Bieber Cash

"Äsch, det är lugnt shawty. Det är en mjukstart, och det är alltid roligt att träffa nytt folk."

flinade han. Jag suckade och nickade innan jag visade dem vägen till det första klassrummet. Jag skulle åtminstone slippa lektionen.

---

---

Trött sjönk jag ner i sätet på bilen. Det hade varit mer eller mindre kaotiskt att låta Justin gå in i klassrum utan Kenny med sig. Trots alla skrik i de små klassrummen hade han gått igenom varenda rum med ett leende på läpparna. Nu var skolan slut och vi hade bestämt oss för att åka till ett kafé och fika lite. Ryan hade sin bil där Justin, Chaz och Christian åkte. Vi hade bestämt oss för att min bil fick agera tjejbil, så jag hade bara Jasmine och Caitlin med mig.

"ÅH! EN BIL MED FUNGERANDE RADIO!" utbrast Caitlin när hon hoppade in i baksätet. Jasmine hade snabbt ropat 'Shotgun' när vi delat upp tjej- vs. killbilen.

"Så klart! Only the best in my car, you know!" svarade jag och log brett mot henne genom den centrala backspegeln. Jaz sträckte sig fram och satte igång den för att sedan leta efter en bra radiokanal. Till slut stannade hon vid någon kanal som för tillfället spelade Secrets med One Republic. Låten var extremt bra, men det var kanske inte så mycket drag i den. Hon verkade förstå min blick för hon bytte sedan kanal. Vi alla tre hurrade när vi hörde Lady Gaga's Born This Way. Det var en låt med drag i, och den var extremt bra också.

"Ska vi få pojkarna att ångra att de inte åker med oss?" flinade jag mot tjejerna och de tittade på varandra innan de vände hoppfulla blickar mot mig och nickade. Jag flinade innan jag svängde av på en liten avstickare. Killarna låg en bit framför oss och verkade inte ha insett att vi stannat till. Snabbt hakade jag ur två hakar som satt fast i taket på bilen. Sedan hoppade jag smidigt ur för att öppna bakluckan, som öppnades åt fel håll.

"Jaz, kan du trycka på den lysande, gröna knappen under ratten? Håll in den." ropade jag åt henne och jag såg hur hon snabbt gjorde som jag sa. Hon skrek däremot till när taket började röra sig uppåt. Hon släppte däremot inte knappen, vilket var väldigt bra. När jag såg att det skulle gå bra gick jag tillbaka in i bilen och tog över.

"Vad håller du på med?" frågade Caitlin skrämt från baksätet. Jag log retsamt för mig själv.

"Vi ska retas med killarna. Den här bilen är ett hemmabygge. Den är inte orginal någonstans, den är helt hemgjord. Det är V8-motor i den, med ljuddämpare och sen är det en cab. En cab som inte ser ut som en cab, innan man faktiskt tar bort taket." förklarade jag glatt medan taket mjukt gled ner i bakluckan. Utan att faktiskt orka kliva ur bilen, klättrade jag smidigt bak bredvid Caitlin och bad henne akta sig lite. Hon hoppade framåt någon decimeter, så att jag kunde fälla ner sätet lite. Därbakom hade jag en ljudanläggning som man inte kunde annat än älska. Caitlin satt på höger sida, bakom Jasmine, så jag fällde ner det vänstra ryggstödet så att bassystemet kom fram. Därefter kopplade jag in sladdarna för att sedan hoppa tillbaka till framsätet.

"Är ni redo att åka tjejer?" frågade jag och log nöjt mot dem. De nickade snabbt och satte sig till rätta. Snabbt stoppade jag in en av mina mest spelade skivor i cd-spelaren och vred på ljudet, framför allt basen. Yeah med Usher inledde skivan, som jag för övrigt bränt för att passa in i såna här lägen, och vi alla tre hängde snabbt på i texten. Med van hand gasade jag på och svängde ut på vägen igen. Killarna var en bra bit bort, men kafét låg på andra sidan stan, och vi skulle ta motorvägen som gick runt, så vi hade gott om tid på oss att retas med dem.

"Jag trodde dem skulle ha hunnit längre!" utbrast jag över musiken. Det verkade som om Ryan hade sagtat in lite och puttrade i vägkanten då de insett att vi inte var med. Min mobil ringde och jag svängde snabbt in till kanten och stannade, de skulle ändå inte känne igen bilen längre.

"Hej älskling." svarade jag efter att ha vridit ner ljudet på sterion. Justin andades lättat ut i andra änden.

"Var är ni någonstans? Jag trodde ni hade kört av vägen eller något när ni inte låg bakom oss längre." erkände han och jag fnös.

"Skulle jag, Deztiny Wallie, köra av vägen? Vilken dimention lever du i egentligen?! Skit samma, gasa på! Vi kommer snart ifatt er. Vi kommer även köra om er, så se till att ge allt ni har. Jag tror ni kommer bli förvånade." sa jag innan jag la på utan att vänta på svar. Jag flinade för mig själv medan jag iakttog Ryan's bil som försiktigt började ta ny fart igen. När de var typ 150 meter framför oss gasade jag på igen och höjde musiken. Nu var det Look At Me Now med Chris Brown, bland annat. Det var en bra låt för kapplöpning. Särskilt när killarna inte hade någon aning om vad de tävlade emot. Vi närmade oss snabbt och snart var vi bara två bilar ifrån dem. Jag såg Ryan's blick i sidospegeln på hans sida, och jag nickade hälsande till honom. Hans blick var nästan obetalbar och han växlade snabbt upp och tryckte på gasen. För att ha kört så lite med växelspak var det ändå väldigt tydligt när någon växlade upp.

"Nu tar vi dem." flinade jag och pressade min pärla ytterligare. Vi var säkert uppe i 120 när vi kom upp jämsides med killarna. Musiken dunkade högt i bilen och vi alla tre sjöng högt med innan vi slutligen mötte killarnas förvånade blickar. Jag kastade en slängkyss mot Justin innan jag skrattade för mig själv och körde om dem. Sånt här var kul, jag älskade att överraska folk. Särskilt när det gällde något som de aldrig hade kunnat föreställa sig.



"Shit Dezzie! Bytte du bil med någon eller?" frågade Chaz imponerat när de svängde in på parkeringen bredvid oss. Jag klev snabbt ur och klappade pärlan på motorhuven. Jag älskade min bil.

"Nej, det är fortfarande samma bil." svarade jag medan jag gick fram till dem. Chaz gick ett varv runt bilen och kollade på bassystemet. Ett tag såg det ut som om han försökte luska ut var taket hade tagit vägen, men han verkade inte riktigt hitta det, så han gav upp.

"Ska vi gå in?" frågade jag roat killarna som stod och granskade bilen. Deras blickar hoppade mellan mig och bilen, det såg ut som om de inte riktigt trodde på det, och jag antog att de inte såg det komma överhuvud taget.

"Får jag köra hem?" frågade Justin när han kom upp bredvid mig. Jag log mot honom innan jag ryckte på axlarna.

"Vi får se." svarade jag och kunde inte hjälpa det hur jag på något sätt gladdes över hur han sagt hem. Det lät som om han menade hem som i hem till där han bodde. Det var trevligt att höra, något som gjorde mig extremt glad.

"Dezzie, jag är hungrig, kan vi gå in nu?" frågade Jasmine försiktigt. På rösten verkade det som om hon inte ville avbryta någonting, men samtidigt inte kunde hindra sig själv. Som svar på hennes fråga kurrade min mage, jag var också hungrig så det var väl lika bra att gå in innan man blev sitt tjuriga jag, som I Atlanta. Ingenting jag gillade, och ingenting jag heller ville komma ihåg. Inte just de timmarna på sjukhuset.

"Absolut!" svarade jag och gick före mot det lilla kaféet. Förhoppningsvis var det inte så mycket folk, så att vi blev lämnade ifred, men den önskan var något jag kunde glömma. Så fort vi kom innanför dörrarna började tre tjejer skrika då de fick ögonen på Justin.

---

---

Kapitel 133 då...
Jag vet, det är miss i nassen, men jag har inte kunnat sova knappt, och tänkte att ni skulle få åtminstone ett kapitel att läsa under tiden jag jobbar imorrn :)

Jag ska försöka slänga ut så mycket kapitel jag bara kan nu när jag verkligen har tillgång till internet, för det känns verkligen som om ni förtjänar så mycket bättre än vad jag givet er på senaste tiden! =/

I alla fall, hoppas ni gillade det <3

Live, Laugh, Love

"Wow, jag håller med, sjukt bra överraskningar!" log jag mot Chaz och Ryan. De såg på varandra innan de flinade hånfullt mot mig.

"The game has just begun, honey!" skrattade Chaz och mitt leende försvann. Det var mer än så här.

---

---

"Okej, till nästa överraskning så ska du få lyssna till en underbart vacker låt, tycker jag då. Så får du gissa utifrån det. Det kan vara precis vad som helst, en person, ett djur, någonting ätbart. Ja, allt möjligt helt enkelt. Fast någonting ätbart skulle ju så klart inte sitta fel..." jag skrockade lätt vid de sista orden Chaz uttalade. Han tänkte då alltid på mat.

"Var inte en sån tjockis! Det är ju snart lunch!" fick jag fram mellan skratten. Några ut publiken instämde i mitt skratt och jag blinkade snabbt mot dem.

"Jaha, någon som är mer nyfiken än vad jag är på det här? Någon som vill byta plats kanske?" frågade jag skoleleverna som tittade på varandra.

"Aye! Försök inte ens! Det är inte tillåtet enligt reglerna. Tyst nu, ta på dig ögonbindeln och var en snäll flicka så att vi kan sätta fart med det här nu!" beordrade Ryan och jag himlade med ögonen mot honom.

"Ska jag försöka vara en snäll flicka? Lycka till med det!" muttrade jag åt honom men han flinade bara tillbaka innan han satte på mig ögonbindeln. Jag väntade spänt på att låten skulle komma, och kunde inte låta bli att faktiskt känna mig enormt nyfiken på vad överraskningen var. Musiken sattes igång och ett igenkännande ekade till i bakhuvudet, även om jag inte var säker på vad det var.

"Alright, let's go! There's gonna be one less lonely girl, one less lonely girl. It's gonna be one less lonely girl, one less lonely girl!" hörde jag en röst som jag skulle kunna känna igen överallt. Mer av låten hörde jag dock för tillfället inte. Om det berodde på att det var en paus i låten, eller om det var för att resten av eleverna skrek som galna, visste jag inte. Fast jag satsade på det sistnämda. Till slut lyckades jag urskilja hans röst ur sorlet av andra, gällande skrik, och satt bara och njöt av det. Någon la en hand på min kind och jag kände andetag mot min hud.

"Surprise." mumlade Justin i mitt öra och gav mig en snabb puss på kinden. Någon tog av mig ögonbindeln, och i ögonvrån såg jag att det var Caitlin. Jag vände snabbt blicken mot henne och hon log varmt tillbaka. En hand på min drog mig tillbaka till verkligheten och jag kände hur Justin drog mig upp och puttade sen undan stolen så att den gled in i hörnet, nära att träffa Ryan som stått och tittat åt ett annat håll med ett leende på läpparna. Innan jag hunnit tänka mer på det hade Justin börjat dansa med mig medan han fortsatte sjunga. Han hade ju ett headset så han behövde ju inte precis hålla i micken för att han skulle höras ändå.

"I'm gonna put you first
I'll show you what you're worth
If you let me inside of your world,
There's gonna be one less lonely girl!"

avslutade han slutligen låten och snurrade mig för att sedan ge mig en varm kram. Mina klasskamrater tjöt nedanför scenen och jag log ner mot dem. Ett ansikte fångade min uppmärksamhet och jag stog och stirrade på det en stund innan jag insåg vem det var. Jag kunde först inte tro det, men jag hade ju faktiskt lärt mig vid det här tillfället att ingenting var omöjligt, särskilt inte när det var Justin, Chaz och Ryan vi snackade om med Caitlin och Christian med sig på ett hörn. Utan att släppa ansiktet med blicken tog jag upp micken som låg vid scenkanten. Ansiktet log varmt och jag fick bekräftat om att det var den jag trodde att det var. Ansiktet var väl dolt under en röd keps och hennes mörka svarta hår var uppsatt i en sned fläta. Hennes hoodie var uppdragen så att folk inte direkt skulle känna igen henne.

"Well, det här är helt perfekt, och det var verkligen en stor överraskning, tack Ryan och Chaz! Däremot så gillar jag ju inte att ta emot så här mycket uppmärksamhet själv, även om det mesta ligger på Justin så klart. I alla fall, så skulle jag vilja ha upp en ur publiken hit upp. Någon som är intresserad?" frågade jag och såg ut över publiken med ett lekfullt leende. Jag såg hela tiden på den dolda flickan, för att hon inte skulle försvinna utom synhåll, medan jag smidigt hoppade nerför scenen. De var extremt mycket lugnare än vad tjejer på en riktigt Justin konsert hade reagerat om jag sagt detsamma där, men det var inte precis tyst i balsalen.

"Justin, eller någont, sätt på lite musik." sa jag medan jag gick fram och tillbaka en stund. Det märktes att det var Caitlin som valde låt, inte för att jag inte gillade den, men Pretty Girl Swag var inte precis någonting som någon av killarna skulle välja. Jag gick en vända till för att se ut som om jag försökte välja någon, och helt utan förvarning vände jag mig inåt publiken för att hämta henne, den dolda flickan som snart skulle bli odold.

"Vill du följa med upp?" log jag och hennes ögon speglade humorn innan hon nickade och följde med mig upp. När vi kom upp på scenen så stannade jag henne och sen bad jag Caitlin sänka ljudet lite, vilket var en motvillig handling från hennes sida.

"Okej allihop. Jag antar att de flesta vet precis vilka som står här uppe, men jag tänker ändå presentera dem. Inte som kändisar, eller kompisar till kändisar eller whatever, utan som mina vänner." började jag och kände hur någon tog ett fast grepp i min midja. När jag slängde en skrämd blick mot personen insåg jag att det bara var Caitlin. Jag ville inte att Justin skulle göra något misstag eller så genom att göra någonting han inte tänker på.

"Okej, då börjar vi med en av mina absolut bästa vänner, som alltid är här för mig, no matter what! Caitlin Beadles!" sa jag i mikrofonen och hon vinkade till folket. Utan att vänta på någonting alls gick jag vidare och ställde mig bredvid Christian.

"En av de roligaste och mest underbaraste människorna som finns står bredvid mig här. My lil' bro, Christian Beadles!" fortsatte jag och publiken tjöt lite mer, antagligen på grund av att de flesta av de yngre tjejerna fullkomligt älskade honom. Inte för att det var så förvånandsvärt då, jag menar, det var ju Christian vi snackade om.

"Sen går vi vidare till mänsklighetens Piff och Puff! Dessa två knasbollar får mig alltid att skratta. De är helt underbara vänner och dem förtjänar inget annat än det absolut bästa! Ryan Butler och Chaz Somerz!" ropade jag i micken och skulle precis gå vidare innan jag kände en hand på min vänstra axel.

"Jag vet inte om jag kanske missförstår det hela, men du fick det precis till att låta som om Ryan var den smarta utav mig och honom." muttrade han i sin egen mick och jag flinade.

"Du missförstår inte, det är ren fakta. Get used to it!" skrattade jag och han himlade med ögonen. Jag kunde dock se att det ryckte i mungiporna på honom, han var allt bra söt han.

"Sen, till den personen jag antar att ni känner igen mer än de andra. Han är helt underbar, världens snällaste människa som går i ett par skor. Han ställer alltid upp för sina vänner, trots att det inte är det lättaste för honom. Däremot vet jag att om någonting skulle hända med hans vänner medan han var borta, så skulle han inte tveka med att ta första plan till oss! Han är fantastisk och för er är han kändisen Justin Bieber, medan han för mig är den underbara vännen, Justin." babblade jag på och kände hur han gav mig en snabb kram. Diskret puttade jag bort honom lite, för att visa att han inte skulle göra för mycket. Han gav mig en snabb nick innan han vände sig mot publiken.

"Men, jag måste ha glömt bort en sak. Jag måste ju få presentera för er tjejen som jag drog upp ur publiken. Ni vet vem hon är, men jag tror att det är någon ni minst förväntade er!" började jag och hörde hur det tystnade i salen bortsett från några som viskade till varandra.

"Tillåt mig att presentera, ännu en av mina bästa vänner, trots att jag inte känt henne så länge. Hon är helt underbar, och allt jag egentligen kan säga är; säg hej till Jasmine Villegas!" sa jag medan jag ropade ut de sista orden. Medan jag uttalade hennes namn drog jag av henne kepsen, försiktigt så klart, så att hennes ansikte visades. Hon log mot mig, medan publiken nästan blev som galna. Det här var underbart, och den här dagen blev bättre än jag kunnat föreställa mig, på grund av mina underbara vänner från ovan!

---

---

Så, där har ni överraskningen! :)
En extremt förändring till hur hon trodde det skulle bli va? :P

Jag måste åka iväg till banken typ nu och jag vet inte när jag kommer "hem" (tillbaka till Peter).
Därför vet jag inte om jag kommer kunna skriva ett till kapitel innan jag åker.

Men hur som helst så vet ni ju att jag kommer skriva så mycket jag kan hemma.
Har dessutom fått extremt mycket mer inspiration då jag kollade på Never Say Never igår ;)

Men hoppas ni gillar't, och jag vill tacka för era underbara kommentarer! Ni är fullständigt bäst! <3

Love you guys! <333 :)

Smile, Be Nice, Have Fun

"Jag ville visa dig det här, för att det här stället betyder mycket för mig. Du betyder också mycket för mig, och jag vill visa dig allt som är speciellt i mitt liv. Det finns mycket du inte känner till, men man måste börja någonstans, och det här är en början. Jag känner mig skyldig till att göra någonting för dig, efter allting som du själv har gjort för mig."

avslutade jag mjukt och gav honom en puss på munnen. Han la sina händer om mina kinder för att hålla mig kvar. Pussen övergick till en mjukt kyss och jag blundade hårt för att föreviga ögonblicket. Ögonblicket där allt som betydde någonting var Justin, och ingenting annat.

---

---

Väckarklockans ljud ringde fortfarande i öronen när jag masade mig ut genom dörren för att åka till skolan. Det hade blivit sent på restauranten och jag hade knappt kunnat sova någonting då jag visste att jag skulle bli tvungen att åka till skolan idag igen. Saknaden av Justin skulle bli så otroligt mycket starkare den här dagen. Det var ju bara en dag kvar tills han skulle åka iväg. Det kändes som om tiden bara flög iväg och ingenting jag gjorde kunde stoppa den för en stund. Det skulle ju även bli mycket prat med tanke på den föregående dagens händelser, med Christopher och allt det. Jag ångrade mig inte, i mina ögon fick han precis vad han förtjänade, men på något sätt kändes det som om det skulle bli värre ändå.

Jag suckade djupt när jag stängde bilen på min vanliga plats, elevparkeringens sista ruta längst till vänster, så långt man kunde komma från skolan. Varför jag börjat parkera just där var jag inte ens säker på längre, men för min del spelade det ingen roll.

"Dezzie!" ropade någon bakom mig när jag kommit halvvägs över parkeringen. Jag vände instinktivt på huvudet mot rösten och det tog ett par sekunder innan jag kopplade ihop rösten med omgivningen.

"Ryan? Vad gör du här?" frågade jag förvånat medan jag gick fram till honom för att ge honom en kram.

"Visste du att din och min skola har startat ett sammarbete med varandra?" gtågade han medan han omfamnade mig hårt. Jag skrattade förvånat in i hans varma famn innan jag släppte honom för att kunna granska honom och avgöra om han menade allvar.

"Nej, det hade jag ingen aning om. Är det verkligen sant?" fick jag fram efter ett tag då jag inte fann något spår av lögn eller skämt i hans ansikte. Jag kände honom ju inte superbra, men ändå tyckte jag att jag var rätt duktig på att läsa av hans ansiktsuttryck.

"Japp, så sant som att jag heter Ryan Butler." svarade han stolt och flinade brett mot mig.

