när vi stannade bredvid Pattie. Jasmine fnös bredvid mig och när jag tittade på henne så stod hon och log brett mot mig.
"Skitsnack! Lyssna på vad jag säger istället, girl! Du är en naturbegåvning! Det kan inte vara det lättaste att få ur dig en massa smaskigt skvaller när det finns en kamera i närheten." flinade hon och jag skrattade åt hennes ord. Hon var inte heller särskilt frisk, precis som Justin, men det handlade fortfarande om ett bra sätt och inte ett dåligt.
"Hur går det?" frågade Justin när han slut upp till höger om mig och tog min hand. Jag vände blicken mot den och sen mot honom innan jag lugnt drog åt mig handen igen.
"Justin..." började jag protestera men han avbröt mig genom att lägga ett finger över mina läppar.
"Jag vet vad jag gör. Trust me." log han mot mig och höll upp handen igen för att jag skulle fatta den med min. Jag öppnade munnen för att försöka protestera igen, då han nu tagit bort fingret från mina läppar, men han skakade bara på huvudet. Till slut suckade jag och flätade in våra fingrar tillsammans igen. Jag hoppades verkligen att han visste vad han gjorde, för annars skulle det bli jobbigt för inte bara mig, utan för honom allra helst.
"Klara att gå in?" frågade Usher som kom fram till oss. Pattie, Scooter och Justin nickade, men Usher's blick hade fastnat på någonting annat och utan att ens behöva ägna det en blick visste jag precis vad han stirrade skeptiskt på, våra händer.
"Justin..." började han också, men Justin avbröt honom genom att överrösta honom.
"Dude, I've got this! I know what I'm doing!" försäkrade han sin mentor. Det gick några sekunder innan Usher log mot oss båda och verkade acceptera det. Det var en sak som jag tyckte var extremt gullig och fascinerande, även om Justin var yngre, avsevärt yngre, så litade hans crew på hans omdöme när det gällde saker. Även om jag nu var osäker på det, så gjorde det mig lite lugnare att Usher, Scooter och Pattie litade på honom och godkände hans val. Med ett leende på läpparna gick vi alla in mot byggnaden för att ta del av MTV Music Awards. En tillställning jag visste bjöd på allt som gick att få för att det skulle bli en helt otrolig show.
[Lite Senare]
"Och vinnaren för Årets Manliga Artist är... OMG! JUSTIN BIEBER!" ropade Selena ut uppe på scenen. Ett stort jubel fyllde hela arenan och Justin ställde sig glatt upp. Han satt ytterst så han fick böja sig över mig för att krama Pattie och Jasmine, för att sen krama om Scooter, Kenny och Usher som satt bakom oss fyra. Slutligen vände han sig och gav mig en hård kram och jag manade på honom att gå upp på scenen nu, han hade ju ett pris att hämta. Jag följde honom med blicken när han sprang fram till trappan bredvid scenen och formligen slängde sig uppför den för att sen krama om Selena hårt medan han tog emot priset som tilldelades honom. Jublet hann lägga sig när han ställde sig framför mikrofonen.
"Thank you so much! Wow! This is really amazing! I wanna thank God, for being with me on my journey! I wanna thank my mom, Scooter, Kenny and Usher for always being here for me, whenever I need to. And I want to thank all my wonderful friends for supporting me and letting me live out my dream. And ofc, my fans! I wouldn't have been here today if it wasn't for them! Thank you guys! I love my beliebers! Thank you!" tackade han snabbt innan han kysste pokalen och gick nerfrån scenen i takt till Baby som spelades ur högtalarna. Det var nästan så att man inte hörde låten för alla applåder och jag insåg då att låten spelats när han varit på väg ner emot scenen också, bara att alla inne i arenan hade tillsammans gjort den omöjlig att höra.
"Grattis!" log jag glatt mot honom när han kom närmare mig. Han gav mig en hård kram till innan han slutligen kysste mig. Kyssen var laddad, glad, energisk och helt fantastisk. Det var inte förrän jag insåg att arenan nästan var knäpptyst, sånär som på ett 'awwww', som jag insåg att vi var på storbilden. Justin vände blicken från mig till en kamera som var en bit ifrån oss. Jag tittade istället på storbilden tills jag förstod att kameran som Justin tittade in i, var den som direktsände ut till de stora monitorerna, så jag vände lugnt uppmärksamheten efter Justin. Han verkade se det som en bra sak, och då tänkte inte jag förstöra det genom att se osäker och rädd ut.
"Wow! There is no better way then celebrating with a kiss, isn't that so?" frågade Katy Perry, som plötsligt stod på scenen, lite avundsjukt. Hon räddade oss nog genom sina ord för uppmärksamheten vändes återigen mot henne och scenen.
"What, vill du också ha en?" ropade Justin högt och hon vände blicken mot honom. Hon skrattade innan hon lugnt gick nerfrån scenen. Out of nowhere dök en mikrofon upp framför Justin, som han genast tog, medan han log mot Katy som var på väg upp mot vår plats, som faktiskt var rätt nära scenen.
"Ja, jag skulle väl inte klaga kanske." påpekade Katy och folk omkring skrattade åt hennes ord.
"Hm, jag vet inte det jag. Du är ju gift. Blir inte Russell sur på mig då? Jag har ingen lust att ha honom emot mig vet du." påpekade Justin tankspritt och Katy, som nästan var uppe hos oss nu, såg ut att fundera på samma sak.
"Menar du att du kanske är lite rädd för Russell?" frågade hon efter ett tag med ett roat uttryck i ansiktet.
"Aww come on! Everybody knows that Russell is a beast!" utbrast Justin till svar och skratt hördes omrking i salen igen. Dem ställde till en scen, och till min stora förvåning fungerade det. Jag var rätt säker på att alla tog det för ett skämt, som var planerat. Hade jag inte varit inblandad och även visste om allting, så hade jag trott att det var planerat alltihop.
"Well, we can always keep it a secret!" föreslog hon och fler skratt hördes omrking mig. Justin såg ut att fundera en stund igen innan han flinade mot Katy som bara hade tre trappsteg kvar. Hon gick verkligen sakta för att få till allting.
"Why didn't you say so in the beginning? Du är jag på!" sa Justin och lämnade platsen bredvid mig för att möta upp Katy. Nu var de extremt nära varandra och jag skrattade åt hela situationen. Det var så komiskt allting.
"Hold on a second! What are you two doing?" hördes en ytterligare röst när Katy's och Justin's läppar var så nära att de nästan nuddades. Allting visades så klart i skärm så att alla kunde se det.
"What?" frågade Katy förvånat i en hög ton och rätade på sig så att Justin höll på att ramla framåt. Publiken skrattade högt runtomkring medan Russell kom uppfarande för trappan.
"Katy? What have you done now? I though we agreed for you to be a nice kitty today, huh?" frågade Russell och jag kände hur jag blinkade till. Jag började fundera på om det verkligen var improvisation eller om det här faktiskt var planerat från början.
"Katy! You said it would be our secret! Like all the other times!" viskade Justin i micken medan några i publiken vrålade av skratt då den kommentaren fick Russell att blänga på Justin och gå närmare honom med hotfulla steg.
"Oh baby! I was just in a huge need of a kiss and... Well... I guess Kitty came out for a while and... Yeah. I got a little jealous when Justin were teasing me by kissing his friend here and..." började Katy och spelade överdrivet oskyldig. Längre kom hon dock inte innan hon blev avbruten av någon som stod på scenen.
"Oh enough already! Okay? Har ni hört talas om dagens teknik? Why don't just kiss your man thru the phone?" ropade en tjej nerifrån tjejen och musik sattes igång. Jag kände genast igen den då Jasmine gjort en cover på låten tillsammans med Scooter Smiff. Soulja Boy kom ut på scenen och började sjunga Kiss Me Through The Phone medan tjejen som ropat i mikrofonen började dansa på scenen. Katy kramade snabbt om Justin när fokusen lades på scenen. Hon släppte honom och gav mig en snabb kram innan hon och Russell gick han i hand ner mot sina platser igen. Justin satte sig längst ut igen och jag satte mig förvirrat bredvid honom. Han såg ut att vara väldigt nöjd med sig själv, och slutligen mötte han min blick med ett roat ansiktsuttryck.
"Jag tror du ligger minus en poäng babe! It's called payback time!" flinade han och tog lugnt min hand medan han satt och skrattade. Jag stirrade på honom en stund innan jag skakade på huvudet och vände blicken framåt, det skulle nog ta ett tag innan jag hann smälta det.
Hahaha det där trodde ni inte va?? ;)
Mwahahahahaa jag är så bra ibland!
Jag har suttit här och asgarvat åt mig själv och mina idéer ^^
Men visst blev ni förvånade?
Åh, snälla, en massa måste kommentera det här, jag vill så gärna veta vad era reaktioner var!!!! :P
Please? Can you do me the honor and comment a lot on this?? :)
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet btw, ni är bäst as always ;) <3
Dream, Screm, Believe
Where are you now - Kapitel 154
"Vi vet ju hur de gick för dig förra gången det var Dezzie's Payback Time." flinade Justin och jag kunde inte låta bli att blinka till honom. Typiskt honom att dra upp nattens händelser i det här. Han gick ut ur Jasmine's och Pattie's rum för att göra sig ordning i hans och mitt. Så fort han gått ut ur rummet låste Jasmine efter honom och jag log brett åt att girl power existerade i det här gänget. För det var precis vad han skulle få smaka på nu, äkta, outspädd girlpower!
(<--- tänk er örhängena i lika rent silver som halsbandet)[Jaa det är väl typ hur hon ser ut :)]
"Kolla dig i spegeln Dezzie! Vad tycker du?" frågade Angelica, hon som fixat mitt hår, mitt smink och sen satt alting på plats samt glammat det med lite smycken. Jag drog ett djupt andetag innan jag rätade till klänningen lite, det fanns ju inga axelband på den, för att sedan gå till spegeln. Jag hade vägrat kolla på mig själv medan jag blev tillfixad, jag ville ha en liten överraskning. Försiktigt tittade jag på min reflektion i den stora spegeln. Det var en figurspegel som stod i hörnet av 'hallen' och min första tanke var att jag skönt nog inte var särskilt mycket sminkad. Det andra jag la märke till var att jag faktiskt tyckte att jag såg bra ut. Klänningen passade mig som handen i handsken och skorna hade lagom hög klack. Jag hade ett tunt laget mascara, liten uns av ljus ögonskugga för att se piggare ut och sen läppglans. Det var i princip det smink jag hade. Runt halsen hade jag ett halsband i silver med tre fjärilar som satt fästa i varandra. Det var otroligt gulligt och det la sig bra mot min hals. Angelica hade också gett mig ett par silvriga örhängen med lila stenar. Jag gissade först på att det var Justin som valt ut dem, men när hon sa att han säkert skulle gilla dem så antog jag att hon valde smycken på eget behåg. Jag ägnade en snabb titt till på smyckena och sedan vände jag uppmärksamheten uppåt. Håret var omsorgsfullt lockat i stora lockar som sedan borstats ut för att se mer naturligt ut.
"Wow Angelica! Det ser jättebra ut! Du är fantastisk!" log jag energiskt mot henne. Hon log bara till svar och kom fram för att spreja om håret en sista gång så att det skulle hålla sig. Det var nog ingen risk för att det inte skulle göra det. Nog för att mitt hår aldrig gjorde som jag ville, men använde man sig av en bra hårspray så lyckades man i alla fall få det att stanna så som man lyckats med.
"Tjejer? Är ni kla... Wow Dezzie! Du ser fantastisk ut! Är ni färdiga? Justin står och muttrar där utanför och försöker komma in." log Pattie när hon kom fram till mig och Angelica. Jag vände blicken mot henne och log tacksamt åt hennes komplimang. Medan Angelica stod och grejade med håret så granskade jag henne uppifrån och ner. Hon såg väldigt bra ut hon också.
"Tack Pattie. Du är jättevacker du också. Och vad gäller Justin så får han skylla sig själv. Jag varnade honom." flinade jag nöjt och Pattie skrattade lätt. Sedan såg hon sig om i rummet.
"Var är Jas någonstans?" frågade hon när hon inte såg en skymt av henne någonstans. Jag log mjukt mot henne innan jag försiktigt nickade in mot sovrummet.
"Hon pratar med Jinsu. Hon blev klar för tio minuter sedan eller nåt. Och nu är Dezzie också klar." svarade Angelica istället för mig. Jag log mot henne och slängde en sista blick i spegeln på mig. Det kändes bra att inte vara för sminkad och tillfixad. Det här kändes mer som om man fyllde år och skulle ut och äta middag bara, eller något i den stilen.
"Jas? Jag är klar nu! Vi ska nog gå typ snart." sa jag lugnt när jag knackade på dörren till sovrummet. Inte långt därefter öppnade hon dörren och granskade mig uppifrån och ner, som jag gjort med Pattie.
"Wow! Det blev extremt bra! Fan grabben har smak! Du är jättevacker!" log hon mot mig och jag log generat tillbaka. Jag visste redan hur hon såg ut, men jag kunde inte hjälpa det från att bli fascinerad. Vad än Jasmine tog på sig så bar hon upp det som om det var det vackraste i världen. Därför var det omöjligt att avgöra om själva klänningen var fin eller inte, men Jasmine var i alla fall jättevacker.
"Du ser jättebra ut också babe! Justin står tydligen utanför dörren och muttrar över att han inte får komma in." flinade jag stolt och Jasmine skrattade åt min kommentar. Hon var nog inte förvånad, det skulle i alla fall inte förvåna mig.
"Han kan inte säga så mycket, du varnade honom faktiskt!" påpekade hon medan hon gick förbi mig för att sedan lägga ut telefonen i köket, där Pattie lagt sin och jag lagt ifrån mig min. Det var onödigt att ta med sig den. Man skulle varken ha tid för att prata eller höra den man pratade med. Allting skulle ändå bli fotograferat så man behövde inte sin egen dåliga mobilkamera. Och skulle någon få fnatt och vilja twittra så skulle Justin med största säkerhet ha med sig sin mobiltelefon så då var det snabbt avgjort.
"Är ni klara tjejer? Innan han får fnatt därute." frågade Pattie roat när vi kom emot henne. Jag log glatt mot henne och nickade. Jag kände hur ett av örhängena lossnade och föll ner på golvet så jag tog snabbt upp det och började gå emot toaletten.
"Jag kommer snart, men du kan väl släppa in honom så länge." log jag och gick in i badrummet för att sätta i örhänget igen och kanske fästa det lite bättre än innan. Jag hade haft hål i öronen så länge jag kunde minnas, men jag bytte sällan örhängen. Jag valde ett par som jag använde tills jag verkligen inge ens orkade titta på dem längre, då bytte jag.
"Men Justin! Låt henne åtminstone gå på toaletten!" hörde jag Pattie ropade roat innan badrumsdörren flög upp. Jag hoppade till när han stängde igen dörren igen och låste, fortfarande blicken fäst vid min. Han såg otroligt frustrerad ut medan han kom fram mot mig. När han stannade så stod han så nära mig som det överhuvudtaget gick. Jag stod pressad mot handfatet och skåpet under det medan han hade händerna på var sida om mig, som för att stänga in mig så att jag inte skulle gå någonstans.
"Hej?" frågade jag när han inte sa någonting. Han såg fortfarande frustrerad ut och helt utan förvarning pressade han sina läppar mot mina. Jag besvarade förvånat kyssen. Den var ännu mer laddad än jag känt någon gång mellan våra kyssar. Antagligen berodde det på att han var frustrerad, vilket i sin tur mycket väl berodde på att jag faktiskt gjort som jag varnat honom om. När han avslutade kyssen hade den blivit avsevärt mjukare och när jag öppnade ögonen igen såg jag att han log milt.
"Hej." svarade han tillbaka och jag granskade honom en stund innan jag skrattade lågt.
"Du är inte frisk! Vad är det för fel på dig?" skrattade jag åt honom medan han ryckte på axlarna som svar. Jag kysste honom snabbt en gång innan jag lugnt puttade bort honom för att fixa till det han antagligen förstört. Lugnt vände jag mig mot spegeln för att granska mig själv men insåg att Angelica's hårsprej måste vara den bästa som fanns. Inte ett hårstrå låg fel. När jag vände mig tillbaka för att gå ut ur badrummet så såg jag hur Justin stod lutad mot dörren och granskade mig. Jag kunde urskilja att han bet sig själv löst i läppen medan han granskade mig.
"Titta inte på mig sådär Justin! Det var du som valde ut kläderna!" påpekade jag medan jag med små steg tog mig fram emot honom. Han granskade mig en gång till innan han flinade för sig själv.
"Japp, och det är en sak som fattas." log han och stoppade ner handen i fickan. Jag var helt säker på att han skulle dra upp mobiltelefonen för att ta ett kort eller någonting, men han förvånade mig brutalt genom att dra upp någonting litet och skimrande. Han tog min hand och började fippla med någonting vid den vänstra handleden. När han var klar tittade jag på vad han hade gjort och drog efter andan. Runt min handled satt ett guldarmband. Vitt guld, något som jag älskade när det kom till färger på smycken. Jag vände en frågande blick mot Justin och såg hur han granskade mig med ett mjukt leende. Han verkade läsa sig till frågan i min blick.
(<-- armbandet ;) Vad tyx?)"18 karats vitt guld och diamanter." svarade han medan jag granskade armbandet. Ljuset från taklampan reflekterades i stenarna och gav ifrån sig ett skimmer av färger.
"Justin, jag kan inte ta emot det här! Det är alldeles för mycket och det vet du!" protesterade jag och gjorde en ansats för att ta av mig det. Jag hade stora problem med att ta emot saker, särskilt saker som var dyra. Jag tyckte inte om att folk slösade pengar på mig, någonting som Justin verkligen verkade inte ha några som helst problem med att göra. Snabbt la han en hand över min för att hindra mig från att plocka bort armbandet.
"I won't take no for an answer!" viskade han mjukt då han stod tillräckligt nära för att jag skulle kunna höra det. Jag öppnade munnen för att fortsätta protestera men han la sitt finger över mina läppar.
"Ha det åtminstone ikväll. Sen får du göra vad du vill med det, så länge du behåller det, men använd det ikväll. Det passar dig jättebra." fortsatte han och jag suckade. Om det gjorde honom glad kunde jag väl ha det under kvällen, det skulle väl inte skada. Däremot tänkte jag lägga undan det när kvällen var över. Jag nickade milt och han log glatt.
"Tack! Du är jättevacker förresten!" kommenterade han innan han kysste mina läppar igen. Jag besvarade kyssen innan jag kom på att de andra stod utanför och antagligen väntade på att vi skulle åka iväg. Jag avslutade lugnt kyssen innan jag väntade på att han skulle låsa upp och öppnade dörren igen, eftersom att han skymde handtaget och låskolven. Han låste snabbt upp och skulle precis öppna dörren när jag stoppade honom.
"Vänta, jag har läppglans på mig, du bör nog ta bort glittret från dina läppar, det kan bli väldigt intressant annars." log jag oskyldigt och han himlade med ögonen innan han gick bort till handfatet för att sudda ut bevisen från mig.
"Är ni klara nu?" frågade Scooter, som tydligen kommit in i Pattie's hotellrum, och granskade mig när jag klev ut genom dörren. Jag log och nickade mot honom.
"Härligt. Var är plutten då?" frågade han när Justin inte kom efter mig. Hans ord fick mig att skratta roat mot honom.
"Han är därinne och fixar lite. Och han är faktiskt inte så liten Scooter. Han är större än mig." påpekade jag och han flinade retsamt mot mig.
"Åh, jag vet." svarade han och jag blängde på honom för att hans svar. Han skrattade lite åt min blick innan hans blick slutligen hamnade bakom mig, antagligen på Justin som säkerligen kommit ut från badrummet nu.
"Är du klar?" frågade Scooter och Justin mumlade någonting till svar innan han slöt upp bredvid mig och la handen vid min midja. Pattie såg lite osäker ut för det hela, och det gjorde Scooter också, men spänningen bröts när Usher kom in genom dörren med en nyckelknippa i handen.
"Vi bör åka nu, och Justin? Du borde hålla hårt i henne." sa han och jag kände hur jag rodnade. Justin svarade inte, men hans tag om min midja blev hårdare vid hans ord. Det var avsevärt gulligt att dem brydde sig om varandra så otroligt mycket, men även om jag inte träffat dem alla särskilt mycket så kändes det ändå som om dem redan accepterat mig och välkomnade mig in i deras stora familj. Jag kände mig omtyckt och älskad, en känsla som jag nog fick erkänna att jag inte kom över särskilt ofta. I vår familj hade det ju alltid bara varit jag och pappa. Tills Justin kom in och vände upp och ner på min tillvaro. En handling som jag uppskattade mer än ord kunde förklara.
Aww :)
Tack så mycket sötnosar för era kommentarer!! :)
Har inte sovit någonting inatt, av olika anledningar, men jag har försökt få till kapitlet på ett bra sätt och jag hoppas att jag lyckats relativt bra i alla fall!
Fler kapitel kommer idag! Det är liksom en självklarhet från min sida! ;)
Som ni kanske lagt märke till så om ni kollar till vänster (ovanför blogresponse-boxen) så ser ni en liten chat-tjofräs som verkade rätt awesome :P
Den får ni gärna använda er av och skriva saker i :)
Jag kommer antagligen också skriva där, och jag svarar alltid där också om ni har några frågor :)
I alla fall, använd alla smarta 'hjälpmedel' flitigt ;)
Dem är till för att underlätta för både er och mig :P
♥ Yo me siento así ♥
♥ Bella y auténtica ♥
♥ Dices, ♥
♥ Que soy imperfecta, ♥
♥ Que tu eres mi dueño, ♥
♥ Quien no te madura todo el tiempo! ♥
♥ Dices, ♥
♥ Que hablo cosas tontas, ♥
♥ Que no te merezco, ♥
♥ Quien te crees que eres, ♥
♥ Dime quien! ♥
Yeah, I'm stuck to Dices with Selena Gomez ;)
Och jaaa, det är Who Says på spanska ^^
Någon mer än jag som antingen läst spanska i skolan eller har spanskt påbrå (jag vet att man inte kan tro det, utseendet har jag minsann fått från pappa, den blekfisen)? :)
Anyways, ska knarka låten en massa nu, probably äta frulle och sen sätta mig ner och skriva kanske ;)
Eller kolla på en film.. Hmm... Vi får se, men ni får fler kapitel idag iaf! ;)
Tack igen för kommentarerna!!! :D Ni äger <3
♥ Dream, Scream, Believe ♥
♥ Que soy imperfecta, ♥
♥ Que tu eres mi dueño, ♥
♥ Quien no te madura todo el tiempo! ♥
♥ Dices, ♥
♥ Que hablo cosas tontas, ♥
♥ Que no te merezco, ♥
♥ Quien te crees que eres, ♥
♥ Dime quien! ♥
Yeah, I'm stuck to Dices with Selena Gomez ;)
Och jaaa, det är Who Says på spanska ^^
Någon mer än jag som antingen läst spanska i skolan eller har spanskt påbrå (jag vet att man inte kan tro det, utseendet har jag minsann fått från pappa, den blekfisen)? :)
Anyways, ska knarka låten en massa nu, probably äta frulle och sen sätta mig ner och skriva kanske ;)
Eller kolla på en film.. Hmm... Vi får se, men ni får fler kapitel idag iaf! ;)
Tack igen för kommentarerna!!! :D Ni äger <3
♥ Dream, Scream, Believe ♥
Where are you now - Kapitel 153
"Ledsen babe, jag får inte säga någonting. Jag lovade honom. Men jag kan lova dig att du kommer älska det!" log hon mot mig innan hon krogade in sin arm i min och drog med sig sin väska ut genom dörren för att vi skulle komma iväg till flygplatsen för att sedan åka någonstans där jag inte hade någon aning om var det var.
"VA? Skojar du med mig?" utbrast jag när Justin yttrat dem ord som jag absolut inte förväntat mig att höra. Han log prövande mot mig och jag besvarade leendet genom att kyssa honom.
"Du skojar inte va?" frågade jag när jag släppt honom och han skakade på huvudet mot mig. Jag log för mig själv. Jag skulle få gå med Justin, Jasmine, Pattie, Kenny och Scooter på MTV Music Awards, där Justin till och med var nominerad. Han skrattade mjukt innan han drog armarna om mig i en mjuk kram.
"Du är allt bra söt du." mumlade han i mitt öra innan han kysste min kind. När jag satte mig upp i sätet så blickade jag ut genom fönstret. Jag hade nästan gått ner på knä och bett Justin att få sitta vid fönstret. Jag vet med säkerhet att jag hade gjort det också om han inte sagt ja, men det var ingenting jag erkände för honom förrän efter att jag fått godkännandet.
"Jag har mina stunder." svarade jag medan jag granskade världen som såg så liten ut därnere. Vi var på väg till California, ett ställe jag aldrig varit på, men ett ställe jag alltid velat åka till.
"Jösses Dezzie, är du så taggad?" frågade Jasmine och skrattade mjukt åt mig. Jag vände blicken mot henne där hon satt framför mig, det var ju ett mindre privatplan, och såg att hon log glatt. Jag flinade bara som svar till henne innan jag kände hur Justin tog min hand och flätade samman våra fingrar. Även om det var ett privatplan så var det fler på det än bara vårat gäng, eller vad man nu skulle kalla det, men jag hade ingen som helst aning om vilka det var mer. Jag och Justin satt på ena sidan om ett bord medan Jasmine och Kenny satt mitt emot oss. Pattie och Scooter satt med ryggen mot Kenny och Jasmine, men sen var det en hel del till i planet. Jag hade inte frågat Justin om det ännu, och var inte säker på om jag borde det heller.
"Justin? Vilka fler är det på det här planet?" frågade jag när jag kände att nyfikenheten tog över trots allt. Han log lite mot mig innan han såg sig omkring och började peka diskret runtomkring sig.
"Där borta sitter lil' wayne, och tre som han har med sig. Där sitter Katy Perry och Russell Brand. Killen som sitter mittemot Russell är Katy's livvakt och han som sitter mittemot henne är hennes bror. Där borta sittar Chris Brown och några som åker med honom. Mitt emot mamma och Scooter sitter mittemot Billy Ray Cyrus och Miley. Sen vet jag inte om det är några fler." log han mot mig. Jag följde hela tiden hans blick mot var folket satt och såg ett par nyfikna blickar mot oss när Justin sa vilka det var. Katy log glatt mot Justin innan han reste sig upp och kom emot oss.
"Åh, hej Katy. Vill du sitta här så kan jag byta ett par ord med Russell." log Kenny och hon nickade tacksamt. När hon satte sig ner kramade hon lugnt Jasmine, de syntes att dem hade träffats förut.
"Hej Justin! Hur är det? Det var ett tag sen vi sågs." log hon mot honom och de kramades över bordet. Han skrattade lågt innan han satte sig ner igen.
"Men mig är det bra. Avslutar snart min lilla turné." log han mot henne. Hennes blick flöt vidare till mig och hon sträckte artigt fram handen.
"Katy." log hon och jag motstod verkligen lusten att himla med ögonen. Det var jättegulligt att hon presenterade sig och så, men vem visste inte vem hon var liksom?
"Deztiny." hälsade jag tillbaka och skakade hennes hand. Ett drag av igenkännande speglade över hennes ansikte när hon släppte min hand. Jag la lugnt ner handen på amrstödet igen och Justin tog tillbaka den, eftersom att jag släppt hans hand för att hälsa på henne.
"Åh, det är dig det står om i alla tidningar, och typ över hela internet. Det borde jag ju ha förstått i och för sig. Så det här är din nya flirt Justin?" log hon och vände slutligen blicken mot honom. Han såg oskyldigt mot henne.
"Nya? Flirt? Jag vet inte vad du pratar om." flinade han och hon skrattade åt honom innan hennes blick fastnade på våra sammanflätade händer. Hon skrattade ännu mer medan hon lutade sig tillbaka i stolen.
"Nej du gör inte det va." skrockade hon. Hon slängde en blick på Russell som satt och pratade med Kenny om något innan hon reste sig upp.
"Kanske ska gå tillbaka till min plats igen, vi är nog alldeles snart framme." log hon och kramade om Jasmine. Till min förvåning lutade hon sig över bordet för att ge mig en kram också och sen kramade hon om Justin.
"Du har tur du lillgrabben. Hon är söt." viskade hon till honom, och eftersom att det antagligen inte var meningen att jag skulle höra det, tittade jag ut genom fönstret igen. Hon vinkade snabbt åt oss när hon släppte honom.
"Vi ses senare Deztiny. Jasmine. Justin." sa hon innan hon slutligen gick tillbaka för att byta plats med Kenny igen. jag vände roat blicken mot Justin när han tittade efter henne och log.
"Vad är det?" frågade han när han antagligen kände sig iakttagen.
"Du hade ingen aning om vad hon snackade om va?" frågade jag och gjorde ett försök till att inte skratta. Han flinade innan han kysste baksidan av min handrygg. Det var ovant hur Justin gjorde saker öppet, runt andra, men åh andra sidan så var väl de flesta i planet förstående om det eftersom att de också hade ett privatliv att hålla privat. Lugnt böjde jag mig mot honom för att viska i hans öra.
"Även om du är väldigt knäpp, så älskar jag dig!" mumlade jag till honom och jag kunde se hur hans kinder fick en svag rosa nyans. Han log mot mig innan han gav mig en passionerad kyss. Inte världens bästa ställe för en sån, men jag kunde inte misstycka över huvudtaget. Jag ville inte misstycka.
"Jag älskar dig också baby!" mumlade han tillbaka mot mina läppar och jag kunde inte låta bli att le. Han var världens underbaraste och jag hade grym tur som hade honom.
"Aye, bro! Sluta sliska nu. Planet landar typ nu." mumlade Kenny från platsen framför Justin. Varken jag eller Justin lyckades hålla oss för skratt, och då var kyssen redan avslutad. Vi spände fast oss och väntade på att landningen skulle komma. Det skakade till lite i planet när luckorna därunder uppnades och hjulen kom fram, men sen var det bara det bästa kvar, landningen. Den gick snabbt och enkelt och det tog inte lång tid innan vi knäppte loss oss och reste oss upp för att gå ut, tillsammans med alla andra.
"Justin! Jag tänkte komma fram och säga hej under resan, men sen hamnade jag i en intressant diskussion så det blev inte så. Hur är det?" frågade någon, vars röst jag kände igen, och kramade Justin där han stod bredvid mig. Han kramade henne tillbaka och log mjukt mot henne när hon släppte honom.
"Hej, Miley." log hon mot mig och jag besvarade milt hennes leende.
"Deztiny, hej." svarade jag och sträckte fram handen. Hon la huvudet på sned en stund innan hon log mot mig.
"Jag har aldrig träffat på fler än jag som heter Destiny. Eller hette." log hon och jag blinkade förvånat. Hon verkade kunna läsa av min blick för hon log roat innan hon svarade.
"Mitt dopnamn är Destiny Hope Cyrus, men jag bytte för bara några år sedan till Miley Ray Cyrus. Det är inte så många som vet om det verkar det som." log hon mot mig och jag nickade tillbaka. Jag hade aldrig hört talas om det förrän nu men jag var tvungen att hålla med henne, det var inte så många som hette det överhuvudtaget.
"Då räknas du som den andra jag har träffat som heter Destiny, eller ja, hette då. Stavade du med s eller z?" log jag mot henne. Hon skrattade lätt mot mig innan hon svarade.
"S, du är den enda som jag någonsin hört talas om har Z istället för S. Men aye, vi ses senare ikväll. Vi måste åka och fixa till oss nu. Det var roligt att träffa dig Deztiny! Och lycka till ikväll Justin." log hon innan hon sprang iväg efter sin pappa. Justin ropade samma sak till henne innan han lugnt började gå mot utgången följt av Kenny, Pattie, Scooter och Jasmine. Jas stod och pratade med Scooter om var Ryan höll hus, eftersom att han tydligen skulle göra någonting, men Kenny svarade, istället för Scooter, att Ryan inte skulle med och att det blev ändrade planer. Jag orkade inte ens fråga, jag skulle antagligen inte få ett svar ändå. Istället log jag när vi tog ett steg ut ur planet och möttes av hundratals skrikande människor samt nästan lika många kamerablixtrar. Istället för att skapa onödigt med rubriker så släppte jag Justin's hand och slöt upp bredvid Jasmine istället. Kenny tog min plats tätt intill Justin och vi gick lugnt nerför trappan som stod intill planet.
"Mäktigt va?" frågade Jasmine lugnt när vi slutligen var nere och jag knappt kunde se annat än människor som skrek Justin's och Jasmine's namn. Längre fram såg jag hur Miley och Katy stod på varsin sida och signerade vad som såg ut att vara skivor.