"Men var är din klass då? Eller är det bara du här?" medan jag fick fram orden såg jag mig omkring för att se om jag kunde urskilja några andra ungdomar som kunde tillhöra hans klass. På parkeringen fanns inte en människa som jag inte kände igen, men däremot var vi båda väldigt uttittade av en hel hop skolelever som viskade lågmält till varandra. De tittade väl i och för sig på mig då, men det var väl ingenting konstigt egentligen, jag var nog dagens ämne.

"Det är bara jag. Chaz skulle ha varit här också, men han skulle tydligen göra någonting annat." svarade han och ryckte oskyldigt på axlarna. Jag gav honom en genomträngande blick, han höll undan någonting, men innan jag hunnit fråga honom om det så slog den stora klockan prick, vilket betydde att dagens första lektion började.

"Jag börjar nu, men var ska du någonstans? Och vad är det för slags sammarbete?" frågade jag medan jag drog honom med mig till skolbyggnaden. Jag kände fortfarande blickarna i ryggen, men ignorerade dem. Dels för att jag inte orkade bry mig, men också för att jag visste att de inte var någonting illa menat mot mig, utan bara nyfikna blickar om vad allting egentligen rörde sig om. Jag förstod dem.

"Jag ska till huvudkontoret, och vad gäller sammarbetet så får du veta det senare, det hinner jag nog inte förklara nu. Vi ses sen tjejen." sa han innan han skyndade sig iväg mot huvudkontoret som låg i utkanten av skolan. Jag tittade efter honom en stund innan jag istället skyndade mig in för att ha matte, inte mitt favoritämne direkt.

Det kändes som om jag skulle somna vilken sekund som helst, matte var verkligen inte min starka sida, jag kunde knappt förstå att det faktiskt kunde vara någons starka sida överhuvudtaget. Det var ju så otroligt tråkigt, ologiskt och bara drygt.

"Aye! Wazzup people? Butler här! Ni borde verkligen pallra era söta små rumpor till balhallen! Ni kommer inte ångra er! Peace out, man!" hördes från högtalaren i klassrummet. Jag skrattade mjukt för mig själv, det var så typiskt Ryan.

"Aye! Ni hörde vad Butsy sa! Kom igen nu då! The Sommer is in tha house! YEAH MAAAN!" hördes nu en annan röst och jag blinkade till förvånat, Chaz! Snabbt och smidigt kastade jag mig ur stolen, tog min väska, och skyndade mig ut ur klassrummet, med viss svårighet. Det verkade vara fler än jag som ville fly från matten, för resten av klassen satte genast fart. När jag lyckats komma ut ur klassrummet såg jag någonting jag aldrig sett förut, bortsett från avslutningsdagen innan ett lov, nästan alla på skolan trängdes i korridoren. Det var precis som om alla visste vad som var att vänta dem, men alla såg lika nyfikna ut som jag kände mig. När det gällde Ryan och Chaz var allting möjligt, och det var omöjligt att gissa vad de höll på med. Särskilt farligt var det när de kokat ihop någonting tillsammans.

"Shit! Vilken tid det tar! Öka takten era slöfockar! Det här är ju tidernas roligaste skoldag ju! Kom igen nu!" ekade högtalarna i korridoren. Jag himlade med ögonen men märkte hur folk snabbade på. Jösses, man skulle ju nästan kunna tro att de jagades av en enorm, giftig spindel eller någonting.

"Så, nu verkar det som om de flesta är här! Hör ni mig bra eller måste någon höja mikrofonen?" frågade Ryan glatt när han mött min blick efter att jag lyckats ta mig in i den stora balhallen. Han vinkade diskret innan Chaz kom ut på scenen.

"Jösses, vet ni inte hur man gör när någon frågar någonting sånt? Väsnas lite då." skrek Chaz i den andra mikrofonen. Elever runtomkring i salen började faktiskt väsnas, men det var fortfarande extremt smått mot vad det kunde ha varit.

"Jaha, som några av er kanske vet, såvida ni inte är ena riktiga torrbollar som inte har någon aning om hur man klickar sig in på YouTube, så finns det en tjej i publiken som är enormt älskad utav mig och Butsy. Hon borde vara TT Worldwide på Twitter då hon kommer på de mest galnaste idéerna. Igår såg jag och min polare här en enormt underhållande film på YouTube. Jag har ingen aning om vem det var som filmade, men där såg vi hur hon knäade en stackare rakt i krysset." babblade Chaz på och jag himlade med ögonen innan jag suckade djupt. Vad höll dem på med?

"Och det måste ha gjort ont! Hon är rätt stark, vår lilla flicka." fyllde Ryan i och jag skrattade till lite. Sen när betraktades jag som deras lilla flicka?

"Ohja, henne skulle jag verkligen inte vilja möta i en mörkgränd när hon har vaknat på fel sida om vårtsvinet." spann Chaz vidare och jag hörde skratt runtom i salen. Det roliga med det hela var att resten av eleverna antagligen inte hade någon som helst aning om vad skämtet egentligen var, men han antydde att Justin var ett vårtsvin.

"Nej inte jag heller. Och värre skulle det nog bli om man var den som gjorde henne upprörd. Nej du Chaz, nu slutar vi prata om just det här, jag ryser vid blotta tanken!" sa han skrämt och rös. Jag log överseende åt deras lilla spel, på min bekostnad.

"Ja, jag förstår dig! Du har alltid varit lite vek av dig. I alla fall! Dezzie! Kom upp hit är du gullig! Vi vill byta ett par ord med dig förstår du." svarade han upp och jag himlade med ögonen innan en slarvigt riktad spotlight föll på mig. Vad hade de nu kokat ihop? Det här var nästan läskigt. Jag övervägde snabbt tanken på att vägra, men annars skulle Chaz eller Ryan komma och bära mig upp till scenen, så det var lika bra att gå själv istället.

"Sådär ja, det var gulligt av dig sötnos. Ryan, om det känns lite läskigt kan jag ställa mig emellan er, så att du inte kissar på dig av rädsla." skämtade Chaz medan publiken skrattade. Jag såg hur Ryan himlade med ögonen innan han kom fram till mig för att ge mig en kram. När den var över lipade han snabbt mot Chaz medan jag skrattande gick fram till honom för att ge honom en kram också.

"Anyways! Vi tänkte ge dig lite överraskningar såhär en speciell tisdag!" flinade Ryan och jag suckade ljudligt. Chaz drog fram en mikrofon ur bakfickan och gav den till mig så att jag också skulle höras.

"Vad är det som är så speciellt med den här tisdagen?" frågade jag och höjde ett ögonbryn mot pojkarna. Ryan flinade mot Chaz, som flinade tillbaka.

"FÖR ATT SOMMERZ OCH BUTSY IS IN THA HOUSE!!!!" skrek dem båda i kör och jag skrockade för mig själv. De var allt bra söta de där två. Publiken verkade gilla dem för de skrek också, apploderade och busvisslade för att visa sin uppskattning.

"Okej, men pojkar, det finns ett litet problem... Ni vet mycket väl att jag inte gillar överraskningar." påpekade jag för dem. Ryan fnös i micken och började gå av scenen, medan Chaz bara flinade brett mot mig.

"Du kommer gilla de här överraskningarna! Det slår jag vad om!" kontrade han utan att släppa efter på sitt breda flin. Jag gjorde en mental anteckning i huvudet om att jag skulle fråga honom sen om han inte fick ont i käkarna av att flina sådär.

"Okej, bring it, bro!" muttrade jag och vände mig mot publiken som såg från mig och Chaz med nyfikna blickar. Några såg uttråkade ut, men så var det ju alltid. Jag hoppade till när någon tryckte ner mig på en stol och la någonting över mina ögon.

"Chaz! Vad är det här bra för?" muttrade jag till honom men han svarade inte.

"Okej gott folk! Nu kommer överraskningen. Kom ihåg att inte avslöja någonting!" skrattade Ryan i micken och jag drog ett djupt andetag, jag ville inte veta vad de höll på med.

"Dezzie, du ska få lista ut vad det är, helt själv. Vi ska ge dig lite ledtrådar och så ska du helt enkelt få klura ut det." förklarade Chaz och jag suckade. Jag hade aldrig varit duktig på att gissa och lista ut saker, inte genom ledtrådar.

"Första ledtråden; det är två överraskningar i en, så du får lista ut båda två innan vi säger om någonting är rätt. Andra ledtråden, de är rätt lika varandra, utom vissa bestående saker som skiljer sig..." pratade Ryan på och jag hörde hur publiken skrattade lite. Jag tog till mig vad de precis sagt, för att kunna lägga ihop allt sen.

"Tredje ledtråden, en är mindre än den andra. När det väl förekommer en fight mellan dessa två så är det tredje världskriget, tills en viss tjej kom och stoppade det he..." började han men jag avbröt honom tydligen då jag ställde mig upp.

"Caitlin Beadles och Christian Beadles!" utbrast jag med andan i halsen. Jag hoppades att det var rätt, jag hade saknat de båda två så extremt mycket. Någon röck loss tygsnutten jag hade över ögonen och jag lät mina ögon vänja sig vid ljuset innan jag vände blicken mot Ryan och Chaz. De var inte längre ensamma, emellan dem stod Caitlin och Christian. Innan jag riktigt hunnit reagera blev jag omfamnad av Caitlin som kramade mig hårt.

"Gud vad jag har saknat dig!" mumlade hon i mitt öra och jag nickade instämmande. När hon släppte mig kom Christian fram och vi slog vårt missfoster till handslag. Det såg alltid så kul ut, tyckte vi, så vi började skratta för oss själva.

"Wow, jag håller med, sjukt bra överraskningar!" log jag mot Chaz och Ryan. De såg på varandra innan de flinade hånfullt mot mig.

"The game has just begun, honey!" skrattade Chaz och mitt leende försvann. Det var mer än så här.

---

---

Nu fick ni ett lite längre kapitel :)
Hoppas verkligen att ni gillar det sötnosar!

Det är tyvärr sista kapitlet för ikväll =/
Jag ska eventuellt hit imorgon efter jobbet då jag ska till banken på Måndag, så om jag hinner skriva lite ikväll innan jag går och lägger mig så får ni lite imorrn också :) <3

Tack för att ni fortfarande stannar kvar troget vid min sida trots allting!
Älskar er alla, eller... Det ordet är inte ens tillräckligt för hur jag känner för er! :) <333

Smile, Be Nice, Have Fun

"Wallie Special?"

frågande han tyst och jag rykte förundrat på axlarna innan jag återigen vände blicken mot dörren som Mike försvunnit ut genom.

"Jag har ingen aning." mumlade jag lågt, nästan för mig själv innan jag la min hand på Justin's som redan vilade på mitt lår.

---

---

"Hälsa Timmy och tacka så mycket för maten. Det var roligt att upptäcka någonting som är uppkallat efter en själv." log jag mot Mike som kommit in i rummet för att hämta tallrikarna tillbaka till köket. Det hade visat sig att Timmy och Celia saknat mig så mycket när jag lämnat sommarjobbet, så de hade fixat ihop en helt skum rätt med mina favoritingredienser i, och sedan uppkallat den efter mig.

"Det ska jag göra, kul att ni tyckte om det. Det är bara att skicka ett sms om ni behöver någonting." sa han innan han smidigt plockade med sig alla tallrikar ut genom den gamla dörren och stängde den efter sig för att lämna mig och Justin ensam igen. I nästan en och en halv timme hade vi suttit och ätit förrätt, varmrätt och efterrätt. Alla gick under samlingsnamnet, Wallie Special. Det var riktigt gott faktiskt, även om det var lite läskigt att prova någonting nytt när man inte fick veta vad det var och inte heller vad det var för ingredienser.

"Så, vad var det du sa innan Mike kom in och avbröt dig?" frågade Justin efter att ha lagt sig ner i kuddhögen. Jag satt bredvid honom och lekte med våra sammanflätade fingrar.

"Va?" frågade jag då jag inte hade någon aning om vad det var han snackade om. Han satte sig lugnt upp och vred sig mot mig för att lättare kunna möta min blick.

"Ja, du började säga någonting. Det fanns en anledning till att du ville visa mig det här." förklarade han och jag nickade till, nu kom jag helt ihåg. Jag svalde mjukt innan jag log svagt mot honom.

"Ja, det finns en anledning till att jag visar dig det här... Trots att jag känt dig i lite mer än en vecka, så har du blivit en enorm del av mitt liv. Du har hjälpt mig gå igenom mer än jag trodde var möjligt under en veckas tid, och jag är glad över att ha den här kontakten med dig. Du har nått fram till mig som jag inte trodde att någon kunde nästan. Du känner mig bättre än vad jag själv gör, och ser saker lika lätt på mig som om det var skyltat i pannan." började jag nu och log mjukt mot honom. Han skrattade mjukt åt mina ord men sa ingenting för att låta mig fortsätta.

"Jag ville visa dig det här, för att det här stället betyder mycket för mig. Du betyder också mycket för mig, och jag vill visa dig allt som är speciellt i mitt liv. Det finns mycket du inte känner till, men man måste börja någonstans, och det här är en början. Jag känner mig skyldig till att göra någonting för dig, efter allting som du själv har gjort för mig." avslutade jag mjukt och gav honom en puss på munnen. Han la sina händer om mina kinder för att hålla mig kvar. Pussen övergick till en mjukt kyss och jag blundade hårt för att föreviga ögonblicket. Ögonblicket där allt som betydde någonting var Justin, och ingenting annat.

---

---

Okej, det blev enormt kort, men det kommer ett till kapitel snart som är längre och mer händelsefullt ;)

RT: det tycker jag verkligen att du ska göra! :) Jag ser fram emot det! ^^ Lite creepy att inte veta vem du är dock, men ja... Exiting! :D <3

Som sagt så kommer det snart upp ännu ett kapitel, så stay tuned! :D

---

---

AYE! VISSTE NI ATT DET ÄR JUSTIN BIEBER WEEK PÅ KANAL5? :D Det började igår och avslutas på fredag nästa vecka :D Inte över helgen dock, men klicka dig in på Kanal5's hemsida och läs mer :D

Dream, Laugh, Believe (<--- jag måste hitta på någonting nytt att skriva.... Förslag? :P)

"Så, nu är jag klar. Nu drar vi."

log jag när jag kom tillbaka. Justin nickade bara och slängde sin egen hoodie över axeln innan han gick ut genom dörren. Jag låste den snabbt när jag också kommit ut och sedan gick vi till min bil, för att jag skulle kunna visa honom min egen lilla överraskning.

---

---

"Wow, vad är det här för ställe?" frågade Justin förundrat när jag svängde in vid den lilla hamnen som jag jobbat på för några år sedan. Det var en supersöt liten restaurant med väldigt jordnära och omtyckta människor som ägde det. Mrs. Salo var en av de underbaraste kvinnorna jag visste om, och hennes man var inte långt därifrån själv.

"Du ska få se." log jag när jag stängt av bilen och öppnade dörren. Justin var snabb ut ur bilen och när han stängt dörren hade jag knappt tagit min väska. Det var kul att han var så entusiastisk som han var, det gjorde det hela så mycket bättre. När jag låst bilen gick jag fram till honom och gav honom en snabb puss på kinden.

"Redo?" frågade jag mjukt och han nickade nyfiket. Det brukade inte vara så mycket gäster så här års, inte förrän semestern drog igång, så jag var inte säker på om det ens var några där utom vi. Jag parkerade ju inte på den vanliga parkeringen utan på personalparkeringen. Det hade jag alltid gjort sen jag fått körkort, och Mrs. Salo lät mig inte göra annat heller.

"Deztiny? Deztiny! Gud vad länge sen! Hur mår du gumman?" utbrast den rödhåriga kvinnan när jag öppnade dörren till The Life, som restauranten hette. Jag log mot henne och gav henne en hård kram när hon kommit runt kassan och välkomnade mig med öppna armar.

"Jag mår jättebra Celia! Hur mår du själv? Och var har du gjort av Timmy? Är han i köket som vanligt?" mumlade jag åt henne i hennes mjuka famn. Det var en av de få ställen som fanns där jag kände en viss trygghet.

"Ja, jobbnarkoman, det är vad han är. Han kommer jobba ihjäl sig, det sätter jag fem dollar på!" svarade hon och jag skrattade åt hennes ord. Celia Salo var så otroligt rolig i det hon sa, även om hon inte var särskilt ung längre.

"Jag tvivlar inte en sekund på att du har rätt!" kontrade jag medan jag gled ur hennes grepp. Efter att ha slängt en blick runt omkring i salen insåg jag att det inte alls var tomt, det var nästan halvfullt. Däremot var det människor som inte insett att en världskändis gått in i samma restaurant som dem, vilket var skönt.

"Åh, vem är den här unge mannen då?" frågade hon och blinkade till mig. Jag skrattade nervöst medan jag backade undan ett steg för att hon skulle kunna ta en närmare titt på Justin.

"Celia, det här är en nära vän till mig, Justin. Justin, det här är en extremt nära vän till mig, Celia Salo." presenterade jag dem och Celia log brett mot honom innan hon hälsade artigt.

"Jasså, är det nära vän som ni ungdomar kallar kärlek nu för tiden?" frågade hon och höjde ett ögonbryn mot oss. Jag himlade med ögonen, det var väl naturligtvis att hon skulle se allting. Justin skruvade lite på sig bredvid mig och jag såg i ögonvrån hur hans blick blev nervös.

"Nu går vi in och hälsar på Timmy!" mumlade jag och sköt henne före mig. Hon skrockade lite innan hon självmant gick in runt kassan igen och vidare genom dörren som jag visste ledde till det söta lilla kontoret. Jag drog med mig Justin för att följa efter henne men när hon gått in i köket stannade jag till och lutade mig mot skrivbordet där den gamla datorn stod.

"Det är ingen fara, Celia känner mig bättre än jag själv gör. Hon ser saker lika lätt på mig som du gör. Det bästa med henne är att hon inte kommer säga någonting. Jag är praktiskt taget som en dotter för henne. Ta det bara lugnt, för nu ska vi ha mysigt." log jag mot honom och blinkade till honom. Han log och nickade efter att ha svalt nervositeten. Jag tog snabbt hans hand och drog med honom in till köket. Timmy verkade inte ha hört att vi kommit in, och när jag slängt en blick mot Celia så gestikulerade hon att jag skulle gå fram till honom. Jag gav henne ett spetsat leende och bad Justin stanna bredvid henne medan jag smög fram bakom köksön och hämtade två plåtslevar. När jag fått tag i dem drog jag ett djupt andetag innan jag slog ett slag på den ena kastrullen. Jag började smått, det gjorde jag alltid. Celia hade gått undan med Justin till det vanliga "gömstället", det visste jag. Timmy kollade förvånat upp och jag duckade bakom bänken. Genom ett säkert kikhål såg jag när han vände tillbaka uppmärksamheten mot vad han höll på med, efter att ha kliat sig i huvudet. Jag gav samma kastrull igen ett mjukt slag, men nu tittade han inte efter källan till ljudet. Det var nu leken började bli rolig. Smidig som jag var gled jag över golvet fram och tillbaka för att slå på olika redskap, luckor och resten av inredningen. TIll slut kunde han inte ignorera det längre och när han tittade bakåt så smet jag snabbt förbi honom och ställde mig på andra sidan av den andra köksön, den han stod vid. Jag lutade mig mot den och väntade på att han skulle vända sig om. När han gjorde det hoppade han till medan han granskade mitt roade leende.

"DEZZIE!" utbrast han efter ett par sekunder och sprang runt ön för att ge mig en kram.

"Jösses, kan inte du hälsa på samma sätt som vanliga människor?" skrockade han med sin skrovliga röst medan jag försvann i hans famn. Jag flinade för mig själv men svarade inte.

"Har hon någonsin kategoriserats som en vanlig människa?" mumlade Justin skeptiskt då de tydligen kommit inom synhåll igen. Timmy vände förvirrat blicken mot honom och tittade sedan på mig igen.

"Vem är det här då? Har du dumpat Sean?" frågade han förvånat och jag skrattade åt hans min.