"Jag vet inte riktigt hur jag ska placera det. Nog är det mäktigt alltid." log jag mot henne innan jag försiktigt knuffade iväg henne till en av sidorna där det var tre tjejer som vinkade energiskt och viftade med Jasmine's skiva i luften. Hon drog upp en penna ur bakfickan och började signera för fullt medan Justin stod längre fram och pratade med några fans. Han hade nog det tuffaste jobbet här.
"Det tar ett tag att vänja sig vid det." sa någon åt mig och när jag vände på huvudet så hade Pattie börjat gå bredvid mig. Jag log mot henne.
"Jadå, det gör det nog. Det är rätt fascinerande och se hur dem jobbar. Hur alla på något sätt försöker göra sig hörd medan Justin och Jasmine försöker se alla." log jag mot henne medan vi sakta gick bakom alla. Pattie skrattade bredvid mig innan hon tog tag i min arm och vände mig mot några som stod och ropade.
"Dags för dig att jobba också." log hon mot mig och gav mig en penna. Jag tittade på henne förvånat innan jag såg att tjejerna som samlats framför mig hade tidningar i händerna, men mig på omslaget. Pattie puffade till mig lite, och tur var nog det, annars hade jag nog stått där som ett fån rätt länge. Med ett brett leende gick jag fram till hopen av tjejer som stod i en klunga framför mig och viftade med sina tidningar.
"Hej girls!" hälsade jag och tog emot en tidning med en egentagen bild av mig på. Jag signerade den snabbt och lämnade sen tillbaka den. De följande minutrarna stod jag och signerade tidningar, lappar och allt möjligt annat medan jag besvarade olika frågor.
"Hur mår du?" frågade en tjej som fångade min uppmärksamhet. Hon hade rödfärgat hår uppsatt i en hög tofs. Hennes ögon var skuggade och hon hade ett tunt lager foundation över fräkniga kinder.
"Jag mår bra. Hur mår du själv?" log jag mot henne. Hon svarade att hon mådde bra och jag signerade lugnt hennes tidning.
"Du är jättevacker Dezzie! Kommer du gå på MTV Awards med Justin?" frågade en annan tjej och jag log mot henne medan jag tog emot hennes block och nickade.
"Hur ska du se ut?" frågade hon igen och jag skrattade lätt medan jag gav tillbaka blocket efter att ha signerat det.
"Det blir en överraskning. Nu ska jag gå vidare, men roligt att träffa er." log jag mot dem innan jag vände mig för att gå efter Pattie. Jasmine slöt upp bredvid mig och vi gick i armkrok. Utan att jag var beredd på det tvärnitade hon när vi nästan var vid Justin och vände sig mot några tjejer som antagligen ropat på oss.
"Får vi ta en bild?" frågade en tjej som i princip stod och hoppade upp och ner. Jag log och nickade mot Jasmine innan vi ställde oss tätare tillsammans och log brett in i kameran.
"Tack så mycket! Jag älskar er!" tackade hon oss och jag skrattade uppskattande.
"Inget att tacka för sötnos. Ge mig kameran så tar jag en bild av dig och Jas tillsammans." log jag mot henne och tog lugnt hennes kamera. Hon såg ut att spricka i ansiktet på grund av att hon log så brett. Jasmine ställde sig bredvid henne och jag tog en söt bild på dem. Hon envisades sen med att jag och Jasmine skulle byta plats, så det gjorde vi för att Jas skulle kunna ta bilden på mig och tjejen. En bit bort såg jag hur Justin stod med pennan och en skiva i handen, men han skrev inte utan han stod och granskade mig med ett stolt leende på läpparna. Jag besvarade mjukt leendet innan jag tittade in i kameran.
"Så tjejer, nu är det dags för oss att gå vidare. Ha en bra dag och det var trevligt att träffa er." log Jasmine när vi gick vidare efter Pattie, Scotter och Kenny som precis kommit fram till Justin där han stod vid de sista personerna. Han signerade en affisch av sig själv innan han sa hej då till dem. En bil stod parkerad inte alls långt bort så vi hoppade lätt in och satte oss i den. Kenny väntade tills vi hoppat in längst bak. Det var en minibuss, eller vad man nu skulle kalla det, så det fans tre säten längst bak, två i mitten och sen två fram. Perfekt eftersom att vi fick plats precis. Jag, Justin och Jasmine hoppade in längst bak. Scooter och Pattie satte sig i mitten och när vi alla satt oss ner så klev kenny in i passagerarsätet. Vem det var som körde hann jag inte riktigt urskilja.
"Du såg ut att trivas." flinade Justin och drog mig tillbaka till bilen som nu rullade. Jag hade nog fastnat i mina tankar, som vanligt. Jag flinade tillbaka mot honom, det vore nog omöjligt att försöka hålla glädjen inne så jag gjorde inte ens ett försök.
"Jag älskar det! Dem är alla så söta och jag skulle kunna stå där i flera timmar och bara prata med dem!" svarade jag och han skrattade mjukt mot mig innan han tog min hand i sin och kysste den mjukt. Vi satt och småpratade alla tre bak i bilen medan vi åkte någonstans. Efter inte alls lång tid var vi framme vid ett stort hotell men jag kunde urskilja att det var baksidan av det. De andra började kliva ut ur bilen och när jag var ute så såg jag vem det var som kört bilen, Usher.
"Usher! Hey man!" hälsade Justin och de gjorde någon slags handslag som jag verkligen inte förstod att de kunde komma ihåg. Usher's blick hamnade på mig efter att han hälsat på Jasmine och jag kunde se hur Justin log brett.
"Usher, det här är Dezzie, my Shawty." presenterade Justin och jag log mot Usher som mötte mitt leende.
"Hej Dezzie. Kul att träffa dig. Hittills har man bara hört talas om dig i tidningar, och genom den här lillråttans prat." log Usher och Justin muttrade lite för sig själv. Jag tyckte det var extremt roligt att dem alltid retades med Justin och kallade honom för en massa grejer. Jag log mot honom och nickade glatt.
"Kul att träffa dig också. Justin, hur kommer det sig att alla vet så otroligt mycket om mig?" frågade honom och vände blicken mot honom. Han log oskyldigt mot mig och la sin hand runt min midja.
"Man pratar mycket om det man håller kärt." log han och pussade mig på nästippen. Jag himlade med ögonen mot honom och vände istället blicken mot Usher som log uppskattande mot Justin.
"Tänk om fler i samhället var som du Justin! Tjejer behöver någon som uppskattar dem, och till skillnad från andra tonårskillar, så gör du de. That's my man!" log han mot Justin och jag skrattade lågt. Dem kunde ha såna roliga konversationer, alla i hans crew.
"Åh jag vet inte det jag, han kan vara riktigt otrevlig ibland." skojade jag med allvarlig röst och till sin förvåning släppte Justin taget om mig. Jag bestämde mig för att spela vidare på det och vände uppmärksamheten mot Usher som såg förvirrad ut.
"Inatt fick jag sova på soffan, med överkastet från sängen bara." påpekade jag och jag såg hur Justin började flina mot mig. Jag backade bort från honom då jag kände igen blicken han gav mig. Usher verkade insé att det hela var ett skämt och började därför skratta. Jag fäste ingen större uppmärksamhet på vad resten gjorde för Justin kom allt närmare och närmare. Innan jag hunnit vände mig om hoppade han i princip på mig och slängde mig över axeln, som han gjort första dagen jag träffade honom. Jag försökte hålla mig för skratt men det var nästintill omöjligt.
"Inte igen! Släpp ner mig." skrattade jag medan Justin vände sig om och började gå tillbaka till de andra. Det var inte lönt att försöka komma ner själv, det skulle han för det första aldrig gå med på och för det andra så skulle parera min tanke innan jag ens gjort mig redo för att kasta mig bakåt.
"Igen? Dezzie är det här någonting som händer ofta?" frågade Pattie som ställt sig framför mig för att kunna prata med mig. Jag log oskyldigt mot henne.
"Första gången jag träffade honom gjorde han så här på stan. Dagen efter gjorde han samma sak, plus att han slängde ner mig i vattnet också. Sen händer det emellanåt." svarade jag henne och kände hur Justin skrattade åt mitt svar.
"Lite flashback det här Dezzie, tycker du inte det?" skrattade Justin och jag funderade på vad han menade.
"Ja, förutom att det inte finns något vatten i närheten och för att jag inte har fått någon s..." längre hann jag inte innan någon, jag var rätt säker på att det var Justin, smällde till mig på rumpan.
"You were sayin?" frågade han igen och jag himlade med ögonen. Han tyckte nog att han var bra finurlig ibland. Synd bara att jag inte höll med honom.
"Nothing. Kan du sätta ner mig nu? Innan jag tar till drastiska åtgärder." frågade jag sockersött och hörde hur han skrattade. Han hann inte svara innan Scooter svarade istället för honom.
"Ja, Justin släpp ner henne nu. Ni kan busa sen. Vi har inte lång tid på oss att göra oss klara, och det har blivit ändrade planer. Ryan är hemma och kommer inte, men hans kompis står uppe på hotellet, antagligen utanför dörren till något av våra rum, och väntar på oss så sätt fart." muttrade Scooter och jag trodde verkligen att han skulle göra som Scooter sa och släppa ner mig, men det verkade inte komma på frågan.
"Jag kan bära henne." påpekade Justin och började gå. Jag muttrade surt för mig själv när han gick in genom bakdörren som Kenny stod och höll upp för oss. Han log roat åt mig och jag himlade med ögonen tillbaka, med ett leende på läpparna.
"Det här är extremt förnedrande." kommenterade jag komiskt och Justin skrattade under mig.
"Get used to it!" svarade han medan han gick upp för trappor och genom korridorer, envis om att fortfarande bära mig. Han släppte inte ner mig förrän jag formligen satt i stolen jag skulle sitta i när jag blev tillfixad. När han backade undan spända jag surt blicken i honom medan han bara skrattade åt mig. Han kysste mig mjukt och jag besparade blicken, med ett finurligt leende på läpparna.
"Payback time. Du får inte se mig förrän vi praktiskt sätt är klara nog att sätta oss i bilen och åka!" flinade jag retfullt mot honom. Hon som stod och börjat borsta ut mitt hår nickade instämmande.
"Vi vet ju hur de gick för dig förra gången det var Dezzie's Payback Time." flinade Justin och jag kunde inte låta bli att blinka till honom. Typiskt honom att dra upp nattens händelser i det här. Han gick ut ur Jasmine's och Pattie's rum för att göra sig ordning i hans och mitt. Så fort han gått ut ur rummet låste Jasmine efter honom och jag log brett åt att girl power existerade i det här gänget. För det var precis vad han skulle få smaka på nu, äkta, outspädd girlpower!
Oh BAM luvies!!!"Du skojar inte va?" frågade jag när jag släppt honom och han skakade på huvudet mot mig. Jag log för mig själv. Jag skulle få gå med Justin, Jasmine, Pattie, Kenny och Scooter på MTV Music Awards, där Justin till och med var nominerad. Han skrattade mjukt innan han drog armarna om mig i en mjuk kram.
"Du är allt bra söt du." mumlade han i mitt öra innan han kysste min kind. När jag satte mig upp i sätet så blickade jag ut genom fönstret. Jag hade nästan gått ner på knä och bett Justin att få sitta vid fönstret. Jag vet med säkerhet att jag hade gjort det också om han inte sagt ja, men det var ingenting jag erkände för honom förrän efter att jag fått godkännandet.
"Jag har mina stunder." svarade jag medan jag granskade världen som såg så liten ut därnere. Vi var på väg till California, ett ställe jag aldrig varit på, men ett ställe jag alltid velat åka till.
"Jösses Dezzie, är du så taggad?" frågade Jasmine och skrattade mjukt åt mig. Jag vände blicken mot henne där hon satt framför mig, det var ju ett mindre privatplan, och såg att hon log glatt. Jag flinade bara som svar till henne innan jag kände hur Justin tog min hand och flätade samman våra fingrar. Även om det var ett privatplan så var det fler på det än bara vårat gäng, eller vad man nu skulle kalla det, men jag hade ingen som helst aning om vilka det var mer. Jag och Justin satt på ena sidan om ett bord medan Jasmine och Kenny satt mitt emot oss. Pattie och Scooter satt med ryggen mot Kenny och Jasmine, men sen var det en hel del till i planet. Jag hade inte frågat Justin om det ännu, och var inte säker på om jag borde det heller.
"Justin? Vilka fler är det på det här planet?" frågade jag när jag kände att nyfikenheten tog över trots allt. Han log lite mot mig innan han såg sig omkring och började peka diskret runtomkring sig.
"Där borta sitter lil' wayne, och tre som han har med sig. Där sitter Katy Perry och Russell Brand. Killen som sitter mittemot Russell är Katy's livvakt och han som sitter mittemot henne är hennes bror. Där borta sittar Chris Brown och några som åker med honom. Mitt emot mamma och Scooter sitter mittemot Billy Ray Cyrus och Miley. Sen vet jag inte om det är några fler." log han mot mig. Jag följde hela tiden hans blick mot var folket satt och såg ett par nyfikna blickar mot oss när Justin sa vilka det var. Katy log glatt mot Justin innan han reste sig upp och kom emot oss.
"Åh, hej Katy. Vill du sitta här så kan jag byta ett par ord med Russell." log Kenny och hon nickade tacksamt. När hon satte sig ner kramade hon lugnt Jasmine, de syntes att dem hade träffats förut.
"Hej Justin! Hur är det? Det var ett tag sen vi sågs." log hon mot honom och de kramades över bordet. Han skrattade lågt innan han satte sig ner igen.
"Men mig är det bra. Avslutar snart min lilla turné." log han mot henne. Hennes blick flöt vidare till mig och hon sträckte artigt fram handen.
"Katy." log hon och jag motstod verkligen lusten att himla med ögonen. Det var jättegulligt att hon presenterade sig och så, men vem visste inte vem hon var liksom?
"Deztiny." hälsade jag tillbaka och skakade hennes hand. Ett drag av igenkännande speglade över hennes ansikte när hon släppte min hand. Jag la lugnt ner handen på amrstödet igen och Justin tog tillbaka den, eftersom att jag släppt hans hand för att hälsa på henne.
"Åh, det är dig det står om i alla tidningar, och typ över hela internet. Det borde jag ju ha förstått i och för sig. Så det här är din nya flirt Justin?" log hon och vände slutligen blicken mot honom. Han såg oskyldigt mot henne.
"Nya? Flirt? Jag vet inte vad du pratar om." flinade han och hon skrattade åt honom innan hennes blick fastnade på våra sammanflätade händer. Hon skrattade ännu mer medan hon lutade sig tillbaka i stolen.
"Nej du gör inte det va." skrockade hon. Hon slängde en blick på Russell som satt och pratade med Kenny om något innan hon reste sig upp.
"Kanske ska gå tillbaka till min plats igen, vi är nog alldeles snart framme." log hon och kramade om Jasmine. Till min förvåning lutade hon sig över bordet för att ge mig en kram också och sen kramade hon om Justin.
"Du har tur du lillgrabben. Hon är söt." viskade hon till honom, och eftersom att det antagligen inte var meningen att jag skulle höra det, tittade jag ut genom fönstret igen. Hon vinkade snabbt åt oss när hon släppte honom.
"Vi ses senare Deztiny. Jasmine. Justin." sa hon innan hon slutligen gick tillbaka för att byta plats med Kenny igen. jag vände roat blicken mot Justin när han tittade efter henne och log.
"Vad är det?" frågade han när han antagligen kände sig iakttagen.
"Du hade ingen aning om vad hon snackade om va?" frågade jag och gjorde ett försök till att inte skratta. Han flinade innan han kysste baksidan av min handrygg. Det var ovant hur Justin gjorde saker öppet, runt andra, men åh andra sidan så var väl de flesta i planet förstående om det eftersom att de också hade ett privatliv att hålla privat. Lugnt böjde jag mig mot honom för att viska i hans öra.
"Även om du är väldigt knäpp, så älskar jag dig!" mumlade jag till honom och jag kunde se hur hans kinder fick en svag rosa nyans. Han log mot mig innan han gav mig en passionerad kyss. Inte världens bästa ställe för en sån, men jag kunde inte misstycka över huvudtaget. Jag ville inte misstycka.
"Jag älskar dig också baby!" mumlade han tillbaka mot mina läppar och jag kunde inte låta bli att le. Han var världens underbaraste och jag hade grym tur som hade honom.
"Aye, bro! Sluta sliska nu. Planet landar typ nu." mumlade Kenny från platsen framför Justin. Varken jag eller Justin lyckades hålla oss för skratt, och då var kyssen redan avslutad. Vi spände fast oss och väntade på att landningen skulle komma. Det skakade till lite i planet när luckorna därunder uppnades och hjulen kom fram, men sen var det bara det bästa kvar, landningen. Den gick snabbt och enkelt och det tog inte lång tid innan vi knäppte loss oss och reste oss upp för att gå ut, tillsammans med alla andra.
"Justin! Jag tänkte komma fram och säga hej under resan, men sen hamnade jag i en intressant diskussion så det blev inte så. Hur är det?" frågade någon, vars röst jag kände igen, och kramade Justin där han stod bredvid mig. Han kramade henne tillbaka och log mjukt mot henne när hon släppte honom.
"Hej, Miley." log hon mot mig och jag besvarade milt hennes leende.
"Deztiny, hej." svarade jag och sträckte fram handen. Hon la huvudet på sned en stund innan hon log mot mig.
"Jag har aldrig träffat på fler än jag som heter Destiny. Eller hette." log hon och jag blinkade förvånat. Hon verkade kunna läsa av min blick för hon log roat innan hon svarade.
"Mitt dopnamn är Destiny Hope Cyrus, men jag bytte för bara några år sedan till Miley Ray Cyrus. Det är inte så många som vet om det verkar det som." log hon mot mig och jag nickade tillbaka. Jag hade aldrig hört talas om det förrän nu men jag var tvungen att hålla med henne, det var inte så många som hette det överhuvudtaget.
"Då räknas du som den andra jag har träffat som heter Destiny, eller ja, hette då. Stavade du med s eller z?" log jag mot henne. Hon skrattade lätt mot mig innan hon svarade.
"S, du är den enda som jag någonsin hört talas om har Z istället för S. Men aye, vi ses senare ikväll. Vi måste åka och fixa till oss nu. Det var roligt att träffa dig Deztiny! Och lycka till ikväll Justin." log hon innan hon sprang iväg efter sin pappa. Justin ropade samma sak till henne innan han lugnt började gå mot utgången följt av Kenny, Pattie, Scooter och Jasmine. Jas stod och pratade med Scooter om var Ryan höll hus, eftersom att han tydligen skulle göra någonting, men Kenny svarade, istället för Scooter, att Ryan inte skulle med och att det blev ändrade planer. Jag orkade inte ens fråga, jag skulle antagligen inte få ett svar ändå. Istället log jag när vi tog ett steg ut ur planet och möttes av hundratals skrikande människor samt nästan lika många kamerablixtrar. Istället för att skapa onödigt med rubriker så släppte jag Justin's hand och slöt upp bredvid Jasmine istället. Kenny tog min plats tätt intill Justin och vi gick lugnt nerför trappan som stod intill planet.
"Mäktigt va?" frågade Jasmine lugnt när vi slutligen var nere och jag knappt kunde se annat än människor som skrek Justin's och Jasmine's namn. Längre fram såg jag hur Miley och Katy stod på varsin sida och signerade vad som såg ut att vara skivor.
"Jag vet inte riktigt hur jag ska placera det. Nog är det mäktigt alltid." log jag mot henne innan jag försiktigt knuffade iväg henne till en av sidorna där det var tre tjejer som vinkade energiskt och viftade med Jasmine's skiva i luften. Hon drog upp en penna ur bakfickan och började signera för fullt medan Justin stod längre fram och pratade med några fans. Han hade nog det tuffaste jobbet här.
"Det tar ett tag att vänja sig vid det." sa någon åt mig och när jag vände på huvudet så hade Pattie börjat gå bredvid mig. Jag log mot henne.
"Jadå, det gör det nog. Det är rätt fascinerande och se hur dem jobbar. Hur alla på något sätt försöker göra sig hörd medan Justin och Jasmine försöker se alla." log jag mot henne medan vi sakta gick bakom alla. Pattie skrattade bredvid mig innan hon tog tag i min arm och vände mig mot några som stod och ropade.
"Dags för dig att jobba också." log hon mot mig och gav mig en penna. Jag tittade på henne förvånat innan jag såg att tjejerna som samlats framför mig hade tidningar i händerna, men mig på omslaget. Pattie puffade till mig lite, och tur var nog det, annars hade jag nog stått där som ett fån rätt länge. Med ett brett leende gick jag fram till hopen av tjejer som stod i en klunga framför mig och viftade med sina tidningar.
"Hej girls!" hälsade jag och tog emot en tidning med en egentagen bild av mig på. Jag signerade den snabbt och lämnade sen tillbaka den. De följande minutrarna stod jag och signerade tidningar, lappar och allt möjligt annat medan jag besvarade olika frågor.
"Hur mår du?" frågade en tjej som fångade min uppmärksamhet. Hon hade rödfärgat hår uppsatt i en hög tofs. Hennes ögon var skuggade och hon hade ett tunt lager foundation över fräkniga kinder.
"Jag mår bra. Hur mår du själv?" log jag mot henne. Hon svarade att hon mådde bra och jag signerade lugnt hennes tidning.
"Du är jättevacker Dezzie! Kommer du gå på MTV Awards med Justin?" frågade en annan tjej och jag log mot henne medan jag tog emot hennes block och nickade.
"Hur ska du se ut?" frågade hon igen och jag skrattade lätt medan jag gav tillbaka blocket efter att ha signerat det.
"Det blir en överraskning. Nu ska jag gå vidare, men roligt att träffa er." log jag mot dem innan jag vände mig för att gå efter Pattie. Jasmine slöt upp bredvid mig och vi gick i armkrok. Utan att jag var beredd på det tvärnitade hon när vi nästan var vid Justin och vände sig mot några tjejer som antagligen ropat på oss.
"Får vi ta en bild?" frågade en tjej som i princip stod och hoppade upp och ner. Jag log och nickade mot Jasmine innan vi ställde oss tätare tillsammans och log brett in i kameran.
"Tack så mycket! Jag älskar er!" tackade hon oss och jag skrattade uppskattande.
"Inget att tacka för sötnos. Ge mig kameran så tar jag en bild av dig och Jas tillsammans." log jag mot henne och tog lugnt hennes kamera. Hon såg ut att spricka i ansiktet på grund av att hon log så brett. Jasmine ställde sig bredvid henne och jag tog en söt bild på dem. Hon envisades sen med att jag och Jasmine skulle byta plats, så det gjorde vi för att Jas skulle kunna ta bilden på mig och tjejen. En bit bort såg jag hur Justin stod med pennan och en skiva i handen, men han skrev inte utan han stod och granskade mig med ett stolt leende på läpparna. Jag besvarade mjukt leendet innan jag tittade in i kameran.
"Så tjejer, nu är det dags för oss att gå vidare. Ha en bra dag och det var trevligt att träffa er." log Jasmine när vi gick vidare efter Pattie, Scotter och Kenny som precis kommit fram till Justin där han stod vid de sista personerna. Han signerade en affisch av sig själv innan han sa hej då till dem. En bil stod parkerad inte alls långt bort så vi hoppade lätt in och satte oss i den. Kenny väntade tills vi hoppat in längst bak. Det var en minibuss, eller vad man nu skulle kalla det, så det fans tre säten längst bak, två i mitten och sen två fram. Perfekt eftersom att vi fick plats precis. Jag, Justin och Jasmine hoppade in längst bak. Scooter och Pattie satte sig i mitten och när vi alla satt oss ner så klev kenny in i passagerarsätet. Vem det var som körde hann jag inte riktigt urskilja.
"Du såg ut att trivas." flinade Justin och drog mig tillbaka till bilen som nu rullade. Jag hade nog fastnat i mina tankar, som vanligt. Jag flinade tillbaka mot honom, det vore nog omöjligt att försöka hålla glädjen inne så jag gjorde inte ens ett försök.
"Jag älskar det! Dem är alla så söta och jag skulle kunna stå där i flera timmar och bara prata med dem!" svarade jag och han skrattade mjukt mot mig innan han tog min hand i sin och kysste den mjukt. Vi satt och småpratade alla tre bak i bilen medan vi åkte någonstans. Efter inte alls lång tid var vi framme vid ett stort hotell men jag kunde urskilja att det var baksidan av det. De andra började kliva ut ur bilen och när jag var ute så såg jag vem det var som kört bilen, Usher.
"Usher! Hey man!" hälsade Justin och de gjorde någon slags handslag som jag verkligen inte förstod att de kunde komma ihåg. Usher's blick hamnade på mig efter att han hälsat på Jasmine och jag kunde se hur Justin log brett.
"Usher, det här är Dezzie, my Shawty." presenterade Justin och jag log mot Usher som mötte mitt leende.
"Hej Dezzie. Kul att träffa dig. Hittills har man bara hört talas om dig i tidningar, och genom den här lillråttans prat." log Usher och Justin muttrade lite för sig själv. Jag tyckte det var extremt roligt att dem alltid retades med Justin och kallade honom för en massa grejer. Jag log mot honom och nickade glatt.
"Kul att träffa dig också. Justin, hur kommer det sig att alla vet så otroligt mycket om mig?" frågade honom och vände blicken mot honom. Han log oskyldigt mot mig och la sin hand runt min midja.
"Man pratar mycket om det man håller kärt." log han och pussade mig på nästippen. Jag himlade med ögonen mot honom och vände istället blicken mot Usher som log uppskattande mot Justin.
"Tänk om fler i samhället var som du Justin! Tjejer behöver någon som uppskattar dem, och till skillnad från andra tonårskillar, så gör du de. That's my man!" log han mot Justin och jag skrattade lågt. Dem kunde ha såna roliga konversationer, alla i hans crew.
"Åh jag vet inte det jag, han kan vara riktigt otrevlig ibland." skojade jag med allvarlig röst och till sin förvåning släppte Justin taget om mig. Jag bestämde mig för att spela vidare på det och vände uppmärksamheten mot Usher som såg förvirrad ut.
"Inatt fick jag sova på soffan, med överkastet från sängen bara." påpekade jag och jag såg hur Justin började flina mot mig. Jag backade bort från honom då jag kände igen blicken han gav mig. Usher verkade insé att det hela var ett skämt och började därför skratta. Jag fäste ingen större uppmärksamhet på vad resten gjorde för Justin kom allt närmare och närmare. Innan jag hunnit vände mig om hoppade han i princip på mig och slängde mig över axeln, som han gjort första dagen jag träffade honom. Jag försökte hålla mig för skratt men det var nästintill omöjligt.
"Inte igen! Släpp ner mig." skrattade jag medan Justin vände sig om och började gå tillbaka till de andra. Det var inte lönt att försöka komma ner själv, det skulle han för det första aldrig gå med på och för det andra så skulle parera min tanke innan jag ens gjort mig redo för att kasta mig bakåt.
"Igen? Dezzie är det här någonting som händer ofta?" frågade Pattie som ställt sig framför mig för att kunna prata med mig. Jag log oskyldigt mot henne.
"Första gången jag träffade honom gjorde han så här på stan. Dagen efter gjorde han samma sak, plus att han slängde ner mig i vattnet också. Sen händer det emellanåt." svarade jag henne och kände hur Justin skrattade åt mitt svar.
"Lite flashback det här Dezzie, tycker du inte det?" skrattade Justin och jag funderade på vad han menade.
"Ja, förutom att det inte finns något vatten i närheten och för att jag inte har fått någon s..." längre hann jag inte innan någon, jag var rätt säker på att det var Justin, smällde till mig på rumpan.
"You were sayin?" frågade han igen och jag himlade med ögonen. Han tyckte nog att han var bra finurlig ibland. Synd bara att jag inte höll med honom.
"Nothing. Kan du sätta ner mig nu? Innan jag tar till drastiska åtgärder." frågade jag sockersött och hörde hur han skrattade. Han hann inte svara innan Scooter svarade istället för honom.
"Ja, Justin släpp ner henne nu. Ni kan busa sen. Vi har inte lång tid på oss att göra oss klara, och det har blivit ändrade planer. Ryan är hemma och kommer inte, men hans kompis står uppe på hotellet, antagligen utanför dörren till något av våra rum, och väntar på oss så sätt fart." muttrade Scooter och jag trodde verkligen att han skulle göra som Scooter sa och släppa ner mig, men det verkade inte komma på frågan.
"Jag kan bära henne." påpekade Justin och började gå. Jag muttrade surt för mig själv när han gick in genom bakdörren som Kenny stod och höll upp för oss. Han log roat åt mig och jag himlade med ögonen tillbaka, med ett leende på läpparna.
"Det här är extremt förnedrande." kommenterade jag komiskt och Justin skrattade under mig.
"Get used to it!" svarade han medan han gick upp för trappor och genom korridorer, envis om att fortfarande bära mig. Han släppte inte ner mig förrän jag formligen satt i stolen jag skulle sitta i när jag blev tillfixad. När han backade undan spända jag surt blicken i honom medan han bara skrattade åt mig. Han kysste mig mjukt och jag besparade blicken, med ett finurligt leende på läpparna.
"Payback time. Du får inte se mig förrän vi praktiskt sätt är klara nog att sätta oss i bilen och åka!" flinade jag retfullt mot honom. Hon som stod och börjat borsta ut mitt hår nickade instämmande.
"Vi vet ju hur de gick för dig förra gången det var Dezzie's Payback Time." flinade Justin och jag kunde inte låta bli att blinka till honom. Typiskt honom att dra upp nattens händelser i det här. Han gick ut ur Jasmine's och Pattie's rum för att göra sig ordning i hans och mitt. Så fort han gått ut ur rummet låste Jasmine efter honom och jag log brett åt att girl power existerade i det här gänget. För det var precis vad han skulle få smaka på nu, äkta, outspädd girlpower!
Det här blev ett låååååååååååååångt kapitel!!!! ^^
Hoppas ni gillar't :)
Anyways! Har inte hunnit läsa kommentarerna, men jag slår vad om att dem ÄGER! :)
Ni är ju världens underbaraste så ;)
Vet inte vad mer jag ska skriva här, de kanske kommer till något efteråt men...
OOOOOH! Juste! Jag har ärligt ingen aning om när MTV Music Awards brukar vara och så, men... Ni får tyvärr leva med det <3
Love you all!
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 152
"Kanske det, men världens mysigaste rumpa är det i alla fall." svarade han och lät handen glida ner över den. Jag skrattade åt honom innan jag lugnt kysste hans mjuka läppar. Han var allt bra söt den killen. Han fick mig alltid att le och gjorde mig alltid så glad. Jag önskade lite att det var något som kunde delas med hans fans, men dem vill ju inte dela honom, därför blir det svårt. Tyvärr. Jag förstod Justin's oro för min skull, även om jag inte såg det på samma sätt, och jag höll mig helt till vad jag sagt. Han bestämde när det skulle berättas för världen och om det skulle berättas för världen. Det var hans sak att ta vara på, och det la jag mig inte ett dugg i. Jag visste att han gjorde rätt val vad han än gjorde, och jag kunde se både för- och nackdelar i båda valen. Därför fick han stå för det. Han kunde se sakerna på ett annat sätt än jag, och jag litade helt och hållet på hans omdömme!
"Jag gillar den där outfiten... Vad tycker du om den här då Jas?" frågade Justin för säkert femtionde gången. Shoppingturen i Frankrike hade varit mycket lättare för då gick vi bara runt och kollade igenom kläder hipp som happ. Här verkade det som om han letade efter någonting särskilt, men ingenting verkade passa bra nog. Gillade Justin den, så gillade inte Jasmine den, eller tvärt om.
"Wow, jag tror det där är den. Det ser ju asbra ut! Sen tror jag frisyr nummer tre går till den och sen de där smyckena. Det här blir asnice!" flinade Jasmine och jag kände att jag verkligen inte fattade någonting alls. Jag hade på mig en svart söt klänning utan axelband och sen hade jag ett par lagom höga klackar på mig. Det kändes som om jag var alltför uppklädd för någonting vanligt, och i bakhuvudet kändes det som om jag visste var vi skulle. Det var bara det att det vägrade komma fram tillräckligt för att jag skulle kunna sätta ord på det.
"Det håller jag med dig om. Dezzie, går du in och tar av dig det där och tar på dig dina vanliga kläder igen? Vi är klara här." log han och jag funderade på att protestera men orkade inte. Det var väl lika bra att göra som han sa, för han skulle ändå inte säga någonting ifall att jag bestämde mig för att fråga. Jag gick in i provrummet och försökte knäppa upp klänningen i bak men kände att jag inte nådde riktigt.
"Jas? Kan du komma in och hjälpa mig med dragkedjan? Jag får inte ner den." ropade jag ut till henne och Justin. Jag hörde hur någon smet in men när jag kollade var det inte Jasmine, det var Justin.