"Jösses Timmy! Det var ju länge sen jag dumpade Sean! Du hänger visst inte med i svängarna lika bra som frugan din!" skrattade jag och han muttrade lite för sig själv medan jag gick fram till Justin och ställde mig bredvid honom.

"Det här är Justin, en nära vän till mig. Justin, det här är Timmy Salo." presenterade jag, igen, och log när de artigt tog i hand.

"Jag menar inte att vara ohövlig, men du är Justin Bieber va?" frågade Timmy artigt och gav honom en smått nyfiken blick. Justin skrattade mjukt innan han nickade.

"Visst är jag det, sir." svarade han och jag log mjukt för mig själv. Timmy nickade snabbt en gång så att kockmössan han hade på sig hamnade på sned.

"Så, Dezzie, jag antar att jag vet precis varför du kommer till oss... Har det någonting med det att göra?" frågade han och blinkade en gång mot mig. Jag nickade lugnt mot honon och spände blicken i honom för att han inte skulle säga det högt.

"Åh, jag förstår. Ja men då är det bara att ni går ner dit så skickar jag ner min lilla odugling som kommer och hjälper er sen." log han innan han återigen vände sig mot rätten han var på väg att tillaga. Av lukten att dömma, samt ingredienserna som stod uppradade på bänken, så höll han på att laga till sin berömda kantarellsoppa.

"Vi ses sen, Timmy!" sa jag innan jag drog med mig Justin mot dörren igen. Celia syntes inte till, så jag antog att hon gått ner och fixat till det där nere inför överraskningen.

"Det? Ner? Odugling? Jag har ingen som helst aning om vad det var ni pratade om." mumlade Justin när vi kom in i kontoret igen. Jag stannade till och log ursäktande mot honom.

"Nej, det kan jag tänka mig att du inte har, men du förstår nog snart." svarade jag och kysste honom snabbt innan jag släppte honom och öppnade dörren. Vi skulle ju ut bland folk igen, åtminstone för en liten stund. Gästerna kollade inte upp när vi kom in i samma rum som de igen, det var något med det här stället som lugnade ner folk och gjorde dem mer upptagna med dem de höll kära, eller deras familj, eller vem de nu var där med.

"Dezzie, allting är färdigt där nere nu." blinkade Celia när hon precis kom upp för den väl dolda trappan. Jag nickade tacksamt till henne och hon log varmt tillbaka. Jag gick ner för trappan ett par steg innan jag vinkade till mig Justin. Han tvekade lite men följde sedan efter mig. Jag nickade mot Celia och hon stängde försiktigt dörren. Så fort dörren var helt stängd blev det kolsvart och jag kände hur Justin la sin hand på min axel.

"Det blir snart ljust igen." log jag mot honom, genom mörkret. Sedan tog jag hans hand från min axel och höll flätade samman våra fingrar. Medan vi harmoniskt gick nerför trappan, steg för steg, var vi helt tysta. Jag lyssnade på vindens vinande i bjälkarna och vattnets lek vid väggen. Justin hoppade till då och då, vilket antagligen berodde på några plöstliga ljud som han säkerligen hade svårt att placera. Jag visste precis vad det var för någonting, men för att inte förstöra överraskningen så var jag helt tyst. Jag och Timmy hade fixat rummet vi var på väg ner till för tre somrar sedan, när jag sommarjobbade i restauranten. Deras barnbarn, Mike, ville gärna också hjälpa till, men Timmy hade avfördat honom och sagt att det var vår hemlighet.

"Justin, stanna en gång. Jag ska ställa mig bakom dig." mumlade jag så lågt jag kunde, men trots det så ekade det i de trånga utrymmet. När han frågade varför så svarade jag bara att jag var tvungen att hålla för hans ögon. Han muttrade någonting som jag antog var protester, men han gjorde ingenting åt det annat än accepterade det. Det var ju inte precis så att han såg särskilt mycket, än.

"Okej, snart kommer du fram till en dörr. Öppna den då försiktigt. Den kommer knarra lite, men bry dig inte om det." log jag när jag räknat trappstegen ner. Det var exaxt 13 steg från dörr till dörr. Det var Timmy's idé helt och hållet, bara för att det var mitt turnummer. Hela vägen ner hade jag räknat och jag stod nu på det toflte steget medan Justin stod på det trettonde.

"Okej, då öppnar jag nu." förvarnade han innan han försiktigt drog ner handtaget på den gamla dörren och följde med den in i det runda rummet. Jag drog in den välbekanta doften av sjövatten och vaniljljus. Rummet var upplyst av 13 små spots i taket. Vi hade justerat dimmern när vi satte in den, så det gick inte att få helt ljust. Runtom i rummet hade Celia tänt de vita vaniljljusen och doften blev kraftigare ju längre in vi kom i rummet. Från taket hängde skynken nerför vad som de flesta skulle anta var väggarna i rummet. I mitten låg mitt lilla kuddsystem jag fixat till för några år sedan. Det var stora kuddar, 13 stycken, och alla i olika färger. Vissa var mörkt färgade medan vissa var ljusare färgade.

"Får jag titta nu?" frågade han otåligt och jag hajjade till, jag hade nästan helt glömt bort varför vi var här, till och med att han var här. Jag älskade det här rummet, det hade jag alltid gjort.

"Snart. Gå tre steg framåt och så sätter du dig ner." svarade jag och följde med honom i stegen när han gjorde som jag sa. Han satte sig långsamt ner och då tog jag bort mina händer. Han blinkade till lite innan hans blick gled över rummet.

"Wow, vad är det här för rum?" frågade han förundrat och såg sig om med nyfiken blick. Jag höll upp ett finger och sprang bort till monitorn som satt på sidan av rummet, bakom ett av skynkena. Jag knapprade snabbt in vad jag ville och skynkena började långsamt dras upp, som en ridå. Justin såg på med en förundrad blick innan skynkena var så pass mycket borta att man såg vad som var under. Då förändrades hans blick och han såg högst förvånad ut samtidigt som han såg ut att vara extremt imponerad. Jag förstod honom. Nu när skynkena var borta såg man vad som gömts sig bakom dem, och det var inte väggar, det var glasrutor. Glasrutor som vätte ut mot vattnet. Jag hade alltid varit så fascinerad över att vattnet var så otroligt blått, nästan turkost, här ute. Man såg långt ut i vattnet och det gick att urskilja en hel del olika fiskar som simmade förbi i en lugnt takt. De var så vana med rummet att de inte ens skulle ha brytt sig om ett barn stod och tryckte näsan mot glaset.

"Wow! Alltstå... WOW!" det var det enda han lyckades få fram. Jag log mjukt för mig själv medan han fortsatte granska rummet och vattnet som syntes utanför de tjocka glasfönstrena. Stället var speciellt för vem som helst att se, men bakgrunden till det gjorde det ännu mer speciellt för min del.

"Gillar du det?" frågade jag försiktigt efter en stund. Han hade ju inte sagt något utan bara suttit och stirrat på omgivningen. Äntligen vände han bort blicken från vattnet och såg på mig.

"Gillar det? Det är fantastiskt! Jag älskar det." rättade han mig snabbt och log svagt. Lugnt och försiktigt satte jag mig ner på den röda kudden bredvid honom och la en hand på hans.

"Det finns en anledning till att jag ville visa dig det här..." började jag lugnt och såg hur jag fick hela hans uppmärksamhet. Han såg nyfiken ut och samtidigt lite förvånad. Jag öppnade munnen för att fortsätta när det knackade på dörren.

"Kom in du Mike." mumlade jag efter att ha suckat. Innan dörren öppnades tog jag bort min hand från Justin's och satte mig en decimeter ifrån honom.

"Åh, hej Dezzie! Det var länge sen, hur är det?" frågade han lugnt när han visade sig. Han hade vuxit till sig ordentligt sen sist jag såg honom. Hans käkben var mer framträdande, hans hår var lite längre och nu färgat svart. När han var yngre hade han varit linblond i huvudet, en färg som passade otroligt illa på honom. Den nya, svarta färgen passade inte heller bra, men det var bättre än det innan.

"Hej Mike! Ja, det var ett bra tag sen. Vad du har förändrats! Det är bra med mig, själv då?" frågade jag medan jag reste mig upp för att ge honom en kram. Han besvarade den helhjärtat och jag kände hur jag försvann i hans stora famn. Han hade biffat till sig rätt rejält, jag kunde nästan se de framträdande musklerna under den vita skjortan som ingick i servitörsklädnaden. Till det hade han ett par svarta långbyxor och ett vitt skärp. Det såg väldigt ordinärt ut, men det var ju en restaurant, och Celia hade nog inte fått bestämma klädseln helt och hållet.

"Jodå, det är bra. Jag har vuxit upp bara, det är inget kostigt med det. Du däremot har inte förändrats mycket, förutom att du har blivit äldre. Jag tror inte att du har blivit normalare eller tråkigare heller för den delen." flinade han när han släppt mig. Justin skrockade lite bakom mig och jag vände mig om för att lipa åt honom.

"Får jag vara din vän just nu, eller måste jag agera proffesionell servitör?" frågade Mike nyfiket och jag rynkade ögonbrynen mot honom.

"Vilken fråga, Mike! Du är och kommer alltid vara min vän." svarade jag medan jag väntade på vad hade på hjärtat. Kände jag den här familjen rätt så visste jag precis vad Mike hade att säga, men jag skulle ge honom en chans att säga det innan jag skulle svara tillbaka.

"Då har du ingenting emot att jag ställer en fråga till dig?" frågade han, som om jag inte haft någon aning om vad han velat komma till. Jag motstod lusten till att himla med ögonen, och det var en svår handling, men jag lyckades faktiskt.

"Absolut inte. Kom hit och sätt dig med mig och Justin." log jag och vände ryggen till honom utan att granska hans blick. Jag satte mig lugnt ner på den röda kudden igen medan Mike satte sig ner på en grön, som låg mitt emot min. Han skruvade lite på sig en stund innan han öppnade munnen, antagligen för att säga vad han ville få fram.

"Jag vet inte riktigt vad du är för en person, eftersom att jag inte tror på sånt som jag läser, men Dezzie betyder enormt mycket för mig, hon ingår i min familj, och krossar du hennes hjärta, så bryter jag nacken av dig. Förstår du det?" slängde han ur sig mot Justin, fast i ett lugnt tonfall som var allt annat än hotfullt. Jag tappade nästan hakan kändes det som. Timmy hade nog gett Mike lite fel bild av allting.

"Ehm... Mike..." började jag men hans lugna, vardagliga blick avbröt mig en kort tid. Nu kändes det som om jag varit borta alltför länge.

"Jag tvivlar starkt på att han kommer krossa mitt hjärta, och gör han det så kommer inte du bryta nacken av honom! Absolut inte! Vad har du fått det ifrån?" frågade jag förvånat och det rykte lite i hans mungipa. Det fick mig att himla med ögonen, ibland var familjen Salo riktigt knäppa.

"Nej, det vet jag väl att jag inte skulle. Äsch, det var morfar som ville att jag skulle varna honom och se ut som om jag verkligen menade det. Han är bara allmänt körd i huvudet, den gubben. Jag svär på att han har jobbat för mycket." muttrade han och jag skrattade mjukt.

"Justin, det här är den lilla oduglingen, som Timmy kallar honom. Mike, det här är Justin, fast det vet du ju redan om." presenterade jag tröttsamt. Jag gillade inte att presentera folk, särskilt inte någon som alla redan visste vem det var. Det kändes bara korkat liksom.

"Åh, okej, nu förstår jag. Så det här, det var det, samt att rummet var ner och det här är oduglingen. Då hamnade allting på plats." flinade Justin och jag log åt hans formulering.

"Du är bra söt ibland du." log jag mot honom och nu var det hans tur att lipa mot mig.

"Okej, jag tänker lämna er nu känner jag. Jag är extremt dålig på att ljuga om någon skulle fråga, så därför tänker jag inte se alltför mycket och heller inte skapa mig en egen uppfattning. Ska jag skicka ner Wallie Special?" babblade Mike på medan han reste sig upp. Jag blinkade till av det sista han sa.

"Wallie Special? Vad är det?" frågade jag förvånat. Var det så att de faktiskt döpt någonting efter mig, eller var det bara ett sammanträffande? Jag trodde inte särskilt mycket på sammanträffande, så det var jag skeptisk till.

"Åh, du vet inte om det? Det är kul. Jag skickar ner två Wallie Special. Och btw, här nere kan ni liksom vara er själva, ingen annan än jag kommer gå ner här under tiden ni är här, bara så att ni vet." log han innan han försvann ut genom dörren. Jag såg länge efter honom innan jag kände en hand på mitt vänstra lår. Jag såg in i Justin's vackra ögon.

"Wallie Special?" frågande han tyst och jag rykte förundrat på axlarna innan jag återigen vände blicken mot dörren som Mike försvunnit ut genom.

"Jag har ingen aning." mumlade jag lågt, nästan för mig själv innan jag la min hand på Justin's som redan vilade på mitt lår.

---

---

Oj det blev ett långt kapitel det här...
Men jag tror inte att ni lider utav det, eller har jag fel? ^^

Anyways! Kan ni föreställa er det?
Jag har ju liksom en idé utav det i huvudet, men ni andra kanske får en annan vision liksom :)

I alla fall, vad tycker ni om det? :)

Gud vad jag har saknat det här känner jag nu, att lägga upp kapitel till er liksom...! <3


Dream, Laugh, Believe

"Det är ingenting mot vad jag egentligen är skyldig dig."

mumlade jag för mig själv och log brett åt min fantastiska plan. Sedan låste jag snabbt dörren och sprang runt i rummet för att förbereda allting.

---

---

"Vad gör du där inne, Dezzie? Jag blev ju klar för länge sen!" frågade Justin lika otåligt som ett barn på julaftonsmorgon. Det var dessutom inte första gången han frågat heller, jag hade helt tappat räkningen.

"Lugna ner dig, jag är snart klar!" svarade jag medan jag drog en hand genom det vågade håret en sista gång. Vågat var kanske en underbedrift, det var snarare våfflat. Det var inte ofta jag fixade håret utom satte upp det. Det var ju egentligen inte så mycket att göra. Det var inte helt platt, utan lite halvt, nästan oskyldigt lockigt, och rätt långt. Jag gillade inte att platta håret, det såg så onaturligt ut, och detsamma med att locka. Jag kunde slå till med det sistnämnda när det var något speciellt, som en skolavslutning, något bröllop, en födelsedagsfest eller liknande, men inte annars. Nej jag nöjde mig med att sätta upp det i olika frisyrer istället, det såg bättre ut då.

"Nu är jag klar." sa jag högt för att han skulle hinna flytta på sig innan jag slängde upp dörren. Jag slängde en sista blick i spegeln innan jag tog min vanliga väska, la i mobil, plånbok och nycklar, för att sedan lugnt låsa upp dörren och öppna den. När jag kom ut möttes jag av Justin som öppnade munnen för att säga någonting, antagligen någon pik han filurat på ett tag, men det kom inget ljud. Istället stod han bara och stirrade på mig med öppen mun. Roat gick jag fram till honom och stängde hans mun, han kunde verkligen se ut som ett fån ibland. Ett gulligt fån.

"Är du klar att åka nu då?" frågade jag för att se om han hörde mig, vilket han tydligen gjorde för han nickade, men släppte mig inte med blicken.

"Okej, Justin, du får sluta stirra på mig, vi ska ut bland folk och dessutom är det lite pinsamt. Det ser ut som om du sett den absolut finaste bilen i världen, eller hört den vackraste låten i universum, eller sett den sötaste lilla hundvalpen någonsin." log jag mjukt åt honom och han besvarade leendet med någonting vasst i blicken.

"Är det konstigt att jag ser ut såhär när jag står och tittar in i de absolut finaste ögonen i världen, hör den vackraste rösten i universum eller ser den sötaste tjejen någonsin. Jag tror någon får nypa mig i armen, för jag förtjänar inte att vara tillsammans med en så underbar människa som du." sa han och lät som förtrollad på rösten. Jag stirrade misstroget på honom i en halv minut innan jag himlade med ögonen mot honom.

"Ja, det är rätt konstigt. Särskilt om det är bilden du har av mig, då drömmer du med största sannorlikhet väldigt djupt." svarade jag innan jag gick förbi honom. Jag hann inte gå så långt innan jag kände hur han slog armarna om mig och vilade sin haka mot min högra axel.

"Inte ens en dröm skulle kunna göra dig rättvis! Du är fantastisk!" viskade han och jag hejdade en rysning, vilket jag lyckades förvånadsvärt bra med.

"Jösses, på dig låter det som om jag är världens underbaraste människa som någonsin gått i ett par skor. Din verklighetsbild är det något fel på!" skrattade jag innan jag gav honom en puss på kinden.

"Kom nu dagdrömmaren, nu åker vi." fortsatte jag och tog mig ur hans grepp för att gå ut till hallen. När jag kom ut i hallen drog jag snabbt på mig mina högklackade stövlar innan jag vände blicken mot Justin som tog på sig sina skor. Jag var oerhört nöjd över kläderna jag valt till honom. Han hade ett par ljusgrå jeans och en mörklila tröja på sig som det stod Made To Be Free på i vitt. Jag gillade kombinationen, och det såg oerhört bra ut på honom så jag kände mig stolt. Själv hade jag ett par mörkgråa jeans med planerade hål och revor på mig. På överkroppen hade jag en av mina favorittröjor på mig. Den var enaxlad och hade en mjuk ljusrosa färg. Tittade man noga så kunde man se att det fanns olika motiv i tyget som var vita. Därbland kunde man urskilja fjärilar, hjärtan, stjärnor och olika citat. Det var en högst ovanlig tröja, eftersom att jag sytt den själv.

"Åh, jag höll på att glömma." sa jag och skyndade mig in i mitt rum igen för att hämta en vit kofta som jag älskade att använda till den här tröjan. De var nästan som gjorda för varandra.

"Så, nu är jag klar. Nu drar vi." log jag när jag kom tillbaka. Justin nickade bara och slängde sin egen hoodie över axeln innan han gick ut genom dörren. Jag låste den snabbt när jag också kommit ut och sedan gick vi till min bil, för att jag skulle kunna visa honom min egen lilla överraskning.

---

---

Ett av kapitlen som kommer upp idag! :)

Vad tycker ni?
En liten mjukstart tycker jag det känns som ^^

"För att du är en skitstövel!"

"Justin!"

ropade jag från hallen medan jag lugnt stängde dörren. Jag hörde ljud från mitt rum så jag gick dit med väskan över axeln. När jag öppnade dörren tittade Justin upp på mig med ett förvånat uttryck i ansiktet.

"Vad gör du hemma redan? Jag trodde inte du skulle komma förrän efter halv två." frågade han förundrat. Jag log glädjelöst mot honom innan jag slängde mig bredvid honom på sängen.

"Något hände, så jag kände inte för att vara kvar." mumlade jag och såg hur hans blick bara blev ännu mer oförstående, och samtidigt orolig.

"Vad har hänt?" frågade han men jag suckade bara och tog datorn ifrån honom. Christopher hade sagt att det var minst två stycken som filmat, och jag var rätt säker på att det var Nick och Rafaela, och då borde det finnas uppe över YouTube.

"Det är ingen idé att berätta, jag kan lika gärna visa det." muttrade jag och gick snabbt in på sidan innan jag sökte på deras YouTube channel's. Mycket riktigt hade både Nick och Rafaela lagt upp videorna.

"Bli inte arg på mig snälla, jag vet att jag kanske sa lite mer än vad jag borde ha sagt." mumlade jag lågt innan jag vände den längsta filmen mot honom. Rafaela, vars video vi såg på just nu, satt ganska nära vårt bord, så hon hade filmat nästintill från början. Åtminstone från att han sagt att jag dejtade Justin Bieber. I början av videon var jag inte särskilt intresserad av att se överhuvudtaget, men sen såg jag hur extremt förbannad jag såg ut, och då blev det rätt intressant. Jag var också oerhört fascinerad över att jag undvikit att säga att jag inte dejtade Justin. Det var ingen lögn, bara en undvikande sanning, som jag verkade vara väldigt duktig på.