"Jasmine står utanför och pratar med Kenny så jag hjälper dig istället." log han till svar på min outtalade fråga. Han drog snabbt ner den till ryggslutet på mig, kysste mitt nyckelben och sen mina läppar en gång innan han smög ut ur provrummet. Jag kom på mig själv med att stå och le efter honom och det tog ett tag innan jag kom ihåg att jag skulle ta av mig klänningen och skorna. Snabbt och smidigt drog jag på mig min jeanskjol och den lila luftiga tröjan jag hade fått av Justin samma dag som jag träffats hans mormor och morfar. Ett stygn av saknad uppstod inom mig när jag tänkte på dem. Nog för att jag träffat dem lite när Justin varit borta, men dem var så härliga att ha runt sig och jag förstod verkligen att Justin var så fäst vid dem.
"Är du klar?" frågade Justin när jag kom ut. Jag gav klänningen och skorna till honom innan jag nickade. Han började gå bort till kassan för att betala och eftersom att jag verkligen inte ville veta vad det kostade gick jag ut och ställde mig vid Jasmine och Kenny.
"Så, vad ska vi göra nu? Åka utomlands?" skrattade jag medan jag vände blicken ut mot bilvägen. Det var verkligen full trafik jämt i New York. När man än var ute, mitt i natten, mitt på dagen, när som helst så var det alltid fullsmockat med bilar och människor.
"Nej, men vi ska flyga om två timmar." flinade Kenny mot mig och jag blinkade till lite men innan jag hunnit kommentera det kom Justin ut med två påsar i ena handen och la den andra handen på min axel.
"Klar. Behöver du fixa någonting Jas?" frågade han och jag registrerade att Jasmine skakade på huvudet. Justin vände blicken mot mig och det var först då jag kom på mig själv med att stirra på honom.
"Vad är det?" frågade han förvirrat mot mig medan Kenny och Jasmine började gå, antagligen tillbaka till hotellet som inte alls låg långt från där vi var. Jag skakade tankspritt på huvudet innan jag började gå efter Kenny och Jas. Jag och Justin gick bredvid varandra ett tag tills han flyttade kassarna till sin högra hans och tog min högra hand med sin vänstra. När jag tittade på honom med ett skrämt uttryck för att se om han faktiskt tänkte på vad han gjorde så log han bara varmt mot mig. Jag besvarade milt leendet innan vi fortsatte gå hand i hand tillbaka till hotellet. Hela tiden vi gick kunde jag känna blickarna i ryggen, och om jag inte inbillade mig kunde jag till och med se och höra hur kamerablixtrar blinkade till ibland. Ett tag funderade jag starkt på att släppa hans hand, men jag hade ju sagt att han fick göra som han ville, och det tänkte jag stå för också.
"Ryan? Hallå? RYAN?!" ropade Justin när vi kom till hotellrummet som Ryan hade. Justin bankade på det men ingen öppnade. Justin muttrade för sig själv innan han gav upp och drog med sig mig och kassarna bort till vårt hotellrum, där sovrummet fortfarande inte var städat.
"Baby kan jag få den lilla resväskan? Den ligger under sängen." ropade Justin som stod i vardagsrummet där vi ställt resväskorna. Jag hade inte haft någon aning om att han hade tagit med sig ännu en men när jag tog mig fram över golvet och böjde mig under sängen så låg det mycket riktigt en där. Däremot var den inte liten så jag funderade på om det fanns en till, men den låg ensamt under sängen.
"Är det den här du menar?" frågade jag när jag släpade ut den i vardagsrummet. Justin vände sig om och stirrade på mig.
"Finns det någon annan under sängen eller vadå?" frågade han retsamt och jag himlade med ögonen.
"Nej, men jag skulle inte säga att den här är liten. Den är fan större än min som jag har med mig." påpekade jag och jämförde snabbt den svarta resväskan jag höll i och min vita resväska som stod bredvid Justin's enorma väska, som för övrigt mer liknade en jacuzzi till storleken.
"Den är mindre än min." flinade han som svar medan han tog den ifrån mig. Jag skrattade lätt åt hans svar. Han var bra knäpp ibland han. Jag satte mig ner i soffan medan jag lugnt granskade honom där han satt på golvet och flyttade över kläder från sin väska till den 'lilla'. Vad exakt var det han höll på med? När han öppnade min väska och började gå igenom mina kläder kunde jag inte hindra mig själv ifrån att säga någonting.
"Justin? Har jag missat någonting? Varför packar du ner en massa kläder? Har det med att vi tydligen ska flyga om typ en timme eller något?" frågade jag men Justin såg inte på mig. Han fortsatte time'a ihop olika klädesplagg och jag insåg att han satt ihop två uppsättningar kläder.
"Ja, vi ska flyga snart. Men jag tänker inte berätta var förrän vi är på planet. Då tänker jag fråga dig en sak också, som jag verkligen hoppas att du svarar ja på." svarade han medan han noga vek ner kläderna i väskan. Det sista han gjorde innan han reste sig upp var att försiktigt vika ner klänningen han nyligen köpt åt mig och lägga ner den i väskan tillsammans med skorna. Sedan sprang han in i badrummet för att att hämta något och när han kom tillbaka hade han hårfönen med sig.
"Jösses var ska vi någonstans?" mumlade jag för mig själv medan jag granskade honom. Han log överseende mot mig innan han tog min necessär och la ner i väskan för att till slut stänga den.
"Nu är vi klara! Kom nu." log han och drog med sig väskan till dörren. Jag gick oförstående efter honom och sedan vidare ut genom dörren. Han kollade en gång till att han hade allting med sig ut ur rummet innan han låste dörren och drog med sig väskan till Pattie's och Jasmine's rum. När vi kom in genom dörren stod två väskor där och Jasmine stod och kollade sig i spegeln medan hon borstade ut håret som hon nyligen plattat.
"Åh hej, är ni färdiga redan Justin? Är du taggad nu då Dezzie?" frågade Pattie när hon kom ut i hallen med en handväska i handen. Jag såg väl allmänt bortkommen ut för hon vände genast blicken mot Justin, som antagligen såg lika oskyldig ut som han brukade.
"Har du inte berättat för henne var vi ska?" frågade hon mot honom och jag kunde lova att han flinade åt henne. När jag tittade på honom var det precis vad han gjorde. Han la sin hand om min midja men fortsatte le mot sin mamma.
"Nepp, det har jag inte och det ska inte du heller göra." log han och jag kunde nästan se hur det blixtrade i Pattie's ögon.
"Du är medveten om att du leker med hennes tålamod va? En vacker dag kommer hon reagera över något hon inte skulle gjort i vanliga fall, bara för att du tänjer på det hela tiden." muttrade Pattie allvarligt mot sin son och jag tänkte inte ljuga, jag hade ingen som helst aning om vad de snackade om. Det var precis som om de pratade ett helt annat språk än vad jag gjorde. Jag vände blicken mot Jasmine som skakade på huvudet. Hon tänkte alltså inte lägga sig i det där.
"Ta det lugnt mamma. Jag ska berätta för henne på planet." log han mot henne, men Pattie verkade inte vilja tycka att det var bra i alla fall. De stod och utbytte några ord med varandra och hela tiden drog han mig närmare sig. En handling som jag gissade på var högst omedveten.
"Är ni klara därinne? Planet går snart." hörde jag Kenny's röst utanför dörren och det avbröt Pattie's och Justin's diskussion. Pattie spände blicken i Justin en gång till innan hon föste ut honom genom dörren. Jag vred mig ur hans grepp lite och gick fram till Jasmine som stod och såg precis lika förvirrad ut som jag kände mig.
"Vad var det där om?" frågade jag henne när jag såg efter Justin och Pattie, som verkade ha dragit in Kenny i diskussionen också.
"Ledsen babe, jag får inte säga någonting. Jag lovade honom. Men jag kan lova dig att du kommer älska det!" log hon mot mig innan hon krogade in sin arm i min och drog med sig sin väska ut genom dörren för att vi skulle komma iväg till flygplatsen för att sedan åka någonstans där jag inte hade någon aning om var det var.
Hmmm... Var ska dem någonstans?"Wow, jag tror det där är den. Det ser ju asbra ut! Sen tror jag frisyr nummer tre går till den och sen de där smyckena. Det här blir asnice!" flinade Jasmine och jag kände att jag verkligen inte fattade någonting alls. Jag hade på mig en svart söt klänning utan axelband och sen hade jag ett par lagom höga klackar på mig. Det kändes som om jag var alltför uppklädd för någonting vanligt, och i bakhuvudet kändes det som om jag visste var vi skulle. Det var bara det att det vägrade komma fram tillräckligt för att jag skulle kunna sätta ord på det.
"Det håller jag med dig om. Dezzie, går du in och tar av dig det där och tar på dig dina vanliga kläder igen? Vi är klara här." log han och jag funderade på att protestera men orkade inte. Det var väl lika bra att göra som han sa, för han skulle ändå inte säga någonting ifall att jag bestämde mig för att fråga. Jag gick in i provrummet och försökte knäppa upp klänningen i bak men kände att jag inte nådde riktigt.
"Jas? Kan du komma in och hjälpa mig med dragkedjan? Jag får inte ner den." ropade jag ut till henne och Justin. Jag hörde hur någon smet in men när jag kollade var det inte Jasmine, det var Justin.
"Jasmine står utanför och pratar med Kenny så jag hjälper dig istället." log han till svar på min outtalade fråga. Han drog snabbt ner den till ryggslutet på mig, kysste mitt nyckelben och sen mina läppar en gång innan han smög ut ur provrummet. Jag kom på mig själv med att stå och le efter honom och det tog ett tag innan jag kom ihåg att jag skulle ta av mig klänningen och skorna. Snabbt och smidigt drog jag på mig min jeanskjol och den lila luftiga tröjan jag hade fått av Justin samma dag som jag träffats hans mormor och morfar. Ett stygn av saknad uppstod inom mig när jag tänkte på dem. Nog för att jag träffat dem lite när Justin varit borta, men dem var så härliga att ha runt sig och jag förstod verkligen att Justin var så fäst vid dem.
"Är du klar?" frågade Justin när jag kom ut. Jag gav klänningen och skorna till honom innan jag nickade. Han började gå bort till kassan för att betala och eftersom att jag verkligen inte ville veta vad det kostade gick jag ut och ställde mig vid Jasmine och Kenny.
"Så, vad ska vi göra nu? Åka utomlands?" skrattade jag medan jag vände blicken ut mot bilvägen. Det var verkligen full trafik jämt i New York. När man än var ute, mitt i natten, mitt på dagen, när som helst så var det alltid fullsmockat med bilar och människor.
"Nej, men vi ska flyga om två timmar." flinade Kenny mot mig och jag blinkade till lite men innan jag hunnit kommentera det kom Justin ut med två påsar i ena handen och la den andra handen på min axel.
"Klar. Behöver du fixa någonting Jas?" frågade han och jag registrerade att Jasmine skakade på huvudet. Justin vände blicken mot mig och det var först då jag kom på mig själv med att stirra på honom.
"Vad är det?" frågade han förvirrat mot mig medan Kenny och Jasmine började gå, antagligen tillbaka till hotellet som inte alls låg långt från där vi var. Jag skakade tankspritt på huvudet innan jag började gå efter Kenny och Jas. Jag och Justin gick bredvid varandra ett tag tills han flyttade kassarna till sin högra hans och tog min högra hand med sin vänstra. När jag tittade på honom med ett skrämt uttryck för att se om han faktiskt tänkte på vad han gjorde så log han bara varmt mot mig. Jag besvarade milt leendet innan vi fortsatte gå hand i hand tillbaka till hotellet. Hela tiden vi gick kunde jag känna blickarna i ryggen, och om jag inte inbillade mig kunde jag till och med se och höra hur kamerablixtrar blinkade till ibland. Ett tag funderade jag starkt på att släppa hans hand, men jag hade ju sagt att han fick göra som han ville, och det tänkte jag stå för också.
"Ryan? Hallå? RYAN?!" ropade Justin när vi kom till hotellrummet som Ryan hade. Justin bankade på det men ingen öppnade. Justin muttrade för sig själv innan han gav upp och drog med sig mig och kassarna bort till vårt hotellrum, där sovrummet fortfarande inte var städat.
"Baby kan jag få den lilla resväskan? Den ligger under sängen." ropade Justin som stod i vardagsrummet där vi ställt resväskorna. Jag hade inte haft någon aning om att han hade tagit med sig ännu en men när jag tog mig fram över golvet och böjde mig under sängen så låg det mycket riktigt en där. Däremot var den inte liten så jag funderade på om det fanns en till, men den låg ensamt under sängen.
"Är det den här du menar?" frågade jag när jag släpade ut den i vardagsrummet. Justin vände sig om och stirrade på mig.
"Finns det någon annan under sängen eller vadå?" frågade han retsamt och jag himlade med ögonen.
"Nej, men jag skulle inte säga att den här är liten. Den är fan större än min som jag har med mig." påpekade jag och jämförde snabbt den svarta resväskan jag höll i och min vita resväska som stod bredvid Justin's enorma väska, som för övrigt mer liknade en jacuzzi till storleken.
"Den är mindre än min." flinade han som svar medan han tog den ifrån mig. Jag skrattade lätt åt hans svar. Han var bra knäpp ibland han. Jag satte mig ner i soffan medan jag lugnt granskade honom där han satt på golvet och flyttade över kläder från sin väska till den 'lilla'. Vad exakt var det han höll på med? När han öppnade min väska och började gå igenom mina kläder kunde jag inte hindra mig själv ifrån att säga någonting.
"Justin? Har jag missat någonting? Varför packar du ner en massa kläder? Har det med att vi tydligen ska flyga om typ en timme eller något?" frågade jag men Justin såg inte på mig. Han fortsatte time'a ihop olika klädesplagg och jag insåg att han satt ihop två uppsättningar kläder.
"Ja, vi ska flyga snart. Men jag tänker inte berätta var förrän vi är på planet. Då tänker jag fråga dig en sak också, som jag verkligen hoppas att du svarar ja på." svarade han medan han noga vek ner kläderna i väskan. Det sista han gjorde innan han reste sig upp var att försiktigt vika ner klänningen han nyligen köpt åt mig och lägga ner den i väskan tillsammans med skorna. Sedan sprang han in i badrummet för att att hämta något och när han kom tillbaka hade han hårfönen med sig.
"Jösses var ska vi någonstans?" mumlade jag för mig själv medan jag granskade honom. Han log överseende mot mig innan han tog min necessär och la ner i väskan för att till slut stänga den.
"Nu är vi klara! Kom nu." log han och drog med sig väskan till dörren. Jag gick oförstående efter honom och sedan vidare ut genom dörren. Han kollade en gång till att han hade allting med sig ut ur rummet innan han låste dörren och drog med sig väskan till Pattie's och Jasmine's rum. När vi kom in genom dörren stod två väskor där och Jasmine stod och kollade sig i spegeln medan hon borstade ut håret som hon nyligen plattat.
"Åh hej, är ni färdiga redan Justin? Är du taggad nu då Dezzie?" frågade Pattie när hon kom ut i hallen med en handväska i handen. Jag såg väl allmänt bortkommen ut för hon vände genast blicken mot Justin, som antagligen såg lika oskyldig ut som han brukade.
"Har du inte berättat för henne var vi ska?" frågade hon mot honom och jag kunde lova att han flinade åt henne. När jag tittade på honom var det precis vad han gjorde. Han la sin hand om min midja men fortsatte le mot sin mamma.
"Nepp, det har jag inte och det ska inte du heller göra." log han och jag kunde nästan se hur det blixtrade i Pattie's ögon.
"Du är medveten om att du leker med hennes tålamod va? En vacker dag kommer hon reagera över något hon inte skulle gjort i vanliga fall, bara för att du tänjer på det hela tiden." muttrade Pattie allvarligt mot sin son och jag tänkte inte ljuga, jag hade ingen som helst aning om vad de snackade om. Det var precis som om de pratade ett helt annat språk än vad jag gjorde. Jag vände blicken mot Jasmine som skakade på huvudet. Hon tänkte alltså inte lägga sig i det där.
"Ta det lugnt mamma. Jag ska berätta för henne på planet." log han mot henne, men Pattie verkade inte vilja tycka att det var bra i alla fall. De stod och utbytte några ord med varandra och hela tiden drog han mig närmare sig. En handling som jag gissade på var högst omedveten.
"Är ni klara därinne? Planet går snart." hörde jag Kenny's röst utanför dörren och det avbröt Pattie's och Justin's diskussion. Pattie spände blicken i Justin en gång till innan hon föste ut honom genom dörren. Jag vred mig ur hans grepp lite och gick fram till Jasmine som stod och såg precis lika förvirrad ut som jag kände mig.
"Vad var det där om?" frågade jag henne när jag såg efter Justin och Pattie, som verkade ha dragit in Kenny i diskussionen också.
"Ledsen babe, jag får inte säga någonting. Jag lovade honom. Men jag kan lova dig att du kommer älska det!" log hon mot mig innan hon krogade in sin arm i min och drog med sig sin väska ut genom dörren för att vi skulle komma iväg till flygplatsen för att sedan åka någonstans där jag inte hade någon aning om var det var.
Vad är det dem ska göra?
Och varför reagerar Pattie som hon gör?? :P
Jessica Jarrell huh?
Det var en rolig gissning... :P
Men det får ni nog veta rätt så snart :)
Det här är absolut inte det enda kapitel som kommer upp idag!!! ;)
Minst ett till får ni, men jag kan tänka mig att det blir åtminstone två till! ;)
Och aye, hur blir konsekvenserna av att Justin håller hennes hand?
:P
Haha tack för alla kommentarer luvies :) <3
Ni äger <3
Dream, Scream, Believe
Where are you now - Kapitel 151
"Jag har aldrig varit säkrare!" log han mot mig. En stund såg vi in i varandras ögon innan han mjukt la sin hand mot min kind för att därefter ge mig en laddad kyss. Det tog inte lång tid innan bådas andetag blev ansträngda och sedan började han knäppa upp mina byxor igen. På något sätt lyckades han få av mig dem utan att jag ställde mig upp ordentligt. Jag vet inte hur han lyckades, men när jag slutligen fick av Justins's kaki-färgade byxor brydde jag mig inte längre om den smidigheten. Det var klädesplagg som nu låg på golvet, antagligen utspritt, efter att i princip ha slitits av dess ägare i en vild lek som nästan gick ut på att reta den andra så mycket som möjligt. En lek som höll på att övergå i att vi båda förlorade, nämligen att ge efter för lusten och smälta in i den andres beröring. Varje kyss, varje beröring, varje smekning och varje andetag var bränheta. Vi stod i eld och den elden kunde inget annat än bli värre och större. Större tills den slutligen slog ut oss båda två. Tills känslorna som uppstod inte ens gick att beskriva med ord längre.
När jag vaknade sträckte jag lite på mig innan jag smög mig ut ur Justin's famn för att gå på toaletten. Det var extremt varmt inne i rummet så jag drog bara det tunna täcket runt mig medan jag gled ner från sängen. När jag kom in på toaletten, och insåg att det faktiskt fanns två toaletter bredvid varandra, så kollade jag mig själv i spegeln. Mitt hår såg ungefär ut som ett stort fågelbo med kvistar hit och dit. Det hade nog aldrig sett så hemskt ut skulle jag tro, men jag orkade inge göra någonting åt det. Det var ett minne av nattens händelser, något jag inte ville glömma i första taget direkt.
Efter att ha blivit klar på toaletten gick jag tillbaka till sovrummet igen och stannade till i utkanten för att le åt två saker. Den ena saken var att jag hade haft rätt, det låg kläder överallt. Något vi säkerligen skulle behöva städa upp innan någon annan ens skulle få komma i närheten av rummet. Det andra som fick mig att le var Justin's gudomligt fridfulla ansikte. Han låg på rygg med händerna bakom huvudet och täcket visade hans bröst samt det mesta av hans mage. Jag motstod lusten att gå fram och kyssna honom, han hade haft en tuff natt, och en tuff show innan, så han kunde få sova. Istället drog jag det tunna tygstycket runt mig lite mer och ställde mig i fönstret för att blicka ut över Paris. Det var en fascinerande fantastisk utsikt och jag kom på mig själv med att granska varenda detalj jag la märke till. Bilarna som åkte över gatorna, människorna som gick in och ut i butiker. Vänner som satt coh fikade på söta restauranter och kärlekspar som gick hand i hand genom en vacker park fyllt med vackra blommor. Det kändes som ett paradis och bara få vara tillåten att titta på det. Jag stod och blickade ut över omgiven ett bra tag. De fantastiska färgerna, de underbara känslorna. Det var en obeskrivlig känsla. När det kändes som om ingenting kunde göra stunden bättre kände jag ett par försiktiga fingrar flytta mitt hår åt sidan och sedan ett par mjuka läppar som kysste min hals. Läpparna drogs ner över den högra axeln och sen upp igen.
"Sovit gott?" frågade jag mjukt medan jag med ett leende på läpparna tittade ut över Paris. Det kändes för det första helt overkligt att vara i Paris, men ännu mer overkligt var det att stå i ett av hotellfönstrena med Justin efter en fantastisk natt som jag i alla fall visste att jag sent skulle glömma.
"Jag ska inte klaga." mumlade han mot min varma hud och jag rös ofrivilligt. Han la armarna runt magen på mig och lutade sen sin haka mot den högra axeln precis låtits smekas med sina läppar. Han stod så en stund, bara höll om mig. Hans telefon ringde, men han ignorerad den. Telefonen ringde igen, men han visade inte ens att han hörde den. Tredje gången telefonen ringde suckade han irriterat innan han släppte mig för att gå och svara. Jag följde honom lugnt med blicken och insåg att han hade dragit det andra täcket runt midjan på sig själv. Det såg lite långt ut, men att se hans hud blända en på grund av solen som lös in genom fönstret var då ingenting man klagade på.
"Vad vill du?" muttrade han när han svarade. Jag vände förvånat blicken mot honom, det här kanske var en sådan där konstig morgon som man kunde råka ut för ibland. Ena sekunden var allting underbart och man svävade omkring på små moln, medan man i nästa sekund skulle kunna strypa någon.
"Ja vi vaknade precis." svarade han och jag log mjukt mot honom medan jag smög mig närmare honom. Han följde mig hela tiden med blicken och det verkade som om han hade lite svårt att konsentrera sig på personen han pratade med. När jag var framme hos honom gjorde jag som han hade gjort på mig, nämligen kysste hans axel och skulderbladet. Han vände sig långsamt om och kysste mina läppar för att sedan låta dem vandra ner över käken ner över halsen.
"Jag trodde jag var ledig idag." mumlade han i telefonen innan han kysste huden över nyckelbenet. Någon svarade någonting, som jag inte hörde, men Justin slutade inte kyssa mig över huden.
"Ja men då så! Då är jag ju ledig. What's the point?" frågade han ouppmärksamt i telefonen. Antingen var han inte alls engagerad i samtalet eller så var han helt enkelt duktig på att göra två saker samtidigt. När Justin kysste min hals återigen kunde jag höra vem det var han pratade med, det var Scooter.
"Vi har inte varit tillsammans på en och en halv månad. Låt oss åtminstone få spendera lite tid tillsammans när jag ändå är ledig. Nej jag vet, vi ska inte vara allför obvious!" svarade han tillbaka innan han rörde lätt vid mina läppar med sina. Han backade undan lite så att han kunde titta in i mina ögon. Hans guldbruna ögon sken nästan likt en guldring i vatten. Det tindrade om honom och han såg nästan ut som en ny människa. Hade natten verkligen gjort så mycket?
"Nej idag ska vi springa runt i Paris och bara ha kul. Vi hörs sen Scooter!" svarade han och la på utan att så mycket som ägna mobiltelefonen en blick. Han slängde den bakom sig på sängen men släppte mig fortfarande inte med blicken.
"Så, ska vi springa omkring i Paris? Och ha kul?" frågade jag mjukt när ingen av oss sagt någonting på säkert en minut eller två. Justin log och ryckte på axlarna.
"Om du vill det så. Det finns massor med fina ställen här som är värda att besöka, och det finns jättemånga bra klädaffärer." log han till svar och jag funderade en stund. Att springa omkring i Paris med Justin var ingenting man tackade nej till, i alla fall inte jag.
"Det låter rätt intressant. Men vi bör antagligen städa upp lite här, och jag måste duscha." erkände jag och log oskyldigt mot honom. Han skrockade djupt innan han nickade.
"Gå och duscha du. Jag städar upp lite här och sen kan jag duscha medan du fixar till dig." svarade han och gav mig en snabb kyss innan han var på väg att börja plocka på golvet.
"Ja, eller så duschar vi tillsammans, sen gör vi oss i ordning och sen kan vi plocka undan det här. Det är inte precis som om någon har nyckel hit så vi kommer vara själva." påpekade jag till honom. Han vände blicken mot mig innan han nickade med ett lätt leende på läpparna. Jag tog hans hand och gick in i badrummet, det jag fick för mig var mysigast. Medan jag letade fram två handdukar hörde jag hur Justin startade vattnet för att det skulle bli rätt temperatur i vattnet. Jag hittade två handdukar inne i ett av skåpen. Det var typiska, stora, vita badlakan med hotellets logga i nedkanten. Handdukar från hotell var alltid så otroligt mjuka, jag älskade dem.
"De är handdukar Dezzie. Sluta beundra dem som om det är första gången du ser dem." flinade Justin och tog handdukarna ifrån mig. Jag lipade mot honom innan jag himlade med ögonen.
"Ja, och jag har en rumpa. Sluta beundra den som om det är första gången du ser en." kontrade jag när jag gick in i duschen efter att ha slängt täcket i hörnet, mot dörren. Justin fnös ljudligt innan han kom in i duschan han också.
"Det är inte samma sak och det vet du!" muttrade han medan huden knottrades över hans hud. Jag log mot honom innan jag vinklade dushmunstycket lite så att han fick lika mycket vatten över sig som jag.
"Kanske inte det, men still. Det är fortfarande bara en rumpa." flinade jag mot honom och han kom närmare och la ena handen över min korsrygg.
"Kanske det, men världens mysigaste rumpa är det i alla fall." svarade han och lät handen glida ner över den. Jag skrattade åt honom innan jag lugnt kysste hans mjuka läppar. Han var allt bra söt den killen. Han fick mig alltid att le och gjorde mig alltid så glad. Jag önskade lite att det var något som kunde delas med hans fans, men dem vill ju inte dela honom, därför blir det svårt. Tyvärr. Jag förstod Justin's oro för min skull, även om jag inte såg det på samma sätt, och jag höll mig helt till vad jag sagt. Han bestämde när det skulle berättas för världen och om det skulle berättas för världen. Det var hans sak att ta vara på, och det la jag mig inte ett dugg i. Jag visste att han gjorde rätt val vad han än gjorde, och jag kunde se både för- och nackdelar i båda valen. Därför fick han stå för det. Han kunde se sakerna på ett annat sätt än jag, och jag litade helt och hållet på hans omdömme!
Ett litet mellankapitel innan det börjar hända lite saker igen :)
Jösses sötnosar, är Selena och Caitlin det ända ni kan komma på?
Neeeeej då, bättre kan ni, det vet jag! ;)
Vem kan det vara? :P
Tweeta mig svaret till @BieberCashBlogg om ni inte vill svara här i en kommentar :)
Vad kul att ni verkade gilla förra kapitlet! :)
Och tack för era söta kommentarer :)
Hoppas ni inte tycker det är alltför jobbigt med lite strökapitel här och där, men dem är oftast väldigt nödvändiga att ha :)
Love you all!
Ska sova nu, men imorgon kommer det ut fler spännande kapitel :)
Puss och god natt <3
Live, Laugh, Love
Where are you now - Kapitel 150
"Juste! Jag bryr mig om henne! Vad är det för fel med det? Bara för att du inte har någon att umgås med på det sättet." flinade han mot Alfredo som himlade med ögonen. Jag log ironiskt åt tanken, det var i princip precis det jag sagt till honom några timmar tidigare, men Justin sov ju då så det hade han ju inte hört. Alfredo hade däremot inte erkänt sig besegrad utan gnabbet var i full gång igen. Jag himlade med ögonen innan jag log mjukt för mig själv. Jag skulle kunna ingå i det här livet. Jag tyckte redan extremt mycket om alla. Dem var ju aldrig på mig, förutom Alfredo som inte visste sitt eget bästa, utan de mobbade mest Justin som antagligen var väldigt van med det hela. En sprudlande känsla spred sig inom mig och jag behövde inte ens känna efter vad det var, jag visste redan om det. Känslan var sann glädje och jag kunde inte neka till det. Jag älskade det här och förstod varför Justin ville ha en stor familj, det var underbart.
"God natt allihop! Vi ses imorgon!" log jag mjukt mot de andra när vi alla gick mot våra rum. Alfredo hade nästan fått Pattie att ändra sig om att jag skulle sova i Justin's rum, bara för att Justin svarade tillbaka med samma medicin, men till slut blev det som vi planerat i början i alla fall.
"God natt Dezzie. Och Justin, tassarna på mattan!" flinade Alfredo men Justin lyssnade inte på honom utan kramade sin mamma godnatt istället. När vi kom in i vårt rum så gick Justin före mig och muttrade för sig själv. Lugnt låste jag dörren innan jag smög upp bakom honom och kastade mig upp på hans rygg.
"Vad gör du?" skrattade han medan jag lugnt klamrade mig fast. Jag kysste hans hals och såg hur han rös till lite.
"Jag sa ju att du skulle få ångra dig!" mumlade jag mot hans hals. Han tippade lugnt ner mig i soffan innan han vände på sig och la sig över mig. Jag hade smygit på honom direkt så jag hade inte tagit av mig varken skinnjacka eller mina klackstövlar.
"Åh, juste, du skulle ju attackera mig." flinade han innan istället pressade sina läppar mot min hals. Jag knuffade lugnt bort honom.
"Åh nej, det här är mitt roliga! Payback time!" flinade jag innan jag puttade ner honom på rygg i soffan så att jag kunde sätta mig över honom. Han svalde diskret, han verkade trots allt förstå att jag inte skulle göra det lätt för honom efter vad han utsatt mig för. Retsamt började jag kyssa honom på halsen igen och emellanåt bet jag honom mjukt. Jag bet aldrig så hårt att det kunde lämna märke, hoppades jag i alla fall, men jag retades i alla fall med honom, det var mitt mål med det hela. Jag hörde hur han svalde ytterligare en gång och kysste mjukt hans läppar. Han besvarade kyssen innan han långsamt började sätta sig upp i soffan. Vare sig han ville det eller inte så flyttade jag inte på mig. Jag skulle göra det extremt jobbigt för honom, det var ju ändå payback vi snackade om. Jag lät min tunga leka med hans medan jag drog honom närmare mig. Jag kände hans händer börja vid halsen och sedan smekte dem sin väg ner över min kropp ner för att slutligen stanna vid mina lår. Han smekte mig mjutk medan han fortsatte besvara min lilla lek. Han förvånade mig inte särskilt mycket när han lät sina händer byta plats och la sig tillrätta bak på min rumpa istället, jag menar, han var ändå en tonårskille, hur ovanlig han än var, så spelade hans hormoner honom spratt också. Precis som mina gjorde med mig emellanåt. Det som däremot förvånade mig var när han reste sig upp. Jag satte mig fast mot hans höfter för att inte halka ner och han började gå med mig någonstans. Snart kände jag hur jag försiktigt trycktes mot en vägg medan jag kände hur Justin's andetag blev alltmer ojämna. Hans hjärta slog hårt i bröstet på honom och han lät för ett ögonblick sina läppar lämna mina för att sen söka sig ner mot min hals. Jag gav ifrån mig ett ofrivilligt stön innan jag mjukt bet honom i halsen.
"Det här var ju min payback." mumlade jag åt honom och han skrattade mjukt mot min hals. Den varma beröringen med läpparna och hans andetag fick det att knottra sig nerför ryggen och lusten blossade upp ännu mera. Det var kanske inte världens bästa idé att attackera honom ändå, för snart skulle jag nog inte kunna hjälpa mig själv. Särskilt jobbigt var det då jag inte var säker på om Justin bara retades med mig igen eller om hans lust faktiskt var lika enorm som min. Som svar på min outtalade fråga tryckte han sina läppar passionerat mot mina innan han tog ett fastare tag om mig för att lämna väggen. Inte långt därefter hamnade vi i någonting mjukt och jag insåg snabbt därefter att vi nu låg i hans säng, eller ja, hotellsängen. En gigantisk dubbelsäng med ett svart överkast dekorerat med guldiga detaljer. Hans kropp lämnades min en aning och han drog snabbt ner det sista av dragkedjan på jackan innan han slutligen fick av mig den. För att svara tillbaka med samma drog jag snabbt av honom den svarta, oknäppta cardiganen som han hade haft på sig. Jag hörde hur tröjan hamnade på golvet och detsamma gjorde till slut även min jacka. Det tog inte lång tid innan hans skor, mina stövlar, mitt svarta linne och hans vita t-shirt med svart tryck på, låg på golvet och gjorde min skinnjacka och hans cardigan sällskap. Automatiskt drog jag min ena hand ner över ryggen på honom och drog honom närmare mig, om det ens var möjligt. Han hade innan verkat vara noga med att inte trycka ner mig alltför hårt genom att spjäla emot, men nu släppte han efter. Han tryckte sig emot mig och medan han hårt kysste min hals. Hans en hand smekte mitt hår när jag tog tag och puffade honom åt sidan för att sätta mig över honom. Han verkade inte godtag avståndet som bildades mellan våra läppar så han satte sig snabbt upp och log armarna om mig. Mina händer fann hans hals innan jag raderade det lilla avståndet mellan våra ansikten. En ny passionerad kyss gav upplov och jag flätade in mina fingrar i hans hår. Inte långt efter det kände jag hur han började fingra med mina knappar på jeansen. Jag la en hand över hans och avbröt kyssen.