"Oh, stackars Christopher. Det där såg han nog inte komma. Vad var det han sa till dig?" frågade Justin utan att ta ögonen från skärmen.

"Han sa att jag antagligen skulle bli bombarderad av pressen och resten av skolan då han visste att det var folk som filmade." muttrade jag och la mig ner i sängen med en kudde över huvudet. Justin drog varsamt bort kudden och la en hand mot min kind.

"Hej!" log han varmt innan han böjde sig fram för att ge mig en kyss. Han pressade mjukt sina läppar mot mina leende läppar. Killar var oftast så otroligt förutsägbara, men inte Justin. Han lyckades alltid förvåna mig, och var det någonting förutsägbart han gjorde, så fick han till sin egen stil på det så det inte alls var förutsägbart längre.

"Hej på dig också!" skrattade jag tyst när han avslutade kyssen. Han sa inget mer, utan såg bara in i mina ögon med sin varma blick. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, det kändes som om vad jag än sa så skulle det förstöra tillfället. Efter en stund visste jag inte ens hur länge vi legat och stirrat på varandra ens en gång. Det kunde vara fem minuter, eller så kunde det vara tre timmar. När jag var med Justin tappade jag helt och hållet bort mitt tidsperspektiv.

"Vad har du för kläder med dig?" frågade jag försiktigt efter ett tag. En liten plan hade format sig i mitt huvud under tiden vi bara tittat på varandra. Att se in i hans ögon fick mig att inse ännu mer hur mycket jag skulle sakna honom de kommande två månaderna.

"Ehm... Allt möjligt... Vadådå?" frågade han förvirrat. Jag log finurligt mot honom innan jag pussade honom på nästippen och hoppade ur sängen med lätta steg.

"Vad har du fått för dig nu då?" skrattade han men jag log bara mot honom.

"Hoppa in i duschen, jag ska visa dig någonting sen." beordrade jag och han såg ut att vilja protestera men jag hoppade på honom, så att jag stod på knä över honom, och la ett finger över hans mjuka läppar.

"You know I won't take no for an answer!" flinade jag mot honom. Han tog varsamt bort min hand och höll den i sin istället.

"I better get going then." svarade han och satte sig upp. Jag gjorde en ansats att kliva bort från honom så att han i sin tur skulle kunna hoppa in i duschen, men jag kom ingen stans för han hade slagit armarna om mig och höll mig tillbaka. Jag la huvudet på sned mot honom innan jag satte mig ner ordentligt så att mitt huvud kom i samma höjd som hans. Lugnt la jag mina händer på vardera kind och kysste honom. Han drog mig närmare sig och besvarade kyssen med större entusiasm än vad jag var beredd på. Kyssen var laddad, den överrumplade mig nästan, och jag fick känslan av att han helst skulle vilja låsa in oss båda i mitt rum tills han skulle åka, för att vi skulle spendera så mycket tid vi kunde med varandra.

"Vad var det du skulle visa mig?" viskade han mot mina läppar. Det klickade till i huvudet, det hade jag ju helt glömt bort.

"Bra försök sötnos, men sånt funkar inte på mig." skrattade jag mjukt och såg på honom efter att ha avslutat kyssen. Han himlade med ögonen åt mig så jag pussade honom snabbt på nästippen innan jag gjorde ett ytterligare försök att kliva av honom och gå ner från sängen. Den här gången lät han mig göra det, och han var inte sen med att följa efter.

"Så, vad ska jag ha för kläder på mig?" frågade han medan han tvekade vid dörren. Jag flinade mot honom.

"Det fixar jag. Jag lägger ett par kläder utanför toalettdörren, för jag kommer låsa dörren till mitt rum en stund." svarade jag medan jag gick fram till datorn och försatte den i vänteläge.

"Tror du att jag ska tjuvkika på dig när du byter om eller?" muttrade han med spelad irritation. Jag skrattade åt hans försök, han var rätt duktig på det, men det märktes fortfarande att det inte var på riktigt.

"Det har jag inga problem med, det borde du veta vid det här laget. Nej, det har inget med det att göra faktiskt. Du får se sen!" sa jag bara och motade ut honom ur rummet. Han slängde en blick över axeln när han gick mot hallen där badrummet låg, och jag kastade en slängpuss mot honom.

"Ledsen, men den där duger inte. Du är skyldig mig en kyss, bara så du vet!" mumlade han när jag stängde dörren med ett varmt leende på läpparna. Det var inte så konstigt att jag längtat hem när jag varit i skolan, Justin fick mig ju alltid att le.

"Det är ingenting mot vad jag egentligen är skyldig dig." mumlade jag för mig själv och log brett åt min fantastiska plan. Sedan låste jag snabbt dörren och sprang runt i rummet för att förbereda allting.

---

---

Vad ska hon göra nu då? ^^
Och vad är det egentligen som hon är skyldig honom? ^^

Antagligen sista kapitlet för den här gången, men jag ska verkligen försöka så mycket jag kan!
Kommer antagligen försöka skriva minst ett kapitel om dagen, när jag inte jobbar, och ju längre tiden går innan jag får internet, ju störra och enormare kapitelbomb kommer ni få!

Jag vet att det är en liten tröst, men jag ska försöka så gott jag kan, för jag mår verkligen såå mycket bättre när jag får skriva, och särskilt när jag får läsa era underbara kommentarer! :')

Love you all!
Always remember that! <3

Och aye, om det är någon av er som bor i Västerås, och skulle lyckas se en glimt av mig på stan eller något, KOM FRAM! :D För jag menar det jag sa, jag skulle vilja träffa och lära känna er allihop! <33

Puss på er!
Kommer sakna er! <3

Dream, Laugh, Believe

mumlade jag utan att se på honom. Jag tog min väska, som Ellie tagit med sig efter lektionen, och gick ut ur cafeterian. Bakom mig hörde jag applåder men jag himlade bara med ögonen innan jag knuffade upp dörrarna och fortsatte genom korridoren ut mot parkeringen. Nu skulle jag hem.

---

---

"Japp, dags att möta ett oändligt tjat från Christopher och antagligen ett par kommentarer från Nathalie."

mumlade jag medan vi gick iväg mot cafeterian. Jag var nästan 100% säker på att jag inte skulle få äta ifred den här lunchen, och tänk så rätt jag hade.

---

---

"Christopher! Vad är det som du inte fattar? Hon vill inte prata med dig! Acceptera det och rätta dig efter det!" sa Ellie åt honom med hård röst. Han hade utan tillåtelse satt sig vid vårt bord och i tio minuter hade han inte rört någonting på hans överbelastade tallrik.

"Åh kom igen Ellie, lägg dig inte i det här! Hon tror att hon är så extremt viktig för att hon dejtar Justin Bieber!" muttrade han surt och jag slängde en förvånad blick mot honom.

"Ursäkta vad sa du?" frågade jag och blinkade till. Hade jag hört rätt eller var det bara mitt undermedvetna som spelade mig ett spratt?

"Ja, bara för att du dejtar Justin Bieber tror du att du är så mycket viktigare än vad alla andra är, och du tror att alla ska springa efter dig med trånade blickar!" fortsatte han, och en liten del av honom lös upp över att jag vänt uppmärksamheten mot honom.

"Okej, sen när dejtar jag Justin? Har jag någonsin tyckt att jag själv är mycket viktigare än alla andra? Och vem fan springer efter mig med trånande blick? Vad är det med dig Chris?" frågade jag ursinnigt. Resten av cafeterian hade nästan tystnat, i alla fall pratade dem väldigt tyst för att höra vad som hände mellan oss. Christopher verkade också inse det hela, och han verkade använda det till sin egen fördel.

"Du har ju kysst honom!" påpekade han högt och jag fnös ljudligt.

"Är du helt dum i huvudet? Sen när betyder en kyss att man dejtar någon?" morrade jag mot honom och reste mig upp, eftersom att han gjort detsamma vid hans sista ord.

"Du kom hem till mig och sa att du hade dåligt samvete för att du hade kysst honom! Vad fan tror du det betyder?" skrek han åt mig och jag kände hur jag började skaka i kroppen. Han gjorde mig riktigt förbannad, och jag visste mycket väl att det skulle smälla snart.

"Du har fan knullat med Robyn!" skrek jag tillbaka och nu var det verkligen knäpptyst i salen. Vissa drog efter andan och viskade ohörbart till varandra.

"Åh, så typiskt dig att lägga över det hela på mig!" spelade han och jag himlade surt med ögonen.

"Ja, för det händer ju så ofta! Det finns någonting som kallas sanning & konsekvens! Hört talas om det någon gång?" skrek jag åt honom. Han backade undan ett steg, en handling som såg högst ofrivillig ut.

"Vem har inte det?" muttrade han bara och vände bort blicken från mig.

"Precis! Det var vad som hände mellan Justin och mig! Precis som det hände mellan mig och Chaz, mig och Ryan, och mig och Caitlin! Sen när har du gjort någonting stort över en enda kyss?" morrade jag hotfullt mot honom. Han tittade fortfarande inte på mig, han visste att jag hade rätt.

"Dezzie, kan du lugna ner dig lite?" frågade Ellie mjukt bredvid mig och la en hand på min arm. Jag vände blicken mot henne och insåg att jag var på väg att tappa greppet, vilket inte skulle bli någon vacker syn för vare sig mig, Christopher eller den idiot som skulle få för sig att hålla i mig.

"Fine! Är du klar med dina konstiga anklagelser eller har du något mer på hjärtat?" muttrade jag och vände återigen blicken mot Christopher, som hade ett oläsligt uttryck i ansiktet. Sedan flinade han hämndlystet mot mig innan han kom närmare för att viska i mitt öra.

"Nej, men jag slår vad om att du kommer få mängder med frågor av resten av skolan, och antagligen pressen, då jag vet åtminstone två som filmade." viskade han skadeglatt åt mig. Jag bet ihop tänderna innan jag medvetet la händerna på hans axlar för att sedan knäa honom i skrevet. Runtom i salen hörde jag hur folk andades in medan vissa började skratta.

"Jag åker hem, vi ses imorrn." mumlade jag till Ellie som satt och stirrade på Christopher med stora ögon. Han låg och kved på golvet.

"Varför gjorde du... så... för...?" kved han till och jag stannade upp för att se på honom.

"För att du är en skitstövel!" mumlade jag utan att se på honom. Jag tog min väska, som Ellie tagit med sig efter lektionen, och gick ut ur cafeterian. Bakom mig hörde jag applåder men jag himlade bara med ögonen innan jag knuffade upp dörrarna och fortsatte genom korridoren ut mot parkeringen. Nu skulle jag hem.

---

---

Oj oj oj då! Där fick han något han sent skulle glömma tror jag xD

Tack för era söta kommentarer, som alltid!

Och som jag skrev till Julia i en kommentar, jag önskar verkligen att jag kände er allihop, för ni alla verkar vara helt underbara personer! <3

I alla fall så kommer det ett kapitel till upp idag, det blir tidsinställt eftersom att jag åker hem idag :(
Önskar vi kunde stannat tills imorgon, men det går inte, så ni fick bara fyra kapitel nu :(
Men jag ska sätta fart och skriva när jag kommer hem, och den där kapitelbomben jag lovade er kommer ni få! :D Trust me! Den är ni värda allihop! :D

Aja, vad tyckte ni om det här då?
Gjorde hon rätt i att knäa honom i juvelerna ? ^^

Love you guys!
All of you! <3

Dream, Laugh, Believe

"Hej då gumman! Vi ses sen!"

"Deztiny, hör du på vad jag säger?"

frågade Christopher irriterat under lektionen. Han hade varit snabb med att sätta sig bredvid mig, och eftersom att läraren kommit in i klassrummet och startat lektionen, hade jag inte kunnat hindra honom.

"Jag bryr mig inte om vad du säger, vad är det du inte förstår?" muttrade jag irriterat till honom utan att så mycket som snegla på honom. Hittills hade jag lyckats ignorera honom, men han gav sig inte i första taget, det hade han aldrig gjort. Han suckade frustrerat bredvid mig, men jag struntade i det. Just nu var allting alldeles för färskt för att jag ens skulle vilja se på honom.

"Kom igen baby! Du vet att jag är ledsen över vad jag gjorde!" mumlade han hjälplöst och jag fnös ljudligt. Högt nog för att läraren skulle spänna blicken i mig.

"Jag är inte din baby!" svarade jag bara medan jag försiktigt och ljudlöst rev av en bit papper ur anteckningsblocket. Snabbt krafsade jag ner två rader ur en låt som passade läskigt bra in i sammanhanget.

Don't tell me you're sorry, coz you're not!
I know you're only sorry you got caught!

Christopher läste lappen som jag skickat över till honom och han suckade frustrerat innan han rev sönder lappen i småbitar. Därefter sa han inte mer, men kände jag honom rätt så skulle det komma efter lektionen. Det var en halvtimme kvar att uthärda och jag önskade att det kunde gå snabbare, jag vill hem. Läraren gav oss någon jobbig uppgift som vi skulle göra göra innan lektionens slut, men där kom min räddning. Telefonen vibrerade i fickan på mig och jag andades ut innan jag drog upp den och reste mig upp.

"Jag måste ta det här samtalet, det är viktigt." sa jag medan jag skyndade mig ut ur klassrummet och gjorde en antydan till att det inte var diskuterbart. Snabbt stängde jag dörren till klassrummet och tittade på displayen, och jag kände lättnaden sprida sig i kroppen på mig.

"Hej! Åh tack och lov för att du räddade mig!" sa jag när jag tryckt på grön lur. Justin's skrockade mjukt i andra änden och det fick mig att le.

"Är det så illa?" frågade han mjukt, och jag kunde höra en både road ton samt en nästintill orolig ton i hans röst. Jag suckade medan jag satte mig ner med ryggen mot skåpet som jag blivit tilldelad.

"Det beror på hur man ser det, men om det är illa att bli attackerad med ursäkter från någon som man inte ens vill se just nu, och dessutom vara där man inte har särskilt stor lust att vara för tillfället så, ja, då är det mer än illa!" svarade jag innan jag drog min fria hand genom mitt mjuka hår.

"Under andra omständigheter hade jag gjort dig sällskap!" svarade han och jag log förbryllat, jag förstod inte riktigt vad det var han menade.

"Under andra omständigheter?" ekade jag oförstående.

"Ja, hade jag inte varit världskänd så hade jag gärna gjort dig sällskap." förtydligade han det och jag skrattade mjukt.

"Snacka om upplopp det hade blivit om du skulle komma hit! Jag vågar knappt tänka tanken ens en gång." skrattade jag och Justin stämde in med sitt vanliga, alltför hemmaliknande skratt. Han fick mig att glömma mina bekymmer för tillfället, vilket var något jag uppskattade hos honom. Bara genom att prata med honom mådde jag så mycket bättre.

"Ja det kan man nog kalla det, om upplopp nu inte är lite av en underbedrift." svarade han och jag log, trots att han ibland hade svårt att inse det själv, så kunde han faktiskt erkänna att han var enormt stor, genom hela världen. Däremot var jag osäker på om han egentligen visste om det själv.

"Så, vad sysselsätter du dig med då?" frågade jag honom halvhjärtat. Jag kunde nästan sätta hundra spänn på att vad han än gjorde så skulle det göra mig avsundsjuk.

"Scooter ringde och väckte mig, han förklarade lite inför på onsdag, sen så har jag nästan precis pratat med Jasmine." berättade han och jag bannade mig själv för att jag haft rätt. Jag skulle mycket hellre ligga i min mysiga säng och prata med Jaz än vara här i skolan och lyssna på Christopher's eviga tjat.

"Du får förklara planen för mig när jag kommer hem sen. Hur det blir på onsdag, när du åker och det där." sa jag och häpnade över att min röst lät så lugn som den gjorde. Jag skulle ju sakna honom, extremt mycket, men samtidigt var ju det här någonting som var oundvikligt, och jag skulle aldrig be honom stanna för min skull.

"Ja, vi kan ta det senare. När slutar du idag då? I miss you already!" suckade han i telefonen och jag motstod febrilt lusten att göra detsamma. Istället klistrade jag på ett mjukt leende på läpparna innan jag svarade med en nästintill glad stämma.

"Jag slutar egentligen klockan 3, men tydligen ska lärarna på något möte, så jag går på lunch typ... nu, och sen så har jag bara en lektion kvar. Jag borde vara hemma omkring halv två." svarade jag med en fäst blick på klockan.
"Okej, om två timmar då. Vad ska jag hitta på i två timmar hade du tänkt dig?" frågade han men jag log bara roat åt honom. Ibland kunde han bete sig som om han var helt och hållet låst, vilket han antagligen var när det kryllade av paparazzi's och sånt omkring honom.

"Du kan ju alltid låna min dator, eller kolla på tv, eller nåt... Två timmar går relativt fort vet du." svarade jag medan jag motvilligt reste mig upp när jag insåg att klassrumsdörren öppnades och mina klasskompisar vällde ut för att gå på lunch.

"Åh, jag går på lunch nu, men vi hörs sen, okej?" sa jag tyst när jag kände blickarna från mina klasskamrater. Ellie stannade till när hon såg mig och kom fram till mig för att vi skulle kunna gå tillsammans, något vi alltid gjorde, eller ja, oftast i alla fall.

"Gör så du, jag hittar på något, och så ses vi snart. Puss." sa han innan han la på. Det var skönt att han inte väntade sig ett puss tillbaka, det skulle sätta mig i en jobbig situation om fel personer hörde det. Det kunde vara så jag avslutade samtal med vissa av mina kompisar, men det var ju lite skillnad mellan kompisar och pojkvän, och jag var verkligen usel på att ljuga.

"Kommer du, Dez?" frågade Ellie när jag lagt ner telefonen i fickan och rest mig upp.

"Japp, dags att möta ett oändligt tjat från Christopher och antagligen ett par kommentarer från Nathalie." mumlade jag medan vi gick iväg mot cafeterian. Jag var nästan 100% säker på att jag inte skulle få äta ifred den här lunchen, och tänk så rätt jag hade.

---

---

Vad tror ni? Kommer hon bli överöst med tjat från honom?
Och kanske ett par kommentarer från den där Nathalie...

Det känns bra att kunna lägga ut lite kapitel nu igen! <3

Dream, Laugh, Believer

svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

Jag sträckte sömndrucket på mig i sängen och slängde en dåsig blick på klockan, det var snart dags att bege sig till skolan. Jag suckade lågt innan jag vände blicken mot Justin, som låg bredvid mig med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Försiktigt, för att inte väcka honom, gled jag ur sängen och tassade bort till garderoben för att ta fram en uppsättning kläder som jag skulle ta på mig efter att jag duschat. Jag vet inte hur länge jag stod där och funderade, men till slut tröttnade jag och smög ut ur rummet för att pysa in i duschen. Det var skönt att känna det varma vattnet rinna över min hud och det gav mig rysningar. Det fanns nästan inget bättre sätt att vakna till på. Lugnt och melodiskt masserade jag in shampoot i hårbotten innan jag noga sköljde ur det för att sedan ersätta det med balsam. Hur jag än gjorde kunde jag inte dra ut på det längre, och stängde med en suck av vattnet för att sedan kliva ut dushen och mötas av en immig spegel. Efter att ha svept in mig i en handduk, och efter att ha dragit fram ännu en handduk till att torka håret, öppnade jag slutligen badrumsdörren för att släppa in den kyliga luften. Återigen rös jag, av välbehag. Med lätta steg gick jag in i mitt rum igen och sedan bort till fönstret för att se vad det var för väder ute, det skulle antagligen bli soligt, men samtidigt kyligare än dagen innan. Jag höll inne en suck när jag drog fram mina jeansleggins och en vit t-shirt som gick ner lite över rumpan. Trycket fram föreställde ett brustet hjärta med en böjd nyckel bredvid. Med mörkt röda bokstäver stod det; you had the key to my heart, and you threw it away like it wasn't worth anything. För mig var det bara en enormt skön och snygg tröja, men medan jag stod framför spegeln och torkade håret med den lilla handduken, insåg jag att texten faktiskt kunde ha en viss betydelse i nuläget. Allt påminde mig om de senaste dagarnas händelser. Allt med Christopher, Vanja och så klart Justin. Det var nästan skrämmande hur allting i mitt liv, som jag varit så säker på innan, hade tvärvänt och gått i en helt annan riktning än jag trott varit möjligt. Tankarna och funderingarna försatte mig i en djup trans, men till slut lyckades jag bryta det och slängde ännu en blick mot klockan som stod på nattduksbordet. Det var inte lång tid kvar tills jag var tvungen att åka, så jag drog fram en papperslapp från ett av skrivbordets lådor och krafsade ner några ord på den till Justin, eftersom att han skulle vara kvar hemma när jag var i skolan under några timmar.

Godmorgon sömntuta! :)
När du läser det här sitter jag antagligen och tråkar i skolan.
Det finns mat i kylskåpet, så det är bara att ta för dig när du blir hungrig.
Är det något så är det bara att ringa på mobilen! :)
Skicka ett sms när du vaknat så ringer jag till dig, du kommer säkerligen behöva muntra upp mig rätt rejält ^^
Ha det bra, vi hörs sen!
Puss <3

Jag läste igenom texten jag skrivit och log sen mjukt innan jag klistrade upp den på dörren, då skulle han med all säkerhet se den när han lämnade rummet. Efter ytterligare en blick på klockan insåg jag att jag behövde åka, så jag tog min vanliga väska, mina nycklar och min mobil för att sedan ta mig ut genom sovrumsdörren och vidare mot hallen för att ta på mig mina svarta högklackade stövlar. Från köket hörde jag hur ett av skåpen slogs igen och jag tittade in i valvet för att se pappa gå omkring med en kaffekopp med en morgonrock på sig. Han såg vild ut, det gjorde han alltid på morgonen innan han vaknat till.

"Jag drar nu pappa. Justin ligger och sover, så låt honom sova. Om han vaknat innan du åker så kan du väl visa honom extranyckeln om han skulle behöva gå ut eller något?" frågade jag snabbt och pappa nickade trött mot mig. Det var ingen idé att fortsätta prata med honom, på morgonen var det bara en liten, en ytterst liten, del av det man sa som faktiskt fastnade. Han var ganska fascinerande på det sättet.

"Hej då gumman! Vi ses sen!" svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

ÄNTLIGEN va? ^^

Jag är i värmland nu, för att fira midsommar med några släktingar, och jag var smart nog som tog med mig datorn! ^^

Så nu kommer det komma upp lite kapitel!
Det är jag skyldig er med tanke på hur fantastiskt underbara och fantastiska ni är mot mig! <3

Jag har skrivit till kapitel 126 på datorn, så det kommer ni få upp efter varandra här, sen ska jag väl försöka skriva så ofta jag kan! :)

Älskar er alla oändligt mycket! <333

Dream, Laugh, Believe

"Tänkte att det kanske var snällast mot Justin att pausa, eftersom att han tydligen inte har sett den." förklarade Ellie när jag satte mig i soffan, återigen mellan Ellie och Justin. Ellie lutade sig mot Sky, som satt på hennes andra sida, och han höll en arm runt henne. Jag och Justin ställde ner alla godsaker, och sedan delade jag ut muggarna till var och en. Ellie fick den gula, det hade alltid varit hennes favoritfärg. Justin som älskade lila, fick den lila, medan Sky fick den som var orange och jag tog den blåa.

"Alla klara?" frågade jag och granskade allihop i tur och ordning, för att få nickar till svar, innan jag satte igång filmen och omedvetet kröp ihop lite intill Justin.

---

---

"Är det säkert att jag inte ska hjälpa dig städa undan lite?" frågade Ellie ännu en gång men jag log bara mot henne i dörren. Hon och Sky skulle åka hem eftersom att det var skola imorgon och de behövde varva ner lite.

"Absolut! Åk hem ni! Jag och Justin klarar det här galant!" svarade jag och hoppades att det var sista gången jag behövde tjata om det. Däremot kände jag henne tillräckligt väl för att veta att hon skulle fortsatte tills Sky puttade in henne i bilen och körde iväg härifrån, det var bara sådan som hon var.

"Det var ju det jag var rädd för, jag tänkte att jag kanske kunde bespara honom att få en disktrasa upptryckt i ansiktet!." påpekade hon roat och jag himlade med ögonen. Hon verkade inte riktigt ha kunnat förstå att vi faktiskt hade haft ett kökskrig.

"För det första, så var det en diskborste jag använde, han använde disktrasan mot mig. Och för det andra..." började jag, men avbröts av att någon höll om mig bakifrån. Jag behövde inte ens vända huvudet bakåt för att veta att det var Justin.

"Och för det andra, så är jag en stor pojke, och kan ta hand om mig själv." avslutade han min mening och jag log för mig själv. Ellie log också, men inte mot mig, utan mot Justin.

"Skyll dig själv då." skrattade hon medan hon flyttade lite på sig då Sky öppnade toalettdörren. Han log smått innan han ställde sig bredvid Ellie.

"Vi ses imorrn gumman! Jag hör av mig senare om när jag åker." sa jag och kramade om Ellie. Hon kramade mig hårt tillbaka en stund, det märktes att hon saknat mig, för hon ville inte gärna släppa taget. När hon slutligen släppt mig vände jag mig mot Sky och gav honom en kram.

"Hej då Lillan! Vi ses väl imorgon skulle jag tro." sa han och jag himlade med ögonen. Tänk att alla skulle kalla mig Lillan, det förstod inte jag. När jag släppte honom så såg jag att Justin hade kramat Ellie, och när jag backade undan från Sky så kramades dem också. Det såg rätt gulligt ut, Justin som alltid kramades med alla, och sen Sky som inte kramades särskilt ofta, men det såg inte direkt ut som om han led utav det.

"Hej då! Jag hoppas att vi ses snart igen! Ha det bra Ellie! Och ta't lugnt nu med allt Sky." log Justin och de båda omnämnda nickade. Jag vinkade åt dem när Sky öppnade dörren och tog med sig Ellie ut. Det var varmt ute, så jag ställde upp dörren, och på så vis kunde jag vinka till dem tills de åkte. Återigen stod Justin bakom mig och höll om mig. Jag lutade mig försiktigt mot honom och han la sin haka mot min axel.

"Värst vad du och Sky har blivit bra kompisar då." påpekade jag glatt när dem åkte iväg. Jag vände huvudet mot Justin och log mot honom.

"Är det så svårt att tänka sig att jag kan komma bra överrens med folk, bara för att jag har en liten pluttig karriär?" flinade han och jag himlade med ögonen åt honom.

"Liten? Pluttig? Jag tror du menar en enorm och världsstor karriär." rättade jag honom innan jag snabbt kysste honom och gick sedan mot vardagsrummet för att plocka undan de halvtomma skålarna.

"Äsch, det är väl inte ingen världslig sak?" sa Justin och när jag vände mig mot honom så flinade han bara mot mig.

"Nu var du bra klyftig va?" skrattade jag medan jag la mina händer på hans axlar, eftersom att han hade kommit tillräckligt nära. Han kom ytterligare närmre och la sin vänstra hand vid min midja, och den högre la han på min kind.

"Jag har mina stunder." svarade han innan han mjukt lät sina läppar snudda vid mina. Jag besvarade kyssen och långt bak i huvudet registrerade jag att jag backade. Eller snarare, så gick Justin framåt, så jag var tvungen att backa. Till slut kände jag hur soffan tog emot och innan jag hunnit avvärja det, så hade jag fallit bakåt, i soffan, med Justin över mig. Trots det slutade han inte kyssa mig, och hade jag inte varit upptagen med att vara uppslukad i Justin, så hade jag nog börjat skratta.

"Smidigt." viskade jag mot hans läppar och han nickade kort medan han la sin hand under mitt linne, mot min mage. Beröringen var brännhet, men oerhört behaglig. Jag kände en rysning och log innan jag drev på kyssen. För att se om jag hade samma effekt på Justin, som han hade på mig, lät jag lugnt mina händer vandra ner för hans rygg och sedan in under hans tröja. Jag kunde inte hindra mig själv ifrån att le, när jag kände hur huden under mina händer knottrades smått. Jag hade kanske inte fullt samma effekt som han hade på mig, men lite hade jag i alla fall. Mina tankar försvann när hans läppar lämnade mina och istället sökte sig nerför min hals.

"Plötsligt låter det inte lika intressant att åka på tour..." viskade Justin efter en stund mot mitt högra nyckelben. Jag blinkade till lite för att förstå orden han nyss uttalat. Jag insåg då att jag inte var helt säker på att han riktigt förstod hur galen han gjorde mig. Jag tänkte en stund innan hans ord inte längre bara var olika ihopsatta bokstäver, utan faktiskt formades till en mening med en innebörd.

"Inte en chans sötnos, du ska åka och göra en massa tjejer glada." svarade jag efter att jag svalt. Även om jag faktiskt menade det, så kändes det otroligt svårt för mig att släppa iväg honom, när vi precis blivit tillsammans, till och med precis egentligen träffats.

"Det där lät inte särskilt övertygande." påpekade han och jag flinade lite innan jag puttade bort honom från mig. Han tittade på mig med förvånat uttryck.

"Jag övertygar dig!" förklarade jag och satte mig upp med en meters avstånd från honom. Han rynkade ögonbrynen mot mig och såg på mig med ett missnöjt uttryck i ansiktet.

"Nej, du retas! Det är en stor skillnad!" sa han bara medan han blängde på mig. Jag skrattade innan jag flyttade mig lite närmare honom, men fortfarande utan att röra vid honom.

"Jag hjälper dig att motstå frästelsen, så att du kan klara dig i de kommande två månaderna!" förklarade jag tålmodigt men gav honom samtidigt ett mjukt leende. Han flinade snabbt innan han slängde sig över mig, så att jag hamnade på rygg, och han stod på alla fyra över mig.

"Vem har sagt att jag tänker åka?" frågade han och höjde lugnt ett ögonbryn, medan han log brett. Jag himlade med ögonen och suckade.

"Jag, du, din mamma, Scooter, typ alla. Du är medveten om att dina fans skulle bli helt förkrossade om du ställde in va? Snacka om att folk inte direkt skulle gilla mig efter de." påpekade jag. Jag visste att det var hans svaga länk. Relationen han hade med sina fans var så fascinerande att man nästan blev tårögd när man såg det. Hans leende ansikte försattes i ett plågat uttryck och han backade undan och satte sig ner igen.

"Justin, du älskar dina fans, dem har fått dig dit du är nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag kommer aldrig någonsin ställa mig emellan dig och dem. Ni tillsammans är en enda stor familj, och dem finns där för dig mer än för någon annan. Jag finns här när du kommer tillbaka! Dessutom lever vi inte på stenåldern, utan vi har teknologi-prylar som du kanske har någon aning om vad de är. Typ som mobiltelefoner, eller som kanske datorer med någonting som kallas msn. Det är ett chat-program som man kan vara social på. Sen finns det ju något som kallas web-cam. Det är något man använder så att ma..." pratade jag på och flinade mmot honom, innan han slutligen avbröt mig.

"Okej, okej! Jag fattar!" skrattade han och jag flinade mot honom. Det jag försökt förmedla hade gått in i huvudet på honom, och han förstod min synpunkt, vare sig han gillade det eller inte.

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

FÖRLÅT!!!
Jag vet att det gåt hela tre dagar innan ni fått det här kapitlet!
Men jag har inte haft tillgång till internet alls!

Ska be mamma installera word på min data, så att jag kan skriva där, och sen bara kasta upp dem när jag får tillgång till en uppkoppling!

Hoppas dock att ni gillar det här, och jag är tacksam över att ni är så tålmodiga just nu! <3

Love you all!
Och tackar så mycket för alla kommentarer! :)
Jag står dock fast vid att ni ger mig så otroligt mycket mer än vad ni får tillbaka! <3

Dream, Laugh, Believe

"Sitter du och planerar nu?" skrattade Justin och jag ryckte till.

"Varför tror du de?" flinade jag undvikande och han himlade med ögonen innan han skrattade.

"För att det syns på dig!" förklarade han och la försiktigt sin hand på mitt lår, under bordet. Jag slängde en blick på Ellie och Sky, men dem verkade inte ha märkt någonting. Däremot behövde jag komma på ett sätt att lura in honom i mitt rum, utan att det kunde verka misstänkt, och förklara situationen för honom.

---

---

Jag kom på mig själv med att drunkna i hans djupa, speciella ögon. Jag skakade nästan obemärkligt på huvudet innan jag vände blicken mot Ellie, vars ögon gnistrade till lite när de mötte mina. Jag motstod lusten att himla med ögonen åt henne. Istället klistrade jag på ett leende innan jag vände uppmärksamheten mot allihop.

"Vad har ni lust att hitta på? Ska vi se på film eller så?" frågade jag och lät blicken variera mellan alla tre. Sky tittade på Ellie, och hon tittade tillbaka på honom.

"Jo det kan vi väl göra." svarade Sky till slut och jag nickade kort innan jag reste mig upp och började plocka i ordning kopparna och termosen så att jag skulle försöka lyckas få med allting.

"Ska jag hjälpa dig?" frågade Justin och reste sig upp. Jag skakade bara på huvudet innan jag vände mig bortåt så att han inte skulle ta någon av sakerna jag höll i famnen.

"Nej, jag är ninja! Det här klarar jag fint!" svarade jag utan att vända blicken mot honom, och tog med mig grejerna in i huset igen för att slutligen ställa allt på bänken i köket. Istället för att ta vara på det senare började jag skölja ur muggarna innan jag stoppade ner dem i diskmaskinen. Termosen ställde jag på bordet, det var ju fortfarande varmt och pappa skulle nog vilja ha kaffe när han kom hem, från var han nu var någonstans.

"Dezzie! Vi ska se Step Up 2!" hörde jag Ellie ropa från vardagsrummet, så jag stängde snabbt diskmaskinen innan jag sprang ut ur köket och hoppade över ruggstödet på soffan, och damp ner mellan Justin och Ellie.

"Jösses, var kom du ifrån?" utbrast Justin förvånat och jag vände en frågande blick mot honom. När jag såg hans min brast jag ut i skratt, han såg verkligen helt överraskad ut, som om han inte ens visste att jag var i samma land som honom, och helt plötsligt bara dök upp, mitt framför näsan på honom.

"Jag säger ju att jag har ninja skillz!" svarade jag och flinade mot honom. Han himlade med ögonen men log mjuk mot mig.

"Så, Step Up 2! Har du stoppat i filmen?" frågade jag Ellie och log förväntansfullt mot henne. Det var en av mina absoluta favoritfilmer, och mycket berodde väl på att jag älskade danserna i den. Street Dance var något jag dansade mycket när jag var yngre. Nu hade jag bara rytmen kvar, men experimenterade mest.

"Självklart!" svarade hon utan att släppa tv:n med blicken. Jag förstod henne, filmen hade ju börjat. Jag hade lite svårt att koncentrera mig, eftersom att jag fortfarande tänkte på att Ellie hade sett på mig och Justin att vi var tillsammans. Tänk om Sky också hade sett det på oss, och spred det vidare?

"Åh, vi måste ju ha snacks! Och dricka!" utbrast jag och studsade upp ur soffan för att skynda mig mot köket.

"Ska vi pausa filmen?" ropade Ellie efter mig, och utan att tänka på det skakade jag på huvudet. Det var innan jag kom på att hon inte såg mig.

"Nej, jag kommer snart. Justin, kan du komma och hjälpa mig bara?" ropade jag tillbaka och det tog inte lång tid innan han dök upp i rummet. Han tittade på mig med ett höjt ögonbryn, men jag ignorerade det och började plocka fram dricka och olika chips-sorter som vi tydligen hade hemma. Jag lyckades till och med hitta lite popcorn, som jag genast stoppade in i micron.

"Vi har ett problem..." började jag tyst, för att Ellie och Sky inte skulle höra. Justin kom närmare mig och såg på mig med ett frågande uttryck.

"Ellie vet." erkände jag lugnt medan jag granskade Justin's reaktion. Han ryckte bara på axlarna.

"Det kunde jag väl ha förstått?" frågade han och log. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn en stund innan jag skakade på huvudet, åt mig själv.

"Sky vet också." påpekade han och nu stirrade jag på honom. Vad snackade han om egentligen? Han verkade ha insett min förvirrade min, för han log mjukt innan han la sin hand mot min kind. Håret var fortfarande blött sen jag fick vattnet över mig, men kläderna hade torkat, med hjälp av solen.

"Vi kan ta det senare, älskling. Nu går vi och tittar på filmen." log han och plockade ut popcornen ur micron, och hällde snabbt upp dem i en av skålarna jag tagit fram. Jag stod fortfarande förvirrad kvar och granskade honom. Hur kunde Sky veta om det? Hade Justin sagt det till honom? Eller hade han gissat sig till det, och sen konfronterat Justin? Eller hade Ellie kanske berättat det för honom på något sätt, utan att jag hade märkt det?

"Har du tappat dina ninja skillz eller? Jag kan bära dig tillbaka om du vill." log Justin medan han försökte balansera fyra plastskålar i händerna. En med popcorn i och de resterande tre med de olika chips-sorterna.

"Jag klarar mig alldeles utmärkt tack! Men du får förklara sen, för jag fattar ingenting." påpekade jag medan jag tog en av skålarna ifrån honom. Sedan tog jag den stora, oöppnade Coca Cola flaskan under armen och sen fyra stycken muggar i olika färger.

"Vad ovanligt." flinade Justin och jag lipade mot honom. Han gav mig en snabb puss innan hna gick före mig ut ur köket och tillbaka till vardagsrummet, där Sky och Ellie tydligen visst hade pausat filmen.

"Tänkte att det kanske var snällast mot Justin att pausa, eftersom att han tydligen inte har sett den." förklarade Ellie när jag satte mig i soffan, återigen mellan Ellie och Justin. Ellie lutade sig mot Sky, som satt på hennes andra sida, och han höll en arm runt henne. Jag och Justin ställde ner alla godsaker, och sedan delade jag ut muggarna till var och en. Ellie fick den gula, det hade alltid varit hennes favoritfärg. Justin som älskade lila, fick den lila, medan Sky fick den som var orange och jag tog den blåa.

"Alla klara?" frågade jag och granskade allihop i tur och ordning, för att få nickar till svar, innan jag satte igång filmen och omedvetet kröp ihop lite intill Justin.

---

---

Hur kommer det sig egentligen att Sky vet?
Har Justin sagt något?
Eller är det Ellie som är boven i dramat?
Kanske har han bara gissat sig till det?
Mjaaa, vad tror ni? :P

Tack så otroligt mycket för era fantastiska kommentarer!!!
Ni är underbara!
Som vanligt vet jag inte vad jag ska göra för att tacka er på något sätt!
Det finns liksom inte ord för hur amazing ni alla är!!! <33

Live, Laugh, Love

"Dez, kan du följa med mig till bilen, jag tror jag glömde min mobiltelefon där." sa Ellie plötsligt och jag tittade på henne förvånat. Jag ryckte på axlarna innan jag reste mig upp och följde efter henne runt hörnet på huset. Det var ju rätt så onödigt att gå genom huset när det rann vatten från mitt hår och mina kläder.

"När tänkte du berätta att ni är tillsammans?" frågade Ellie när hon lutade sig mot Sky's bil. Jag tittade på henne med en förvånad blick, hur kunde hon veta?

---

---

"Vad menar du?" frågade jag undvikande och släppte henne med blicken för att istället granska grannungarna som cyklade förbi.

"Hej Dezzie!" ropade dem och log sina söta leenden.

"Hej Thomas! Hej Layla!" hälsade jag tillbaka och log mot dem. Jag brukade vara barnvakt åt dem ibland, när Selma, deras mamma, jobbade över. Vi kom väldigt bra överrens och dem var riktigt snälla. Fast vad kunde man förvänta sig av två barn? Thomas var 11 och Layla var 10.

"Dez, snälla, hur länge har vi varit kompisar?" frågade Ellie och drog mig tillbaka till situationen. Jag suckade inom mig men lät inte mitt leende fallna, det svalnade bara lite.