"Är du helt säker på det här?" frågade jag mjukt. Vad jag visste så var han oskuld, men det var inte jag. Jag mindes att jag var extremt nervös innan jag hade sex första gången och nu på senare tid ångrar jag att det egentligen blev som det blev. Det hade kunnat blivit så mycket bättre, så mycket vackrare och så mycket mer speciellt. Som det här.
"Jag har aldrig varit säkrare!" log han mot mig. En stund såg vi in i varandras ögon innan han mjukt la sin hand mot min kind för att därefter ge mig en laddad kyss. Det tog inte lång tid innan bådas andetag blev ansträngda och sedan började han knäppa upp mina byxor igen. På något sätt lyckades han få av mig dem utan att jag ställde mig upp ordentligt. Jag vet inte hur han lyckades, men när jag slutligen fick av Justins's kaki-färgade byxor brydde jag mig inte längre om den smidigheten. Det var klädesplagg som nu låg på golvet, antagligen utspritt, efter att i princip ha slitits av dess ägare i en vild lek som nästan gick ut på att reta den andra så mycket som möjligt. En lek som höll på att övergå i att vi båda förlorade, nämligen att ge efter för lusten och smälta in i den andres beröring. Varje kyss, varje beröring, varje smekning och varje andetag var bränheta. Vi stod i eld och den elden kunde inget annat än bli värre och större. Större tills den slutligen slog ut oss båda två. Tills känslorna som uppstod inte ens gick att beskriva med ord längre.
Oooooooooooooooh (aa)
Vad tyckte ni om det?
My mind is on fire! ^^ Hahahhahaha just kidding!
Meeen vad gillar ni de?
Nu hade dem äntligen sex ^^
För det kunde man räkna ut utifrån texten va?? :S Det hoppas jag verkligen!
Jag tycker faktiskt att det var rätt bra :P
T A C K allihop för era kommentarer!
Och jag hoppas att det verkligen löser sig för dig Julia <3
Och jag hoppas att jag varit till någon hjälp för dig :) <3
Aja, nu ska jag se på film en stund, sen kommer det antagligen upp ett till kapitel (eller två beroende på hur trött jag är och hur mycket klockan är) innan jag går och lägger mig :)
Hoppas som sagt att ni gillade det :)
Lite annorlunde utskrivet skulle jag tro, men jag är rätt nöjd ändå :)
Love ya <3
Live, Laugh, Love
Where are you now - Kapitel 149
Medan hon jobbade granskade jag hennes ansikte och kom fram till att hon var extremt söt. Hennes ansikte var väldigt docklikt, något som man brukade se i modelltidningar och inte på en restaurant. Hon hade långt blont hår uppsatt i en stram hästsvans och hennes ögon var skimrande gröna. Hon log mjukt mot mig innan hon gick därifrån, antagligen för att låta oss bestämma oss. Jag kände Justin's hand på mitt lår och när jag vände blicken mot honom tittade han på mig med ett frågande uttryck. Jag log mot honom innan jag skakade på huvudet och la min hand på hans. Han besvarade mitt leende innan han vände sig mot menyn, fortfarande med sin vänstra hand på mitt högra lår.
"Justin, tänker du svara i telefonen eller tänker du dra till dig ännu mer uppmärksamhet?" muttrade Scooter med en pommes frites i munnen. Justin ryckte till och detsamma gjorde jag. Jag hade inte ens registrerat hans ringsignal, jag hade varit så inne i en diskussion med Jasmine och Pattie. Justin klämde till mitt lår lite innan han tog bort handen för att dra upp sin mobil ur fickan. Efter ett tags granskande på skärmen satte han den slutligen vid höger öra för att sedan lägga tillbaka sin vänstra hand på mitt lår.
"Hallå?" svarade han med tillgjord röst. Något som Caitlin sagt att han gjorde för att folk inte skulle veta vem det var om de försökt få tag på hans nummer. Hans uttryck förändrades och han skrattade mjukt.
"Ja det är jag. Nej jag kände ju inte igen numret! Du byter ju nummer ständigt, girl, hur tror du att jag ska lyckas komma ihåg alla dina olika nummer? Ja du får göra det. Uppdatera mig en gång i veckan så att jag vet vilket nummer du har. Haha jaa det tycker jag att du ska göra! Det låter bra det! Nu? Nej nu sitter vi och käkar. Behöver du verkligen fråga det? Jösses jag trodde du kände mig rätt bra! Hahaha absolut! Scooter, mamma, Jasmine, Kenny, Dezzie och resten av crewet. Va? Ja hon är här. Jadu det får du nog fråga henne. Det är väl bara att bestämma dig för någonting, då brukar det ju bli så. Du förstår precis vad jag menar. Haha det är bra. Nej vi ska käka klart nu då. Ja men jag hör väl av mig snart då, så länge du inte byter nummer igen! Haha låter bra! Vi hörs sen, girl! Love you too!" pratade Justin på i telefonen och jag tittade på honom, precis som alla andra också gjorde, medan han babblade och skämtade. Jag hade ingen som helst aning om vem han snackade om och när jag vände blicken mot Jasmine så ryckte hon på axlarna. När Justin lagt på luren så la han ner telefonen i fickan innan han fortsatte äta.
"Varför stirrar ni på mig?" frågade Justin efter ett tag och de andra vände bort blicken, förutom Pattie, Scooter, Jasmine och jag. Han log mot Scooter och Pattie för att sedan blinka mot dem. Det såg ut som om de kommunicerade alla tre genom blickar och jag hade ingen som helst aning om vad det handlade om. Han vände blicken mot mig och flinade oskyldigt. Roat skakade jag på huvudet mot honom innan jag fortsatte äta. Det var inte helt och hållet det lättaste ibland, med tanke på att han satt och smekte mitt lår. Ett par gånger var jag på väg att spåtta ut Coca Colan jag hade i munnen och Justin försökte samtidigt dölja sina skratt och leenden. Det var inte det lättaste för honom, det syntes, men för ett ögonblick funderade jag nästan på att göra det jobbigt för honom också. Han var inte alls särskilt snäll när han började, och sen hittade punkterna som gjorde det hela roligare för honom, men samtidigt var jag ganska säker på att han inte hade någon aning om vad han faktiskt gjorde mot mig. För att vara sån så hade jag inte haft sex på flera månader, och själva närheten av honom fick mig att nästan vilja riva mitt hår ibland. Han var nog rätt lyckligt ovetande om hur mina egentliga reaktioner hade sett ut om jag inte hade hållit inne det mesta. Till slut drog jag snabbt upp mobilen jag hade i fickan och skrev in ett meddelande till honom. Det var onödigt att få andras blickar på en så det var det bästa jag kunde göra. Han såg att jag skrev och när han insett att det var till honom tittade han lugnt åt andra hållet för att inte visa att han visste att han skulle få sms när det plingade till. Man såg på honom att det var för att inte visa det för sin mamma eller någon annan. Han skrockade svagt medan han knappade in ett snabbt svar på sin mobil och jag gick snabbt upp vår konversation igen när jag fått svar.
Dezzie: Du har ingen aning om vad du gör mot mig! D: <3
Boo <3: Then tell me ;) Jag ser att jag gör någonting mot dig och jag är ganska säker på vad det är också. :* <3
Dezzie: Oh you have nooooo idea! Skyll inte på mig sen om jag attackerar dig sen när vi kommer undan från allas blickar! -.-' <3
Boo <3: Jag skulle inte klaga ;) <3
Dezzie: Suck! Var hittade jag dig någonstans egentligen? O.o
Joo <3: Hahaha, I know you love me! ;) Vi kan snacka om det här senare, jag ska sluta plåga dig, nästan! ^^ Älskar dig! Även om jag inte kan säga det högt just nu, för då skulle folk reagera (även om jag vet att Jasmine redan vet *himlar med ögonen* kunde du inte hålla dig längre än så?) men jag älskar dig i alla fall. <33333333333333333333333333333333333 :*
Dezzie: Du är allt bra söt du! ^^ Ja jag älskar dig också! Och du borde sluta plåga mig, för annars kan jag försäkra dig om att jag kommer attackera dig! Just sayin! När det gäller Jasmine så sa jag ingenting till henne, hon lyckades se det på mig, eller dig. Inte konstigt egentligen som du sken när vi kom till de andra nere i lobbyn ^^ Din mamma blev sjukt förvånad förresten! :* <3
Boo <3: Dina mungipor släpade inte precis i marken heller! ^^ Men är det konstigt att man är glad? Här sitter man och älskar världens underbaraste tjej i hela universum och så älskar hon en tillbaka. Lilla jag! Vad vill du att jag ska göra? Gråta istället för att le? ^^ :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* <33333333
Dezzie: Haha jag tycker vi slutar nu, innan resten kommer på oss med att sitta och vara osociala mot dem ^^ Så länge vi inte ska göra någonting annat efteråt så har vi massa timmar på oss att prata och umgås ^^ (aaa) (I'm totally gonna attack you! :* Just wait for it!) Puss på dig, sluta plåga mig och jag älskar dig också! <3
Jag stoppade snabbt ner mobilen i fickan igen när jag skrivit det sista, annars skulle vi bara fortsätta smsa och det skulle vara fruktansvärt otrevligt. Justin skrockade lågt bredvid mig innan han la ner mobilen i fickan han också. Han slutade dock inte smeka mitt lår så jag la min hand på hans och tog den istället. Han såg ut att vara väldigt road när jag sneglade på honom så jag himlade bara med ögonen. Det gick lättare att ta sig igenom middagen nu och vi alla satt lugnt och pratade. Alfredo fortsatte mobba Justin om hans förändring när jag kom in i bilden och Justin började muttra lite för sig själv.
"Jag tycker det är extremt gulligt! Det visar bara hur mycket du bryr dig om henne." log Pattie mot honom och Justin vände det genast till sin fördel.
"Juste! Jag bryr mig om henne! Vad är det för fel med det? Bara för att du inte har någon att umgås med på det sättet." flinade han mot Alfredo som himlade med ögonen. Jag log ironiskt åt tanken, det var i princip precis det jag sagt till honom några timmar tidigare, men Justin sov ju då så det hade han ju inte hört. Alfredo hade däremot inte erkänt sig besegrad utan gnabbet var i full gång igen. Jag himlade med ögonen innan jag log mjukt för mig själv. Jag skulle kunna ingå i det här livet. Jag tyckte redan extremt mycket om alla. Dem var ju aldrig på mig, förutom Alfredo som inte visste sitt eget bästa, utan de mobbade mest Justin som antagligen var väldigt van med det hela. En sprudlande känsla spred sig inom mig och jag behövde inte ens känna efter vad det var, jag visste redan om det. Känslan var sann glädje och jag kunde inte neka till det. Jag älskade det här och förstod varför Justin ville ha en stor familj, det var underbart.
Innan jag skriver något annat så vill jag bara säga att jag vet att det inte är världens roligaste kapitel...
Men det är samtidigt väldigt viktigt ;)
Så, vem tror ni att det var som ringde Justin?
Och varför säger han ingenting till Dezzie medan han utbyter blickar med Pattie och Scooter??
Haha ett till kapitel kommer idag, det vet jag med stor säkerhet ;)
Kommentera vad ni tycker och så är snart nästa kapitel uppe :)
Tack dessutom för era föregående kommentarer :)
Lyckligt lottad som har såna underbara läsare! :)
#MyReadersAreTheBest ;) <3
Live, Laugh, Love
Where are you now - Kapitel 148
"Jag älskar dig också Justin!" svarade jag lugnt och hans blick var så fantastisk att jag skulle vilja hoppa runt av glädje. Blicken speglade hans vanliga djup, men sen en överväldigande glädje som spred sig likt ett stort regn. Han gjorde mig så fruktansvärt lycklig och jag älskade honom. Jag älskade Justin Drew Bieber, på ett annat sätt än vad alla hans fans gjorde. Jag älskade honom och han älskade mig. Känslan som uppstod mellan oss var obeskrivlig. Det var omöjligt att beskriva känslan som jag vet att jag kände, och som jag såg i Justin's ögon. Känslan av enorm glädje som till och med ord inte ens kan göra rättvis.
Tillsammans gick jag och Justin ner till lobbyn. När vi gick genom korridorerna så höll vi ett litet avstånd mellan varandra för att inte väcka några fler misstankar än det redan var, men när vi kom in i hissen, och insåg att vi va själva så raderades avståndet väldigt snabbt. Han tog snabbt min hand och drog mig närmare sig så att han i princip höll om mig. Vi sa ingenting, det behövdes inte. Jag var fortfarande extremt glad och det verkade Justin också vara. När vi slutligen kom ner på bottenplanet så kysste han mig snabbt innan dörrarna öppnades och när de väl gjorde det hade han redan släppt mig helt. Justin's crew, Pattie och Jasmine stod och pratade när vi kom fram till dem. Justin gick direkt fram till sin mamma och kramade om henne innan han började spatsera ut genom dörren. Pattie tittade konstigt på sin son innan hon vände blicken mot mig. Jag kände mig lika förvånad som hon gjorde så jag ryckte på axlarna bara innan vi alla började följa efter honom. Jag hade ingen som helst aning om var vi skulle, men det var väl inte så konstigt kanske. Jag hade aldrig varit i Frankrike.
"Aye, vad var det med honom?" frågade Jasmine lågt och puffade till mig lite i sidan. Vi gick inte mitt i klungan utan en bit bakom de andra. Om det blivit så eller om det var hennes plan kunde jag inte svara på.
"Jag vet inte riktigt." svarade jag innan jag motvilligt började le. Jag kunde gissa vad som fått honom att reagera så, för jag kände igen känslan. Jag kände hur Jasmine's blick brände i sidan på mig och till slut tittade jag på henne. Hon granskade mitt leende en stund innan hon själv började le.
"OMG! Han har sagt det? Eller hur?" frågade hon och jag försökte hålla skrattet inne, samtidigt som jag försökte dölja min förvåning. Hur kunde hon se sånt?
"Jag vet inte vad du pratar om." svarade jag undvikande innan jag började gå med lite snabbare steg och vände bort blicken. Jasmine kom ikapp mig och tvingade mig att stanna bredvid henne. Hon granskade mig och till slut kunde jag inte hålla leendet inne längre och hon tvekade inte en sekund.
"OH MY GOD! Du skojar inte?! Det är ju helt fanta..." började hon innan jag hörde hur det blixtrade till bakom mig. Diskret vände jag blicken åt de hållet och sneglade på en liten tjej som stod med en liten kamera i handen. Hon log blygt mot mig och jag log trevande tillbaka.
"Hello Deztiny! Hur mår du?" frågade tjejen och jag log mot henne. Jag tippade på att hon var sisådär 7, kanske 8 år gammal. Hennes blonda hår hängde rakt ner på sidorna och gick en bit ner över ryggen.
"Jag mår bra. Vad heter du och hur mår du själv?" log jag mot henne och i ögonvrån såg jag hur Justin och Pattie var på väg emot oss. Antagligen för att kolla varför vi hade stannat.
"Jag heter Claire. Och jag mår bra. Vad gör du här?" frågade hon sedan och la huvudet lite på sned. Jag log mot henne innan jag vände blicken mot Jasmine, och sedan mot Justin en bit bort.
"Jag umgås med mina vänner. Vad gör du här då? Bor du här?" frågade jag henne tillbaka och hon nickade medan en rosa ton steg på kinderna. Hon vände bort blicken och jag förstod att det var någonting hon var på väg att fråga, men inte riktigt visste om hon vågade eller inte.