"I flera år." svarade jag mjukt och hon nickade, precis som om det sa allt.

"Precis! Vi har varit kompisar i flera år! Jag känner dig utan och innan. Jag ser på dig när du ljuger, jag ser på dig när du är ledsen, jag ser på dig när du är arg och jag ser på dig när du är kär. Så när hade du tänkt berätta?" frågade hon och jag visste precis vad hon menade. Hon kände mig bättre än vad jag själv gjorde, vilket kunde vara rätt så tråkigt i vissa tillfällen.

"Jag vet att du känner mig så bra, men vad får dig att tro att vi är tillsammans, bara för att jag ser kär ut?" kontrade jag, och jag var rädd för att jag visste precis vad hon skulle svara mig.

"För att det inte bara är dig man ser något på. Det går knappt ens att beskriva hur Justin ser på dig. Det märktes direkt när ni kom och hälsade att ni var mer än kompisar, och inte så lite mer heller. Det ser ut som om ni varit tillsammans i flera år. Så, tillbaka till min fråga. När hade du tänkt berätta att ni är tillsammans?" frågade hon och log mjukt. Jag suckade igen innan jag himlade med ögonen och ställde mig sen bredvid henne för att luta mig mot Sky's bil som Ellie gjorde.

"Det har inte så mycket med just dig att göra. Jag vet att jag kan lita på dig, och Justin litar på mitt omdömme. Däremot är det Sky jag är orolig över. Jag vet att du litar på honom, men oavsett hur han står i konflikten mellan mig och Christopher, så är dem ändå kompisar, väldigt bra kompisar dessutom. Det blir väldigt mycket för Justin, och mig, om det kommer ut så här i början på grund av rykten från andra. Justin tycker inte om att ljuga, men jag vet att han skulle ljuga för alla för att skydda mig ifrån pressen, hans fans och allt sånt." pratade jag på. När jag vände blicken mot henne så såg hon väldigt fundersam ut.

"Hm, jag förstår ditt dilemma. Det gör jag verkligen! Men bara för att jag vet, så betyder det ju inte att jag kommer berätta det för Sky. Åh andra sidan så tror jag att han kommer vara tyst för er skull, om han skulle få reda på det. Risken är nämligen att han redan vet om det. Ni kanske har lagt band på er, för att vi är här, men det syns så mycket mer än vad du tror. Sky kanske inte ser det lika tydligt som jag gör, men han känner ändå dig lite grand." svarade hon och jag förstod varför hon såg så fundersam ut. Jag suckade igen, det här kunde bli mer komplicerat än vad jag hade trott.

"Jag måste prata med Justin om det här." konstaterade jag och log smått förundrat mot henne. Hon nickade och började gå tillbaka till bakgården. Det tog ett par sekunder innan jag kände att jag kunde följa efter. Jag behövde samla mig helt först, men det var inte lätt, för sanningen var den att jag var otroligt orolig för Justin's skull. Inte för min skull, utan helt för hans. Han hade så mycket mer press på sig än vad jag hade, men det var bara han som inte verkade vilja inse det.

"Kommer du?" ropade Ellie och drog mig ur mina tankar. Hon hade sitt vanliga leende på läpparna och jag förstod vad hon syftade på, det var dags för ett pokerface. Jag log och nickade innan jag dansade fram till henne.

"När börjar vi imorgon?" frågade jag glatt och log mot henne. Ellie funderade en stund innan hon vände blicken mot mig.

"Jag tror vi börjar halv elva. Mr. Storm är ledig så vi har ingen biologi." flinade hon och jag andades ut. Mr. Storm och jag kom verkligen inte överrens för fem öre. Han var bara så irriterande, dessutom höll han stenhård koll på mitt YouTube konto. Han gillade inte alls att jag var som jag var, och ännu mindre tyckte han om att jag fick uppmuntring av folk som faktiskt gillade mina pranks och alla mina olika upptåg.

"Härligt, då slipper jag den där gamla surgubben! Gah han är så jobbig! Jag fattar inte vad han har för problem alltså! Man börjar ju fundera på om han hade en extremt tråkig barndom." muttrade jag vid själva tanken på honom. Ellie skrattade, hon hade hört mig säga de här orden hur många gånger som helst, men det gick inte att låta bli. Han var en stor idiot enligt mig.

"Ja jag vet inte! Fråga honom nästa gång!" flinade hon och jag skrattade.

"Det ska jag fan göra! Shit vilket bråk det kommer bli mellan oss!" skrattade jag fram när vi kom fram till killarna.

"Vem ska du bråka med nu då?" frågade Sky roat och jag flinade till honom när jag satt mig ner.

"Mr. Storm så klart! Jag ska fråga honom om han haft en extremt tråkig barndom eftersom att han hatar det jag gör." flinade jag och Sky började skratta. Sedan vände han blicken mot Justin som såg förvånad ut.

"Biologiläraren tycker inte alls om Dezzie's sätt att ha kul. Han håller ständig koll på hennes videor på YouTube, och typ så fort han får chansen så hackar han på henne. Det är ganska fascinerande när de bråkar, för det hörs över nästan hela skolan." förklarade Sky och jag blinkade till, jag visste faktiskt inte om att det verkligen hördes lång väg när vi bråkade.

"Men det är ju inte mitt fel! Jag kan inte bara tacka och ta emot när någon skäller ut mig för något som jag inte håller med om! Han får skylla sig själv, för en vacker dag kommer jag pranka honom så det heter duga och då kommer han aldrig vara sig lik någe mer!" muttrade jag och började samtidigt göra upp en plan på hur jag ska göra det ultimata pranket mot honom.

"Sitter du och planerar nu?" skrattade Justin och jag ryckte till.

"Varför tror du de?" flinade jag undvikande och han himlade med ögonen innan han skrattade.

"För att det syns på dig!" förklarade han och la försiktigt sin hand på mitt lår, under bordet. Jag slängde en blick på Ellie och Sky, men dem verkade inte ha märkt någonting. Däremot behövde jag komma på ett sätt att lura in honom i mitt rum, utan att det kunde verka misstänkt, och förklara situationen för honom.

---

---

Mjaaa... Såna lärare är fett dryga!
Trust me xD (aa)

Vad tror ni?
Vet Sky om det, även om han inte visar det speciellt tydligt?
Hur kommer Justin reagera på vad Dezzie berättar om att Ellie vet?
Kommer Ellie berätta för Sky ändå sen, om han inte redan vet?
Mjaaa... Vad tror ni sötnosar? :P

Och tack så grymt mycket för alla era underbara kommentarer!
Jag tror inte riktigt att ni förstår hur mycket ni betyder för mig <333

Love you guys <3

Live, Laugh, Love

"Nu har jag en anledning till att jag varit borta så länge. Bara så att du vet, så är vårt krig fortfarande inte avslutat." log jag mot honom genom ridån av vatten som rann över mig. Lugnt backade jag ut ur duschen och plockade fram en handduk, så att jag kunde torka mig.

"Ledsen, men jag kommer behöva ta av mig linnet och shortsen." påpekade jag, men utan att vänta på svar började jag knäppa upp jeansshortsen och sedan drog jag av mig linnet.

"Justin, sluta titta på mig." skrattade jag när jag kände hans blick i sidan på mig. Jag gav honom en snabb kyss innan jag virade handduken omkring mig och gick sedan ut ur badrummet för att gå iväg till mitt rum.

"Jag trodde det var Justin som skulle duscha." hörde jag någon säga och såg sen Ellie stå och le mot mig.

---

---

"Ja, det var det också, men Justin och jag har ett litet krig för tillfället, och jag knuffade in honom i duschen, dock drog han med sig mig." svarade jag och log oskyldigt. Ellie skrattade mjukt, men hon såg inte helt övertygad ut.

"Ja, varför är jag inte förvånad?" log hon innan hon vände om och gick ut till Sky igen. Jag andades ut innan jag snabbt försvann in i mitt rum för att snabbt plocka fram nya kläder. Jag valde en ljusblå jeanskjol. Rätt kort, men den täckte fortfarande, och det var inget jag brukade använda förutom hemma. Sedan plockade jag fram min bikini, en vanlig svart, med rosa detaljer. Jag drog snabbt på mig allting och sedan ställde jag mig för att fundera på vad jag skulle ha på överkroppen. Jag fick för mig att jag sett ett luftigt, vitt linne hänga på tvättlinan därute, så jag torkade snabbt håret så mycket jag kunde innan jag gick ut ur rummet och sedan vidare ut på altanen.

"Planerat att sola eller?" skrattade Ellie när jag kom ut. Jag vände förvånat blicken mot henne och såg sen att hon studerade mig. Jag följde hennes blick och skrattade lätt. Jag hade ju faktiskt bara bikinin och kjolen på mig, än.

"Nej, men jag har lite dåligt med linnen har jag märkt." svarade jag och gick ut till tvättsträcket där jag hittade linnet jag letat efter. Det var vitt, egentligen väldigt vanligt, men det var en extremt bra passform på det. Jag älskade det och använde det rätt ofta. Det tvättades rätt ofta, eftersom att jag kunde använda det som ett baslinne under andra plagg.

"Så, ni två har ett krig alltså?" skrattade Ellie och jag flinade mot henne när jag gick och satte mig på min plats igen. Jag fliande mot henne innan jag tog en klunk av de halvvarma kaffet.

"Japp, men allvarligt Ellie, blir du egentligen förvånad?" frågade jag roat och hon skrattade högt medan hon skakade på huvudet.

"Nej verkligen inte! Jag tycker nästan synd om Justin, jag vet hur du kan vara när du kommer igång ordentligt." suckade hon medan hon fnissade åt något minne. Jag kunde aldrig lista ut vad det faktiskt var hon tänkte på, och när jag frågade henne om det så var det oftast minnen som jag till och med glömt bort.

"Det var helt och hållet hans fel! Han sa Game On, och då får han skylla sig själv!" påpekade jag medan jag skakade på huvudet åt tanken på dagen då vi varit på stranden och han slängt ner mig i vattnet.

"Fast han började väl egentligen dagen innan, ordentligt. Vi skulle till stan och shoppa, jag och Caitlin, men sen skulle Chaz typ köka skor eller något sånt. Utan förvarning, när vi stod på parkeringen, slängde Justin upp mig över axeln och sprang runt med mig så." berättade jag och rynkade på näsan. Sky skrockade lite medan Ellie log roat.

"Jag kan tänka mig att det har varit mycket vatten-fighter mellan er va?" frågade Sky efter att ha skrattat klart. Hans ögon gnistrade till lite, men jag hade ingen aning om ifall det var en tillfällighet eller om det var något han tänkte på.

"Och fler ska det bli!" hörde jag Justin säga bakom mig, men innan jag hunnit reagera fick jag iskallt vatten över mig. Jag satt blixtstilla en stund, innan jag sakta vände uppmärksamheten mot Justin, som stod och skrattade med en tom hink i handen.

"Åh, du är så död!" morrade jag och han verkade inse allvaret i mina ord, för han släppte hinken och sprang ut på gräsmattan, medan jag tog upp hinken och gick in. Snabbt fyllde jag på den i köket, och när jag skulle gå därifrån hittade jag mitt hemliga vapen. Jag la ner det i bakfickan på kjolen, och drog linnet över, innan jag släpade med mig den fulla hinken ut på framsidan. Jag hörde hur någon sprang på sidan av huset, så jag smög sakta fram till kanten och kikade fram, jo visst var det Justin som kom emot mig alltid. När jag beräknade att han skulle komma fram bakom hörnet kastade jag vattnet över honom och skrattade åt min triumf. Han hade blivit förvånad, och jag älskade hans min när han inte insett att något var på väg att hända.

"Vad var det där bra för?" blinkade han mot mig. Jag skrattade mjukt innan jag gick fram till honom och drog bort lite av hans lugg ur ögonen.

"Payback kallas det, älskling!" sa jag mjukt innan jag försiktigt gav honom en puss på kinden.

"Jasså? Men då borde det här också räknas som payback!" sa han lugnt innan han snabbt böjde sig ner och slängde upp mig över axeln, igen.

"Justin! Släpp ner mig!" utbrast jag när han började springa tillbaka till baksidan. När vi kom inom synhåll för Ellie och Sky hörde jag hur de började skratta.

"Och folk tror att du ska vinna över mig?!" skrattade Justin och jag himlade med ögonen. Jag visste mycket väl att jag inte skulle komma ner förrän han släppte ner mig, så det var bara att gilla läget och vänta, hur mycket det än tog emot. Till slut släppte han faktiskt ner mig, men innan han hunnit reagera knuffade jag till honom så att han tappade balansen och hamnade på rygg. Snabbt satte jag mig gränsle över honom och placerade knäna över hans armar, för att låsa dem.

"Hm, det här känns bekant... Fast det fattas en sak..." började jag och flinade sen retsamt. Jag såg först ovissheten i Justin's blick, men efter ett par sekunder verkade det gå upp för honom vad jag pratade om och han började göra motstånd.

"Åh, nej, Dezzie! En gång räcker! Seriöst, det här är inte roligt längre!" protesterade han men jag skrattade bara medan jag lutade mig fram och viskade i hans öra.

"Det är väldigt roligt, och det vet du!" viskade jag mjukt och när jag backade undan kunde jag se hur han rös till av mitt varma andetag. Med stort nöja drog jag fram mitt hemliga vapen, nämligen diskborsten, och flinade mot honom. Han gjorde en sista kraftansträngning och fick bort mig. Jag reste mig snabbt upp för att springa därifrån, men han fick tag i min arm och drog mig tillbaka. Han bar upp mig i famnen, så att jag i princip låg som en baby, och gick bort mot Sky och Ellie, som båda satt och skrattade högt.

"Kan du vara en snäll flicka och sitta still här nu?" frågade Justin när han satte ner mig på stolen jag suttit på innan. Jag blinkade till lite innan jag log lekfullt.

"Absolut inte! Jag är ingen snäll flicka, det borde du om någon veta vid det här laget." flinade jag till svar medan jag fingrade på diskborsten jag fortfarande hade i handen. Justin himlade med ögonen innan han räckte fram handen.

"Kan jag få den där? Jag har ingen som helst lust att få den upptryckt i ansiktet, igen!" påpekade han utan att släppa borsten med blicken.

"Igen? Det var ju inte den här borsten." skrattade jag och pekade på honom med den. Han ryggade snabbt undan och jag skrattade lätt.

"Vadå igen? Dezzie, sen när har du gått lös med en diskborste i någons ansikte?" frågade Ellie förvånat och jag tittade på henne, jag hade helt glömt bort att hon var där, att både hon och Sky var där.

"Ehm, sen jag träffade Justin." flinade jag oskyldigt innan jag satte mig tillrätta i stolen och sneglade på honom. Hans hår var fortfarande blöt, hela han var blöt. Detsamma var jag. Det var en väldans tur att det var varmt ute, annars hade vi båda två suttit och frysit just nu.

"Dez, kan du följa med mig till bilen, jag tror jag glömde min mobiltelefon där." sa Ellie plötsligt och jag tittade på henne förvånat. Jag ryckte på axlarna innan jag reste mig upp och följde efter henne runt hörnet på huset. Det var ju rätt så onödigt att gå genom huset när det rann vatten från mitt hår och mina kläder.

"När tänkte du berätta att ni är tillsammans?" frågade Ellie när hon lutade sig mot Sky's bil. Jag tittade på henne med en förvånad blick, hur kunde hon veta?

---

---

Oj oj, Dezzie och Justin har fortfarande sina krig ^^
Dem kommer när ni minst anar det ;)

Hur tror ni att Ellie vet om det?
Eller vet hon egentligen?
Hon kanske bara gissar...?

Mjaa, vad tror ni? :P

Tack för era söta kommentarer!
Ni är lika underbara som alltid (L)

Live, Laugh, Love

"Kom bara ihåg att vi inte ska visa någonting, okej?" sa jag nervöst. Jag ville inte att allting skulle gå helt snett, för det skulle bli väldigt jobbigt för Justin. Han nickade innan han gick bort till dörren. Jag slängde en blick i spegeln innan jag gick efter Justin, ut ur rummet och sen in i köket, där Ellie och Sky satt och log mot oss.

---

---

"Ellie, har du lust att hjälpa mig med allting?" frågade jag innan jag gick in från verandan. Det var så varmt och skönt ute, så vi skulle nog inte direkt frysa om vi satt därute. Ellie nickade snabbt innan hon reste sig från stolen och följde med in.

"Okej, vad ska vi ta ut då? Fyra koppar och termosen?" frågade Ellie när hon gick fram till skåpet med glas och koppar.

"Nej, bara tre koppar. Justin dricker inte kaffe." svarade jag medan jag plockade fram en stor Cola-flaska att ta med ut.

"Okej, då tar vi ett glas istället då." kontrade hon bara och jag log för mig själv. Ellie praktiskt taget bodde här ibland, när det var som värst mellan henne och hennes mamma, så det var inte särskilt konstigt att hon kunde gå runt och plocka lite som hon ville.

"Det finns en godispåse i skafferiet som du kan ta fram. Det var den som vi köpte igår när vi var och handlade." sa jag och plockade fram en stor skål. Ellie kom med godiset och hällde snabbt upp det i skålen innan hon kastade påsen.

"Något vi saknar?" frågade hon och jag funderade i ett par sekunder innan jag skakade på huvudet. Hon nickade som svar och sedan gick vi tillbaka till killarna. Det var en liten chansning att lämna dem ensamma, men dem verkade komma rätt så bra överrens. Däremot visste jag ju inte om Sky bara höll god min för att det just var Justin Bieber. När vi kom ut möttes vi av skratt från båda killarna, det verkade som om de pratat om någonting roligt, och jag kunde höra på Sky att det var ett äkta skratt, vilket var en grymt positiv sak.

"Dez, jag funderar på om jag ska hoppa in i duschen nu, det går ju snabbt." sa Justin lågt när jag hade satt mig ner bredvid honom. Jag nickade och log mot honom.

"Gå till badrummet du så kommer jag snart och visar var det finns handdukar och sånt." log jag oskyldigt och började dela ut kaffekoppar till alla utom Justin, som fick ett glas. Han nickade snabbt innan han reste sig och försvann in.

"Han ska duscha en snabbis bara, han hann inte göra det innan ni kom." förklarade jag när jag såg deras förvånade blickar. De nickade medan Ellie började hälla upp kaffe till oss alla tre.

"Nej, jag lär väl gå och hjälpa honom en snabbis. Jag kommer snart tillbaka." sa jag och log innan jag reste mig upp gick in i huset igen. Jag hörde hur någon låste om sig på toaletten, och jag såg pappa sitta i köket, så jag visste att det var Justin. Jag knackade lugnt på dörren och den låstes lugnt upp och öppnades till en glipa, innan han insett att det bara var jag. Då öppnade han den helt och steg åt sidan så att jag skulle kunna komma in.

"Handdukar har du här i skåpet under handfatet och minihanddukar har du här vid sidan av handfatet." visade jag lugnt men avbröts när han la händerna vid min midja. Jag vände mig om så att vi stod ansikte mot ansikte. Han log mjukt mot mig innan han långsamt böjde ansiktet framåt och kysste min hals.

"Justin, det här är inte bra." mumlade jag ansträngt. Han gjorde mig verkligen galen. Han skrattade lite, men slutade inte låta sina läppar smyga sig över min hals. Jag försökte svälja lusten, försökte att inte tänka på vad han gjorde, jag försökte till och med styra bort honom, men det gick inte. Han visste precis vad han höll på med. Till slut blev det alldeles för mycket, så jag puttade bort honom innan jag tryckte mina läppar mot hans. Kyssen var laddad och det var nästintill omöjligt att backa undan.

"Varför gör du såhär mot mig?" mumlade jag tyst mot hans läppar. Han skrattade lågt, men avbröt inte kyssen. Det var det som var det värsta med det hela, han visste inte bara vad han gjorde, han visste precis hur jag reagerade på det också. Han var mycket väl medveten om att han gjorde mig fullständigt galen.

"Jag måste gå tillbaka, jag skulle ju bara visa var det finns handdukar, det här har tagit alldeles för lång tid." mumlade jag ansträngt. Hans läppar drogs nerför min haka och sedan över halsen. Jag blinkade till lite för att försöka motstå reaktionen, men det var inte lätt. Snarare tvärtom. Det var svårt att tänka, men sen började jag lugnt och långsamt backa, inåt mot väggen. Till slut stod jag precis var jag planerat och diskret letade jag efter vridmojängen.

"Förlåt, men jag är illa tvungen." viskade jag och innan han hunnit reagera drog jag på vattnet. Medvetet hade jag backat in i duschen, och dragit med mig honom. Han hoppade till lite men sa inte så mycket. Det var ju varmt vatten, så det var skönt.

"Nu har jag en anledning till att jag varit borta så länge. Bara så att du vet, så är vårt krig fortfarande inte avslutat." log jag mot honom genom ridån av vatten som rann över mig. Lugnt backade jag ut ur duschen och plockade fram en handduk, så att jag kunde torka mig.

"Ledsen, men jag kommer behöva ta av mig linnet och shortsen." påpekade jag, men utan att vänta på svar började jag knäppa upp jeansshortsen och sedan drog jag av mig linnet.

"Justin, sluta titta på mig." skrattade jag när jag kände hans blick i sidan på mig. Jag gav honom en snabb kyss innan jag virade handduken omkring mig och gick sedan ut ur badrummet för att gå iväg till mitt rum.

"Jag trodde det var Justin som skulle duscha." hörde jag någon säga och såg sen Ellie stå och le mot mig.

---

---

Jummie, tänk er den situationen med Justin (aa)

Haha kapitel 118 :)

Kramar på er <3

Live, Laugh, Love

"Då får vi väl ta igen det extremt mycket dem dagar vi har kvar!" bestämde han innan han kysste mig mjukt. Jag drog honom lite närmare mig, och det slutade med att han låg på mig, för han tappade balansen. Hans högra hand la han vid min midja igen, men drog undan tröjkanten så att hans hand smekte min hud. Beröringen kändes brännhet. Kyssen blev vildare och min andhämtning blev mer ansträngd. Han avbröt kyssen och log mjukt mot mig. Jag skrattade lite lågt, innan jag drog honom tätare intill mig igen. Hans värme var så pass behaglig att det var svårt att låta bli.

---

---

"Är du fortfarande vaken?" frågade Justin tyst och jag vände lugnt huvudet mot honom medan jag log varmt.

"Ja, jag är vaken." svarade jag mjukt innan jag la mig på sidan för att slippa vrida huvudet så mycket. Justin låg på rygg och tittade upp i taket. Vi låg tysta en stund innan jag suckade djupt.

"Vi lär ju gå upp, jag vet inte om du vill duscha innan dem kommer, men det ska jag i alla fall göra." log jag innan jag snabbt pussade honom på kinden och började kravla mig ur sängen. Justin tog tag i min arm och drog tillbaka mig.

"Kallar du det där morgonpuss? Jag vill ha lite mer än så!" sa han och såg på mig precis som om det var en självklarhet. Jag skrattade mjukt innan jag la mig bättre till och gav honom en lång och mjuk kyss. Jag började den, men han fick avsluta den, även om jag visste att det kunde vara riskabelt. Hade han fått bestämma så skulle vi nog inte ha lämnat sängen alls idag, och jag förstod honom.

"Godmorgon!" viskade han mot mina läppar och jag log.

"Godmorgon på dig också!" svarade jag innan jag lugnt backade undan. Han log mot mig och jag skrattade lågt igen innan jag den här gången nästintill hoppade ur sängen.

"Vad gör du?" frågade Justin förvånat och jag slängde en överlägsen blick mot honom.

"För att komma upp på morgonen så brukar jag behöva leka ninja. Annars kommer jag aldrig upp." förklarade jag och log. Han skrattade medan han i princip rullade sig ur sängen, tills han hamnade på golvet med en duns. Jag skrattade högt medan jag klättrade över sängen för att se honom ligga bredvid sängen med en förvånad min.

"Är det så här du kommer upp ur sängen?" skrattade jag. Justin lipade åt mig innan han fick tag i min arm och drog ner mig, så att jag hamnade över honom.

"Nej, det är så här jag får tjejer på fall." flinade han och jag himlade med ögonen innan jag kysste honom.

"Deztiny? Borde inte Ellie vara här snart?" hörde jag pappa ropa och jag avbröt snabbt kyssen. Jag insåg att klockan var kvart i elva och slängde mig upp på fötter.

"Hoppa in i duschen först du, jag kan duscha sen när dem kommer." log han medan han lugnt satte sig på sängkanten. Efter att ha slängt ett bländande leende mot Justin och plockat åt mig min handduk smet jag ut ur rummet och sedan vidare in i badrummet. När jag kände det heta vattnet som omgav mig försvann all stress och jag kände hur jag slappnade av i hela kroppen. När jag var klar stängde jag motvilligt av duschen och svepte handduken omkring mig. Efter att ha plockat fram en mindre handduk och virat in den i håret, öppnade jag badrumsdörren och kände hur kylan trängde sig inpå. Det var alltid lika behagligt på något sätt.

"Åh, vilken timeing, hon är här nu. Är Sky med också? Det var ett tag sen man såg honom. Jag tar in dem i köket medan du klär på dig." pratade pappa på, utan att jag knappt behövde svara honom. Jag log överseende för mig själv när jag tassade tillbaka till sovrummet, där Justin låg på sängen.

"Dem är här nu." sa jag och flinade lätt när jag såg att han hoppade till. Han besvarade det långsamt med ett varmt leende, hans leende.

"Jag kan hälsa först innan jag duschar." sa han bara innan han la sig på sidan i sängen för att granska mig. Jag himlade lätt med ögonen innan jag tassade bort till garderoben och drog fram underkläder och sen ett par jeansshorts och ett svart linna. Snabbt och smidigt drog jag på mig allting och sedan borstade jag snabbt ut håret, som fortfarande var blött.

"Är du klar Justin?" frågade jag medan jag torkade håret en sista gång. Han nickade en gång innan han gav mig en lätt puss.

"Kom bara ihåg att vi inte ska visa någonting, okej?" sa jag nervöst. Jag ville inte att allting skulle gå helt snett, för det skulle bli väldigt jobbigt för Justin. Han nickade innan han gick bort till dörren. Jag slängde en blick i spegeln innan jag gick efter Justin, ut ur rummet och sen in i köket, där Ellie och Sky satt och log mot oss.

---

---

Det här är vad ni får tills vidare, inte superbra, jag vet!
Men jag ska försöka fixa allting så fort som möjligt!

Kramisar <3

Live, Laugh, Love

"Så, Dezzie! Jag hörde att du träffade Danne när du var på akuten." började pappa och jag grimaserade. Danne var det minsta jag ville prata med honom om. Det drog bara upp alla tankar om vad som hänt sen Christopher kommit dit och rört till det i allas liv och tillvaro. Till min förvåning la Justin sin hand på mitt lår, under bordet. Jag sneglade mot honom och han log bekymrat. Han var orolig för mi, sötnosen. Jag tog hans hand i min och klämde åt den innan jag återigen satte upp den under hakan, som jag suttit ett tag för att inte äta så fort. Jag log för mig själv innan jag gick igenom allting, från början. Allting med Christopher, allt med mamma, allt med Robyn. Det var länge sen jag pratat med honom på det sättet, men mycket var Justin's förtjänst. Han satt hela tiden med handen på mitt lår och drog lugnt tummen fram och tillbaka.

---

---

"Hur kändes det där då?" frågade Justin när vi låg i min säng och pratade. Han låg och pillade lite i mitt hår med ena handen medan han lekte med mina fingrar med den andra. Jag behövde inte fråga vad han syftade på för att veta vad jag skulle svara.

"Det kändes rätt bra faktiskt. Han var faktiskt rätt lätt att prata med, lättare än vad jag trodde!" svarade jag lugnt medan jag tittade upp i taket. Justin's hand var lika mjuk som vanligt, och det kändes alltid så lugnande när han höll på.

"Men det är ju bra!" svarade han bara och jag kunde nästan svära på att han log för sig själv. Vi låg tysta en stund och andades. Hans andetag var jämna, lätta och melodiska. Det var till och med lugnande att lyssna på honom.

"Vad ska vi hitta på imorgon då?" frågade Justin efter ett tag. Då kom jag på vad jag hade pratat med Ellie om. Jag satte mig upp i sängen och vände blicken mot honom.

"Det är lite upp till dig faktiskt. Ellie undrade om hon och Sky kunde komma över imorgon." berättade jag och log mot honom. Han såg lite förvånad ut ett par sekunder innan hans ansikte speglade blandade känslor.

"Hon vet inte att du är här." förklarade jag snabbt och han slappnade av lite, men tittade fortfarande på mig med en obeslutsam min. Jag visste precis vad som pågick i hans huvud. Han kände varken Sky eller Ellie. Visserligen hade han träffat Ellie, men de hade ju knappt pratat.

"Hur ska vi göra med... Oss... Liksom?" frågade han osäkert, fortfarande med en fundersam blick. Jag funderade en stund, där hade han ju faktiskt en poäng. För min del visste jag att jag kunde berätta för Ellie, och Sky skulle nog också vara tyst, kanske. Men Justin kände dem ju inte, han kunde ju inte vara säker på att det inte spreds vidare.

"Ehm... Jag vet inte riktigt. Det beror helt på dig. Jag vet att jag kan lita på Ellie. Sky är kanske lite tveksam däremot. Han kanske berättar allting för Christopher och så..." pratade jag på men blev avbruten då Justin kysste mig. När han avslutade kyssen tittade jag på honom med förvånad blick.

"Ibland är det verkligen enda sättet för att få tyst på dig." log han mot mig och jag besvarade leendet, lite generat. Det var ju någonting jag var väl medveten om, men Justin's sätt att få tyst på mig var något nytt, och ganska så överraskande.

"Det var inte vad jag frågade. För min del kan vi gärna träffa dem, men hur ska vi bete oss? Ska vi ta risken och lita på dem, eller ja, Sky? Om Christopher på något sätt får reda på att vi är tillsammans, så kommer det väl med säkerhet läcka ut, särskilt eftersom att han inte gillar mig särskilt mycket." sa han lugnt och jag nickade fundersamt. För mig spelade det ju just ingen roll, men jag tänkte på Justin.

"Det är upp till dig, för mig spelar det ingen roll. Ellie kommer inte säga någonting, det är jag helt säker på. Sky däremot är jag osäker på. Han och jag har inte alltid kommit överrens helt och hållet, men han verkar vara på min sida under det senaste som har hänt. Men som sagt, för mig spelar det ingen roll, vi kan ju alltid försöka bete oss som bara kompisar." spekulerade jag mot honom. Han funderade en stund innan han nickade.

"Ja, det kanske inte är helt omöjligt. Vi kan ju i alla fall ta hit dem och se hur det känns. Det blir nog bra. Ta hit dem du." log han och kysste mig. Jag besvarade kyssen innan jag klev upp ur sängen och drog med mig datorn. Som tur var hade Justin inte stängt av den, så det tog inte hundra år innan den kom igång och var redo för användning.

"Jag ska logga in på Skype för att prata med Ellie. Vill du fortfarande vara kvar eller ska du gå och typ prata med pappa eller något?" frågade jag osäkert. Han skrattade lågt innan han pussade mig på pannan och gick till dörren.

"Ropa om du behöver mig, babe!" log han innan han gick ut ur rummet och stängde dörren. Jag suckade innan jag loggade in, och blev direkt attackerad, av Christopher. Utan att ens ägna en tanke åt honom klickade jag ner hans fönster innan jag blockade honom.

"Idiot!" muttrade jag innan jag klickade upp Ellie, som precis hade loggat in hon också. Snabbt ringde jag upp henne och hon svarade efter en signal.

"Vilken timeing du har tjejen!" skrattade jag medan cam'en laddade. Snart var vi båda uppe i bild också.

"You knom me!" svarade hon och log sitt vanliga, malliga leende. Jag himlade med ögonen åt henne.

"Jag snackade med honom, och ni får gärna komma över imorrn." sa jag och log. Hon sken upp på andra sidan, och gjorde en ansats till att ropa på Sky.

"Men det är någonting ni behöver veta också." skyndade jag mig att säga. det avbröt henne från att ropa på honom. Hon tittade på mig med förvirrad blick. Sedan vinkade hon till sig Sky som satte sig i hennes säng och kom i bild.

"Hej Dez!" hälsade han och log. Jag besvarade leendet och vinkade lite till honom.

"Okej, jag är inte ensam här hemma. Det är inte bara jag och pappa." började jag lugnt och de båda på andra sidan kameran såg nyfikna ut.

"Jag har en kompis här, som ni också kommer få träffa imorgon." berättade jag och log mjukt. Ellie såg ut att fundera en stund medan Sky såg förvirrad ut.

"Vem är det då? Caitlin?" frågade hon och log mjukt. Hon hade inte varit med Caitlin särskilt mycket, men hon verkade ändå gilla henne. Det skulle jag lägga på minnet.

"Nej, det är inte Caitlin, och inte Jasmine. Det är Justin." erkände jag och väntade på svar. Sky's ögon blev stora medan Ellie bara log lite.

"Det kunde jag ju nästan ha listat ut!" log Ellie glatt. Sky såg fortfarande förvånad ut.

"Tror du mig inte, Sky?" frågade jag roat och han tvekade lite. Jag höll upp ett finger innan jag gick fram till dörren och vinkade till mig Justin som precis kommit ut från toaletten. Han kom in i rummet med förvånad blick.

"Sky, här har du den berömda flickidolen." log jag när både jag och Justin kom i bild. Sky såg rätt nervös ut innan han nickade lätt.

"Hej Ellie. Det var ett tag sen. Hur är det?" frågade han mjukt och Ellie vinkade med ett litet leende på läpparna. Det märktes att hon var på hemmaplan nu, hon var inte alls lika blyg.

"Hej! Justin!" hälsade han mot Sky, som nickade lite.

"Sky, eller ja, Skyler." hälsade han tillbaka. Jag log glatt.

"Så, när kommer ni imorgon då?" frågade jag efter en stunds tystnad. Ellie och Sky vände blickarna mot varandra och funderade en stund innan Ellie vände sig mot datorn igen.

"Jag vet inte riktigt, Dez. Vi ska inte göra någonting speciellt. Så, när passar det er?" frågade Ellie och jag funderade en stund. Vi skulle ju inte direkt göra någonting, vad jag visste.

"Kom vid elva-tiden då. Då hinner vi vakna och käka lite frukost och så innan." bestlutade jag och Ellie nickade.

"Elva blir bra, då hinner vi vanka till också. Men gumman vi ska kolla på film nu, vi ses imorgon!" sa hon och log. Jag nickade lite innan jag log tillbaka.

"Gör så ni. Vi ses imorgon! Hej då!" svarade jag och klickade ner rutan. Jag loggade snabbt ut från Skype och stängde ner datorn. Jag kände Justin's blick i nacken när jag ställde ner den på skrivbordet och satte i laddar-sladden.

"Vad ska vi göra nu då?" frågade jag när jag vände mig om, och blev förvånad över att Justin stod bara någon decimeter ifrån mig. Han kom emot mig och la händerna vid min midja.

"Om vi inte kan mysa alls med varandra imorgon, så får vi väl fördubbla dagens dos." sa han mjukt och log flirtigt. Jag skrattade lågt och satte mig på skrivbordet, för han kom allt närmare.

"Dagens dos? Hur ska vi göra när du åker bort i två månader då?" frågade jag och höjde ett ögonbryn. Han log besvärat, men sedan flinade han självsäkert.

"Enkelt, jag åker inte." svarade han. Jag himlade med ögonen innan jag puttade bort honom lite så att jag kunde resa mig upp.

"Så enkelt är det inte, det vet du. Du måste åka." svarade jag medan jag såg hur hans ansikte kom närmare mitt. För att retas med honom släppte jag honom, vände bort huvudet och gick bort till sängen. När jag satte mig ner såg han först förvånad ut, innan han log igen och kom efter, och lutade sig över mig så att jag automatiskt ryggade tillbaka och hamnade på rygg.

"Då får vi väl ta igen det extremt mycket dem dagar vi har kvar!" bestämde han innan han kysste mig mjukt. Jag drog honom lite närmare mig, och det slutade med att han låg på mig, för han tappade balansen. Hans högra hand la han vid min midja igen, men drog undan tröjkanten så att hans hand smekte min hud. Beröringen kändes brännhet. Kyssen blev vildare och min andhämtning blev mer ansträngd. Han avbröt kyssen och log mjukt mot mig. Jag skrattade lite lågt, innan jag drog honom tätare intill mig igen. Hans värme var så pass behaglig att det var svårt att låta bli.

---

---

Oj oj oj då! ^^
Här går det visst hett till! ^^

Ledsen att det tagit sån tid för det här kapitlet, men nu har ni fått det!

Tack igen för alla mysiga gratulationer och alla snälla kommentarer!
Ni är guld världa! <3

Live, Laugh, Love

"Åh tack så mycket! Nej nu ska vi låta er handla ifred! Vi kanske ses någon gång Dezzie!" log blondinen innan hon drog med sig den rödhåriga bort därifrån. Jag log mot dem.

"Det hoppas jag verkligen." svarade jag innan jag vände mig mot Ellie. Hon stod och stirrade på mig med stora ögon.

"Har du varit hemma hos Justin Bieber's pappa?" frågade hon och jag log svagt för mig själv. Nog kände jag henne rätt alltid. Det var precis den frågan jag varit säker på att hon skulle prioritera att ställa.

---

---

Ellie och jag hade satt oss på ett fik bredvid affären och fortsatt prata, om allt mellan himmel och jord. Hon berättade lite om problemen som uppstått mellan henne och Sky för ett tag sen, men som dem nu hade löst, på ett bra sätt. Ingen av dem var speciellt duktiga på att prata och diskutera problem, så det var ju framsteg, för deras skull.

"Hur tror du att det kommer gå i skolan på måndag då? Jag menar, Chris verkar ju vara väldigt angelägen om att få tag på dig..." frågade Ellie när vi satt i bilen på väg hem till henne. Det var två och en halv timme sen jag åkte hemifrån, så jag antog att Justin och pappa var rätt hungriga.

"Jag vet inte riktigt. Jag har ingen som helst lust att lyssna på hans dryga bortförklaringar och ursäkter. Han vet mycket väl att jag inte vill prata med honom, sen får vi väl se om han tänker lyssna eller inte. Det blir hans huvudverk om han inte accepterar det." svarade jag bara och ryckte på axlarna medan jag svängde in framför hennes hus. Hon skrattade åt vad jag sagt så jag slängde en förvånad blick mot henne.

"Ja men det är ju så! Han om någon borde ju känna dig tillräckligt väl för att veta att han borde lyssna på dina varningar!" förklarade hon och jag rynkade på ögonbrynen. Det var ju precis vad jag hade trott, att han skulle känna mig tillräckligt väl för att veta såna grejer. Jag sa ingenting utan stängde bara av bilen och klev ur för att kunna säga hej då till henne på riktigt.

"Vad ska du göra imorgon?" frågade hon när hon stängt dörren på sin sida. Jag gick runt bilen till henne och lutade mig sedan mot huven, som jag gjort innan vi åkt.

"Jag vet inte riktigt. Vadådå?" frågade jag osäkert. Jag hade ju fortfarande inte sagt någonting om att Justin var hemma hos mig, och dessutom hade hon ingen aning om att vi var en enhet. För mig spelade det ingen större roll om hon visste, hon var ändå en av mina bästa vänner, men jag brydde mig om Justin. Det var han som skulle få största pressen på sig om det läckte ut, särskilt innan vi ens visste om vi klarade av det hela.

"Jag tänkte om vi kunde hänga, det var ju en hel vecka sen faktiskt! Jag antar att du vill vara hemma och umgås med din pappa och så ikväll eftersom att ni också varit borta från varandra i en vecka." pratade hon på och jag svalde. Borde jag kanske berätta för henne?