"Claire, du kan säga och fråga mig precis vad du vill." log jag varmt mot henne och hon svalde innan hon lutade sig fram för att viska i mitt öra. Jag skrattade mjukt åt henne innan jag nickade. Hon drog fram en papperslapp och en penna ur fickan för att sedan ge mig den. Jag gav den till Jasmine, som tittade på mig med ett förvånat leende, och sedan skrev hon sin autograf på den. När hon var klar gick jag bort till Justin, som stod och log mot mig, och gav den till honom också. De andra som vi gick med sa någonting mellan sig, men jag lyssnade inte på dem. Istället tog jag tillbaka pappret från Justin och gick tillbaka till Claire med det för att själv skriva min autograf på den. Hon ville ha alla tre's autografer, men hade inte vågat fråga om dem till alla. När hon fick tillbaka pappret så log hon med hela ansiktet och jag gick en hård kram.
"Tack Dezzie! Du är bäst! Hoppas ni får det kul vad ni nu ska göra." log hon innan hon snabbt vinkade till Jasmine, Justin och slutligen till resten av crewet.
"Det är jag som ska tacka Clarie. Ha det bra nu, och jag hoppas att vi ses någon mer gång. Hej då tjejen!" log jag mot henne innan jag lugnt vände mig om för att ni tillsammans med Jasmine gå tillbaka till resten. Justin stod och pratade med de andra, men han släppte mig inte med blicken. Försiktigt la jag huvudet på sned mot honom som för att fråga vad han flinade åt, men han hann inte säga någonting förrän Alfredo hann före.
"Jag ser vad du menar, bro. Det ser ut som om hon vuxit upp med det här." påpekade han medan han stötte till honom lite på axeln. Justin nickade lite och flinade som svar. Jag såg länge in i hans ögon, tills Scooter puttade till honom lite.
"Ska vi gå och äta eller? Jag börjar bli hungrig." muttrade han och Pattie skrattade lite åt honom innan hon började gå tillsammans med de andra. Justin släppte mig fortfarande inte med blicken, och det såg ut som om han inte riktigt själv visste vad han höll på med.
"Justin varför tittar du på mig sådär?" skrattade jag generat och försökte bryta ögonkontakten med honom. Han ryckte till och blinkade en gång.
"Ledsen, jag fastnade i dina ögon." svarade ahn bekymrat och jag trodde jag skulle dö av genans.
"Men shit! Måste du säga så där?" utbrast jag och skrattade meda jag la kinderna i mina händer. Han tittade på mig med ett frågande uttryck men jag skakade bara på huvudet mot honom.
"Kom nu Romeo! Dags att gå och äta!" mumlade jag till honom när jag drog med mig både honom och Jasmine mot de andra. Jasmine skrattade bredvid mig och jag kände hur Justin tog tag i min hand. Ett ögonblick försökte jag släppa hans hand men han höll kvar den.
"Det spelar ingen roll om vi håller handen. Det behöver inte betyda någonting." påpekade han men jag rynkade pannan mot honom.
"Nej det behöver inte betyda någonting, men i det här sammanhanget är det ju precis vad det gör. Du tror inte att folk kommer ta för givet saker? Jag menar, jag klagar inte. För mig kan vi gå ut med det liksom, men det är ditt val i den här frågan, för du behöver stå ut med konsekvenserna, inte jag." påpekade jag tyst för honom. Trycket i handen blev hårdare och när jag vände blicken mot Justin så såg han bekymrad ut.
"Där har du fel. Det är inte jag som kommer stå för de värsta konsekvenserna, det är faktiskt du. Och det tror jag att du är mycket väl medveten om, baby. Jag har inte sagt någonting till någon, dels för att jag vill ha ett privatliv som faktiskt är privat, men också för att jag vill skydda dig." förklarade han och jag suckade. Jag förstod det där med privatliv, det gjorde jag verkligen, men att skydda mig förstod jag inte överhuvudtaget.
"Du tror mig inte, så fråga Jasmine, eller Caitlin, eller Miley, eller Selena, eller någon annan tjej som varit runt mig, även om det inte har betytt någonting. Det är värre än vad du tror och jag vill inte att någonting ska hända dig." envisades han och jag suckade mot honom. Jag visste mycket väl hur det varit för Jasmine och Caitlin. Dem hade berättat det själva, men ändå förstod jag inte hur det kunde läggas ihop med att han behövde skydda mig.
"Justin, fine, det kommer säkert att komma konsekvenser. Det har din pappa förklarat för mig också, men det är ingenting du behöver skydda mig från. Jag har redan accepterat det och det vet du mycket väl om. Du gör som du vill, det är upp till dig. Du är kändispojken här som kommer få största konsekvenserna. Vi tar det som det kommer bara. Du får berätta för världen om du vill, när du vill. Det lägger inte jag mig i." svarade jag honom och gav honom en snabb puss på kinden. Han såg ut att fundera en stund innan han drog mig närmare sig och släppte min hand för att istället lägga en arm om min midja. Jag vände diskret blicken mot Jasmine som nickade gillandes. Hon hade lyssnat på vår argumentation, men inte visat att hon hade lyssnat, för vår skull antog jag.
"Vilken tid det tar för er! Du som brukar vara så hungrig efter konserterna." ropade Scooter en bit bort. Han stod utanför en restaurant och väntade på oss. Vi alla tre gick fram till honom och Justin log nöjt innan han drog med mig in i restauranten, där vi för en gångs skull slapp en massa galna fans, då stället nästan var helt tomt. Det fanns tre andra par därinne. Två av dem var pensionärer och det tredje paret var två vuxna som såg ut att ha en otroligt romantisk middag tillsammans. Vi satte oss lugnt ner vid ett utav borden, eller det var inte bara ett ord utan flera ihopsatte för att vi alla skulle få plats, och Justin satte sig snabbt vid min högra sida. Pattie satt mitt emot mig, Scooter satt mitt emot Justin och Kenny satt på Justin's högra sida. Bredvid mig till vänster slog sig Jasmine ner och sedan fylldes resten av platserna av Alfredo och dansare och resten av crewet. Det kändes lite konstigt att jag satt mitt emellan Jasmine och Justin, men ingen annan verkade reagera på det, och eftersom att jag inte visste varför jag känt så, så släppte jag tanken när en servitris kom till bordet för att dela ut menyer till alla. Medan hon jobbade granskade jag hennes ansikte och kom fram till att hon var extremt söt. Hennes ansikte var väldigt docklikt, något som man brukade se i modelltidningar och inte på en restaurant. Hon hade långt blont hår uppsatt i en stram hästsvans och hennes ögon var skimrande gröna. Hon log mjukt mot mig innan hon gick därifrån, antagligen för att låta oss bestämma oss. Jag kände Justin's hand på mitt lår och när jag vände blicken mot honom tittade han på mig med ett frågande uttryck. Jag log mot honom innan jag skakade på huvudet och la min hand på hans. Han besvarade mitt leende innan han vände sig mot menyn, fortfarande med sin vänstra hand på mitt högra lår.
Oj då, hur tror ni att Justin kommer välja? ;)"Aye, vad var det med honom?" frågade Jasmine lågt och puffade till mig lite i sidan. Vi gick inte mitt i klungan utan en bit bakom de andra. Om det blivit så eller om det var hennes plan kunde jag inte svara på.
"Jag vet inte riktigt." svarade jag innan jag motvilligt började le. Jag kunde gissa vad som fått honom att reagera så, för jag kände igen känslan. Jag kände hur Jasmine's blick brände i sidan på mig och till slut tittade jag på henne. Hon granskade mitt leende en stund innan hon själv började le.
"OMG! Han har sagt det? Eller hur?" frågade hon och jag försökte hålla skrattet inne, samtidigt som jag försökte dölja min förvåning. Hur kunde hon se sånt?
"Jag vet inte vad du pratar om." svarade jag undvikande innan jag började gå med lite snabbare steg och vände bort blicken. Jasmine kom ikapp mig och tvingade mig att stanna bredvid henne. Hon granskade mig och till slut kunde jag inte hålla leendet inne längre och hon tvekade inte en sekund.
"OH MY GOD! Du skojar inte?! Det är ju helt fanta..." började hon innan jag hörde hur det blixtrade till bakom mig. Diskret vände jag blicken åt de hållet och sneglade på en liten tjej som stod med en liten kamera i handen. Hon log blygt mot mig och jag log trevande tillbaka.
"Hello Deztiny! Hur mår du?" frågade tjejen och jag log mot henne. Jag tippade på att hon var sisådär 7, kanske 8 år gammal. Hennes blonda hår hängde rakt ner på sidorna och gick en bit ner över ryggen.
"Jag mår bra. Vad heter du och hur mår du själv?" log jag mot henne och i ögonvrån såg jag hur Justin och Pattie var på väg emot oss. Antagligen för att kolla varför vi hade stannat.
"Jag heter Claire. Och jag mår bra. Vad gör du här?" frågade hon sedan och la huvudet lite på sned. Jag log mot henne innan jag vände blicken mot Jasmine, och sedan mot Justin en bit bort.
"Jag umgås med mina vänner. Vad gör du här då? Bor du här?" frågade jag henne tillbaka och hon nickade medan en rosa ton steg på kinderna. Hon vände bort blicken och jag förstod att det var någonting hon var på väg att fråga, men inte riktigt visste om hon vågade eller inte.
"Claire, du kan säga och fråga mig precis vad du vill." log jag varmt mot henne och hon svalde innan hon lutade sig fram för att viska i mitt öra. Jag skrattade mjukt åt henne innan jag nickade. Hon drog fram en papperslapp och en penna ur fickan för att sedan ge mig den. Jag gav den till Jasmine, som tittade på mig med ett förvånat leende, och sedan skrev hon sin autograf på den. När hon var klar gick jag bort till Justin, som stod och log mot mig, och gav den till honom också. De andra som vi gick med sa någonting mellan sig, men jag lyssnade inte på dem. Istället tog jag tillbaka pappret från Justin och gick tillbaka till Claire med det för att själv skriva min autograf på den. Hon ville ha alla tre's autografer, men hade inte vågat fråga om dem till alla. När hon fick tillbaka pappret så log hon med hela ansiktet och jag gick en hård kram.
"Tack Dezzie! Du är bäst! Hoppas ni får det kul vad ni nu ska göra." log hon innan hon snabbt vinkade till Jasmine, Justin och slutligen till resten av crewet.
"Det är jag som ska tacka Clarie. Ha det bra nu, och jag hoppas att vi ses någon mer gång. Hej då tjejen!" log jag mot henne innan jag lugnt vände mig om för att ni tillsammans med Jasmine gå tillbaka till resten. Justin stod och pratade med de andra, men han släppte mig inte med blicken. Försiktigt la jag huvudet på sned mot honom som för att fråga vad han flinade åt, men han hann inte säga någonting förrän Alfredo hann före.
"Jag ser vad du menar, bro. Det ser ut som om hon vuxit upp med det här." påpekade han medan han stötte till honom lite på axeln. Justin nickade lite och flinade som svar. Jag såg länge in i hans ögon, tills Scooter puttade till honom lite.
"Ska vi gå och äta eller? Jag börjar bli hungrig." muttrade han och Pattie skrattade lite åt honom innan hon började gå tillsammans med de andra. Justin släppte mig fortfarande inte med blicken, och det såg ut som om han inte riktigt själv visste vad han höll på med.
"Justin varför tittar du på mig sådär?" skrattade jag generat och försökte bryta ögonkontakten med honom. Han ryckte till och blinkade en gång.
"Ledsen, jag fastnade i dina ögon." svarade ahn bekymrat och jag trodde jag skulle dö av genans.
"Men shit! Måste du säga så där?" utbrast jag och skrattade meda jag la kinderna i mina händer. Han tittade på mig med ett frågande uttryck men jag skakade bara på huvudet mot honom.
"Kom nu Romeo! Dags att gå och äta!" mumlade jag till honom när jag drog med mig både honom och Jasmine mot de andra. Jasmine skrattade bredvid mig och jag kände hur Justin tog tag i min hand. Ett ögonblick försökte jag släppa hans hand men han höll kvar den.
"Det spelar ingen roll om vi håller handen. Det behöver inte betyda någonting." påpekade han men jag rynkade pannan mot honom.
"Nej det behöver inte betyda någonting, men i det här sammanhanget är det ju precis vad det gör. Du tror inte att folk kommer ta för givet saker? Jag menar, jag klagar inte. För mig kan vi gå ut med det liksom, men det är ditt val i den här frågan, för du behöver stå ut med konsekvenserna, inte jag." påpekade jag tyst för honom. Trycket i handen blev hårdare och när jag vände blicken mot Justin så såg han bekymrad ut.
"Där har du fel. Det är inte jag som kommer stå för de värsta konsekvenserna, det är faktiskt du. Och det tror jag att du är mycket väl medveten om, baby. Jag har inte sagt någonting till någon, dels för att jag vill ha ett privatliv som faktiskt är privat, men också för att jag vill skydda dig." förklarade han och jag suckade. Jag förstod det där med privatliv, det gjorde jag verkligen, men att skydda mig förstod jag inte överhuvudtaget.
"Du tror mig inte, så fråga Jasmine, eller Caitlin, eller Miley, eller Selena, eller någon annan tjej som varit runt mig, även om det inte har betytt någonting. Det är värre än vad du tror och jag vill inte att någonting ska hända dig." envisades han och jag suckade mot honom. Jag visste mycket väl hur det varit för Jasmine och Caitlin. Dem hade berättat det själva, men ändå förstod jag inte hur det kunde läggas ihop med att han behövde skydda mig.
"Justin, fine, det kommer säkert att komma konsekvenser. Det har din pappa förklarat för mig också, men det är ingenting du behöver skydda mig från. Jag har redan accepterat det och det vet du mycket väl om. Du gör som du vill, det är upp till dig. Du är kändispojken här som kommer få största konsekvenserna. Vi tar det som det kommer bara. Du får berätta för världen om du vill, när du vill. Det lägger inte jag mig i." svarade jag honom och gav honom en snabb puss på kinden. Han såg ut att fundera en stund innan han drog mig närmare sig och släppte min hand för att istället lägga en arm om min midja. Jag vände diskret blicken mot Jasmine som nickade gillandes. Hon hade lyssnat på vår argumentation, men inte visat att hon hade lyssnat, för vår skull antog jag.
"Vilken tid det tar för er! Du som brukar vara så hungrig efter konserterna." ropade Scooter en bit bort. Han stod utanför en restaurant och väntade på oss. Vi alla tre gick fram till honom och Justin log nöjt innan han drog med mig in i restauranten, där vi för en gångs skull slapp en massa galna fans, då stället nästan var helt tomt. Det fanns tre andra par därinne. Två av dem var pensionärer och det tredje paret var två vuxna som såg ut att ha en otroligt romantisk middag tillsammans. Vi satte oss lugnt ner vid ett utav borden, eller det var inte bara ett ord utan flera ihopsatte för att vi alla skulle få plats, och Justin satte sig snabbt vid min högra sida. Pattie satt mitt emot mig, Scooter satt mitt emot Justin och Kenny satt på Justin's högra sida. Bredvid mig till vänster slog sig Jasmine ner och sedan fylldes resten av platserna av Alfredo och dansare och resten av crewet. Det kändes lite konstigt att jag satt mitt emellan Jasmine och Justin, men ingen annan verkade reagera på det, och eftersom att jag inte visste varför jag känt så, så släppte jag tanken när en servitris kom till bordet för att dela ut menyer till alla. Medan hon jobbade granskade jag hennes ansikte och kom fram till att hon var extremt söt. Hennes ansikte var väldigt docklikt, något som man brukade se i modelltidningar och inte på en restaurant. Hon hade långt blont hår uppsatt i en stram hästsvans och hennes ögon var skimrande gröna. Hon log mjukt mot mig innan hon gick därifrån, antagligen för att låta oss bestämma oss. Jag kände Justin's hand på mitt lår och när jag vände blicken mot honom tittade han på mig med ett frågande uttryck. Jag log mot honom innan jag skakade på huvudet och la min hand på hans. Han besvarade mitt leende innan han vände sig mot menyn, fortfarande med sin vänstra hand på mitt högra lår.
Kommer han säga någonting om deras förhållande till omvärlden, och när i såna fall? :P
Dem kanske hinner göra slut innan dess, det vet man ju aldrig ^^
Jag vill bara tacka er också för era fantastiska kommentarer! :)
Ni gör mig så otroligt glad varenda gång ni skriver någonting :) <3
Och en sak till, nog för att jag har mina planer om vad som ska hända, men det är jättekul om ni kommer med några förslag ni också när ni känner att det är någonting ni saknat :)
Jag är jättetacksam över det! :)
Ha det allra bäst allihop! Skriver snart på kapitel 149 :) <3
L O V E U ! ! ! < 3
Live, Laugh, Love