"Jag ska kolla lite med honom, om han har planerat något inför imorgon, så kan jag ju höra av mig ikväll." svarade jag lugnt. Jag var stolt över mig själv då jag lyckats undanhålla att jag egentligen pratade om Justin. Jag tyckte inte om att ljuga, därför använde jag mig rätt ofta av undvikande sanningar. Alltså, jag undvek att svara med namn, som i det här fallet.

"Absolut! Jag kan logga in på msn, eller skype eller något sånt ikväll, så kan vi ju snacka där!" log hon och kramade om mig. Jag besvarade kramen och log för mig själv, jag hade saknat henne så otroligt mycket så det var helt sjukt.

"Vi hörs sen vännen! Jag hör av mig ikväll när vi har snackat om det, och vi har käkat klart." log jag när jag släppte henne. Hon nickade innan hon småsprang mot dörren och möttes av Sky som precis öppnade den för att hälsa på henne. De vinkade mot mig när jag startade bilen och slutligen svänge ut från trottoarkanten. Nu var det dags att åka hem, till två hungriga killar. Det tog ett tag innan jag lyckats välja vad jag skulle laga för mat, men till slut hade jag kommit på något som var så otroligt gott att det nästan var sjukt. Chicken à la King var en av mina favoriträtter. Det gick fort att tillaga och otroligt gott.

Mina tankar avbröts av en hög signal som kom ifrån fickan. Snabbt drog jag upp mobiltelefonen och såg en sötbild på Justin, den jag tagit när han hade sovit.

"Hej sötnos!" svarade jag och vinkade åt en mötande bil, som jag insett var Evancé, en tjej jag hängde mycket med när vi var små. Hon var två år äldre än jag, men vi hade alltid kommit bra överrens.

"Hej babe! Var är du någonstans?" frågade Justin i telefonluren och jag log mjukt för mig själv.

"Jag är hemma om typ fem sekunder. Svängde precis in i kvarteret, så jag kommer snart." svarade jag och han skrattade lätt.

"Okej, då ses vi snart. Puss." sa han och la på. Jag la ner mobilen i fickan igen medan jag slutligen svängde in på uppfarten. Jag såg Justin's siluett i köksfönstret och vinkade roat åt honom. När jag klev ur bilen hörde jag hur ytterdörren öppnades, men det var inte Justin, det var pappa.

"Hej gumman! Gick det bra att handla?" frågade han medan han följde efter till bakluckan, där jag lagt matkassarna. När jag öppnade tog han tag i båda två och gick in med dem.

"Är du hungrig eller?" skrattade jag roat och han nickade. Det märktes verkligen att han var det, annars skulle han aldrig drömma om att möte en när man kom hem och sen bära in kassarna till köket. Snabbt låste jag bilen och följde efter honom.

"Var är Justin då?" frågade jag när jag kom in i köket, där pappa stod och hade börjat fingra på varorna. Jag gick snabbt dit och smällde till honom på fingrarna. Han såg på mig med vädjande ögon men jag skakade bara på huvudet. Han visste reglerna. Skulle jag laga mat, så skulle jag få vara själv i köket, utan att ha honom hängandes över axeln.

"Han sprang in i ditt rum när du kom in. Jag har ingen aning om varför, för han sa ingenting, men han är där nu i alla fall." muttrade pappa innan han gick ut ur köket. Det var fascinerande att han verkligen trodde att sådant gav mig skuldkänslor. Det fick mig ju bara att le. Istället för att leta rätt på Justin började jag plocka upp varorna för att börja skära kyckling och koka ris. Allting gick fortare än vad jag hade förväntat mig, så när allting stod och skulle puttra på svag värme i några minuter, torkade jag händerna och gick ut ur köket för att se vad Justin höll på med.

"Hej älskling!" hälsade han när jag kom in i rummet. Han halvlåg i min säng med datorn i knät. Jag gick fram till honom och gav honom en mjuk kyss.

"Hej på dig också!" log jag när jag hade avslutat kyssen. Han flinade mot mig innan han vände sig mot skärmen igen. Jag följde hans blick och såg att han skype'ade med någon. Med någon som jag tyckte såg ut som Selena. Selena Gomez.

"Haha sötnosar! Är det där din tjej, Justin?" frågade hon och log. Nog var det hon alltid. Jag sneglade på Justin som nickade nöjt, och jag skrattade mjukt åt honom.

"Hej! Du måste vara Dezzie!" skrattade hon och vinkade. Jag satte mig försiktigt bredvid Justin, så att jag såg bättre, och vinkade tillbaka.

"Japp, det är jag det! Och du kan inte vara någon annan än Selena!" svarade jag och log. Hon skrattade innan hon nickade instämmande.

"Skyldig!" erkände hon och log mot oss. Justin vände sig mot mig och såg på mig med en stolt blick.

"Det är mat snart, ni kan fortsätta sen om ni vill. Jag ska bara duka, men maten står på bordet inom fem minuter." berättade jag och kysste honom. Sen vände jag mig mot Selena igen, som faktiskt såg ut att tycka att det var gulligt.

"Trevligt att... Jaa... Jag vet inte om det räknas som att träffas. Men det var roligt att ses Selena!" log jag och var på väg bort från sängen, men Selena's skratt hindrade mig.

"Detsamma, Deztiny! Hoppas att vi ses på riktigt! Ha det bra!" log hon och vinkade. Jag bländade ett mjukt leende mot henne innan jag kastade en blick mot Justin, som nickade. Sedan tog jag mig ut ur rummet och in i köket igen. Där plockade jag fort fram tallrikar, bestick och glas. Samt att jag tog fram pappas vinflaska, som han brukade vilja ha på lördagskvällar. Han drack aldrig mycket, utan han tog bara ett glas till maten för att det tydligen gav en ny skärpa på smaken. För mig gjorde det ingenting, jag visste ju att han inte drack för att bli full, och han drack aldrig någonsin mer än två glas på en kväll.

"Pappa! Justin! Det är mat!" ropade jag medan jag lugnt tände de två stearinljusen som stod på bordet. När de var tända så släckte jag ner lamporna i köket, förutom några spottar som jag sänkte ner till dimljus. Det vart rätt mysigt, perfekt för en lördagsmiddag.

"Åh vad gott det luktar älskling!" berömde pappa när han kom in i köket och genast satte sig ner på sin stol intill fönstret. Justin kom in han också och satte sig bredvid min plats, alltså den snett emot pappa. Eftersom att det oftast bara var jag och pappa som åt, om inte Ellie eller Christopher stannade kvar på middag, så hade det automatiskt blivit så att vi hade varsin plats. Han satt längst mot fönstret på ena sidan och jag satt mitt emot på den andra sidan.

"Jag visste inte att du var så här duktig!" påpekade Justin lugnt när han hade satt sig ner. Jag skrattade lågt medan jag satte mig på min vanliga plats.

"Smaka innan du säger någonting." skrattade jag. Han kunde ju inte vara helt säker på att det var gott, bara för att han tyckte att det luktade gott. Han log bara till svar innan han tog över sleven från pappa, som redan hade lagt på mat.

"Vadå? Jag är hungrig!" påpekade han när han hade tryckt in en stor tugga blandat med kycklinggryta och ris i munnen.

"Ja, jag märker det!" skrattade jag och tog sen över sleven från Justin, som också hade varit snabb på att lassa upp. Det måste vara någonting med y-kromossomen, det var jag nästan helt säker på. Vi satt och åt en stund under tystnat, tills pappa hade stillat den värsta hungern antog jag.

"Så, Dezzie! Jag hörde att du träffade Danne när du var på akuten." började pappa och jag grimaserade. Danne var det minsta jag ville prata med honom om. Det drog bara upp alla tankar om vad som hänt sen Christopher kommit dit och rört till det i allas liv och tillvaro. Till min förvåning la Justin sin hand på mitt lår, under bordet. Jag sneglade mot honom och han log bekymrat. Han var orolig för mi, sötnosen. Jag tog hans hand i min och klämde åt den innan jag återigen satte upp den under hakan, som jag suttit ett tag för att inte äta så fort. Jag log för mig själv innan jag gick igenom allting, från början. Allting med Christopher, allt med mamma, allt med Robyn. Det var länge sen jag pratat med honom på det sättet, men mycket var Justin's förtjänst. Han satt hela tiden med handen på mitt lår och drog lugnt tummen fram och tillbaka.

---

---

Ooooooh!
Tänk att försöka sitta och prata när Justin smeker ens lår xD

I alla fall!
Ber om ursäkt för att uppdateringen verkligen suger just nu, men jag fyller 18 imorgon och det kommer folk omvartannat!
Därför hinner jag inte riktigt, men jag ska försöka skriva imorgon, när jag inte har några gäster! :)

Tack för kommentarerna btw!
Ni är helt underbara! <3

Live, Laugh, Love

"Japp det gör vi! Ring om det är något!" log han och jag log barasom svar innan jag gick ut och stängde dörren. Det var tur att mina solbrillor låg i bilen, för annars hade jag antagligen inte haft en aning om vart de tagit vägen. När jag startade bilen gick radion igång högt och jag sänkte den lite innan jag backade ut från uppfarten och svängde sedan ut åt höger, för att åka till Ellie.

---

---

När jag svängde in framför huset stod redan Ellie och väntade på mig. Hon hoppade snabbt in innan hon vinkade till Sky, som tydligen inte tänkte låta oss åka än. Han gick runt på min sida av bilen och öppnade dörren.

"Tjena tjejen! Hur är det?" frågade han när han kramade om mig. Jag log mjukt och besvarade hans varma kram. Trots att vi inte kom megabra överrens så tyckte jag riktigt mycket om honom.

"Jodå, det är faktiskt rätt bra, med tanke på omständigheterna. Själv?" frågade jag när vi släppte varandra. Han tittade på mig med ett plågat uttryck.

"Jo, jag vet. Har du pratat någonting med honom?" frågade Sky utan att så mycket som ens ha en tanke på att besvara min fråga. Jag skakade på huvudet.

"Nej, det har man märkt. Han är helt galen för att du har bytt nummer. Han blev inte särskilt glad på mig heller när jag sa att jag inte hade det nya. Han tror att jag ljuger för honom." förklarade han och rynkade på näsan. Jag klev ur bilen och stängde dörren. Det var så mycket lättare att prata med honom om vi båda liksom stod upp, istället för att jag satt. Jag kände mig så otrevlig nämligen.

"Tänk att han ska tro att allting handlar om honom! Att byta nummer och han inte har det, det var ju bara en stor bonus." påpekade jag och lutade mig mot huven. Sky la huvudet på sned och såg på mig med ett frågande uttryck.

"Min mobil råkade ut för en liten olycka och ja, en drunkningsolycka närmare bestämt. Så den funkar inte längre." skrattade jag medan Sky himlade med ögonen.

"Vad har du lyckats med nu då, Dez?!" fnissade Ellie när hon kom runt till oss. Hon tröttnade väl på att sitta ensam i bilen medan vi stod och pratade. Jag gav henne en oskyldig min och höll upp händerna.

"Jag har inte gjort någonting! Det var Justin's fel!" påpekade jag och log mjukt åt minnet. Han var allt bra söt han.

"Vilken Justin?" frågade Sky förvirrat. Jag tittade på honom med ett höjt ögonbryn. Han skakade bara på huvudet och såg fortfarande lika förvånad ut.

"Jag som trodde att Christopher berättade allt för dig. Ni är ju bästa kompisar!" utbrast jag förvånat och han himlade med ögonen.

"Han har inte pratat med mig alls de senaste dagarna eftersom att jag har ställt mig på din sida i det här. Han har ju bara hört av sig när han har försökt tvinga fram ditt nummer, men eftersom att jag inte har det så har det ju liksom inte varit så lätt. Sen skulle jag ju inte precis ge honom det heller." föklarade Sky och jag rynkade på näsan. Jag hade visst lämnat efter mig en liten röra genom att bara byta nummer.

"Jag får ta och prata med honom sen. I alla fall, Justin är kompis med Caitlin och Christian." svarade jag och log. Sky's ansikte förändrades och han såg på mig med överraskad min.

"Menar du Bieber? Eller är det en annan Justin?" frågade han och la återigen huvudet på sned. Det var en sån typisk Sky-grej. Det gjorde han alltid när han var förvånad eller förvirrad, utan att han egentligen tänkte på det.

"Ja, Justin Bieber!" skrattade jag och log roat mot honom. Han tänkte efter en stund innan han nickade accepterande. Det kändes som om Sky på något sätt hade förändrats sedan sist jag träffade honom. Som om han inte längre misstyckte mitt sätt att vara, utan snarare såg på mig som om han faktiskt brydde sig om mig, och det var rätt ovanligt.

"Nehe, ska vi pysa kanske, Ellie?" frågade jag efter en stunds tystnad och vände mig mot henne. Hon log innan hon nickade och tog två steg framåt, för att komma närmare Sky.

"Vi ses sen, älskling! Det är bara att ringa om du känner för det!" sa hon och kysste honom. Jag log svagt medan jag satte mig i bilen och stängde dörren. Efter ett tag satte sig Ellie på den andra sidan och jag såg Sky's ryggtavla när han gick mot huset igen.

"Okej, tell me everything!" sa hon och log entusiastiskt när jag svängde ut från hennes uppfart. Jag skrattade lågt medan jag rattade ut på den lite större vägen.

"Ehm. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta. Men jag gick ju på date med Christopher när han kom ner till Atlanta i tisdags. Då sa han ju att han hade en överraskning åt mig, och när jag minst anar det kommer det in en kvinna och sätter sig vid vårat bord. Han presenterar henne och hon hette typ Vanja eller något sånt. Vanja Smith. Anyways så frågade jag om det var hans släkting eller något sånt, men tydligen så var det min mamma." började jag medan jag höll blicken på vägen.

"Vänta! VA? Skojar du med mig? Är han dum i huvudet?" utbrast hon och jag skrattade lågt.

"Det var ungefär så jag reagerade också. I alla fall så frågade han om jag var glad, och då fick jag nog så jag ställde mig upp och typ skrek till honom innan jag dundrade ut ur restauranten. Sen stack jag till ett ställe som Caitlin visade mig, och jag satt väl där i några timmar typ. Sen kom Justin och typ sa att alla var ute och letade efter mig. Christopher hade tydligen ringt till Caitlin och frågat om jag hade kommit hem och hon hade blivit skitarg på honom. Anyways. Justin tog med mig till ett helt underbart ställe, där vi åt lite och pratade om det mesta. Sen när vi kom tillbaka till huset så fick jag sitta och prata med Caitlin. Hon hade stannat uppe och var fortfarande extremt pissed!" berättade jag och stannade bilen framför trafikljuset. Den här korsningen var den värsta någonsin. Det var alltid rött hur länge som helst.

"Sen så var det ju fullmåne ute, så jag låg i sängen med datorn istället för att sova. Svarade på massa tweets, ja, det var ju en hel del. Sen så var jag och Caitlin ute och shoppade. Gissa vem vi sprang på!" log jag mot henne. Hon såg ut att fundera en stund innan hon skakade på huvudet och ryckte på axlarna.

"Jaz." svarade jag glatt och log varmt för mig själv.

"Jaz? Jasmine Villegas? Du skojar?" utbrast hon och jag skakade på huvudet. Ellie älskade hennes musik, och jag klandrade henne verkligen inte. Jaz var extremt talangfull.

"Ja, Villegas. Vi tre satte oss och fikade, och sen så var hon tvungen att åka tillbaka till studion. På eftermiddagen däremot kom hon till Beadles hus. Vi hängde lite, innan vi allihop åkte till flygplatsen för att ta oss hit. Jag bestämde mig för att jag behövde prata med Christopher om allt som hänt gällande mamma och det där. Men när jag kom dit så ångrade jag mig stort. Han och Robyn låg i sängen, halvnakna, när jag öppnade dörren." förklarade jag innan jag la i driven och svängde vänster, då det precis blivit grönt för mig.

"Va? Med Robyn? Våran Robyn?" utbrast hon och jag gav henne en förvånad blick. Jag trodde hon visste om allt sånt här, men tydligen inte.

"Ja våran Robyn! Jag vägrade åka hem, så jag åkte till Stratford, där pappa lämnat av alla hos Ryan. Sen så kom jag hem för några timmar sedan bara." avslutade jag. Jag bestämde mig för att hålla Justin utanför det hela. Inte för att hon inte fick veta att han var hemma hos mig, utan snarare för att jag ville slippa en massa frågor om allting.

"Åh herregud! Ja, en idiot, det är vad han är, minst sagt! Gör mig en tjänst, gå aldrig någonsin tillbaka till honom!" sa hon surt och jag höll inne ett leende.

"Ingen risk!" svarade jag bara innan jag svängde in på parkeringen framför affären. Det såg ut som om hon ville fråga någonting mer, men jag stängde av bilen och klev ur.

"Dags att handla mat!" sa jag och log mot henne när hon klev ur hon också. När hon stängt igen dörren så låste jag den innan jag la ner nyckeln i handväskan som jag hade i armväcket. Att handla mat var inte min favoritsysselsättning, men det var alltid roligt när man hade någon med sig.

"OMG! Det är Dezzie! Vänta, shh! Skräm henne inte! Omg! Hon kommer hitåt! Var normal!" utbrast en blond tjej som stod vid kundvagnarna. Hennes rödhåriga kompis såg inte exakt lika entustiastisk ut, men det gick ändå att skymta. Jag kände Ellie's frågaden blick i sidan, men jag viftade bara bort det. Jag fick förklara senare.

"OMG! Hej!" sa blondinen när vi kom närmare. Jag log mot henne.

"Hej! Hur är det med dig?" frågade jag glatt och det såg nästan ut som om hon skulle svimma. Jag förstod inte riktigt just det. Hur kunde jag framkalla en sån känsla av någon, bara för att jag hängde med Justin Bieber?

"OMG! Asså, seriöst, jag älskar dina videor på youtube! Jag förstår inte ens var du får allting ifrån! Och OMG! Videon med dig och Jazmyn när ni ritar på Justin Bieber! Alltså det är helt sjukt!" babblade hon på och jag skrattade mjukt. Det såg nästan ut som om hon skulle spricka.

"Tack så mycket! Jag är väldigt impulsiv så det liksom bara blir som det blir ibland. Däremot, att rita på Justin var inte min idé utan Jazmyn's! Och Jeremy var inte sen med att filma." skrattade jag bekräftande. Den rödhåriga tjejen såg plötsligt lite mer intresserad ut.

"Har du varit hemma hos Justin's pappa?" frågade hon oförstående och jag log mjukt medan jag nickade.

"Det stämmer. En helt underbar människa om ni frågar mig." log jag som svar. Dem nickade lite och den rödhåriga såg ut att vilja säga något mer men hon hejdade sig.

"Jag såg dig på tv och du såg verkligen superbra ut!" sa den blonda och jag skrattade lätt.

"Tack så mycket! Det var kul att höra!" log jag mot dem medan jag plockade ut en kundvagn.

"Och tack så mycket för att du följde mig tillbaka på Twitter!" fortsatte blondinen och jag log mot henne.

"Absolut! Det är väl klart. Du verkar vara en superhärlig tjej!" log jag och undvek att se på Ellie. Jag visste att hon hade tusentals frågor till mig. Kände jag henne rätt visste jag även precis vilken hon skulle fråga först.

"Åh tack så mycket! Nej nu ska vi låta er handla ifred! Vi kanske ses någon gång Dezzie!" log blondinen innan hon drog med sig den rödhåriga bort därifrån. Jag log mot dem.

"Det hoppas jag verkligen." svarade jag innan jag vände mig mot Ellie. Hon stod och stirrade på mig med stora ögon.

"Har du varit hemma hos Justin Bieber's pappa?" frågade hon och jag log svagt för mig själv. Nog kände jag henne rätt alltid. Det var precis den frågan jag varit säker på att hon skulle prioritera att ställa.

---

---

Tråkigt kapitel kanske, men det är ju liksom som lugnet före stormen litegrand! ^^

Tack för kommentarerna, underbara! <3

Jag vet att uppdateringen halkar ner lite, men jag ska försöka upprätthålla den som den varit!
Blir lite svårt nu i helgen, men jag ska försöka allt jag kan! :)

Live, Laugh, Love